Etikett: Politisk korrekthet

Angående mina sponsorer

Inspirerad av fjortisarna som verkar tjäna storkovan på sina bloggar satte jag mig ner för att söka efter potentiella sponsorer till min blogg, helst politiskt korrekta sådana. Jag trodde faktiskt att jag hittat en passande i möbelaffären PK Möbler i Borlänge.

Efter att ha klickat runt på deras hemsida ett slag frågade jag mig dock vad som egentligen var så PK med möblerna. Jag hade väntat mig regnbågsfamiljer och etniskt blandade par i soffgrupperna, men inget sådant fanns att skåda på hemsidan. Sofforna på hemsidan gapade istället alltsomoftast tomma. Inte heller stod det något om att möblerna var koldioxidneutrala, genuscertifierade, HBTQ-vänliga eller ens rättvisemärkta. Utöver det innehöll deras radioreklam könsstereotyper och det tycktes dessutom vara en arbetsplats utan några som helst kvinnor, även om säljaren med namnet Kim faktiskt skulle kunna vara en kvinna eller i bästa fall transperson.

Det fanns dock ett par saker som ändå antydde att företaget hade en politiskt korrekt profil. För det första kunde man i möbelkedjans katalog skåda en person med mörkare kulör än den klassiskt svenska i en av de saluförda sängarna. Dessutom återfanns ett företag med det kittlande namnet Leather Master bland PK Möblers leverantörer vilket skulle kunna innebära att man riktar sig till den sexuella minoritet som ikläder sig läder och har piskor och handklovar i garderoben.

Dessa två svaga PK-markörer tror jag dock tyvärr är rena tillfälligheter, snarare än resultatet av något medvetet mångfaldsarbete. Det som slutligen sköt en eventuell PK-profilering för företaget i sank var dock den recension av företaget som jag hittade på deras Facebooksida.


Denna förvisso svårtydda recension av PK Möbler på företagets Facebooksida får anses vara dödsstöten för företagets politiskt korrekta profil. För den som inte har förstoringsglaset framme lyder recensionen: ”pk,möbler gör en bra afär och sälja inte möbler till invandera,ni kan visa de som va har ni hjärta,”

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, <Politisk Korrekthet, Bloggande, Sponsorer, Feminism, HBTQ, PK Möbler.

Angående politisk korrekthet

Så fort jag stöter på begreppet ”politiskt korrekt” eller dess förkortning PK i en text så brukar jag tänka för mig själv ”Se där, nu läser jag något skrivet av en rabiat idiot på högerkanten som tycker om att sätta klibbiga etiketter på sina meningsmotståndares värderingar och inte är intresserad av någon rationell diskussion”. Sedan brukar jag fortsätta läsa med denna nyvunna insikt om textförfattaren i bakhuvudet.

Då jag har stött på begreppet ett stort antal gånger så tror jag mig faktiskt kunna säga något om klientelet som brukar använda sig av det. För att vara en flitig användare av PK-begreppet bör man först och främst vara någon form av höger, men det finns enligt min erfarenhet stora skillnader även där. Man bör allrahelst vara någon form av konservativ eller nationellt sinnad för att nyttja sig av den formen av stämplar i någon större utsträckning. Vanliga mellanmjölksliberaler är istället ofta politiskt korrekta själva. Eller förlåt, de har värderingar som ofta brukar stämplas som politiskt korrekta. Nyliberaler/högerlibertarianer är lite mer svårklassificerade, de torde befinna sig någonstans mellan mellanmjölksliberalerna och de konservativa när det gäller frekvensen av sådana uttryck. I de fallen handlar det nog faktiskt mer om personligheten hos den enskilde debattören. De som tenderar att använda begreppet är alltså främst höger när det gäller värderingar, huruvida de står till höger i ekonomiska frågor är däremot mindre intressant.

Så långt mina egna, förvisso välgrundade, spekulationer. För att komplettera dem har jag gjort en högst vetenskaplig miniundersökning av några slumpmässigt utvalda högerbloggar av skilda slag. Jag har sökt på frasen ”politiskt korrekt” med citattecken för att se hur många inlägg jag får upp. Jag dividerar sedan detta sökresultat med antalet månader som bloggaren varit aktiv för att få en kvot. Detta borde ge en fingervisning om i vilken utsträckning den aktuella bloggen använder sig av den formen av argumentation. Visst finns många risker för mätfel här. Jag tar till exempel ingen hänsyn till hur många eller hur långa inlägg bloggaren författat, en flitig bloggare kommer att få ett orättvist högt antal inlägg med uttrycket. Likaså tar jag inte hänsyn till anledningen till att bloggaren använder sig av begreppet. Kanske använder han/hon uttrycket ”politiskt korrekt” i ett inlägg där begreppet problematiseras eller analyseras, som jag gör här. Slutligen blir det dessutom en ren stilfråga. Kanske föredrar bloggaren ifråga till exempel att förkorta begreppet till PK eller att tala om ”politisk korrekthet” snarare än om att vara ”politiskt korrekt”. Jag får då inga träffar alls. Med detta i åtanke rusar vi åstad till högerbloggarna och min högintressanta undersökning.

Först ut är den liberalkonservative bloggaren Dick Erixon. Eftersom han har en konservativ ådra kan man vänta sig att han nyttjar begreppet i relativt stor utsträckning. Så är också fallet, en sökning på ”politiskt korrekt” ger träff på 87 inlägg sedan januari 2008 vilket ger en kvot på 3,63 inlägg med frasen i månaden.

Bloggaren Henrik Alexandersson beskriver sig som libertarian. Han verkar dock vara någon form av klimatskeptiker vilket brukar borga för ett relativt flitigt nyttjande av den form av argumentation som jag är ute efter att mäta i min lilla undersökning. Min sökning ger träff i mindre utsträckning än för föregående bloggare, jag får träff på 32 inlägg sedan juni 2005. Det ger en kvot på 0,58 inlägg i månaden.

Federley beskriver sig som ”grön liberal som eftersträvar frihet, ansvar och god miljö”. Han är nog en skvätt mellanmjölksliberal och utöver det såpass mycket högerlibertarian som man kan vara som riksdagsman i Sverige. Min sökning ger häpnadsväckande nog inte en enda träff sedan september 2004 och hans kvot blir sålunda 0 inlägg i månaden. Federley står förvisso till höger när det gäller ekonomiska frågor men till vänster när det gäller värderingar, och det är det som är avgörande i detta fall.

Oskorei, någon sorts intellektuell högerextremist, är flitig när det gäller att angripa det politiskt korrekta etablissemanget. Så sent som i söndags åstadkom han ett inlägg där PK-begreppet förekom ett antal gånger i olika former. Han visar sig också vara vinnaren i min undersökning. Han har inte mindre än 222 inlägg med den specifika frasen ”politiskt korrekt” sedan juni 2005. Det ger en kvot på 4,04 inlägg i månaden vilket räcker för att slå Erixon.

Jag reserverar mig för att jag kan ha sökt eller räknat fel när jag genomfört min undersökning. Den visar dock hur det än är med all tydlighet att mina spekulationer visade sig vara välgrundade. Den liberalkonservative och den nationellt sinnade bloggaren var de som nyttjade begreppet i störst utsträckning. Det känns skönt att min uppfattning om hur världen är beskaffad står på än fastare grund än innan jag skrev detta inlägg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ideologi, Politisk korrekthet, Argumentation, Konservatism, Bloggosfären, Undersökningar.

Mitt premiärinlägg och jag

Jag har satt mig ner och noga funderat över vad jag vill uppnå med denna blogg. Det är viktigt med tydliga målsättningar så att det inte blir någon intetsägande katt- eller mammablogg av det hela. Nu är jag inte mamma och har ingen katt så det föreligger kanske inte någon större risk, men man kan ju alltid se till att gardera sig. På något sätt har jag velat fånga människans hela väsen i inriktningen på mina målsättningar. Jag har därför satt upp förhållandevis tydliga mål inom tre områden som jag anser tillsammans innefattar människans essens. Det första målet är politiskt, det andra är filosofiskt/vetenskapligt och det tredje är konstnärligt.

Mitt första mål, det politiska, är att se till att den borgerliga regeringen inte blir omvald. Trots att jag kallar mig vänster hade jag förvånande nog inte odelat negativa känslor när regeringen Reinfeldt tillträdde, det var i alla fall någon form av förändring. Att bli med borgerlig regering var faktiskt i mångt och mycket som när jag rakade röven första gången. I början kändes det fräscht på något sätt, men efter ett tag började det svida, och det ganska ordentligt. Enda skillnaden var att i det förra fallet var Sveriges röstberättigade de som stod att anklaga för tråkigheterna, i det senare fallet var det istället egen förskyllan. Hur som helst ska denna blogg rätta till den svenska väljarkårens misstag, 2010 byter vi regering och denna blogg ska vara den direkta orsaken.

Mitt andra mål, det filosofiskt/vetenskapliga, är att besvara frågan om vad som finns utanför universum, bortom rummet och tiden. Immanuel Kant menade att det mänskliga sinnet inte var kapabelt att dra några slutsatser om sådana ting men jag ska visa att han hade fel. Till skillnad från många filosofiska hårklyverier anser jag att denna fråga är en i sanning värdig uppgift. Måhända innebär detta att jag bland annat måste sätta mig in i modern kvantfysik. Ja, jag måste nog faktiskt lägga mig en bra bit före forskningsfronten för att klara uppgiften. Men låt så vara, då är det väl det jag får göra. Jag tänker lösa detta spörsmål och jag tänker gå dithän frågans lösning kräver att jag ska gå.

Mitt tredje mål, det konstnärliga, är att posta bilder på min penis sedd från olika vinklar, i varierande ljussättningar, i skilda miljöer, i olika grad av upprördhet. Mången stor konstnär har haft ett tema i sitt skapande, utrustningen i mina nedre regioner skall bli mitt tema. Obscent, säger kanske en del. Möjligen, svarar jag. Jag är dock ej att beskylla för detta, det är vårt översexualiserade samhälle som är boven, det har även besmittat konstvärlden. Jag skulle gärna posta stilleben istället men ingen skulle uppskatta eller ens lägga märke till mig för detta. Den förste att beklaga att jag måste fota mina intima regioner och lägga ut dem på internet, det är faktiskt jag.

Dessa är mina tre målsättningar med bloggen och jag kommer att bocka av dem allteftersom jag anser dem vara fullbordade. Då jag är renässansmänniska ska det inte vara några problem att avhandla så vitt skilda ting.

Slutligen något om namnet på bloggen som jag faktiskt lät en bekant välja åt mig. Prefixet PK före mitt namn är en förkortning för politiskt korrekt, måste jag påpeka för den som inte är bekant med rabiata högermänniskors debatteknik. Min bekante tyckte att detta var passande då mina åsikter vid tidpunkten var att klassificera som i allra högsta grad politiskt korrekta. Problemet är bara att en alltför lång tid förflutit sedan jag registrerade mitt domännamn. Jag har genomgått en metamorfos där en tilltagande cynism gjort att jag glidit alltmer bort från det politiskt korrekta. Dock, låt gå för att jag numera bara är 80% PK, det är fortfarande gott nog, men skulle min politiska korrekthet sjunka under 50% blir jag nödgad att byta domän.

Väl mött i bloggosfären!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Regeringen, Regimskifte, Kvantfysik, Konst, Politisk korrekthet.