Terry Evans – PKJonas

Bright i brevlådan

Jag har precis läst igenom senaste numret av religionskritiska tidskriften Bright, där för övrigt min rapport från konspirationsteoretiske nestorn Jüri Linas föredrag om flygande tefat finns med. I numret finns förutom den texten diverse alster av både kända och okända religionsdebattörer.

I en liten kåserande berättelse liknar David Björnfot de religiösa urkunderna vid en alltför gammal manual. Det är en liknelse som är så genial i sin enkelhet, och så träffande, att det knappast kan vara första gången någon gör den. I utdraget nedan kontaktar textens jag supporten efter att manualen denne fått till sin nya produkt inte verkar stämma med vad denne köpt.

Jag: Hej, David heter jag, och jag har köpt en receiver av modell 310 av er.
Supporten: Hej David, vad roligt, vad kan vi hjälpa dig med?
Jag: Jo, manualen jag fick med, jag får den inte att riktigt stämma överens med själva hårdvaran.
Supporten: Ah, jag förstår. Men det är så förstår du att manualen skrevs för väldigt, väldigt längesedan, säkert 20 år sedan, om du inte får den att stämma överens med din hårdvara så läser du den fel.
Jag: Läser den fel? Jag kan väl bara läsa det som står?
Supporten: Åh, nej, det är ett vanligt misstag! Du måste läsa den i rätt kontext. Du tar saker ur deras sammanhang förstår du! Sammanhanget är att denna manual skrevs för väldigt, väldigt längesedan, för den hårdvara som fanns då. Läser du den ur den kontexten så ska du se att du förstår.
Jag: Ok, då provar jag det, tack!

(Källa: Björnfot D i Bright nr 1-2015, s. 11)

I en annan text resonerar före detta vänsterpartistiske riksdagsledamoten Margó Ingvardsson bland annat kring hur man bör skydda barn mot religiösa övergrepp. Hon skriver:

En tolvårsgräns för religiös utövning på barn kan fungera som en tankeställare både för föräldrarna och trossamfunden och uppmuntra ett kritiskt och självständigt tänkande. De ”frivilliga” andakterna i och bönestunderna i friskolorna är inte i överensstämmelse med skollagen och kravet på icke religiös undervisning. Även om de religiösa momenten i undervisningen formellt anges som frivilliga så har barnen i praktiken mycket små möjligheter att hävda sin rätt att slippa deltaga.

(Källa: Ingvardsson M i Bright nr 1-2015, s. 12)

Det är ett minst sagt radikalt förslag av Ingvardsson som dock betonar att ”det handlar inte om att barn inte skall få sjunga i barnkörer, deltaga i julspel eller följa med till julottan”.

I en tredje text berättar Andreas Creutz om en storseans med rikskända mediet Terry Evans som denne bevistat. När Creutz ska dra slutsatser utifrån sina upplevelser av tillställningen handlar det väl om sådant som kanske inte är alltför oväntat att läsa i en religionskritisk tidskrift.

Med all önskvärd tydlighet har det framgått, att han fiskar efter information. Han letar sig fram mellan de ja- och nej-svar som han får på sina frågor. Han använder sig av synnerligen generella uttalanden som kan tänkas passa in på de flesta. – Vem känner till exempel inte någon som avlidit i cancer? Vem känner inte någon som dött i hjärt-problem? Vem känner inte någon som gått bort hastigt?
Det finns ingen anledning att anta, att Terry Evans har någon som helst kontakt med några övernaturliga andar. Det finns all anledning att tro, att han är en skicklig manipulatör som lever på att med hjälp av kvalificerade gissningar och bedrägeri lotsa sig själv fram till människors sorger, längtan och oläkta sår.

(Källa: Creutz A i Bright nr 1-2015, s. 15)

Sammantaget var senaste numret av Bright trevlig läsning som gav spännande uppslag kring nya bloggar att följa.

Knaster på linjen

I helgen gjorde jag lite research inför inlägget om Terry Evans och den nya organisationen för medium och healers. På forumet Övernaturligt i fokus snubblade jag då över en väldigt underhållande konversation i en tråd om just Terry Evans.

Signaturen tarotlasse skriver:

Det är få medium jag beundrar i dag Men Terry Evans och hans sätt att se utanför ramlinjjerna så kan jag inte säga emot detta även om vi liknar varandra men att liknar varandra och jag hatr inte samma åsikter fast vi arbtear bpåda olika sätt sätt .

Ett av det tre abåea äe ju fukaren Anders åkerson

Sedan har vi ett ett antasisitikt medium ev av det näsra men dey jag ftt se av’r nod av det mesya och dedt mesy magiska jag fått magagika få se zå dedmma kombimaatiomnen vore noget av det bäsya vi någonsu+in kan få se.

Signaturen Jane-Lyzell förstår föga förvånande ingenting:

Lasse – vad är det du skriver – jag fattar inte???? – kan du förklara eller skriva om!

Tarotlasse kommer med ett klargörande:

Ja det förstår jag att du inte begriper ser att jag skrivit detta sent i går kväll och efter jag tagit min sömn medicinering

Så har inget minne av att jag skrivit detta och min dyslexi förvärras ju avsevärt av detta så inte lätt att tyda.

Så borde få skrivförbud mellan 23:00 och 05:00 he he

Jag vet inte om jag kanske borde söka hjälp men jag har gått och småfnissat åt denna konversation i flera dagar. Har föreställt mig hur Tarotlasse precis tagit sömntabletterna men tänkt: ”Äsch, det tar ju ett tag innan de här kickar in, jag hinner posta ett inlägg innan sängdags.” Han har dock misstagit sig, en bit in i inläggsförfattandet börjar de starka sömntabletterna verka. Bokstäverna flyter ihop på skärmen, ögonen tittar i kors och fingrarna slinter på tangenterna. Som den andliga krigare Tarotlasse ändå är kämpar han trots detta tappert på för att få klart det förbannade inlägget innan huvudet trillar ner på tangentbordet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Medialitet, Terry Evans, Bloggande, Skojare, Sömnproblem, Kommunikationssvårigheter.

Terry Evans och Unite with Respect – den nya organisationen för medium och healers

När jag tittade på programmet för höstens Harmoni-expo var det en punkt som kändes särskilt intressant. Man skulle presentera en ny branschorganisation för medium och healers, Unite with Respect. Jag tyckte det skulle vara väldigt spännande att få veta hur en branschorganisation planerade att agera när det inte fanns några belägg för att de tjänster yrkesutövarna saluförde fungerade och kunde därför inte låta bli att gå dit. Att Sveriges mest kända medium Terry Evans dessutom skulle delta gjorde det inte mindre intressant.

Unite with Respect

En av damerna bakom den nya organisationen inledde med att lite kort berätta om Unite with Respect. De vände sig förutom till medium och healers även till de som delade livsåskådningen. Organisationens mål var att de två yrkesgrupperna skulle bli accepterade och en erkänd röst i samhället, så långt inget oväntat. Det handlade dock också om att man tyckte kritik var något mycket problematiskt. Hennes ord ”Vi vill ju att alla ska få möjlighet att uttrycka sin livsuppfattning utan att någon säger att det är fel” sammanfattade ganska väl vad det handlade om.

Terry Evans fortsatte på detta tema när han berättade varför han stöttade organisationen. Han berättade att han aldrig kunnat förstå de ständiga interna ifrågasättandena inom den mediala världen. Han sade att det var dags för medium och healers att sätta meningsskiljaktigheterna åt sidan och växa upp. I begreppet ”växa upp” kan man tycka att det borde ingå att lära sig hantera kritik men så var alltså inte fallet. Något man dock var tvungen att hålla med Evans om var att ”The most important thing is what the end product of the medium or the healers work is”. Det skulle dock komma att visa sig att när allt kom omkring var det ändå inte så viktigt för honom vad slutprodukten var.

Det var inte bara intern kritik inom den nyandliga sfären som var ett problem enligt Evans. Även kritik utifrån, från vad han kallade ”negativa skeptiker” var mycket problematiskt. Han sade ”I´ve been on the recieving end of some really vicious, negative sceptics. They´ve been vicious. Have anybody heard of them? They´re here.” När Evans sade ”They´re here” sade han det med en röst som fick det att låta som om han i ett avsnitt av Det Okända gått upp på en mörk vind och där känt närvaron av spöken. Blodet isades omedelbart i mina ådror ty jag förstod att det var mig och min medhavda kumpan som åsyftades. Vi tillhörde nämligen ett annat demografiskt segment än resten av publiken som dessutom till stor del verkade bestå av Evans gamla lärlingar.

Efter diverse utläggningar om hur den nya organisationen skulle bistå med ett nätverk för medium och healers där de vid behov bland annat skulle kunna få tillgång till juridisk och ekonomisk expertis vände sig herr Evans lite oväntat direkt till mig och min kumpan. Han frågade varför just vi två kommit dit. Även om jag var oförberedd på frågan lyckades jag så småningom ändå hjälpligt redogöra för anledningen. Jag sade att jag blivit nyfiken på branschorganisationen och hur de skulle verka för att kvalitetssäkra de två yrkesgruppernas arbete.

Evans kontrade med en mycket oväntad fråga, han undrade hur bra vi var på datorer. Jag svarade en trea, fyra på en femgradig skala vilket nog egentligen var i blygsammaste laget, särskilt i det sällskapet. Evans själv brukar ju till exempel besvara kommenterande spambotar på sin blogg. Varför det var intressant hur bra vi var på datorer fick vi dock aldrig veta och kanske måste man vara medial för att förstå frågans relevans. Var det månne någon sorts kontrollfråga för att avslöja snokande skeptiker?

Det blev aldrig otrevligt men Evans var lite misstänksam och en stor del av tiden kom faktiskt att ägnas åt frågor om oss och varför vi var där snarare än den nya organisationen. Man kunde ana att kritiken mot honom haft effekt. Det var ju för övrigt Evans hysteriskt underhållande arga mejl till sin mest ihärdige kritiker, bloggaren Gesus Pettersson, ett kvitto på (mejlet finns en bit ner i det länkade inlägget under den röda texten ”Minsann, det kom ett mail tillbaka nu”).

Hans misstänksamhet var givetvis befogad när det gällde mig, jag var ju trots allt ändå där som kritiskt inställd. Någon fråga om min livsåskådning eller inställning till medier fick jag dock aldrig så jag ljög inte om anledningen till att jag var där. Min medhavda vän var dock inte där som kritiker utan jag hade bara dragit med mig honom och han visste väl inte mycket mer om mediumvärlden än att Terry Evans var ett känt medium. Kritiken mot Evans från några ”negativa skeptiker” hade han inte hört talas om innan Evans berättade om den. Nu fick han finna sig i att svara på Evans frågor om varför han var där, hur bra han var på datorer, vilken utbildning han hade och så vidare.

Så småningom fick jag i alla fall chansen att utveckla vad jag menade med kvalitet i mediumbranschen. Jag sade att det borde vara att man som kund fick det man betalat för, köpte jag ett mediums tjänster skulle jag till exempel kunna få kontakt med döda anhöriga. Han valde att vrida frågan på ett inte helt obekant sätt. Evans sade att om jag kom till honom så kunde han inte lova att jag skulle få kontakt med precis vilka andar jag ville, han visste nämligen inte vilka andar som skulle ge sig tillkänna vid just det tillfället. Men huruvida Evans kan garantera att jag får kontakt med precis vilka andar jag vill är ju en helt annan fråga än om han kan få kontakt med andar överhuvudtaget. Den senare frågan är ju den som är relevant i sammanhanget och samtidigt den som folk i branschen inte gör några ansträngningar för att reda ut.

Damerna bakom organisationen hade en del idéer om hur man skulle kvalitetssäkra arbetet. Organisationen skulle till exempel se till så att deras medlemmar hade F-skattsedel och man skulle också som konsument kunna rapportera till organisationen om någon av deras medlemmar arbetade oseriöst. Inte heller de ville dock gå hela vägen när det gällde omsorg om kunderna och säkerställa att yrkesutövarna verkligen kunde leverera de tjänster man utgav sig för att leverera, exempelvis kontakt med avlidnas andar.

Man kan för övrigt undra om inte Evans inledande tal om problematiskt internt ”skitsnack” i den andliga sfären kunde vändas mot honom själv. Han hade nämligen en hel del åsikter om hur vissa kollegor i mediumbranschen jobbade. Han sade att vissa medier och healers lekte Gud och påstod att de kunde fixa allt när de egentligen borde veta sina begränsningar och skicka vidare klienterna för medicinsk vård i de fall det behövdes. Han hade också hört talas om sådana som bett klienter sluta ta sina mediciner eller låtit kunderna bli känslomässigt beroende av dem, vilket han ansåg vara helt förkastligt. Man var givetvis tvungen att hålla med Evans om detta men de kritiserade kollegorna skulle kanske kalla det ”skitsnack”. Den enes välgrundade kritik är nämligen ofta den andres ”skitsnack”.

Avslutningsvis kan sägas att även om jag var negativt inställd när jag kom så var jag ännu mer negativt inställd när jag gick, för vad är det egentligen för branschorganisation som tycks vara mer intresserade av att problematisera kritik än att verka för att yrkesutövarna levererar de tjänster de tar betalt för?

Det räcker för övrigt med att titta på baksidan av den nya organisationens folder för att ana vilken grå eminens som måhända drar i trådarna. Längst ned finner man nämligen reklam för ett par av Terry Evans olika projekt. De som startat organisationen verkade dessutom mest vara gamla studenter från Evans utbildningar.

Övrigt på nätet om den nya organisationen Unite with Respect:
På Terry Evans egen blogg skriver han om hur man presenterat Unite with Respect på Harmoni-expo.
På forumet Andlig skepticism i fokus finns det en läsvärd tråd om den nya organisationen där man bland annat diskuterar huruvida man verkligen valt rätt organisationsform.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Harmoni-expo, Medialitet, Healing, Terry Evans, Unite with Respect, Skepticism.