Personligt – Sida 4 – PKJonas

Kostymklädda klättrare i kollektivtrafiken

Efter att pendlandet till hufvudstaden en tid varit relativt oproblematiskt körde det ihop sig i fredags morse. Ledningarna kring Stockholms central hade nämligen ett kraftigt underskott på elektroner vilket ledde till stopp i tågtrafiken. Vi tvingades stanna blott några retsamma hundra meter från perrongen.

Efter att vi stått stilla någon timme och personalen precis meddelat att vi skulle få vänta ytterligare trekvart hände dock något märkligt. Plötsligt sågs en man i kostym lämna tåget för att klättra över det två meter höga stängsel som omgav spårområdet. När en kostymklädd herre börjat forcera stängslet följde andra välklädda raskt efter. Jag har svårt att tänka mig att de alla var hjärtkirurger på väg till operation, man får nämligen inte operera med slips. Kanske hade de dock något annat minst lika viktigt att göra, jag har egentligen ingen aning.

Vi vanliga människor utan kostym som inte hade så viktiga jobb satt dock istället snällt kvar och väntade. Ja, kanske var vi till och med lite glada för att vi hade en ursäkt att inte vara på jobbet.


Trots att kostymnissarna har en stark flockmentalitet saknar de solidaritet gentemot de andra individerna i flocken. Denna äldre hane som inte mäktade att ta sig över stängslet blev kvarlämnad av sina artfränder.

En försening kommer dock sällan ensam. Idag när vi på väg hem mot Uppsala skulle passera Knivsta blev vi tvingade att stanna. En person hade ställt sig framför ett framförvarande tåg och vägrade flytta på sig. Först sedan ordningsmakten tillkallats kunde vi fara vidare. Jag finner det inte för osannolikt att det rörde sig om en hårt prövad medpendlare som brutit ihop och nu skulle hämnas på SJ, Trafikverket och de medresenärer denne stört sig på genom åren.

Liknande inlägg på denna blogg: Mälardalens Odysseus, mer om de prövningar man får uthärda som pendlare.

Media: DN, UNT, SvD.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Pendlande, SJ, Psykologi, Socialdarwinism, Arbetsmarknaden, Vansinne.

       

       

Början på nya tapeter


Rösterna i mitt huvud har sagt åt mig att täcka alla väggarna i lägenheten med statsministerns ansikte för att hylla arbetslinjen.

Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Fredrik Reinfeldt, Konst, Inredning, Moderaterna, Arbetsmarknaden, Mindcontrol.

       

       

PKJonas-året 2011

Årskrönikan här på PKJonas blir extremt introvert, blott sådant som ägt rum innanför denna bloggs väggar är relevant. Bloggen PKJonas är dock, precis som bloggens ende skribent, mycket mångfacetterad. Så trots att det kanske inte författats så många inlägg har de avhandlat vitt skilda ämnen. Jag har dock försökt hitta några röda trådar på www.pkjonas.se under det gångna året.

Jag läste bland annat, och skrev om, flera böcker som avhandlade jordens miljö- & resursproblem och vår avsaknad av institutioner samt sunda ekonomiska incitament för att hantera problemen. Inlägget om Peter Barnes Capitalism 3.0 – A guide to reclaiming the commons var årets första. I boken argumenterar Barnes för att det behövs en tredje sektor bredvid den statliga och den privata, nämligen allmänningarnas sektor med nya institutioner för att bevara våra gemensamma resurser. Torbjörn Tännsjös lösning i Global Democracy, en världsregering, visade sig vara en yrkesfilosofs lösning. Förvisso koherent och förnuftig men kanske något av en skrivbordsprodukt som skulle vara svår att omsätta i praktiken när världens länder inte ens verkar kunna komma överens om grundläggande saker som är avgörande för allas vår välfärd. I Plan B – 4.0 Uppdrag rädda civilisationen drog Lester R. Brown upp riktlinjerna för en ambitiös global plan för att rädda vår värld från miljöförstöring och resursbrist. Slutligen läste jag två nationalekonomers bok om grundläggande miljöekonomi.

2011 blev också ett diktandets år på PKJonas. Jag diktade om vänskap, hösten och julen. I det sista fallet lyfte jag till och med ambitionen för min diktning och skrev på vers.

Året ägnades dock inte bara åt eget kulturskapande, jag kikade också på andras försök. Det blev två besök på Fotografiska museet. Vid det första besöket var det Burtynskys utställning om vårt förhållande till oljan som var mest intressant. Vid mitt besök i höstas var nog Brandts fotografier på Afrikas djurliv det mest intressanta. Det blev också ett besök hos Nationalmuseum för att se deras utställning Lust & Last om erotisk konst.

Det blev också några alldeles galna besök på nyandliga sammanslutningen Jordstrålningscentrum under 2011. Vid mitt första besök i februari var det konspirationsteoretikern Jüri Lina som berättade om frimurarnas sammansvärjning mot mänskligheten. Vid mitt andra besök kanaliserade mediet Maria Bertram ett budskap från utomjordingar. Mitt tredje och sista besök för året blev kanske det vansinnigaste av alla. Jag fick då höra om hur Totalförsvarets forskningsinstitut opererade in mikrochips i svenska medborgare för att fjärrstyra dem.

Jag tittade också lite närmare på besöksstatistiken för att se vilka sökord som ledde nätsurfarna till min webbplats. Först gjorde jag en endimensionell studie av googlingarna, därefter en djupstudie där jag tittade på vilka nätverk de olika googlarna härrörde från.

När bara några dagar återstod av året inträffade dock det största av allt. Jag fick min första hotfulla kommentar. Inte oväntat var det i inlägget om Jüri Lina och frimurarnas konspirationer. Den typen av ämnen har ju en tendens att locka galenpannor. För mig som törstar efter all form av uppmärksamhet som en resande i öknen törstar efter vatten så var detta faktiskt högst välkommet. Så här vid årsskiften passar det ju att spå vad som hända skall och personen i fråga trodde inte min framtid skulle bli så trivsam.

PK Jonas Jag kan bara säga eftersom det inte går att prata med en sån som dig,vi får se vem som skrattet o hånet kommer att fastna i halsen på—du har tunga dagar att få brottas med i framtiden–mycket tunga

Om man ska vara otrevlig så är det några saker man måste tänka på, till exempel att inte posta från jobbet, i detta fall en stor kartong- och papperstillverkare i Gävletrakten. Till denne aningslöse siare, till min handfull regelbundna läsare samt alla de som hittar hit genom att googla på ”penisbilder” önskar jag ett Gott nytt PKJonas-år 2012!

Andra bloggars årskrönikor:
Supermiljöbloggen – Året med Supemiljöbloggen, om miljöpolitiken och bloggens verksamhet under året som gått.
Alliansfritt Sverige – 2011: Året med Alliansfritt, om alliansens bravader under det gångna året.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Årskrönikor, Jordstrålningscentrum, Poesi, Konst, Resurshantering.

       

       

Juldikt

På julaftonskväll skaldade jag lite och åstadkom en juldikt som faktiskt skulle kunna överträffa Viktor Rydbergs Tomten och till skillnad från den dessutom fångar julens sanna väsen. Observera att jag höjt ambitionerna för min diktning och numera skriver på vers.

Min nya pappa ser på Sällskapsresan, ler förnöjt

I mitt huvud spelas julsånger på enerverande djävulsflöjt

Se, tomten har stulit mina tankar för några dagar

Men ack, vad skönt att slippa lyss till när de klagar

Liknande inlägg på denna blogg:
Höstkvällsångestdikt – en dikt om hösten, mörkret, döden och tandhygien.
SJ, min musa – en dikt triggad av pendlarångest om de bästa vänner som tänkas kan.

Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Poesi, Jul, Ångest, Vansinne, Sällskapsresan, Viktor Rydberg.

       

       

Kriminalvården tänker nytt

Jag använder mig av Google Analytics på min blogg. Med hjälp av det verktyget kan man få veta mycket om hur trafiken till sidan ser ut. Jag har tidigare skrivit om vilka sökord de som hittat till min blogg använt sig av. I helgen dök jag ännu djupare i statistiken för att se om det fanns några intressanta samband mellan det nätverk mina besökare kommer från och de sökord de använder sig av. I screenshotsen som följer finns besökarens nätverk till vänster och sökordet denne använt för att nå min blogg till höger.

Av någon outgrundlig anledning är Telias kunder de som är överlägset mest intresserade av penisbilder. Telenors och Com Hems kunder ligger till exempel långt efter, där finns inte alls samma intresse för manliga könsorgan och långt färre som har de operatörerna hittar hit genom att googla på penisbilder.

Ibland är internetleverantören så liten och specifik att man får lust att ta reda på exakt vilken person som googlat och hittat hit till min lilla blogg. En del av mig skulle tycka att det var väldigt roligt att gå och ringa på hos alla i bostadsrättsföreningen Hisings kärra, hälsa på i elektronikbutiken eller ringa till det lilla kommunkontoret för att se vem som egentligen sökt på penisbilder.

Sedan kan man fråga sig vad de håller på med på Allingsås kommun? Allingsås med två ”L” dessutom!?

Jag har även internationella besökare, en del tyskar bland annat. Och vad kan man säga om deras sökningar? Ja, tyskar är tyskar. Inte oväntat är den enda person som hittat hit genom att söka på fistingbilder av tysk börd. Men det är ändå inte så konstigt att de blir som de blir eftersom alla verkar förvänta sig att de ska bära hela Europas öde på sina axlar. Pressen måste med nödvändighet sätta spår i deras själar och pervertera dem.

I några fall kan man fantisera ihop en liten historia bakom sökningarna. Sökningen nedan från Prag kan till exempel ha gjorts av en svensk kvinna på besök i staden som låtit sig förföras av en tjeckisk skönhet och dagen efter nervöst googlat för att ta reda på riskerna med gårdagens förlustelser.

Jag får ibland besök från internetleverantören med det intressanta namnet Intrusion and abuse reports. Först trodde jag att det handlade om att någon blivit provocerad av något inlägg och anmält det någonstans men då användarna från nätverket för det mesta verkar ha googlat sig hit vet jag inte riktigt vad det rör sig om.

Slutligen, vad har kriminalvården egentligen för diabolisk plan för internerna i vårt avlånga land?

Liknande inlägg på denna blogg: Relationen mellan delfiner och människor

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Webbsökning, Penisbilder, Tyskland, Sökmotoroptimering, Erotik.

       

       

Höstkvällsångestdikt

När höstmörkret nu blivit riktigt kompakt och kvävt det sista av ens glädje, då är det läge att dikta litegrann. Här är ännu ett stycke poesi från min penna.

Jag tittar ut genom fönstret, in i höstmörkret.

Höstmörkret tittar tillbaka, in i det svarta i min själ.

Någonstans därute ligger kadavren efter harungarna som den feta katten dödade i påskas.

”Borsta tänderna innan du går och lägger dig” säger hon jag bor ihop med och mörkret får glömmas för ett slag.

Liknande inlägg på denna blogg: SJ, min musa

Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Poesi, Ångest, Höst, Döden, Tandhygien, Kärlek.

       

       

Relationen mellan delfiner och människor

Jag har i över ett och ett halvt år haft Google Analytics installerat på min sajt. Däruti finns mycket statistik, bland annat kan man se vad folk googlat på för att hitta till bloggen. Även om besökarskaran förvisso är ganska blygsam så har jag på så lång tid samlat på mig en del sökningar. Enstaka sökord, som ju är vanligast, är inte alls lika intressanta som de ofta oväntade kombinationerna av ord som leder folk hit. Här följer ett litet urval.

Kanske skulle jag se till att skaffa ett sponsoravtal med Tallinns turistnäring ty flera har hittat hit när de undrat över vad man kan hitta på i staden. Någon enstaka verkar inte ha spikat schemat under besöket utan varit öppen och sökt på ”svensk tallin aktiviteter”. Den googlaren är dock ett undantag, de flesta resenärer som hittat hit verkar redan ha bestämt sig för vilken typ av nöjen de ska ägna sig åt. Sökningar som ”tallinn porrklubb”, ”porrklubb tallinn”, ”porrklubbar i tallin” och ”porrklubbar tallinn” lämnar inga tvivel om att det är köttsliga förlustelser som lockar i Östersjöns pärla. Dock verkade de som googlade på ”tallinn porrklubbar stängda” och ”prostitution legalt i tallinn” vara oroade över att radikalfeminismens tentakler sträckt sig över Östersjön och satt stopp för festen.

Ett intressant fenomen är de som i sökfönstret skriver en fråga, som om Google vore ett allvetande orakel. Ingen har dock någonsin fått svar på sin fråga på min blogg. Följande fick söka svaret på annat håll; ”hur använder politiker av argumentationstekniken idag?”, ”femtonhundra hur mycket är det”, ”varför kunde inte väljarna rösta bort lenin”, ”vilket öde förenar egypten och mesopotamien”, ”varför man ska uppge vilka källor man använde sig av när man studerar”, ”vem lockade sjömän i kvav”, ”hur får delfiner barn”, ”hur länge kan delfiner vara under vatten?” samt ”hur mycket sover delfinen?”

Även om det finns konspirationsteorier om det mesta så verkar det ändå finnas luckor att fylla. ”juri lina f.d. frimurare” har någon sökt på när denne anat att konspirationsteoretikern Jüri Lina själv har kopplingar till de han menar ligger bakom allt ont i världen. En uppmärksam man har börjat misstänka att det täcka könet konspirerar mot den andra halvan av mänskligheten och googlat på ”konspirationsteorier om kvinnor” för att se om han är ensam om tankarna. En googlare har haft en egen uppfattning om vad Noppe och andra besuttna i Sverige egentligen stoppar för valsedlar i kuverten efter rävjakten och sökt på ”sverigedemokraterna överklassparti”. Slutligen har någon hittat tecken på att Fridolin och hans anhang inte har rent mjöl i påsen och sökt på ”miljöpartiet 11 september konspirationsteori”.

Att det relativt nybildade partiet Landsbygdsdemokraterna har en folkbildningsuppgift bland sina potentiella väljare kan man sluta sig till när man tittar på sökningarna. Deras partinamn är nog det i särklass mest felstavade sökordet som lett hit; ”landsbygdsdemokreterna”, ”landsbygdsdmokraterna”, ”landsbygdsemokratorna”, ”landsbyggdsdemokraterna” och ”landsbygs demokraterna” är några exempel. De lär verkligen behöva bekosta valsedlar till alla vallokaler ty det är nog att hoppas på för mycket att väljarna ska lyckas stava till partinamnet på en blank valsedel. Kanske var det också en sympatisör till varghatarpartiet Landsbygdsdemokraterna som googlade på ”varg stockholm uppätna barn” i hopp om att nollåttorna själva fått prova på hur det är att ha ulven inpå knuten.

Den som sökte på ”lurade av galaktiska federationen” måste ha svårt att få upprättelse. Om Galaktiska Federationen nu är det högsta beslutande råd i galaxen som en del nyandliga tror på, då kommer inte ens Sverker Olofsson att kunna bistå den som blivit blåst. Andra bryr sig inte om utomjordingar utan är mer intresserade av människans kontakter med de andra arterna på vår planet och har sökt på sådant som ”relationen mellan delfiner och människor” och ”svenskarnas inställning till tidelag”.

Det finns dock en sak som inte står att finna på internet. Trots att jag rimligen måste hamnat extremt långt ned på googles träfflista hittade någon hit genom att söka på den mest förbjudna informationen av alla, nämligen en ”kritisk granskning av astrid lindgren” Efter att antagligen ha klickat sig genom otaliga träffar fann dock den personen inte heller på denna blogg vad han sökte. Har denne inte gett upp så söker han nog planlöst vidare än idag, som en internets den vandrande juden, dömd att för evigt googla utan att någonsin finna det han söker.

När jag började blogga hade jag ambitionen att medelst ett dräpande inlägg avsätta den borgerliga regeringen. Så har inte skett men jag har på sätt och vis nått mycket högre än så. En av mina bilder hamnar nämligen först om man söker på ”penisbilder”, en bedrift i tider när alla försöker sökmotoroptimera. Min bild följs, som synes ovan, lite oväntat av en bild på Plura samt en på Arne Weise.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Webbsökning, Landsbygdsdemokraterna, Konspirationsteorier, Tallinn, Penisbilder.

       

       

Penisbilder mot klimatförändringar

Orden ”penisbilder” och ”kukbilder” förekommer lite då och då på denna blogg, till exempel när jag i förbifarten nämnde Mapplethorpes utställning efter mitt besök på Fotografiska museet tidigare i sommar. Det kan tyckas vara omoget att nämna den typen av avbildningar och tidigare har det kanske legat en del sanning i det. Numera har det dock ett högre syfte. Då jag har tillgång till statistik för webbplatsen och vet vilka ord personer googlar på för att komma hit kan jag bestämt säga att ordet ”penisbilder” drar hit en del folk, inom kort kommer det att vara det sökord som drar hit flest läsare.

Långt fler hittar hit genom att söka på ”penisbilder” än ”global uppvärmning” eller ”biologisk mångfald” trots att de orden förekommer betydligt oftare på bloggen. Det är tyvärr så illa ställt med världen att människorna är mer intresserade av köttet mellan en mans ben än vad vi gör mot moder jord. Det är lätt att ge upp hoppet. Dock, kanske kan man få någon som egentligen är intresserad av manslemmar att istället intressera sig för den globala uppvärmningen eller utfiskningen av haven. Det är också mitt högre syfte med språkbruket, att locka med ögongodis, kanske få dem att läsa vidare och uppmärksamma dem på miljöproblemen. Om jag så bara skulle lyckas konvertera en så har det faktiskt varit värt allt besvär.

I och för sig skulle det kunna bli tvärtom också. Den sista som bryr sig hittar hit via ”global uppvärmning” men får engagemanget riktat mot manlig fägring i de nedre regionerna istället.


Tre ståndaktiga soldater i kampen mot miljöförstöringen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Sökmotoroptimering, Opinionsbildning, Global uppvärmning, Penisbilder, Webbsökning.

       

       

Penisbilderna och apokalypsen

I söndags besökte jag Fotografiska museet. Det var nämligen sista dagen för fotografen Edward Burtynskys utställning om vårt förhållande till oljan.

Jag skyndade förbi Mapplethorpes kukbilder på våningen nedanför ty hade jag velat se dylikt kunde jag loggat in på vilken sexchatt som helst. Låt vara att de penisbilderna inte hade varit tekniskt fulländade som i fallet med Mapplethorpes fotografier.

Burtynsky har länge varit intresserad av att dokumentera teknologin och vad den gör med landskapet. Med tiden har hans fascination mer och mer övergått i oro över vad vi egentligen gör med planeten. Att finna det sköna i teknologin är dock inte något han övergett. I hans bilder på hur vi utvinner, förfinar och förbrukar oljan finns en storslagen skönhet. Under ytan finns dock alltid något ödesmättat och apokalyptiskt. Den här ambivalensen i bilderna tyckte jag gav mig en finfin sammansatt konstupplevelse, som en god öl där bryggaren kombinerat de olika humlesorterna riktigt bra. Inte alls som de där single hop-varianterna som blivit så populära, de där man bara använder en enda humlesort. De blir ju så platta och tråkiga. Verkligheten är mer som en välhumlad amerikansk India Pale Ale, komplex och motsägelsefull. Detta fångade Burtynsky mycket väl.


Ett av Burtynskys verk fotat med kass mobilkamera. Platon menade att en avbildning av något är sämre än det verkliga föremålet för avbildningen som i sin tur är sämre än idévärldens motsvarighet. Anammar man Platons konstsyn kan man dra slutsatsen att Burtynskys avbildning av en däckhög antagligen är överlägsen min avbildning av hans avbildning eftersom min skapelse ovan är ännu ett steg längre bort från det verkliga föremålet för avbildningen. Hans avbildning är ju, enligt Platon, underlägsen den verkliga däckhög han avbildat. Verklighetens däckhög är slutligen sämre än idévärldens fulländade däckhög. Detta om man tror att världshistoriens mest överskattade tänkare ska kunna tillföra något i sammanhanget.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Konst, Olja, Edward Burtynsky, Platon, Resurshantering, Apokalypsen.

       

       

Deprimerade har roligare

För någon vecka sedan såg jag bitar ur en dokumentär om Eddie Meduza. Det produktiva och kreativa geniet visade sig inte helt oväntat ha ett själsligt mörker som drev honom. Det tycks faktiskt vara ganska vanligt att produktiva medlemmar av den skapande klassen har Bergmanångest, som om mörkret vore en själens motor.

Tyvärr är jag själv alltför sorglös och därmed är min själ också motorlös. Jag önskar ofta att jag blev deprimerad, då skulle jag vara lycklig. En del tycker kanske att det är lite bakvänt att säga så, men mycket är än mer bakvänt i Sverige idag. Moderaterna kallar sig arbetarparti, Moderaterna får högst stöd i undersökningar av väljarsympatier och Moderaterna leder landets regering för att nämna några exempel.

Vore jag deprimerad skulle man få lite mera gjort, kanske skulle man till exempel blogga lite oftare än varannan vecka. Det är lite märkligt att till och med något som man tycker är skoj skuffas undan för att man inte kan motivera sig. Nej, en rejäl depression skulle göra susen men det är ju precis som kärlek något man tyvärr inte kan köpa för pengar.

Liknande inlägg på denna blogg: SJ, min musa

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Ångest, Eddie Meduza, Psykologi, Motivation, Moderaterna.