Sverige i Nordkorea, Nordkorea i Sverige

Det har inte blivit av att läsa någon bok på länge. Nu i påskhelgen hade jag dock en del kvalitetstid, så jag läste Lovisa Lamms Ambassaden i paradiset: Sveriges unika relation till Nordkorea som jag fått i gåva av en bekant.

Författarinnan har en fascination för landet som hon verkar dela med många andra. Detta är dock inte främst en bok om Nordkorea, sådana finns i överflöd. Nej, detta är en bok om Sveriges speciella relation till det speciella landet. Det är förvånansvärt många trådar som vävs mellan de två länderna visar det sig.

Mellanstatliga relationer med den så väsensfrämmande nationen torde vara så nära exopolitik (politiska förbindelser med utomjordingar) man kan komma med båda fötterna på jorden. Det är dock inte bara staten Nordkorea som är märklig, så är som sagt också det svenska förhållandet till nationen. Exempelvis finns svenska officerare fortfarande stationerade i den demilitariserade zonen mellan Nord- & Sydkorea där man håller möten utan motpart eftersom Nordkorea lämnat samtalen för längesedan.

Drivkraften för de förvånansvärt livliga kontakterna är som så ofta annars främst penningen. Svenska exportföretag ser en ny och lovande marknad i Nordkorea. Svenska staten blundar för riskerna och går in och garanterar betalningarna. I slutändan blir det svenska skattebetalare som får bekosta kalaset eftersom nordkoreanerna visar sig oförmögna att betala.

Den svenska ambassadens verksamhet blir en absurd historia. Man är beskurna och har svårt att få till någon vettig verksamhet överhuvudtaget. Den nordkoreanska ambassaden i Stockholm är även den något utöver det vanliga. Ambassadtjänstemännen åker bland annat runt på mystiska irrfärder i småbyarna kring Skellefteå och blir så småningom tvungna att bekosta ambassadens verksamhet genom smuggling eftersom den nordkoreanska staten har svårt att få pengarna att räcka till.

Men det är inte bara staters och företags ageranden som avhandlas i boken. Lamm tar också upp individer som flyktingen Kim, en av få nordkoreaner i Sverige. Hon berättar också om de två svenska prostituerade som rekryterades till Nordkorea, även om hon aldrig lyckas få till stånd en intervju med någon av dem. Några episoder är lite lustiga. Svenskarna som är där för att jobba med ett gruvprojekt hamnar till exempel i konflikt med sina värdar efter att envisats med att julpynta rummet tillägnat den store ledaren där bara hans porträtt och skrifter ska finnas.

Tempot är högt och Lamm hoppar ständigt mellan de olika förloppen och individerna, som i en Jan Guillou-roman där flera handlingar flätas in i varandra. Det fungerar bra och boken är slut innan man hunnit öppna den.

Media: DN1, DN2, SvD.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Nordkorea, Utrikesdepartementet, Utrikespolitik, Exopolitik, Prostitution, Kim Il Sung.

Eyjafjallajökull, apokalypsen och svenska resenärers barnatro

Jag trodde inte att askmolnet som hängde över Sverige skulle försvinna så obemärkt som det faktiskt gjorde. Jag hade naivt nog laddat min mobil med ödesmättad filmmusik som jag tänkt lyssna på när askan dalade ned från en blygrå himmel och sett fram emot några riktigt härliga apokalyptiska vandringar under askflagorna. Jag hade tänkt mig att min väg skulle kantas av människor som förskrämt tittade upp mot skyn åkallandes den Gud som övergett dem i tron att slutet nu var kommet. Lite änglar som blåser i basuner på det och allt hade varit perfekt. Askregnet uteblev ju tyvärr och det blev istället högst ordinära vardagspromenader utan apokalypsens fyra ryttare i släptåg.

Hur som helst, med eller utan apokalyptiskt askregn påminner vulkanutbrottet och askmolnet oss om vår litenhet, och då inte bara människans dito utan även svenska myndigheters. I en artikel som jag bara hittar i dagens pappersversion av DN beklagar sig en resenär som varit strandad i några dygn över UD:s tillkortakommanden.

Tusentals svenskar är fast ute i världen tio dagar efter vulkanutbrottet. Nu kommer kritiken mot de svenska myndigheterna.
– De har inte lärt sig något av tsunamin, säger Mats Helgesson, fast i Bangkok i fyra dygn.

[…]

Hur är läget på flygplatsen?
– Folk sitter där nere och gråter. Vissa har slut på pengar, andra behöver mediciner. Man trodde att myndigheterna lärt sig något efter tsunamin, men informationen var varit katastrofalt dålig, säger Mats Helgesson

Uppenbarligen lärde inte heller svenska resenärer sig något av tsunamikatastrofen. En del verkar fortfarande ha en övertro på svenska myndigheters möjligheter att verka i världens alla hörn. Själv låter jag min apokalyptiska spelningslista ligga kvar i mobilen i den händelse Eyjafjallajökulls elaka storasyster Katla vaknar till liv, då kan Mats verkligen få chansen att beklaga sig över myndigheternas otillräcklighet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Utrikesdepartementet, Askmoln, Flygtrafik, Apokalypsen, Eyjafjallajökull, Turism.

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, AB, Expressen.