Landsbygdsdemokraterna

Mikropartivalkollen 2014: Landsbygdspartiet Oberoende

De mikropartier jag tidigare skrivit om i följetongen Mikropartivalkollen 2014 är med all sannolikhet dagsländor som kommer att vara borta om tio år. Det nyandliga partiet Enhet kan förvisso finnas kvar och streta på men det är väl mycket osannolikt att de fått någon form av genomslag. Ett parti som däremot kanske skulle kunna vara något för framtiden om de satsar rätt är Landsbygdspartiet Oberoende. Det parti som tidigare ägde landsbygdsfrågorna, Centerpartiet, är ju faktiskt inte alls lika förknippade med dem längre och det finns därför ett ideologiskt tomrum att göra till sitt för den som är redo att satsa.

Inför förra riksdagsvalet skrev jag om partiet Landsbygdsdemokraterna. Även om de också påstod sig vara ett landsbygdsparti så var de ändå i slutändan främst fokuserade på vargfrågan. Landsbygdsdemokraterna existerar dock inte längre utan uppgick 2012 i Landsbygdspartiet Oberoende.

Jämfört med Landsbygdsdemokraterna är Landsbygdspartiet Oberoende faktiskt ett stort fall framåt och de har ett betydligt bredare program. Dock är även de mycket radikala i vargfrågan och vill inte ha någon frilevande varg i Sverige. Också när det gäller många andra frågor kan man inte anklaga partiet för att vara särskilt grönt. Snarare tycks det ofta präglas av en bakåtsträvande ”Not in my backyard”-attityd och man vill exempelvis införa begränsningar för byggandet av vindkraft.

Bilen är också något av partiets heliga ko, vilket man ju på sätt och vis kan förstå eftersom man på landsbygden är beroende av den på ett helt annat sätt än i staden. I det lokala programmet för Uppsala skriver man bland annat att man vill avskaffa dubbdäcksförbudet som råder på ett par av gatorna i stadens centrum. Betydligt mer svårgenomförbart är nog det nationella målet att sänka bensinpriset för landsbygdsborna. Detta har Landsbygdspartiet Oberoende tänkt genomföra genom att ha skilda skattesatser på bensin beroende på var man bor. I sin informationsfolder skriver man: ”Vi anser att drivmedelsbeskattningen skall vara differentierad och baseras på avståndet till den med kollektivtrafikförsedda tätorten.” Det skulle vara väldigt spännande att se hur ett sådant system fungerade i praktiken. Byråkratin och kontrollapparaten runt den reformen skulle troligen bli något alldeles extra.

Lustigt nog är GMO-frågan den enda fråga där de intagit en för miljörörelsen typisk ståndpunkt. Partiet är där lika restriktiva som i vargfrågan och vill varken att GMO-produkter ska få importeras till eller användas i Sverige. Ställningstagandet motiveras inte närmare och känns även det enbart bakåtsträvande då det är svårt att se vad som egentligen skulle vara ett problem med GMO-tekniken i sig. GMO-motståndet tycks hursomhelst vara något som förenar alla mikropartier.

Landsbygdspartiet Oberoende

På något sätt känns det faktiskt inte som att det är mycket till landsbygdsparti om man i allt eftersträvar att ge landsbygden de fördelar man ser med staden. Man ska ha lika mycket vargar som Stockholms innerstad och landsbygdsbon ska i slutet av månaden ha spenderat ungefär lika mycket pengar på bensin som stadsbon. För att påvisa det absurda i det skulle man kunna föreställa sig partiets motpol Urbanpartiet Oberoende som istället eftersträvar att ge landsbygdens alla fördelar till stadsborna, exempelvis samma låga bostadspriser i staden som på landsbygden.

Nu blev mitt blogginlägg tyvärr ganska negativt. Partiet har dock också en del bra poänger som förtjänar att tas upp. De har rätt i att basservice och kommunikationer givetvis bör kunna upprätthållas även på landsbygden och att utbyggnaden av IT-kommunikation måste sägas vara mycket viktig för landsbygdens framtid. Vidare kan man också, precis som Landsbygdspartiet Oberoende, oroa sig över Sveriges låga självförsörjningsgrad vad gäller livsmedel. I sin informationsfolder sprider de dock tyvärr myten att den är lägre än 50%. Intressant är också partiets förslag till skatteomläggning. Man vill att skatten på naturresurser och energiproducerande anläggningar ska komma kommunerna till del istället för staten. Det är väldigt lätt att se dagens skattesystem som ”naturligt” men det är ju egentligen ganska godtyckligt och en skattereform som den Landsbygdspartiet Oberoende föreslår skulle med ens göra några av de fattigaste kommunerna mycket rika. Även om man inte är för en sådan skatteomläggning kan man ju ändå lite ödmjukt ha sådant i bakhuvudet när man talar om ”orättvisa” Robin Hood-skatter och liknande.

Kanske borde partiet lägga tyngdpunkten på sådant som ovan snarare än att göra sig till megafon för högljudda särintressen som varghat, vindsnurrehaverism och bensinprisgnäll.

Landsbygdsparti på stadens torg
En fördel med mikropartier är att deras partiledare är mer tillgängliga än de etablerade partiernas. Igår bytte jag några ord med partiledaren när Landsbygdspartiet Oberoende stod på Stora Torget i Uppsala.

Här följer WebCite på lite av partiets material utifall partiet ändå skulle bli en dagslända och de ideologiska ställningstagandena behövs i den framtida statsvetenskapliga forskningen om försök att starta upp landsbygdspartier: Partiprogram, valmanifest, informationsfolder.

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria, Demokraterna, Enhet, Lifepartiet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Småpartier, Landsbygdspartiet Oberoende, Landsbygdsdemokraterna, Varghatare, Uppsala.

Relationen mellan delfiner och människor

Jag har i över ett och ett halvt år haft Google Analytics installerat på min sajt. Däruti finns mycket statistik, bland annat kan man se vad folk googlat på för att hitta till bloggen. Även om besökarskaran förvisso är ganska blygsam så har jag på så lång tid samlat på mig en del sökningar. Enstaka sökord, som ju är vanligast, är inte alls lika intressanta som de ofta oväntade kombinationerna av ord som leder folk hit. Här följer ett litet urval.

Kanske skulle jag se till att skaffa ett sponsoravtal med Tallinns turistnäring ty flera har hittat hit när de undrat över vad man kan hitta på i staden. Någon enstaka verkar inte ha spikat schemat under besöket utan varit öppen och sökt på ”svensk tallin aktiviteter”. Den googlaren är dock ett undantag, de flesta resenärer som hittat hit verkar redan ha bestämt sig för vilken typ av nöjen de ska ägna sig åt. Sökningar som ”tallinn porrklubb”, ”porrklubb tallinn”, ”porrklubbar i tallin” och ”porrklubbar tallinn” lämnar inga tvivel om att det är köttsliga förlustelser som lockar i Östersjöns pärla. Dock verkade de som googlade på ”tallinn porrklubbar stängda” och ”prostitution legalt i tallinn” vara oroade över att radikalfeminismens tentakler sträckt sig över Östersjön och satt stopp för festen.

Ett intressant fenomen är de som i sökfönstret skriver en fråga, som om Google vore ett allvetande orakel. Ingen har dock någonsin fått svar på sin fråga på min blogg. Följande fick söka svaret på annat håll; ”hur använder politiker av argumentationstekniken idag?”, ”femtonhundra hur mycket är det”, ”varför kunde inte väljarna rösta bort lenin”, ”vilket öde förenar egypten och mesopotamien”, ”varför man ska uppge vilka källor man använde sig av när man studerar”, ”vem lockade sjömän i kvav”, ”hur får delfiner barn”, ”hur länge kan delfiner vara under vatten?” samt ”hur mycket sover delfinen?”

Även om det finns konspirationsteorier om det mesta så verkar det ändå finnas luckor att fylla. ”juri lina f.d. frimurare” har någon sökt på när denne anat att konspirationsteoretikern Jüri Lina själv har kopplingar till de han menar ligger bakom allt ont i världen. En uppmärksam man har börjat misstänka att det täcka könet konspirerar mot den andra halvan av mänskligheten och googlat på ”konspirationsteorier om kvinnor” för att se om han är ensam om tankarna. En googlare har haft en egen uppfattning om vad Noppe och andra besuttna i Sverige egentligen stoppar för valsedlar i kuverten efter rävjakten och sökt på ”sverigedemokraterna överklassparti”. Slutligen har någon hittat tecken på att Fridolin och hans anhang inte har rent mjöl i påsen och sökt på ”miljöpartiet 11 september konspirationsteori”.

Att det relativt nybildade partiet Landsbygdsdemokraterna har en folkbildningsuppgift bland sina potentiella väljare kan man sluta sig till när man tittar på sökningarna. Deras partinamn är nog det i särklass mest felstavade sökordet som lett hit; ”landsbygdsdemokreterna”, ”landsbygdsdmokraterna”, ”landsbygdsemokratorna”, ”landsbyggdsdemokraterna” och ”landsbygs demokraterna” är några exempel. De lär verkligen behöva bekosta valsedlar till alla vallokaler ty det är nog att hoppas på för mycket att väljarna ska lyckas stava till partinamnet på en blank valsedel. Kanske var det också en sympatisör till varghatarpartiet Landsbygdsdemokraterna som googlade på ”varg stockholm uppätna barn” i hopp om att nollåttorna själva fått prova på hur det är att ha ulven inpå knuten.

Den som sökte på ”lurade av galaktiska federationen” måste ha svårt att få upprättelse. Om Galaktiska Federationen nu är det högsta beslutande råd i galaxen som en del nyandliga tror på, då kommer inte ens Sverker Olofsson att kunna bistå den som blivit blåst. Andra bryr sig inte om utomjordingar utan är mer intresserade av människans kontakter med de andra arterna på vår planet och har sökt på sådant som ”relationen mellan delfiner och människor” och ”svenskarnas inställning till tidelag”.

Det finns dock en sak som inte står att finna på internet. Trots att jag rimligen måste hamnat extremt långt ned på googles träfflista hittade någon hit genom att söka på den mest förbjudna informationen av alla, nämligen en ”kritisk granskning av astrid lindgren” Efter att antagligen ha klickat sig genom otaliga träffar fann dock den personen inte heller på denna blogg vad han sökte. Har denne inte gett upp så söker han nog planlöst vidare än idag, som en internets den vandrande juden, dömd att för evigt googla utan att någonsin finna det han söker.

När jag började blogga hade jag ambitionen att medelst ett dräpande inlägg avsätta den borgerliga regeringen. Så har inte skett men jag har på sätt och vis nått mycket högre än så. En av mina bilder hamnar nämligen först om man söker på ”penisbilder”, en bedrift i tider när alla försöker sökmotoroptimera. Min bild följs, som synes ovan, lite oväntat av en bild på Plura samt en på Arne Weise.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Webbsökning, Landsbygdsdemokraterna, Konspirationsteorier, Tallinn, Penisbilder.

Småpartiernas riksdagsval 2010

Bortom allt ståhej kring mandatfördelning, vågmästare och regeringsbildning gjorde i skymundan ett stort antal partier utan minsta chans att nå riksdagen ett tappert val. Då talar vi inte om Piratpartiet och Feministiskt Initiativ som med rätt fokus i valdebatten och lite mediaspinn kanske kunnat klara riksdagsspärren. Nej, vi tar och kikar bortom dem, ner i undervegetationen i den svenska partifloran för att se hur det gick för de obskyra partier som döljer sig där. Här kommer de, i tur och ordning med de som lyckades skrapa ihop mest röster först.

Sveriges Pensionärers Intresseparti brukar plocka en del röster men för en tynande tillvaro. De backar som brukligt även i detta val men är ändå det klart största partiet utanför riksdagen efter utmanarna Piratpartiet och Feministiskt Initiativ.

Därnäst har vi partiet som gick till val på att djur som äter andra djur inte ska få bo i skogen, nämligen Landsbygdsdemokraterna. De gjorde ett helt godkänt premiärval och plockade hem över femtonhundra röster. Man kan dock ifrågasätta deras beslut att bara satsa på riksdagsvalet. Även om det är så att de för dem viktiga besluten fattas i riksdagen så borde de givetvis ändå satsa på kommunerna först, särskilt som de troligen har starkt lokalt stöd på sina håll. Även Sverigedemokraterna har ju alltid siktat mot riksdagen men de insåg att de måste bli starka i kommunerna först, för att kunna använda dem som språngbräda mot riksdagen.

Rättvisepartiet Socialisterna går framåt några hundra röster i årets val och hamnar strax efter Landsbygdsdemokraterna. Ännu ett parti som delvis fokuserar på konflikten mellan stad och landsbygd, Norrländska Samlingspartiet, kommer därnäst.

Nationaldemokraterna fortsätter att backa trots framgångar som presstödet till deras tidning Nationell Idag. Man tappar två tredjedelar av sina väljare och slutar på dryga tusen röster. Frågan är om det finns utrymme mellan ett främlingsfientligt parti med polerad yta som Sverigedemokraterna och ett radikalt alternativ som Svenskarnas Parti. Nationaldemokraternas dilemma torde vara att de är för extrema för ett brett folkligt stöd men ändå inte tillräckligt radikala för att locka de som gillar uniformer och nationalromantiska krumelurer av olika slag.

Därefter följer bokstavsliberalerna i Klassiskt Liberala Partiet som mer än tredubblar sina röster. Efter dem har vi Hells Angels-anknutna Frihetspartiet som gick till val bland annat på att banta och bakbinda polisen. De skrapade ihop nästan sjuhundra röster.

Svenskarnas Parti, före detta Nationalsocialistisk Front, har till och med de sett sig tvungna att polera ytan litegrann. I Grästorp visade det sig tydligen vara ett vinnardrag men på riksplanet gick det inget vidare. De lyckades inte ens skrapa ihop hälften så många röster som de gjorde vid valet 2006 under sitt förra partinamn. Kanske har de samma problem som Kristdemokraterna som har en grupp väljare som inte röstar alls i den händelse partiet kompromissar alltför mycket.

Det nyandliga alternativet, Enhet, gör ett katastrofval och tappar över tvåtusen röster jämfört med det finfina valresultatet från 2006. Deras politik, som närmast får liknas vid Miljöpartiets på droger, verkar inte längre gå hem hos väljarna. Efter Enhet följer en uppsjö med mer eller mindre oseriösa mikropartier som kanske får bli föremål för ett framtida inlägg.

Man kan göra ett skojigt tankeexperiment och låtsas att alla dagens riksdagspartier plötsligt försvann. Dessa småpartier skulle sedan få fylla stolarna i Sveriges riksdag. Man kan undra vilka allianser som skulle formas. Skulle vi få en regering bestående av Landsbygdsdemokraterna, Sveriges Pensionärers Intresseparti och Svenskarnas Parti som ville ta väl hand om de gamla men däremot utrota alla vargar och invandrare?

Man kan fråga sig om något av partierna är något framtida riksdagsparti. Tillhör något av de perspektiv som småpartierna lyfter fram morgondagen? Måhända antyder Norrländska Samlingspartiets och Landsbygdsdemokraternas små framgångar att konflikten stad kontra landsbygd är levande. Om det sedan är en pånyttfödelse för den konfliktlinjen eller dödsryckningarna får tiden utvisa.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2010, Småpartier, Ideologi, Landsbygdsdemokraterna, Nationaldemokraterna, Svenskarnas Parti.

Landsbygdsdemokraterna Varghatarpartiet

Landsbygdsdemokraterna är ett nybildat parti som ska försöka värna landsbygdens intressen i rikspolitiken. Konfliktlinjen stad kontra landsbygd är det ju inget parti som formerat sig kring de senaste åren. Vissa, däribland de som bildat Landsbygdsdemokraterna, skulle dock säga att alla de etablerade partierna gjort just det, men konsekvent tagit stadens parti. Det riksdagsparti som tidigare ägt frågorna, Centern, har till stor del släppt dem. Det finns alltså verkligen utrymme att profilera sig. Nu lär förvisso det nya partiets möjligheter att ta sig in i riksdagen vara mikroskopiska men man kan ju alltid lyfta frågorna med ett sådant här initiativ.

Min gissning är att de i viss utsträckning slåss om samma väljare som Sverigedemokraterna, båda är nog ute efter de delar av den manliga befolkningen på landsbygden som är missnöjda med sakernas tillstånd. Att man kanske delvis slåss om samma väljare behöver absolut inte innebära att partierna står nära varandra ideologiskt. Det finns inga som helst spår av något xenofobiskt i det nybildade partiets än så länge magra material. Om jag var Landsbygdsdemokraternas valstrateg skulle jag därför rikta in mig på män som lever på landsbygden och har thailändska fruar. De borde vara mindre benägna att rösta på Sverigedemokraterna och skulle kunna bli partiets kärnväljare.

En del tycker att fokuseringen på landsbygden gör partiet till ett enfrågeparti. Så behöver dock inte alls vara fallet, det skulle faktiskt kunna finnas en bred ideologisk bas att stå på med frågor som decentralisering och deltagardemokrati på programmet. Tyvärr kommer inte det att bli partiets väg.

Det som kommer att göra Landsbygdsdemokraterna till ett enfrågeparti är istället den närmast sjukliga fixeringen vid rovdjursfrågan i allmänhet och vargfrågan i synnerhet. För även om partiet har gjort ställningstaganden i andra frågor så är det uppenbarligen rovdjursdebatten som är partiets fokus. Flera av partibildarna har tidigare gjort sig kända som rabiata vargmotståndare och läser man om Landsbygdsdemokraternas första hörnsten på deras hemsida får man en skrämmande inblick i verklighetsfrånvända varghatares värld, skojig läsning är det dock om man har den sortens humor. De får det närmast att låta som om människor sitter och skakar i stugorna, av rädsla för de otaliga ulvar som stryker omkring utanför stugknuten redo att knipa den stackare som vågar sig ut. De mörka skogarna kryper samtidigt närmare och närmare farstukvisten eftersom det på grund av rovdjuren inte går att ha betande djur ute.

Vägvalet att fokusera på rovdjursfrågan är inte bara ideologiskt olyckligt utan även en taktisk blunder av Landsbygdsdemokraterna, för om det finns gott om utrymme att profilera sig som ett landsbygdsparti så finns det inget som helst utrymme att profilera sig som ett varghatarparti i ett läge där vi har en regering som nyligen tillåtit en decimering av vargstammen utan motstycke.

Liknande inlägg på denna blogg: Vargen, varghatarna och jag

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Landsbygdsdemokraterna, Ideologi, Varg, Varghatare, Småpartier, Biologisk mångfald.

Media: MND1, MND2, MND3, MND4, ATL, NA.