Livsåskådning – PKJonas

Vem tjänar på Divine Favour Mission

Divine Favour Mission är en kristen organisation som försöker etablera sig i flera skandinaviska städer, bland annat Uppsala och Oskarshamn. I dessa coronatider är det dock främst på Facebook de håller sina olika aktiviteter. Det rör sig dels om förhållandevis traditionella kristna TV-sändningar med predikan, musik och insamlingar. Dels rör det sig om mer suspekta livesessioner med organisationens ledare i slutna facebookgrupper där det bland annat förmedlas personliga gudomliga budskap till de som följer sändningarna.

Vid rodret på Divine Favour Mission hittar man Mattias Lekardal som ödmjukt titulerar sig profet. Bland organisationens frontfigurer återfinns också Tommy Dahlman, som efter sina upprepade fadäser nog är välkommen som framträdande företrädare i få andra kristna sammanhang. Lekardal har haft fullt upp med att försvara hur han kunnat ta in Dahlman i Divine Favour Mission. Dock skulle man kunna vända på det och fråga sig hur Dahlman, som ändå har någon småtrivsam aura av strulig marknadsskojare, kan samarbeta med Lekardal som ofta ger obehagliga vibbar av pengafixerad, manipulativ sektledare.

För något som är väldigt centralt hos Divine Favour Mission är pengar och givande. Det pågår ständigt insamlingar där man omedelbart behöver förhållandevis stora summor pengar för att exempelvis rädda Divine Favour Missions verksamhet i Skandinavien, hjälpa behövande i Sverige eller akut lösa behov på barnhemmet man stödjer i Uganda. Hade man för övrigt fått en femma varje gång barnhemmet i Uganda varit på väg att slå igen och man på stört behövde skänka pengar via profet Lekardal så hade man varit så rik att man nog kunnat driva ett antal barnhem i Uganda.

Det är ytterst sällan det redovisas hur mycket man fått in men man hade i alla fall inga större problem att häromsistens samla in målet 130 000 till TV-utrustning som man behövde till organisationens videosatsning på Facebook.

Det behöver nog inte sägas, men detta rör sig inte om en organisation med 90-konto. Lekardal har tidigare bland annat använt ett swishnummer som gått till hans företag Abyan Omsorg AB i vilket underligt nog Mikael Enroos, en kontroversiell kristen profil som i mångt och mycket liknar Lekardal och även han titulerar sig profet, varit involverad. Numera tycks Lekardal enbart använda sina egna mobilnummer för swish och de som ska skänka större summor uppmanas kontakta honom direkt för vidare instruktioner. En annan suspekt detalj är att vid insamlingarna till barnhemmet på sistone har givarna uppmanats att skriva ”Gåva” snarare än ”Uganda” när de skickat pengar till Lekardal och man kan undra vilken anledningen är till att man inte ska markera ändamålet med sin gåva. Det är vid insamlingarna också ofta oklart exakt vad pengarna ska gå till och man kan samla in till flera olika ändamål samtidigt.

Vidare finns ju dessutom möjligheten att de pengar som i slutändan trots allt skickas till mottagare i olika afrikanska länder inte alls hamnar där man hoppats. Divine Favour Mission lär knappast ha resurserna för att följa upp var gåvorna hamnar.

Det verkar i slutändan vara på det viset att gåvorna via Divine Favour Mission och dess ledares ekonomi har en hel del med varandra att göra. Säkert går delar av gåvorna till behövande, konstigt vore det annars. Vem vet, kanske är alla misstankar obefogade och varenda skänkt krona går till de som behöver dem, men de flesta skulle nog ändå tycka att det vore väldigt intressant att få ta del av en komplett sammanställning av alla gåvorna, vad den som skänkt trodde pengarna skulle gå till och var pengarna hamnade i slutändan.

Men det slutar faktiskt inte där, att det är högst oklart var gåvorna som skänks via Divine Favour Mission hamnar någonstans. Det tycks också finnas cyniska och väl uttänkta mekanismer som ska trigga sårbara människor att skänka en större slant. Detta är något som ofta äger rum under profet Lekardals populära sessioner med riktade individuella gudomliga budskap i de slutna grupperna på Facebook.

Lekardal påstår bland annat att Jesus Kristus verkat genom honom så att han fått lama att gå och blinda att se. Det är också en del personer med allvarliga åkommor eller som har andra allvarliga problem i sina liv som följer livesändningarna på Facebook för att få ta del av de gudomliga budskapen profet Lekardal förmedlar.

I snabb takt utlovar profet Lekardal helandemirakler, ekonomiska mirakler och andra mirakler till de som följer sändningarna. Han påstår att detta är sådant som kommit till honom genom profetiska syner för var och en. Alltihop måste sägas vara extremt uselt utfört, Lekardal kämpar verkligen med att försöka fantisera ihop individuella profetiska syner och budskap till alla som så önskar. När fantasin tryter tar han till lite tungomålstal ett slag för att köpa sig lite tid. Som utomstående är det svårt att förstå hur människor kan tilltalas av och uppskatta föreställningen, men kanske handlar det om att man så innerligt längtar efter att bli sedd, få höra att det finns en ljusning och att man snart kommer att vara fri från de svårigheter man upplever i sitt liv.

Alltför ofta har Lekardal under livesessionerna kameran placerad i höjd med sitt skrev så att man underifrån får betrakta profeten, som här i en sändning i Facebookgruppen ”Prophet M Gloryroom”.

Profet Lekardal ger ett ordentligt manipulativt intryck när han i slutet av sina facebooksessioner med riktade rosenskimrande profetior betonar vikten av att skänka pengar. Begreppet sådd (eller ”plant a seed” på engelska) är centralt för Lekardal, och sådden verkar alltför ofta handla om att skänka pengar till Divine Favour Mission. I två-och-en-halv-minuters-klippet nedan som härrör från en Facebooksändning Lekardal höll den 1:a december berättar han lite om vikten av att man utför sådd för att få ta del av smörjelsen, gudomligt beskydd och de utlovade miraklerna.

Det gäller tydligen att verkligen försöka lyssna inåt för att höra om Gud instruerar en att skänka pengar, och hur mycket Vår Herre vill att man ska ge. I detta drygt minutlånga klipp nedan från 29:e November har Lekardal en kort utläggning om detta. Gud ger alltså instruktioner till människor och åtlyder man instruktionerna så kommer man att få de mirakel man så hett längtar efter, ty Gud verkar som sagt inte ge bort något gratis.

Eftersom det ständigt tjatas om att skänka pengar så lär det inte saknas tillfällen för följarna att få en ingivelse att skänka en slant. En ingivelse att skänka en större summa brukar Lekardal själv försöka trigga under sina insamlingar. Han gör verkligen sitt bästa för att hjälpa Guds röst på traven och få människor att höra Gud säga åt dem att dra iväg en tiotusenlapp eller två till Divine Favour Mission. Här är ett exempel i ett två-och-en-halv-minuters-klipp från en Facebooksändning Lekardal höll den 9:e december.

Även om det, med undantag för ett par flashbacktrådar, inte gett något större avtryck på internet så verkar Divine Favour Mission ändå ha en del kritiker, ty förhållandevis ofta tar Lekardal i sina sändningar upp att människor kritiserat organisationen. Ett exempel kan höras i detta sista klipp nedan som kommer från en sändning på Facebook den 27:e november där Lekardal beklagar sig över att vissa i rörelsen har människor nära dem som är kritiska till att man ska ge pengar genom tionde och sådd. De sekteristiska tendenserna framgår tydligt då profeten uppenbarligen försöker avskärma sympatisören från människor i deras vanliga sociala sammanhang som ifrågasätter rörelsens budskap och därmed försvårar hans exploatering av dem. Av sexminutersklippet framgår också att Divine Favour Mission influerats av framgångsteologiska strömningar och den som är en god troende, vilket alltsomoftast innebär att man skänker pengar till Divine Favour Mission, kommer själv att välsignas finansiellt av Gud i slutändan. Detta förutsätter dock alltså att de inte har fel människor i sin omgivning, vilket alltsomoftast innebär de som är kritiska till Divine Favour Mission.

Organisationen verkar alltså möta en del sunt motstånd. Detta kombinerat med att de aggressivt försökt expandera och därmed har dragit på sig en del kostnader för exempelvis lokaler och fordon, samt minst lika aggressivt konstant tigger pengar av sympatisörerna gör att det verkligen ska bli spännande att se om Divine Favour Mission till syvende och sist är en långsiktigt hållbar affärsidé.

Sexköp på Jesu vis

Kontroversiella före detta pingstpastorn Tommy Dahlman har tidigare främst synts i kristna månglarkanalen Kanal 10 och har också kandiderat till riksdagen för Kristdemokraterna. Han har även författat en liten skrift med titeln Affärer på Jesu vis som gavs ut 2013 av Livets Ords förlag och som jag införskaffat under ett av alla mina besök på Livets Ords årliga Europakonferens. Livets Ord var ju tidigare ökända för sin uttalade framgångsteologi där bland annat rikedom inte ansågs vara något fult utan tvärtom ett tecken på att man var en god kristen. Av detta följer såklart också, vilket väl är än mer problematiskt, att fattigdom är ett tecken på att man är en dålig kristen. Även om detta element numera tonats ned finns det fortfarande kvar under ytan.

Tankarna i Dahlmans skrift Affärer på Jesu vis angränsar till framgångsteologin då han i den redogör för Jesus ledarskaps- & affärsfilosofi och man får lära sig hur man kan bli framgångsrik i affärer genom att följa Jesus exempel. Kapitlen heter sådant som ”Jesus misslyckades aldrig att representera sin produkt” och ”Jesus visste att han inte behövde ro varje affär i hamn för att vara framgångsrik”. I det senare kapitlet skriver Dahlman:

De flesta framgångsrika säljarna säger att de vet att 14 av 15 människor kommer att säga nej till deras erbjudande. Detta inspirerar dem bara till att göra så många presentationer som möjligt, för att hitta den rätta köparen. Jesus lärde sina lärjungar hur de skulle tackla en avvisning: ”Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter.” (Matt 10:14)
Så vi lämnar gungstolen nu. Vi greppar telefonen. Vi skriver det där brevet. Förr eller senare lyckas det. Det var något Jesus visste!

(Källa: Dahlman T, Affärer på Jesu vis, s. 21)

Dahlman personifierar den hycklande frikyrkopastorn då han varit hårdför i moralfrågor och väldigt snar med att fördöma andras leverne samtidigt som han själv gjort en hel del snedsteg i livet. Han har bland annat ett par rattfylleridomar på sig, och nyligen gjorde han även en Paolo Roberto, vilket väl inte är den typ av affärsuppgörelser Jesus ska ha ägnat sig åt.

Dahlman borde kanske ha läst sin egen skrift Affärer på Jesu vis för lite levnadsråd. I kapitlet ”Jesus misslyckades aldrig att representera sin produkt” skriver han till exempel:

Lögnare och bedragare blir alltid avslöjade förr eller senare. Det kan ta veckor, månader och år men sanningen kommer alltid upp till ytan.

[…]

Framhäv och fokusera på fördelarna med din produkt. Men glöm inte att en ärlig relation är värd hundra avslutade affärer.

(Källa: Dahlman T, Affärer på Jesu vis, s. 10)

I kapitlet ”Jesus lät inte andra människors uppfattningar om honom förändra hans självuppfattning” hade han hittat fler kloka ord:

Jesus strävade aldrig efter att ”se bra ut”. Han bara förblev god. Han försökte inte att uppträda trovärdigt. Han var trovärdig. Han kämpade aldrig för att få ett gott rykte. Han hade karaktär.
Varje framgångsrik person vill bli älskad och beundrad, men dina fiender och kritiker kommer aldrig att låta ditt rykte vara fläckfritt. Du måste vara höjd över allt klander.

(Källa: Dahlman T, Affärer på Jesu vis, s. 33)

Som den slipade Jesusinspirerade affärsman Dahlman är vet han dock att slå mynt av sina snedsteg. Han har nyligen varit ute på en lång föreläsningsturné med anledning av sitt senaste boksläpp. I den nya boken Visst gör det ont när hjärtan brister ska han tydligen öppenhjärtigt tala ut om sitt gamla syndiga leverne och man ska enligt bokbeskrivningen få läsa om sådant som ”skilsmässa, sex, otrohet och alkoholism”.

Dock var det förargligt nog under just den här tala-ut-turnén som han gjorde sig skyldig till sexköpet han nu fått ett strafföreläggande för. På dagen stod han alltså hos någon lokal församling och talade ut om sitt gamla förkastliga leverne, för att senare på kvällen uppsöka en sunkig lägenhet för att köpa sex av en kvinna som han rimligen inte kunde ha en aning om hur hon hamnat där. Kanske använde han till och med pengarna han dragit in på dagens bokförsäljning.

På föreläsningsturnén sade han vidare bland annat: ”Och det är en utav mina bittra lärdomar under den här resan jag har gjort, att jag inte var uppriktig från början. Så mycket elände jag hade kunnat undvika!” Dahlman verkar dock inte heller ha varit uppriktig från början i polisförhören, för det krävdes enligt tidningsartiklarna tydligen flera förhör innan erkännandet kom.

Nåväl, hela den här tråkiga historien kan ju i alla fall användas som material till sin nästa bok och nästa bekännelse-turné.

Dramatisk demonutdrivning utförd av indiansk spårare mildrar dom i uppmärksammat pedofilanklagelsemål

Nyligen visades på SVT första delen av tre i dokumentärserien Att rädda ett barn om en bitter vårdnadstvist där pojken Elias mamma Anna (fingerade namn) anklagat pappan för sexuella övergrepp och till och med sett sig nödgad att kidnappa pojken för att under en tid hålla sig gömd med denne.

Jag har själv följt fallets utveckling ända sedan podden Haveristerna tog upp det för ett år sedan. En anledning till att jag fann ärendet extra intressant var att flera färgstarka personligheter som jag var väldigt bekant med sedan tidigare, såsom extreme konspirationsteoretikern Henning Witte och outtröttlige rättshaveristen Ulf Bittner, engagerat sig i fallet på Annas sida. Där fanns också några jag följt betydligt mer sporadiskt, närmare bestämt kretsen kring Monica Dahlström-Lannes, en grupp människor som kanske är lite för bra på att upptäcka barn som är utsatta för sexuella övergrepp. De är så bra att de ser övergrepp och pedofilnätverk där de inte finns. En ny bekantskap i denna krets som haft en central roll i fallet var Agneta Bravélius, grundare av organisationen BRY – Barns Rättsskydd. Dessa och flera andra vitt skilda personligheter sammanstrålade från alla möjliga håll och slöt okritiskt upp på Annas sida.

Jag har sett fram emot dokumentären ända sedan jag först hörde talas om att den var på gång. Av en del kommentarer på Facebook att döma så hade några personer i skaran kring Anna trott att den skulle vara till hennes fördel. För den som tagit del av alla detaljer i ärendet och inte har de skeva Bravéliuska eller Dahlström-Lannesianska glasögonen på sig är det dock uppenbart att så aldrig skulle kunna bli fallet.

Av alla de färgstarka personligheter som engagerade sig på Annas sida var måhända Conny Andersson på många sätt den mest intressanta. Conny Andersson är en nyandligt sinnad mycket kontroversiell före detta polis som driver den av nordamerikanska indianer inspirerade spårningsskolan Tracker School Sweden. Han påstår sig ha närmast övernaturliga förmågor. Bland annat ska han kunna lukta sig till att våldsamheter ägt rum på en plats.

När Conny Andersson nyligen framträdde i Michael Oddanes esoteriska och konspiracistiska youtubekanal WakeUpGlobe för att prata om demoniska krafter kom han faktiskt in på rättegången för ett år sedan där Anna sedermera kom att dömas till villkorlig dom och dagsböter för grov egenmäktighet med barn och grovt förtal.

Conny var där för att stötta Anna och bjöd i WakeUpGlobe på en liten ögonblicksbild från rättegången som belyser vilken spännande förhandling det lär ha varit. Här är Connys egna ord om vad som hände, det visade sig faktiskt att demoniska krafter var i farten men Connys övernaturliga förmågor skulle förändra allt och få ett avgörande inflytande på domstolens utslag:

En utav de som var mest demonisk som jag upplevde det, det var ju åklagaren, Daniel Suneson heter han. Han drev det här fallet väldigt negativt. Han satt nästan som en ödla faktiskt, han satt och tittade ut över rättssalen och hukade sig. Han hade ett väldigt intressant ansiktsuttryck när han argumenterade.

Så vid paus så stod vi ute i korridoren och så tänkte jag: jag ska gå fram och snacka med den där killen, tänkte jag, den där ödlan. Så jag går fram till honom och så säger jag så här: ”Hej!”.

Så fort jag sade ”Hej!” och kom närmare honom så studsade han till, han hoppade till. Och sedan sade han högt ”Vad gör du här!? Vem är du!? Gå härifrån!?” sade han till mig.

Och den reaktionen var ju inte direkt mänsklig, det var ju väldigt märklig reaktion. Hur han då, som åklagare, skriker rakt ut i min närvaro. Och jag kände att det där handlade om hans djupa rädsla att göra. Så jag stod kvar och inledde ett samtal med honom om just moral. Jag sade det att: ”Hur ser du på moral och rättstillämpning? Jag tänker så här att moral är ju det som skapat lagen. Lagen är moraliserande.”

Och han tittade på mig ”Jag har inte tid med moral” sade han. ”Jag ska bara utreda och döma, eller ja leda i, brott här.” Och han sade också ”En stöld är en stöld” sade han. Då sade jag ”Det stämmer inte” sade jag ”för stöld är inte stöld om man inte har en moral till det, om man har av misstag har tagit med sig någonting”

Ju längre vi stod ju mer blev hans kropp orolig, och sedan så lugnade den ner sig. Och sedan så hände någonting som jag aldrig varit med om förut som bekräftade min upplevelse. Och det är att jag ser en skugga lämna hans rygg och i efterhand så tänkte jag, det där var ju en demon som lämnade honom!

När vi blev inkallade sedan, för att rättegången skulle fortsätta, så märkte jag att den här åklagaren hade blivit betydligt mer mildare, han hade tappat energi. Och i sin slutplädering så hade han inte energi, så han tog i överdrivet mycket och gjorde bort sig och han krävde att Anna, hon skulle genomgå rättspsykiatrisk undersökning och att hon skulle få fängelse. Och i den förlorade kraften så tappade han tilltro i den övriga rättens medlemmar. Därför så beslutade, såg jag, rätten att omedelbart frigöra Anna som då satt häktad i två månader plus att hon inte skulle genomgå rättspsykiatrisk undersökning.

Så det var en direkt konkret situation som jag var med om som jag aldrig hade sett förut, och jag hade heller inte trott på det om jag inte börjat studera det här med demoner

Del två av dokumentären sänds onsdag 27:e maj 20:00 och del tre onsdag 3:e juni 20:00. Av förtitten att döma kommer mina personliga favoriter då att få en del utrymme.

Folkmordsfrosseri för de minsta

En bok som ett tag låg på min förstföddes nattduksbord för läsning vid nattning var Min första bibel som jag själv fick när jag gick på kyrkans barntimmar för en herrans massa år sedan. Bibeln är ju faktiskt stundtals en rätt actionfylld bok och initialt så har en bok nog aldrig varit så populär. Det kändes minst sagt absurt att få höra sin son på kvällen vädjande säga ”Snälla pappa, kan vi läsa Bibeln?”. Efterhand, när vi lämnat den hämnande gammaltestamentliga guden bakom oss, släcktes dock min gosses bibeltörst och han hänvisade till boken som ”tråkiga Bibeln”. Bokens andra halva fick jag tyvärr läsa helt på egen hand. Jag måste nog dock hålla med om att Bibeln är bäst i början, även om uppenbarelseboken också är väldigt kul.

När jag började läsa boken tänkte jag mig initialt att jag skulle behöva inflika mina egna kritiska kommentarer här och där, men se det behövdes faktiskt inte. Trots att författaren gjort ett urval och anpassat innehållet för barn är det ändå helt uppenbart även för en liten pojke att Bibelns Gud är en hämndlysten, lynnig galning som kräver att bli åtlydd till varje pris. Jag måste erkänna att det var svårt även för mig som ateist att besvara frågor som ”Varför spolade Gud bort allihop?”, Varför förstörde Gud staden? och ”Varför sade Gud åt Abraham att döda sin son?” så jag kan bara tänka mig hur det är att som kristen förälder försöka presentera Bibelns budskap om den kärleksfulle guden för sina barn för första gången.

Är det något mer jag dock skulle önskat mig av en barnbibel så vore det att den tog upp fler bibelverser där just barn förekommer, som exempelvis Ps 137:8-9: ”Babylon, du förstörerska, lycklig den som får vedergälla vad du har gjort mot oss. Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan.”

En annan episod med barn man gott hade kunnat tagit med och illustrerat är när Israeliterna efter att ha besegrat Midjaniterna och dödat alla deras män ändå får bakläxa av Mose som uppmanar dem: ”Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del.” (4 Mos 31:17-18)

I vissa fall är Min första bibel dock förhållandevis öppen med vad vuxenbibeln säger, som exempelvis när Israeliterna tar över Jeriko. Man skriver då ”Så gick de in i staden och intog den. Ingen skonades utom Rahab och hennes familj” vilket väl är ganska nära Bibel 2000 där det står ”Allt i staden, man och kvinna, ung och gammal, oxe, får och åsna, vigde de åt förintelse och högg ner.” (Jos 6:21)

Slutligen har man i Min första bibel tyvärr också underlåtit att ta med många av de bibelpassager som kan användas i uppfostringssyfte. När man skriver om profeten Elisha har man exempelvis helt uteslutit den för vanartiga barn så sedelärande händelsen under hans resa till Betel.

Från Jeriko gick Elisha upp till Betel. När han var på väg dit kom en hop småpojkar ut från staden och gjorde narr av honom. ”Ge dig i väg, flintskalle!” ropade de. ”Ge dig i väg, flintskalle!” Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor fram ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av barnen.

(Källa: Bibel 2000, 2 Kung 2:23-24)

John of God akt 13: Det bittra slutet

För den som följt den hänsynslöse brasilianske charlatanen John of God är det ingen hemlighet att det, förutom ekonomiskt utnyttjande av desperata sjuka, även förekommit sexuella övergrepp. Jag har tidigare skrivit mycket kort om det här och här.

När några kvinnor i slutet av 2018 trädde fram med nya anklagelser mot det brasilianska mediet var det därför lätt att tro att han skulle klara sig precis som vanligt. Tiderna förändras dock och det visade sig att det inte längre var möjligt för John of God att komma undan med sådant han tidigare kunnat ta sig friheten till utan att lagens långa arm sträckt sig efter honom. Han greps i mitten av december 2018 och nästan exakt ett år senare dömdes han till 19 års fängelse för flera fall av våldtäkt.

Jag har ända sedan jag började följa verksamheten kring healingcentret undrat hur de skulle klara sig när John of God inte längre var där. Han har ju periodvis varit frånvarande och verksamheten har ändå kunnat fortgå med gott om besökare på healingcentret Casa de dom Inácio i det lilla samhället Abadiânia. Hade det hela slutat annorlunda, med John of Gods död, så hade man säkert kunnat fortsätta med honom som något sorts helgon vakande över platsen. När det nu slutade på det här sunkiga viset blir det dock självklart annorlunda. De svenska researrangörer som varit John of Gods nyttiga idioter verkar för det mesta i tysthet ha upphört med sin verksamhet, och det är idag väldigt svårt att hitta en resa till healingcentret Casa de dom Inácio trots att de fortfarande tar emot besökare.

Men har då verkligen alla gett upp? Nej, precis som i den tecknade serien Asterix där en liten by med galler fortfarande gör motstånd mot det mäktiga romarriket finns det ett par svenska healingresearrangörer som kämpar på och trots allt gör sitt bästa för att fortsätta skeppa svenskar till healingcentret. En av dem är skånskan Jannie Vidéen som ju är en riktig veteran i sammanhanget.

När John of God greps var Jannie tidig med att skriva på en petition riktad till Brasiliens justitiedepartementet där man krävde att de skulle lägga ned de falska anklagelserna mot John of God, ta reda på sanningen och ge honom friheten åter. Till sin underskrift tillfogade Jannie den något blåögda kommentaren ”Jag reser dit med grupper minst tre gånger varje år och gjort så i sju år. Jag har under de tillfällena jag varit där aldrig sett någonting som det han är anklagad för.” De hundratals kvinnor som trädde fram och vittnade om övergreppen, däribland John of Gods egna dotter, står sig alltså slätt mot Jannies slutsats att om hon inget sett så har inget hänt.

Att det inte bara är de svenska healingresearrangörerna som i stort sett upphört med verksamheten skvallrar för övrigt Jannies månadsutskick för januari månad om. Så här skrev hon till sina prenumeranter:

Hela Abadiãnia drabbades av en skaldal för lite mer än ett år sedan. Folket har varit chockade under lång tid och nu återstår det en långsam återhämtning från denna händelse.

Medium João (John of God) blev för några dagar sedan dömd till 19 års fängelse.

Sant eller inte har jag ingen aning om, och enligt mig ingenting att diskutera heller. Under mina åtta år och 34 resor dit har jag aldrig sett eller hört någonting om detta. Det viktigaste är att entiteterna jobbar fortfarande precis som innan, och mirakler händer även om ingen sitter i stolen och förmedlar budskap.

Efter händelsen kom det en hjord av skamlösa journalister som alla letade efter årets skandal. Det skapades en förvirring bland dem som var där, och efter ett tag förstod de att Abadiania aldrig mer skulle bli detsamma.

Många företag/affärer har stängt, och idag finns endast ett fåtal pousador öppna. Arbetslösheten blev stor för de som bor i Abadiãnia. Det finns eldsjälar i byn som kämpar för Casan och de förtjänar vår respekt.

John of God påminde oss ständigt att det är ”Gud som läker, jag är bara ett instrument i Guds händer”.

Många personer har besökt Casan, fått mycket hjälp och healing. Även miljontals foto har visats, och de har fått distansläkning och mirakler har skett bara de har satt sin bild och namn på ett papper.

Idag ber vi att gudomlig rättvisa ska tjänas, och omvändelse till de skyldiga oavsett vem som har vilken roll.

Nu handlar det om vår tro till de entiteter som hjälp oss under många år. Vi gemensamt kan fortsätta resa dit för att få sitta i meditationsrummen och få den hjälp vi behöver.

Som jag alltid sagt:

Det vi kan göra är att inte döma och prata illa om det vi inte vet något om, utan stanna positiva och be för att Casa Dom Inacio kan fortsätta hjälpa människor. Och genom att vi reser dit och får hjälp, får även de drabbade som bor i Abadiãnia hjälp.

Jannie hade en resa inplanerad i februari i år men av hennes Facebookflöde att döma verkar den inte ha blivit av trots att hon envist upprepat att energierna därnere är starkare än någonsin. Nästa resa till healingcentret är planerad i november 2020 men hon har flaggat för att den blir av enbart om hon får ihop 6 deltagare eller fler. Även om resan mot förmodan blir av så måste det sägas vara något helt annat än de uppskattningsvis 500-tal svenska resenärer som årligen åkte till John of God när de svenska healingresearrangörerna hade sin guldålder.

Mister man ett bluff-resmål står dock tusen åter och Jannie verkar ha hittat ett substitut för healingresorna till John of God. Hennes företag Vidéen Travel har börjat arrangera resor till några kullar i Bosnien-Hercegovina som en bosnisk pseudoarkeolog påstår är urgamla pyramider som omges av mystiska energier. Hennes majresa är redan fullbokad men i september finns det fortfarande platser kvar för den som är sugen.

Reseföretaget Vidéen Travels ledord är Love, Care & Compassion. I dessa ord verkar det dock gå att tolka in att man kan flyga folk till en hänsynslös bedragare som förgriper sig på kvinnor och när de vittnar om övergreppen förnekar man det eftersom man själv inget sett.

Tvenne avslutande tips från nätet rörande John of God:

Anna Böhlmark brukar skriva för diverse dubiösa publikationer som lyfter olika typer av låtsasmedicin till skyarna. Så långt som att ta en våldtäktsdömd John of God i försvar går hon dock inte. Hon har nyligen rest till Casa de dom Inácio för att skriva en, som det verkar rakt igenom kritisk, artikel för 2000-talets AlmaNova. Man måste vara prenumerant för att läsa artikeln men hon har i alla fall publicerat en liten video där hon läser upp delar av artikeln och man kan i videon också se hur ödsligt healingcentret numera är och hur Abadiânia blivit något av en spökstad. Invånarna vågar också nu i efterhand berätta om den rädsla alla hyste för John of God.

I samband med att John of God greps i december 2018 lade journalisten Henrik Brandão Jönsson på sin blogg ut ett kapitel från sin bok Fantasiön från 2010 i vilket han berättar om hur han besöker samhället Abadiânia, Casan och kort intervjuar John of God i egen hög person. Det är väldigt intressant läsning, man får bland annat höra vad personalen på vårdcentralen tycker om att behöva ta hand om svårt cancersjuka som lyckats ta sig till healingcentret från världens alla hörn. Vidare berättar invånarna i Abadiânia om hur John of God är någon sorts maffiaboss som kräver procent på de olika näringsidkarnas förtjänster.

Dömd till en evig tillvaro som hotellinventarie

Medier som påstår sig ha kontakt med andevärlden anses av många vara oetiska bedragare som livnär sig på efterlevandes saknad av sina anhöriga och räddhågsna husägares spökskräck. I vissa avseenden skulle det dock kanske vara mer oetiskt om mediernas förmågor faktiskt vore äkta.

I senaste avsnittet av medierna Andreas Österlunds och Johanna Lindbergs podd Det Utomsinnliga framkom ett sådant exempel. Johanna berättade då om när hon skulle bo på ett hemsökt hotell och fullpackad med väskor äntrade sitt hotellrum för att där finna ett litet spöke.

När jag kommer in där som en packåsna då ser jag att det sitter en flicka på sängen. Tänk er Madicken, fast med långt mörkt hår, och så har hon någon sorts vit klänning, men lite… Tänk dig Madicken fast lite finare, lite mer krås, och alltså hon var ju ett fint barn – mycket fin flicka! Kanske, om jag ska gissa på hennes längd och hur hon ser ut, så kanske mellan nio- till elvaårsåldern någonstans. Hon sitter där och ser jätteförvånad ut över att jag kliver in där liksom. […] Jag inser väl att om jag… Jag är ju inte säker på att hotellägaren vill att jag rensar här, för en del hotell tycker ju att det är bra med hemsökelse liksom.

Att ha förmågan att låta en stackars död flicka gå över till ljuset men underlåta att göra det och därmed döma henne till en evig osalig tillvaro som hotellinventarie känns minst sagt grymt. Skulle inte hotellet kunna satsa på någon annan ”unique selling point” än en arm spökflicka?

Och nu lite esoterisk hitlerism

Kännetecknande för de som verkar inom den idéströmning som kallas esoterisk hitlerism är en rent religiös dyrkan av Adolf Hitler som man tillskriver ett gudomligt ursprung. Den esoteriska hitlerismens portalgestalt måste sägas vara fransk-grekiskan Savitri Devi men nästan lika betydelsefull är nog Miguel Serrano, en chilensk diplomat. Jag har kommit över en av Serranos böcker, The Resurrection of the Hero, och har efter viss möda tagit mig igenom den.

The Resurrection of the Hero av Miguel Serrano

Serrano öser ur många religioners källor när han ska belägga Hitlers gudomlighet. Han kopplar samman bland annat hinduism, asatro, buddhism och nyandlighet. Kopplingarna är ofta minst sagt långsökta och Serrano söker också dolda meningar i nummer, namn och olika typer av företeelser. Det är vidare en väldigt symboltung bok där sådant som den svarta solen och den gröna ljusstrålen är centrala. Föga oväntat är judarna skurkar i det kosmiska skådespel Serrano målar upp. Judarna är underhuggare till ariernas ständiga fiende i denna värld, Demiurgen.

Språket närmar sig ofta poesin och som ett litet smakprov citerar jag nedan i sin helhet bokens tre avslutande sidor där trådarna i Serranos trassliga nystan av tankegångar sammanfogas. På så vis kan envar avgöra huruvida esoterisk hitlerism är ens kopp te. Tycker man att texten är dunkel så är nog Serrano faktiskt betydligt mer tydlig här än i resten av boken.

What the Warrior needs is to know what is behind the religion he encounters: the secret of the Narrow Doorway, the power of that Alchemy of Transmutation.

The total dominion that the Jew exercises at the beginning of the Age of Aquarius, after the Second World War, which he seemingly won, can cause one to think upon how easy it would be for him to distort everything again. By falsifying a Hitlerist Religion, which he could attempt secretly guided by the Demiurge, he would impede the few Aryans who are remaining from finding their own path. Already they have mixed all of the races, having bastardized the world, such that the Voice in the Blood Memory of the Aryans is not more than a lost echo in the forest of a frightening jumble. But those who believe they have defeated us are wrong because the war was won spiritually by Hitler.

It is in Aquarius when the nadir of the Kali Yuga, the Darkest Age, will be reached with the final destruction in the Eternal Return. The Wolf Fenrir will come back to devour the galactic Universe. The necessary number of the Einherier by now have forced the Narrow Doorway. For their sacrifice, the Heroes who have been torn to pieces will have already been remade in Valhalla by Wotan and the Valkyries, more brilliant than the Gods themselves. In each Round a Seeding must be fulfilled, where the exact number of grains will fructify. They are the Heroes who triumph. As the harvest in Pisces was meager, some numbers that were not fulfilled can pass on to Aquarius. To help them came the Avatar and He will return at the end, just before the dissolution, to enter with His Wildes Heer, with His Ultimate Battalion, and fight the triumphal combat together with those who still await Him with Honor and Loyalty.

Adolf Hitler at the end of the Age of Pisces has restored the principles of the Code of Aryan Honor: the faith in the superiority of the race, in the purity of their blood and their divine origin; faith in the inequality of men, and the knowledge that one was a God. In the Alchemical Laboratory of the Castle of the SS, Wewelsburg, He was recreating the Sonnenmensch, the Sun-Man. Hitler also erased the sense of guilt and original sin, completely alien to the soul of the Aryan. He restored the pride of the Hero in equality with the Gods. And yet the definitive action is that for all the Rounds of the Eternal Return He uncovered the Enemy, the poisoner of the blood, the destroyer of the religions, the parasite and robot in service of the Demiurge: the International Jew, Golem of Yahweh-of the Demon corrupter of the Universe- the One who came here to combat the Asen.

The Avatar is not a God, He is more than a God: He is a Hero who has been liberated, returning to His own Universe, to the Green Ray, with a Face after winning in combat. He has immortalized His terrestrial “I” and a portion of this Earth, which He has redeemed and transfigured. He is the Absolute-Man, united with His Absolute-Woman, wedded within Venus the Morning Star, united and separated forever. His emblem is the Eight Pointed Star, two Hagal Runes, together and apart.

The Avatar has come to assist those who still find themselves fighting in the moment of greatest need when all seems lost. And He will return again. He did not come to preach a new religion but to show the exit for the Hero, to confirm to him that he is of divine origin, that he was a God, that his blood and his race were pure and that he must clean and purify them to be able to exit through the Narrow Window, towards a Universe that is his own, after fighting and defeating the Demiurge and his dark hosts – the Jews, the Turanians, the Elementarwesen. Beware kamerads, that the drama of Pisces does not happen again in Aquarius! It is not a religion that the Hero needs but the confrontation with the Archetype, a crossing traversed through him, from side to side, to be able to observe Him from behind from the other side of the mirror, being able to extract the alchemical secret hidden in His symbolic message: There is no God Wotan, there is no God Mithras, there is no God Kristos, after they entered this Universe. There is only a Chronicle of the Divine Family, a Great Book of the Kindred of the Asen and the Goths who came here to fight within the confines of unused Time and that Eternity that became Time (Sat-ur-no) in order to attain awereness of their Eternity when Time again ceases to be. The Runic Book says that you, oh Hero, were Wotan, and you were Mithras and Kristos… And never more will you return to be them… For you shall be Another…

At the end of the Age of Pisces and the beginning of Aquarius this is the Path that Adolf Hitler, the Ultimate Avatar, came to show us: the possibility for the Hero of transmuting himself into more than a God, into a Superman, Absolute-Man, Total-Man, Sonnenmensch. A Sun, a Star. Because Hitler was such. And you, oh Hero!, also will be!

The Twilight of the Gods is only of the Gods; for the Resurrection of the Gods, is the Resurrection of the Hero.

Heil Hitler! Sieg Heil!

(Källa: Serrano M, The resurrection of the hero, s. 129-131)

Det måste vara Österrike — I översättarens förord stod det att denne upplevde synkronicitet i tillvaron när denne för första gången kom i kontakt med Miguel Serranos böcker. Som av en händelse kom jag själv att läsa ut *The Resurrection of the Hero* nu i slutet av maj när jag var på alpsemester i det land där lille Adolf först såg världens ljus.

Kristus har återvänt, han heter Daniel Lampinen

En av alla otaliga obskyra internetprofiler därute på webben heter Daniel Lampinen. Denne har länge försökt profilera sig på lite olika sätt, främst och mest ihärdigt som ”den öppna rasisten”. Den gammelmediakonsumerande allmänheten kan möjligen ha sett honom när han deltog i SVTs dokumentärserie Absolut svensk, eller möjligen i P1s dokumentärserie Rädda Sverige där jag själv för första gången stötte på honom. Vid båda public service-framträdandena var Lampinen med i egenskap av landsflyktig öppen rasist som övergett det mångkulturella Sverige för det mer etniskt homogena Åland.

Visst hyser Lampinen otvivelaktigt vissa rasistiska föreställningar men frågan är hur mycket av hans aktivism som är en genuin strävan efter att sprida rasistiska idéer och hur mycket som är någon udda typ av varumärkesbyggande kombinerat med något märkligt försök att avstigmatisera rasism. Det är nämligen inte helt lätt att reda ut exakt vari Lampinens rasism består. Ställd mot väggen brukar han bland annat peka på att han anser att olika folkgrupper tenderar att bygga olika typer av samhällen samt poängtera att han alltid swipar bort svarta kvinnor på Tinder. Att inte få chansen att dejta Lampinen kan dock inte sägas vara någon särskilt problematisk rasistisk diskriminering av kvinnor med etniskt ursprung i subsahariska Afrika.

Alltihop känns som något av ett konstprojekt men Lampinen verkar inte ha några konstnärliga intentioner så många skulle mena att hans aktiviteter därmed inte kan klassas som konst. Egentligen skulle man faktiskt kunna betrakta Lampinens projekt som i grund och botten antirasistiskt, även om inte heller detta är hans intention. Ett första steg i att bli antirasist måste ju nämligen vara att erkänna ens egna rasistiska föreställningar, att likt Daniel Lampinen bli en öppen rasist. En genuin antirasist bör i och för sig försöka gå vidare därifrån och göra något åt de föreställningarna snarare än att verka för att avdramatisera dem.

Även om Lampinens manifest betitlats Den nya sekularismen har hans projekt faktiskt en hel del underliggande religiösa undertoner. Det är oväntat många egenskaper som gör att den öppna rasisten många gånger känns som en apart Kristusgestalt.

Jesus tog ju på sig mänsklighetens alla synder och som en sentida motsvarighet tar Lampinen som den öppna rasisten på sig det som i många sammanhang anses vara en av vår tids värsta synder, nämligen rasismen. Något religiöst är det också över Lampinens besatthet av tanken på evigt liv. Han har skapat en Facebookgrupp för ändamålet och tycks hysa tilltro till de företag som för en tilltagen summa erbjuder sig att vid ens död frysa ned ens hjärna. (OBS: Se uppdatering 180219 i fotnot sist i inlägget)

Vidare är Lampinens budskap hyfsat universalistiskt även om han inte vänder sig till hela mänskligheten som Jesus gjorde. Lampinen har som sitt långsiktiga mål att ha alla svensktalande som sin målgrupp. Det är också något religiöst över den allergi mot empiri som Lampinen ofta kan visa prov på i diskussioner. Lampinen tycks istället i Platonsk anda härleda det mesta av sina slutsatser från någon sorts sublim idévärld.

Det är också något kristuslikt över Lampinens förmåga att uthärda allsköns otrevligheter. Han var länge någon sorts hustomte i Facebookgruppen Hatklubben som var någon sorts ”safe space” för folk som vill vara otrevliga på internet. Likt Kristus på korset kunde Lampinen i Facebookgruppen, till synes oberörd, uthärda ändlöst med hån, spott och spe från gruppens medlemmar.

Precis som Jesus har Lampinen vidare en märklig förmåga att samla människor runt sig. Förvisso har han knappast några hängivna lärjungar som anser att hans ord kommer från Gud men likväl finns där någon magisk dragningskraft. Lampinen drar igång projekt och skapar sammanslutningar som sedan får eget liv. Han är den typ av Gud som blåser liv i sina skapelser för att därefter överge dem. Han är primus motor till bland annat Podden Elevrådet, subkulturen Parkliv och Radarparspodden.

Det som kunde ha blivit Lampinens golgatavandring blev dock tyvärr aldrig av. Sommaren 2017 hade Lampinen långt i förväg utlyst paraden Stockholm Racist Pride mellan Telefonplan och Stureplan. Alla som kommit ut som öppna rasister uppmanades att delta. När det började dra ihop sig stod det dock klart att den enda deltagaren skulle bli Lampinen själv. När det väl var dags för parad drog sig dock också initiativtagaren själv slutligen ur. Anledningen var nog faktiskt inte att marschen skulle bli en flopp med bara en deltagare, utan snarare för att meningsmotståndare uppmärksammat evenemanget och Lampinen fruktade bråk.

Dagen innan hade en kvinna, som tycktes vara lika rädd som Lampinen, skrivit följande i en Facebookgrupp:

Rasist-parad på Telefonplan!

Hej alla! Och FÖRLÅT för denna skrämmande rubrik. Och FÖRLÅT att jag använder detta forum för detta meddelande jag nu ska skriva.

Imorgon lördag den 3:e juni är det en ”rasist-parad” som anordnas mellan Telefonplan och Stureplan. Den anordnas av en grupp som kallar sig för Stockholm Racist Pride, folk som kommit ut som öppna rasister. De har delat ut flyers på Konstfack och Konstfack har i sin tur meddelat polisen. Paraden börjar kl 12. Vart exakt den börjar vet jag inte.

En vän till mig föreslog att vi skulle dyka upp och visa vårt motstånd. Min reaktion var att jag gärna ville men inte vågade. Jag är så himla rädd för rasister. Jag är så rädd för att jag ska bryta ihop. Få panikångest. Börja skrika eller nåt. Men jag har tänkt om. Jag kanske ska gå dit ändå. För mina barns skull.

Kvinnan skulle komma att ta mod till sig och vid tiden för demonstrationen befann hon sig vid Telefonplan, oklart med hur många andra antirasister. Hon lade på Facebook upp en video på ett stillsamt Telefonplan där en piketbuss kunde skymtas i bakgrunden, samt följande text:

Allt frid och fröjd på Telefonplan. Polisen är närvarande under eftermiddagen. Koloni och Konstfack håller stängt. Om ni hör eller ser något ring polisen 114 14

Antirasister och poliser bevakar en inställd rasistisk enmansparad bredvid ett igenbommat Konstfack. Även om ingen haft konstnärliga intentioner så måste detta ändå sägas vara någon form av stor konst.

Uppdatering 180219: Daniel Lampinen har kontaktat mig och invänder mot min formulering att han ”tycks hysa tilltro till de företag som för en tilltagen summa erbjuder sig att vid ens död frysa ned ens hjärna”. Han har dock på Facebook skrivit att han siktar på att ”Frysa ner mig själv hos Alcor i Scottsdale, Arizona i väntan på att tekniska landvinningar ska göra förlängt eller evigt liv möjligt.”, ”Det är inget snack om saken om att jag måste sikta mot detta.”, ”klart jag måste sikta på att ha råd och att ha alla papper som krävs.” och han har även pratat i Radarparspodden om att han vill leva för evigt. Jag anser att dessa citat innebär att Lampinen ”tycks hysa tilltro till de företag som för en tilltagen summa erbjuder sig att vid ens död frysa ned ens hjärna” men Lampinen själv menar att så inte är fallet och poängterar att han ”hyser ingen tilltro, men tycker det är roligare att frysa ned än att begravas.” Med tanke på att minsta möjliga kostnad för proceduren är närmare miljonen borde man dock rimligen kunna göra roligare saker för en sådan summa.

Framgångsteologin lever fortfarande hos Livets Ord

Jag försöker sparka igång bloggandet igen efter ett sommaruppehåll som blev allraminst ett kvartal längre än vad det borde blivit. Sent omsider är det därför dags för ett kort inlägg om sommarens höjdpunkt, Livets Ords årliga europakonferens.

Att varje år se till att besöka Livets Ords europakonferens i Uppsala har för mig blivit något av en tradition. Någon annan som ofta brukar besöka tillställningen är amerikanske pastorn Jentezen Franklin och på årets konferens höll han i två av kvällsmötena. Jag hade inte lyssnat till honom tidigare men det var väl givet att vägarna någon gång skulle korsas för två såpass flitiga konferensbesökare som mig och Franklin.

Även om jag tidigare inte bevistat något av hans möten så har jag dock läst hans bok Bryt dig loss och skrivit en recension här på bloggen. Boken handlar om hur man skyddar sig från Satans attacker och det verkar, tillsammans med vikten av att fasta, vara en av Franklins käpphästar. Något annat som är intressant med pastorn är att han tidigt var en av de ”evangelicals” som gav sitt stöd till Donald Trump

Trots att jag var sen och missade stora delar av kvällsmötet hann Franklin bjuda mig på ett litet smörgåsbord med sådant som Livets Ord blivit kända för genom åren. I sin predikan, där han utgick från lite gamla järnåldersmyter från gamla testamentet med Moses i huvudrollen, bjöd Franklin bland annat på en hel del av den framgångsteologi som Livets Ord blivit ökända för men som tonats ned på sistone. Han sade exempelvis att Gud kunde ge en övernaturlig framgång i affärer så att man håvade in miljontals dollar. Huvudbudskapet i predikan var dock att det största miraklet var när man lyckades behålla sin ödmjukhet trots den övernaturliga framgång Gud gett en. Några enstaka ord tungomålstal kom också från Franklin vid något tillfälle och han gjorde dessutom ett försök att hela mötesdeltagarna. Mitt intryck är ju att mötena haft färre besökare på sistone men denna kväll var stora salen så gott som fylld och man hade öppnat upp läktarna på alla sidor.

Franklin lovade oss att vi skulle få se mirakler under kvällen som skulle förbluffa oss och till företagare lovade han övernaturlig framgång som skulle få dem att svälja sina konkurrenter. Vad som skulle hända om två eller fler av näringsidkarna på mötet var varandras konkurrenter fick vi dock aldrig veta. Som så ofta i de här sammanhangen vände sig Franklin inte oväntat till unga människor när han vid mötets final bad åhörarna komma fram till scenen för att låta den helige ande verka och ge oss mirakler. Det brukar ju vara unga som är mest lättpåverkade men Franklins löfte om att vi skulle få se mirakler infriades inte, eller så var man helt enkel tvungen att vara troende för att kunna se miraklerna.

En avslutande reflektion: Kanske är jag barnslig men det kändes som att det låg nära tillhands att tolka in sexuella undertoner när Franklin om och om igen extatiskt utropade ”God, use me!” och bad oss i publiken göra detsamma, alltså ropa ”God, use me!” inte nyttja honom.

Kanaliseringar av några utomjordingar och en död kines i backspegeln

En del medier nöjer sig inte med att leverera diffusa budskap från döda släktingar och rensa hus från förmodade spöken. De tar det hela ett steg längre genom att försätta sig i trans och därefter låta högre existenser såsom änglar, utomjordingar och helgon använda dem som kanal för sina budskap till mänskligheten. Under denna bloggs levnad har jag vid tre tillfällen åsett och bloggat om den typen av seanser.

Den klart bästa kanaliseringen jag bevistat var helt klart den som transmediet Elisabeth Edborg höll hos Jordstrålningscentrum i november 2012. Hela fem olika utomjordingar kanaliserades, var och en med sin egen röst, personlighet och specialistkompetens. En utomjording var alternativmedicinare, en var före detta höjdare i Intergalaktiska Federationsrådet, en var energivarelse från Arcturus, en representerade stjärnflottan och en var komiker.

Underhållningsvärde: 5/5
Nyandligt snömos: 4/5
Sektvarning: 3/5

Kanaliseringen med Moder Jord-nätverkets Maria Bertram som jag bevistat ett och ett halvt år tidigare, även det hos Jordstrålningscentrum, var faktiskt ganska blek i jämförelse. Maria kanaliserade utomjordingar från den jämförelsevis futtiga Galaktiska Federationen. Då kändes det som att Moder Jord-nätverket kanske kunde vara en liten sekt i vardande men projektet tycks numera vara så gott som avsomnat.

Underhållningsvärde: 4/5
Nyandligt snömos: 4/5
Sektvarning: 4/5

I april 2013 såg jag i ett trångt omklädningsrum i Solnahallen det brittiska transmediet Jennifer Mackenzie kanalisera en kines som varit död i 3000 år. Den sedan länge döde kinesen hade dock ingenting intressant att säga, han levererade blott ett nyandligt budskap enligt standardformulär 1A.

Underhållningsvärde: 3/5
Nyandligt snömos: 5/5
Sektvarning: 2/5