Uppsalabon Mohamed Omar är i startgroparna för att starta en progressiv och homovänlig moské som inte ska ha skilda avdelningar för kvinnor och män, vilket Metro, QX och TV4 rapporterat om. Ett sådant projekt är givetvis mycket lovvärt och välbehövligt. En progressiv, liberal och livsbejakande moské som inte tillämpar könssegregering är något varje svensk stad med tillräckligt stor andel muslimer borde ha.
Lite anmärkningsvärt är det dock då Omar tidigare torgfört rakt motsatta idéer. Han inledde förvisso sitt kändisskap som av kulturetablissemanget omfamnad poet. Han blev dock paria när han under en period kallade sig islamist, samarbetade med högerextremister, var allt annat än homovänlig och arrangerade föredrag med antisemiter och förintelseförnekare. Nu verkar han dock sugen på att återvända till ursprungsläget och har tagit avstånd från de destruktiva idéer han tidigare gett uttryck för. Det progressiva mosképrojektet får väl ses som ett led i denna återpositionering. Nog för att det alltid ska finnas möjligheter till bot och bättring men det är inte annat än att man blir lite misstänksam när personer i rask takt byter mellan diametralt motsatta ståndpunkter.
Mohamed Omar är dock inte ensam om moskéinitiativet utan det ska tydligen röra sig om ett tiotal personer som står bakom det. Den enda som nämns vid namn på Omars blogg är en Pontus Näslund. Omar har alltid haft en grupp anhängare. Under hans tid som paria kallades de Studiegruppen Aguéli men namnet förpassades till sophögen i samband med Omars avståndstagande från hat och extremism. Man kan rimligen undra vad för sorts personer som uppskattar hundraåttiograderssvängarna á la Omar. I och med denne Näslund kom svaret till mig. Det rör sig givetvis om personer som själva har en förkärlek för att hoppa runt mellan olika idésystem och trosföreställningar.
Om det rör sig om samme Pontus Näslund som Omar intervjuat på sin blogg och som Omars lilla sammanslutning arrangerat konstutställning med så har denne nämligen tidigare figurerat i Sveriges Radios Övernaturligt där han berättade hur han ingått ett förbund med djävulen. Av Näslunds blogg att döma är han dock numera socialdemokrat och muslimsk revertit. Nu finns det väl förvisso ingen direkt motsättning mellan att ha en pakt med Hin håle och att vara socialdemokrat. Däremot borde det vara svårt att få det att gå ihop med att vara muslim då ju karaktären Satan i Koranen är ondskan personifierad. De konservativa muslimer som inte uppskattar idén med en frihetlig, gayvänlig moské kommer tyvärr att finna det logiskt att någon med ett sataniskt förbund i bagaget är med som initiativtagare till projektet.
För övrigt är tydligen herr Näslund också juridikstudent vilket borde ha räckt att nämna för att den diaboliska pakten skulle vara underförstådd. Jag var nämligen av uppfattningen att en pakt med Satan var ett av juristutbildningens obligatoriska moment, precis som notarietjänst.
De sunnimuslimska fundamentalisterna på Ibn Abbas Centret sjösatte häromveckan ännu en webbsida, www.dhikr.se. För oss hardcorefans till Ibn Abbas Centret var detta givetvis rena julafton. Dhikr är en sorts frivillig bonusbön man kan recitera ibland och på sajten har man ett arkiv med dhikr man kan rabbla vid olika situationer och tider på dagen. Det finns till exempel dhikr att recitera på morgonen, dhikr man kan recitera på kvällen och dhikr att recitera när man klär på sig. Ja, det finns till och med dhikr man kan rabbla när man går på toaletten.
Vad är det man ber om ursäkt för? Besöket måste väl rimligen ha varit synnerligen nödvändigt.
Jag har egentligen skrivit alldeles för många inlägg om Ibn Abbas Centrets föreläsningar och texter men har man en gång börjat konsumera Ibn Abbas Centrets material så är det svårt att sluta eftersom de ständigt överraskar en med nya oväntade infall. Jag är förvisso medveten om att man finner vanorna och idéerna absurda delvis för att man betraktar dem utifrån. En del saker man själv gör ter sig nog lika absurda, som till exempel att tvångsmässigt lyssna på fundamentalisters föreläsningar.
Liknande inlägg på denna blogg: Satans hemliga stjärttrick, på Ibn Abbas Centrets webbplats www.islam.nu får man lära sig hur Satan ibland manipulerar bedjande muslimers stjärtbehåring för att lura dem från bönen. Underlivshygienens allvetande härskare, på Ibn Abbas Centrets webbplats www.fatwa.se får man lära sig hur den allsmäktige guden anser att man ska förfara med sitt underliv.
Thörn inledde med att berätta ganska mycket om sitt eget liv och de egna problem han haft som ju lett fram till metodens tillkomst. I 30-årsåldern drabbades han av någon sorts livskris, fick bland annat social fobi och upplevde sig vara elöverkänslig. Den vanliga sjukvården kunde inte hjälpa honom men han fick kontakt med en homeopatläkare som fick honom att inse föräldrarnas betydelse för problem i vuxen ålder. Thörn hamnade därefter i den alternativmedicinska världen och provade alla möjliga kurer utan att bli hjälpt av dem. Vändningen kom när han gick en healingkurs. Han upplevde sig då plötsligt få budskap från Gud genom sin intuition. Thörn menar dock att det inte är någon av världsreligionernas gudar som ger budskap till honom utan snarare en ren energiform. De olika delarna i hans hemsnickrade Helmetoden fick han därefter genom direktlinan till Gud, bland annat healingpyramiden som har en central betydelse. Han använder sig av den när han ska bestämma var någonstans personen har sin låsning som orsakar dennes besvär av psykisk eller fysisk natur. Thörn skulle med tiden uppleva att han vände sitt liv med metoden vilket inte skulle göra honom till den första som har hela sitt känsloliv investerat i en egenutvecklad behandling.
Thörn pratar gärna om barndomens betydelse för våra problem i vuxen ålder men han stannar inte där, han går längre än så, mycket längre. Detta liv är nämligen bara översta nivån i Thörns healingpyramid och på varje nivå kan det köra ihop sig och ge oss besvär av olika slag. Även tidigare liv, som utgör nästa nivå i pyramiden, kan vara orsak till problemen vi har i detta liv. Thörn sade till exempel att han jobbat jättemycket med astma som kan bero på att man halshuggits i ett tidigare liv. Problemen kan till och med ligga i ett tidigare universum och de kan också ligga i själva ursprungsenergin som världsalltet kommer från. För att krångla till allt kan det som orsakar våra åkommor till och med ligga i parallella universum eller i framtida universum. Det finns inte mindre än 24 nivåer i Thörns healingpyramid och med tanke på hur många ställen det kan köra ihop sig är det konstigt att vi ändå mår så bra som vi gör.
Enligt Thörn skulle i stort sett alla bli hjälpta av Helmetoden och i slutet av föredraget fick några lyckliga utvalda i publiken prova på den fantastiska behandlingen. Jag har lagt upp klipp från tre av behandlingsfallen så att envar själv kan bedöma om det är värt en tusenlapp för en timmes behandling med Helmetoden. I korthet går det till på det viset att Thörn först känner in var i healingpyramiden problemet ligger och vad problemet består i. Därefter får man ett helande svar tillbaka.
Först ut var en kvinna som haft lite olika besvär, främst med hälsporrar. I klippet nedan får vi höra hur Thörn känner in var i pyramiden problemet ligger och vad låsningen består i. Kvinnan ifråga är sjuksköterska och Thörn anser att hon bör börja använda healing i sin yrkesutövning och halkar in på ett sidospår om healingens plats i framtidens svenska sjukvård. Eftersom jag inte vill hänga ut kvinnan i publiken så har jag ersatt hennes utläggningar om sig själv och sina besvär med en liten trudelutt på några ställen i klippet.
Nästa case var en kvinna som haft återkommande förkylningar i ett och ett halvt år och var sjukskriven för utmattning. Thörn kände med hjälp av sin intuitiva förmåga in var i healingpyramiden låsningen låg, det rörde sig om nivå 24. Han sade att allt bottnade i rädsla för förändring och spekulerade i om någon förälder kanske orsakat detta. Inom ett år skulle hon kunna jobba fulltid, hävdade Thörn självsäkert. Han kände också in vad hon skulle ägna sig åt i framtiden och det är där vi hoppar in i det minutlånga klippet nedan. Precis som i det första fallet visade sig kvinnans framtid vara inom en bransch som Thörn hade en särskild förkärlek för.
Det tredje fallet var en kvinna med ont i ryggen. I klippet som följer känner Thörn genom sin intuitiva förmåga in att ryggen är snedställd, var i healingpyramiden problemet ligger och vad lösningen skulle bestå i. Precis som för kvinnan med hälsporrarna så skulle helandet ta sex månader enligt Thörn. Att utlova ett omedelbart helande är ju alltid förenat med vissa problem eftersom det direkt kan bli uppenbart att helandet uteblivit. Att som Thörn låta det dröja sex månader är givetvis säkrare. Även i detta klipp har jag ersatt ett par av patientens utläggningar med en liten trudelutt.
Även om de som fick prova på healingen under föredraget mest hade fysiska besvär så verkar de flesta som vänder sig till Thörn och hans verksamhet ha själsliga åkommor. Så säger också Thörn själv i intervjun med honom: ”De jag möter, de är ofta människor som har mått dåligt i hela sitt liv, som har varit inom psykiatrin, människor som är deprimerade, utbrändhet och sådana här bitar.” I föredraget jag bevistade sade han även att hälften av kvinnorna som kommer till honom varit med om övergrepp. Man undrar givetvis hur lämplig han är att ta sig an de trasiga själar som söker sig till honom, personer som kanske har självmordstankar. Är verkligen någon som tror sig ha en direktlina till Gud och menar att orsakerna kan vara en låsning i ett parallellt universum verkligen rätt person för dem? Mest troligt inte.
Jag har länge drömt om att en dag få besöka Sveriges största alternativa och nyandliga mässa, Harmoni-expo. Lördag den 6:e april slog drömmen äntligen in men det blev tyvärr bara en halvdag. Jag hade egentligen kunnat vara där båda dagarna från öppnandet till stängning utan att tröttna. Ingen annanstans i vårt avlånga land blir nämligen vansinnet per kvadratmeter tillnärmelsevis så högt.
Jag inledde lite spontant med att betala en hundring för Jungiansk bildtolkning. Jag ombads rita ett hus och utifrån färgval och struktur på husteckningen kunde en dam bevandrad i Jungiansk bildtolkning utläsa saker om min person. Jag fattade kritorna och ritade för fulla muggar så att jag skulle få valuta för min sedel.
Något med taket på det ritade huset gjorde att man kunde utläsa att jag hade svårt att få pengarna att räcka till, fick jag veta. Dessutom antydde det faktum att jag lämnat väldigt lite utrymme kvar ovanför huset att det fanns saker jag ville göra men som tyvärr inte blev av. Båda dessa påståenden passar rimligen in på de flesta.
Vidare kunde man utläsa saker som de flesta nog vill svara ja på. Den gula färgen på huset innebar till exempel att jag uppfattades som intelligent. Det slängdes också in lite numerologi. Att jag ritat just sex stycken spirande tuvor runt mitt hus innebar också någonting men jag minns ärligt talat inte vad.
Bildtolkningen skedde i form av en konversation mellan mig och den tolkande damen vilket givetvis innebar att jag gav lite ledtrådar om mig själv allteftersom. Den Jungianska bildtolkningen kändes tämligen meningslös men var förhållandevis billig. De flesta tjänster på mässan var betydligt dyrare men precis lika meningslösa.
Jag var också sugen på att skåda ett medium i arbete. Av en tillfällighet föll valet på brittiska transmediet Jennifer Mackenzie som är en av de som påstår sig ha förmågan att låna ut sin kropp till andar med något att säga människorna. Hon kanaliserade denna dag inför publik ett budskap från sin andeguide som levt i Kina tusen år före Kristi födelse. Gamla visa kineser känns väldigt klichéartat. Varför kanaliserar de aldrig någon från 60-talets Varberg? Det hade i alla fall fått mig att höja på ögonbrynen.
Budskapet från den kanaliserade kinesen var inte mindre klichéartat än kinesen i sig. Det rörde sig om ett nyandligt standardbudskap; gör inte mot andra vad du inte skulle göra mot dig själv, vi drabbas av prövningar i livet för att lära av dem, man bör inte fokusera på materiella ägodelar och så vidare. Jag har lagt upp ett litet ljudklipp från kanaliseringen nedan men man bör inte vänta sig något extra.
Det blev självklart att shoppa lite kvällslektyr när man hade chansen. Köpte ett exemplar av tidskriften Ascala Magazine signerat självaste Terry Evans och fick också ett handslag med det kända mediet på köpet. Införskaffade också en tunn skrift med den kittlande titeln Atlantis och den ariska rasen från någon obskyr sammanslutnings bokbord.
Den största behållningen av mässan var dock Hans Thörns informationstimme om sin egen uppfinning Helmetoden. Det var faktiskt så intressant att det kommer att tilldelas ett alldeles eget inlägg.
Andra bloggar om Harmoni-expo våren 2013: Hela Pingsten – Jesus trivs på New Age-mässor, en pingstvän av något slag om hur de deltagit på mässan för att hela och evangelisera. Detta verkar faktiskt inte vara helt ovanligt, de var nämligen inte den enda kristna församlingen på mässan jag såg. När alla andra jagade pengar verkade församlingarna istället vara hungriga efter själar och erbjöd gratishealing till besökarna. Anna frilansar – Tvångshealing på Harmoni-expo, ännu en person med onda avsikter som gått runt med diktafonen påslagen på mässan. Terry Evans – Tack, Sveriges medium nummer ett tackar mig och alla andra som kom till deras monter under mässan.
Det är tyvärr inga jämställda ideal som förespråkas i föreläsningen. Män är satta att bestämma över kvinnorna som inte ens får lämna huset utan tillåtelse. I den händelse de inte lyder måste de tillrättavisas. Tillrättavisningen tycks vara en sorts trestegsraket. Först ska man förmana kvinnan och om det inte fungerar så ska man vägra att dela säng med henne. Man får anta att man måste vara en älskare utöver det vanliga för att det ska fungera. Skulle kvinnan fortfarande inte lyda efter sexstrejken så ska man slå henne. Det handlar förvisso inte om någon regelrätt misshandel men är givetvis ändå något som hör medeltiden till.
Mannen ska dock självklart inte behöva dra hela lasset med att disciplinera kvinnan, ibland får han hjälp från högre ort. Om kvinnan inte vill ha sex med mannen och han är tvungen att lägga sig arg så kommer änglarna att förbanna kvinnan fram till morgonen, får vi lära oss av herr Wadud.
Till och med Allah själv hjälper till med att hålla kvinnorna lydiga. Det finns nämligen två vars bön inte godtas; slaven som flyr från sin ägare tills det att han återvänder samt kvinnan som varit olydig mot sin man tills det att hon ångrar sig. Slavens och kvinnans roller tycks för övrigt vara mycket snarlika i herr Waduds drömsamhälle. De bästa av kvinnor sägs vara de som lyder och vars män blir nöjda när de ser på dem.
Kvinnorna ska dessutom vara tacksamma mot sina män eftersom de försörjer dem. Vän av rättvisa måste dock påpeka att det inte är det lättaste för kvinnan att försörja sig själv med de restriktioner hon åläggs, så hon verkar inte ha mycket till val. Det är för övrigt på grund av sin myckna otacksamhet som majoriteten av invånarna i helvetet kommer att vara kvinnor, får vi också lära oss.
Herr Wadud är dock inte bara någon som sitter och säger knäppa saker som uttråkade personer utan liv kan ladda ner och lyssna på om de vill ha roligt. För ett antal människor har den skruvade världsbild han tagit med sig från universitet i Medina faktiskt praktiska konsekvenser. Detta illustrerades när herr Wadud råkade hamna i Uppdrag Gransknings wallraff-reportage där två kvinnor sökte råd hos olika imamer i vårt avlånga land. Herr Wadud gav då rådet till en förment misshandlad kvinna att inte ringa polisen utan istället be sin make om ursäkt samt acceptera att han skulle skaffa ännu en hustru.
De säger till sin kompis på bröllopsnatten: ”typ om du vill få kvinnans respekt, typ slå henne på bröllopsnatten.” Och någon annan sade ”Vad du gör på bröllopsnatten, du hämtar en kyckling hem, levande kyckling, har den i rummet, och typ när ni är tillsammans så går du fram till kycklingen och sliter av den huvudet. Levande, så det sprutar blod och allting. Då kommer du att få hennes respekt.” Vad är det här för någonting? Jahiliyyah. Det här är sådana här saker som folk kanske gjorde innan Islam, de som dyrkade statyer. Hör inte hemma i Islam.
Nej, Abdul Wadud gör givetvis helt rätt i att fördöma de riktigt usla bröllopsnattstipsen men det ursäktar ändå inte resten av kvinnoföraktet i föreläsningen.
Andra inlägg på denna blogg om Ibn Abbas Centrets webbresurser som jag inte redan länkat till i detta inlägg: Underlivshygienens allvetande härskare, i vilket jag sammanfattar underlivsfatworna på hemsidan www.fatwa.se.
Andra bloggar om hatfyllda muslimska predikanter: Nordic Dervish – Hatpredikant på Imam Ali-moskén, om Sheikh Hamza Sodagar som bjudits in till Sverige för att tala. Denne förespråkar bland annat dödsstraff för homosexualitet.
Jag har tyvärr fastnat i wahhabitiska Ibn Abbas Centrets föreläsningsarkiv på www.islam.nu och jag förstår inte hur jag ska kunna sluta när de bjuder på så många tokroliga citat i föreläsningarna.
Häromsistens fick jag lära mig hur Sheitan, den muslimska motsvarigheten till Satan, har en uppsjö med olika trick för att få bort muslimer från Islam. Ett av dessa trick är de så kallade wiswas, Sheitans viskningar. Han sägs viska saker i de troendes öron för att så tvivel och få dem att underlåta att utföra de muslimska plikterna. Sheitan kan till exempel försöka få dem att avbryta bönen. När man ber måste man vara ren vilket man blir genom reningsritualen wudu. Man kan dock tappa wudu om man gör något orent, till exempel släpper sig, och man måste då avbryta bönen för att genomföra wudu igen. Om Sheitan kan lura muslimen att han blivit oren genom att släppa sig kan han alltså få denne att avbryta bönen.
I föreläsningen Hur man skyddar sig mot wiswas redogörs för hur man skyddar sig mot dessa viskningar och mer handfast manipulation från Sheitans sida som annars kan få den troende att lämna bönen. Här följer ett citat från föreläsningen. Mina kommentarer, förtydliganden och förklaringar är fetstilade.
Eller att han (Sheitan) kommer till personen som ber och får honom att tveka på om han har wudu eller inte. Mitt i bönen kommer Sheitan och säger: ”Du tappade wudu, du har inte kvar wudu.” och så vidare.
Och det här har nämnts i en hadith (episod ur profetens liv som används som vägledning), Abdullah bin Zaid, att man klagade till profeten och sade, att man känner någonting i magen, i bönen. Alltså man vet inte om man har släppt luft eller inte. Och då så sade profeten: ”Han ska inte lämna bönen förrän han hör ett ljud eller känner en lukt. Alltså han är helt säker på att han tappat sin wudu.” Och den hadithen är också autentisk.
Och det finns en annan hadith som säger att Sheitan kommer till slaven (den troende muslimen, Allahs slav) ibland i bönen och leker med fjunen i bak(en) och på så sätt så känns det som att det kommit ut någon luft. (Någon av åhörarna blir perplex och föreläsaren försöker förklara) Hårstråna som finns i bak(en), han (Sheitan) drar i dem eller något sådant, han får det att kännas som att man har tappat sin wudu. Och han (profeten) sade samma sak där: ”Lämna inte bönen förrän du hör någonting eller känner en doft.”
Jag har plöjt igenom många timmar av wahhabitiska Ibn Abbas Centrets föreläsningar som de lagt ut på webben. Fram träder bilden av ett absurt universum med genomskinliga jungfrur man måste leva med i evighet, bajsätande andeväsen som bor i toaletten och en allsmäktig Gud som av någon anledning har åsikter om så banala saker som ”muspruttar”. Det låter såklart jätteskoj men till slut får man nog även av sådant och efter detta inlägg tänkte jag försöka ta det lite lugnt med islamkritiken ett tag. Jag vill ju heller inte att den här bloggen utvecklas till någon SD-blogg så det gäller att sluta i tid även av den anledningen. Jag kan dock inte låta bli att gå igenom ännu några guldkorn från deras undervisning i hur man lever som en god muslim.
I föreläsningen Umgänge får vi lära oss hur man bör förfara vid den allra första älskogen. Om man precis gift sig med en kvinna eller har köpt en sprillans ny slavinna så ska man innan den första älskogen lägga handen på hennes panna och säga: ”Åh Allah, jag ber dig om det bästa som finns i henne, de bästa naturliga egenskaperna i henne och jag söker skydd från de onda egenskaper som finns i henne” Detta skulle nog en modern nygift kvinna finna lite avtändande. Slavinnan får väl dock gilla läget som slavinnor brukar få göra, men nog känns det lite daterat att lära ut hur man bör göra innan man tvingar sig på sin slavinna för första gången.
I föreläsningen Vad säger egentligen Islam om musik? får vi veta vad Ibn Abbas Centret menar att Islam egentligen säger om musik. Svaret är att Islam säger att det är haram, leder till ondska och om man ägnat sig åt det ska ens vittnesmål inte räknas i en muslimsk domstol.
Föreläsaren lyfter dessutom fram ett antal historiska förebilder som han anser reagerat på musicerande på ett föredömligt sätt, bland annat en kalif som förutom att vara känd för att vara rättvis även verkade vara en flitig brevskrivare. Han skrev bland annat till sina barns lärare att det första denne skulle lära barnen var att hata musik vars ursprung var från satan. Detta är inget mål som återfinns i den nyaste svenska läroplanen Lgr 11. Samme kalif skrev också ett lite hotfullt brev till en ibn al-Walid som gjort honom upprörd: ”Och att du öppet använder instrument är en bidha (avvikelse från rätta tron) i Islam och som straff har jag avsett att sända någon som rakar av dig ditt onda hår”
Föreläsaren berättar också om några studenter tillhörande en av profetens efterföljare som brukade förstöra tamburiner och trummor för barn om de såg dem spela med dem på gatan. En annan lärd ska ha gått steget längre och uppmanat att slå sönder gitarrer mot ägarens huvud. Vidare, en central gestalt i rättsskolan Hanafi sade att om man hör musik från från ett hus så ska man gå in där utan att begära tillstånd och stoppa dem. Sedan ska man ta den skyldige till ledaren och om han envisas med att fortsätta så ska han fängslas eller piskas. Han kan sedan också förvisas från sitt hem.
Musikerns öde; flintskallig, piskad, hemlös, rättslös och med en trasig gitarr kring halsen. Och i vår tid, i vår del av världen finns det musiker som klagar över lite fildelning.
I en föreläsning om hur Islam splittrats upp i olika kätterska sekter får vi veta hur man redan tidigt i Islams historia hade problem med splittring eftersom flera avvek från den enda rätta tron. Bland annat berättas om hur en av Profetens närmaste, Ali, hade anhängare som uppskattade honom lite för mycket. De upphöjde honom nämligen till Allah. Ali lät sig dock inte smickras av detta utan grävde gropar i vilka han anlade eld. I dessa gropar slängde han sedan ned sina fans eftersom de ju uttryckt kätterska tankar. Ibn Abbas Centrets föreläsare berättade då att den lärde ibn Abbas sagt att det faktiskt var fel av Ali att bränna dem. Äntligen, tänkte jag. Äntligen någon av de lärda som Ibn Abbas Centret hänvisar till som vågar tänka självständigt och ta avstånd från brutalitet trots att det rör sig om en av de de mest centrala gestalterna i Islam. Det visade sig dock att herr ibn Abbas menade att det var fel att döda dem just meddelst eldgrop. Bara Allah, eldens herre, får nämligen straffa med elden. Ali borde givetvis ha dödat dem med svärdet istället. Rätt straff alltså, men fel tillvägagångssätt.
Jag har ett flertal gånger besökt Jordstrålningscentrum i Stockholm. De brukar ha nyandliga och alternativa tillställningar av olika slag. Nu var det ett tag sedan jag var där och vid årsskiftet chockhöjde de tyvärr inträdet till hutlösa 180 kronor. Att minnas är dock gratis så jag bestämde mig för att göra det istället för att ännu en gång gå dit.
Mitt första besök på Jordstrålningscentrum gjorde jag faktiskt långt innan denna bloggs födelse. Jag lyssnade då på Torbjörn Sassersson som berättade om sina utomkroppsliga upplevelser och experiment med fjärrsyn. Det enda jag minns är att herr Sassersson berättade om hur han under en utomkroppslig resa hamnade i något sorts astralt handgemäng med ett illasinnat andeväsen. Om jag hittar mina anteckningar och min inspelning från föredraget och de inte är av alltför usel kvalitet så kanske jag skriver ett inlägg om arrangemanget så småningom.
Lite längre fram på vårkanten besökte jag för första gången en kanalisering av utomjordingar. Transmediet Maria Bertram var kvällens kanal genom vilken de fjärran existenserna talade. Trots att den alien som kanaliserades representerade Galaktiska Federationen, galaxens elit, så var budskapet tämligen banalt. Det som meddelades människorna var nyandligt mumbojumbo enligt standardformulär 1A.
Sista gången jag besökte Jordstrålningscentrum var det för att bevista ännu en kanalisering av utomjordingar, denna gång med transmediet Elisabeth Edborg. Hennes aliens var snäppet högre än Bertrams och hade kopplingar till Intergalaktiska Federationen, universums högsta höns. Det var dock nedslående att få veta vilka klåpare som styrde världsalltet. De saknade grundläggande astronomiska kunskaper, kraschade med sina skepp och var uselt organiserade. Jag lade i mitt inlägg upp lite ljudklipp från kanaliseringen så att envar själv kan bedöma huruvida transmediet levererade tjänsten budskap från utomjordingar.
Förutom att inträdet höjts så verkar det dessutom tyvärr bli tunnare med arrangemang framöver och måhända är Jordstrålningscentrums era på väg mot sitt slut. Ägarinnan Eva har för längesedan uttryckt intresse för att överlåta verksamheten till någon annan men det verkar inte finnas några spekulanter. Verksamheten borde annars vara ganska lukrativ ty det är ofta mycket folk på evenemangen. Jag hoppas verkligen föredragsarrangemangen får fortgå för det är alltid mycket underhållande att gå dit och ett besök på Jordstrålningscentrum är alltid något man kan leva på länge, länge. Man kan faktiskt ett par månader efteråt sitta och mysa och tänka på senaste kanaliseringen av utomjordingar.
Jag har fortsatt min teologiska djupdykning i wahhabitiska Ibn Abbas Centrets föreläsningar på sidan www.islam.nu. Näst på tur att sammanfattas på min blogg är deras tvåutläggningar om djinner, den muslimska mytologins andeväsen.
Ibn Abbas Centrets föreläsare lär oss att djinnerna inte är spöken efter hädangångna människor utan snarare andeväsen som lever i sitt eget samhälle bredvid vårt. I en del saker är de lika oss människor; de äter, de gifter sig, de älskar med varandra och får barn. Djinnerna kan också tillhöra olika religioner. I mycket skiljer de sig dock från oss människor. De är ofta osynliga men kan ibland komma i skepnaden av djur. På djinnernas varierande meny återfinns gamla ben, avföring och mat man inte skyddat genom att säga ”bismillah” över den.
Även om vi lever åtskilda så möts ibland människornas och djinnernas världar. En människa kan till exempel reta upp djinnerna om denne kissar i ett stenröse där det bor en djinn eller av misstag råkar döda en djinn genom att till exempel hälla ut kokhett vatten över den.
Men våra världar kan ibland komma närmare varandra än så. Man kan faktiskt till och med gifta sig med djinner i undantagsfall. Den lärde imam Malik har dock sagt att han ogillar att kvinnor gifter sig med djinner. Om kvinnan blir gravid kan hon nämligen bli anklagad för otukt. Vidare kan kvinnor bedriva otukt och för att komma undan med det påstå att de är gifta med en djinn som gjort dem gravida. Därför ansåg imamen att det bör vara tillåtet för män men inte för kvinnor att gifta sig med djinner. Man kan dock undra om den viktigaste anledningen till att man inte ska tillåta kvinnor att gifta sig med osynliga, bajsätande väsen är att det kan underlätta slampigt beteende.
Eftersom djinner äter bajs så bor de gärna i kamelstall. Just kamelstall är ju inte så vanligt numera och bostadsbristen borde rimligen vara dålig för andeväsendena. De kan dock också bo i toaletterna vilket är en fara eftersom de kan bli förälskade i människor de ser nakna. Djinnerna måste alltså vara sällsynt perverterade då de tycks gå igång på åsynen av en ändalykt som pressar ut en kabel. Det är för att skydda sig mot djinnerna man bör säga ”bismillah” när man går in på toaletten för att därigenom få Allahs skydd. Gör man inte det kan det i värsta fall sluta med att en förälskad djinn besätter den stackars människa de förälskat sig i. I den ena föreläsningen berättas om ett sådant fall. Herr Wadud, som är den som håller de flesta av Ibn Abbas Centrets föreläsningar, verkar vara någon muslimsk motsvarighet till Max von Sydows karaktär i Exorcisten. Han har nämligen läst Koranen över djinnbesatta, bland annat över en man som var besatt av en djinnkvinna som förälskat sig i den stackars mannen.
Precis som när det gällde det muslimska paradisets lockelser var det som framkom under djinnföreläsningarna inte direkt några sofistikerade andliga insikter. Osynliga, bajsätande monster som bor i toaletten känns faktiskt snarare som en produkt av ett barns fantasi.
Det ”moderna” Saudiarabien uppstod i en allians mellan kungahuset och wahhabismen, en konservativ, sunnimuslimsk inriktning. Som alla andra med den rätta läran försöker även wahhabiterna sprida sin tro. En av deras tentakler i Sverige är Ibn Abbas Centret som på webbsidan www.islam.nu lagt ut många av sina föreläsningar. Jag har gjort en djupdykning i materialet och skrev tidigare om hur de undervisade om lockelserna i paradiset. Den allsmäktige Allah använder dock inte bara morötter i form av saffran i mängd, hav med honung och megastora tält för att få oss att göra det han vill. Han kan faktiskt också plocka fram piskan i form av elden, det muslimska helvetet. Där får de som inte behagat den allsmäktige guden ett evigt, fruktansvärt straff. Ibn Abbas Centret redogör i detalj för eldens plågor i tvåföreläsningar och jag ska i detta blogginlägg försöka sammanfatta dem. Det är nog faktiskt viktigare att ta upp helvetet än paradiset eftersom inte mindre än 999 av 1000 kommer att hamna i elden enligt Ibn Abbas Centrets föreläsare.
Om paradiset lät otrevligt med genomskinliga kvinnor och enorma portioner fiskleverolja så är elden faktiskt ännu värre. Mycket kretsar kring hetta, och kanske är det inte förvånande att när män i den brännande öknen försökte fantisera ihop det mest plågsamma de kunde tänka sig så var det just hettan de kom att använda sig av. Man tar verkligen i och den som har det minsta straffet i helvetet kommer att ha glödande kolklot under fötterna som får hjärnan att koka som en gryta. Han kommer vidare att ha skor och skosnören av eld.
Elden kommer att förtära huden på de dömda men Allah kommer att återskapa den så att lidandet ska kunna fortgå. De som hamnat i helvetet kommer också att bli enorma, man blir så abnormt stor att det skulle ta tre dygn att rida från axel till axel. Detta påstås av någon outgrundlig anledning göra lidandet större. Vill man bli en osårbar megajätte så ska man alltså försöka hamna i helvetet.
Bränslet till elden ska bland annat vara det wahhabiterna menar är avgudabilder. Kors och buddhastatyer skall till exempel mata lågorna. Man borde därför oroas över att Ibn Abbas Centrets trosfränder i andra delar av världen slår sönder avgudabilder för glatta livet. Det skulle ju faktiskt så småningom kunna leda till bränslebrist i helvetet.
Straffen kommer dock inte enbart att vara flammorna. Man ska också bli slagna med järnpinnar samt bli biten av skorpioner och ormar med gift som bränner i decennier.
Precis som när man besöker Tyskland består annars en stor del av plågan i maten man serveras. En rätt man får att äta är en frukt som ser ut som satans huvud. Enbart en droppe från frukten skulle förstöra allt på jorden och när man äter den kommer den att sjuda som smält koppar i inälvorna. En annan rätt på helvetets meny ska vara vätskan som rinner från såren på de plågade i helvetet och från könsorganen på de dömda kvinnor som i jordelivet bedrivit otukt. Man kan med rätta undra hur den som hittat på allt detta egentligen är möblerad i huvudet.
I helvetet är även väntetiderna på eventuella överklaganden av straffet djävulskt långa. De dömda kommer först att vädja till Malik, helvetets väktare. Han väntar dock med att svara i 40 år innan han meddelar att ingen slipper undan straffet. De dömda kommer därefter att vända sig till Allah själv. Han kommer att vänta lika länge som jorden funnits innan även han meddelar att ingen nåd kommer att ges. Försäkringskassans handläggningstider bleknar faktiskt i jämförelse.
Jag undrar varför man måste ta i så man spricker när man ska skapa helvetet, och för all del även när det gäller paradiset. Hade man inte kunnat varit lite mer subtil och finstämd? Men det är klart, det finns väl ingen anledning att spara på krutet när det inte finns någon som helst möjlighet att syna bluffen.
