De som när sig på överskottet av mitt arbete skickade mig denna vecka till Polens huvudstad Warsawa. På kvällarna fanns glädjande nog dock lite tid till att göra annat än att generera profit åt kapitalet. Ett museum jag besökte eftersom de hade kvällsöppet en dag i veckan var The Warsaw Rising Museum vars främsta fokus är det polska upproret i Warsawa under slutet av andra världskriget. Med tanke på museets tydliga inriktning lär det inte vara någon risk att museets chef kommer att drabbas av samma öde som Pawel Machcewicz, tidigare chef för ett museum i Gdansk med betydligt bredare andra världskriget-tema. Som en del i nationalkonservativa regeringspartiet Lag och Rättvisas kulturkrig avsattes ju Machcewicz eftersom museet inte ansågs vara polskt och patriotiskt nog.
Det märks för övrigt väl på Warsawas centrala bebyggelse att Polen på många sätt tycks vara en nation för framtiden. Skyskrapor i stål och glas växer upp som svampar ur marken där det tidigare stått ganska nedgångna bostadskomplex. Trots skyskraporna är dock det gamla Kulturpalatset som uppfördes på 50-talet alltjämt stadens högsta byggnad. Kulturpalatset var för övrigt en present från Stalins Sovjetunionen till det polska folket. Med tanke på bakgrunden och den monolitiska stilen på huset kan man förstå att polackerna har blandade känslor inför byggnaden. Personligen måste jag dock säga att jag verkligen gillade Kulturpalatset och såg till att fotografera det från alla upptänkliga vinklar samt slutligen ta hissen till toppen för att avnjuta utsikten.
Jag hann också med att äta lite traditionell polsk mat. Den var ungefär som traditionell central- och nordeuropeisk mat brukar vara, flottig och mastig. Att äta traditionell polsk mat påminner nog ganska mycket om hur det rimligen borde kännas för många av de som röstar på traditionella nationalkonservativa partiet Lag och Rättvisa, det känns nog säkert väldigt tillfredsställande just när man gör det men efteråt har man en klump i magen och upplever en gnagande ånger.