Kristendom – PKJonas

Vem tjänar på Divine Favour Mission

Divine Favour Mission är en kristen organisation som försöker etablera sig i flera skandinaviska städer, bland annat Uppsala och Oskarshamn. I dessa coronatider är det dock främst på Facebook de håller sina olika aktiviteter. Det rör sig dels om förhållandevis traditionella kristna TV-sändningar med predikan, musik och insamlingar. Dels rör det sig om mer suspekta livesessioner med organisationens ledare i slutna facebookgrupper där det bland annat förmedlas personliga gudomliga budskap till de som följer sändningarna.

Vid rodret på Divine Favour Mission hittar man Mattias Lekardal som ödmjukt titulerar sig profet. Bland organisationens frontfigurer återfinns också Tommy Dahlman, som efter sina upprepade fadäser nog är välkommen som framträdande företrädare i få andra kristna sammanhang. Lekardal har haft fullt upp med att försvara hur han kunnat ta in Dahlman i Divine Favour Mission. Dock skulle man kunna vända på det och fråga sig hur Dahlman, som ändå har någon småtrivsam aura av strulig marknadsskojare, kan samarbeta med Lekardal som ofta ger obehagliga vibbar av pengafixerad, manipulativ sektledare.

För något som är väldigt centralt hos Divine Favour Mission är pengar och givande. Det pågår ständigt insamlingar där man omedelbart behöver förhållandevis stora summor pengar för att exempelvis rädda Divine Favour Missions verksamhet i Skandinavien, hjälpa behövande i Sverige eller akut lösa behov på barnhemmet man stödjer i Uganda. Hade man för övrigt fått en femma varje gång barnhemmet i Uganda varit på väg att slå igen och man på stört behövde skänka pengar via profet Lekardal så hade man varit så rik att man nog kunnat driva ett antal barnhem i Uganda.

Det är ytterst sällan det redovisas hur mycket man fått in men man hade i alla fall inga större problem att häromsistens samla in målet 130 000 till TV-utrustning som man behövde till organisationens videosatsning på Facebook.

Det behöver nog inte sägas, men detta rör sig inte om en organisation med 90-konto. Lekardal har tidigare bland annat använt ett swishnummer som gått till hans företag Abyan Omsorg AB i vilket underligt nog Mikael Enroos, en kontroversiell kristen profil som i mångt och mycket liknar Lekardal och även han titulerar sig profet, varit involverad. Numera tycks Lekardal enbart använda sina egna mobilnummer för swish och de som ska skänka större summor uppmanas kontakta honom direkt för vidare instruktioner. En annan suspekt detalj är att vid insamlingarna till barnhemmet på sistone har givarna uppmanats att skriva ”Gåva” snarare än ”Uganda” när de skickat pengar till Lekardal och man kan undra vilken anledningen är till att man inte ska markera ändamålet med sin gåva. Det är vid insamlingarna också ofta oklart exakt vad pengarna ska gå till och man kan samla in till flera olika ändamål samtidigt.

Vidare finns ju dessutom möjligheten att de pengar som i slutändan trots allt skickas till mottagare i olika afrikanska länder inte alls hamnar där man hoppats. Divine Favour Mission lär knappast ha resurserna för att följa upp var gåvorna hamnar.

Det verkar i slutändan vara på det viset att gåvorna via Divine Favour Mission och dess ledares ekonomi har en hel del med varandra att göra. Säkert går delar av gåvorna till behövande, konstigt vore det annars. Vem vet, kanske är alla misstankar obefogade och varenda skänkt krona går till de som behöver dem, men de flesta skulle nog ändå tycka att det vore väldigt intressant att få ta del av en komplett sammanställning av alla gåvorna, vad den som skänkt trodde pengarna skulle gå till och var pengarna hamnade i slutändan.

Men det slutar faktiskt inte där, att det är högst oklart var gåvorna som skänks via Divine Favour Mission hamnar någonstans. Det tycks också finnas cyniska och väl uttänkta mekanismer som ska trigga sårbara människor att skänka en större slant. Detta är något som ofta äger rum under profet Lekardals populära sessioner med riktade individuella gudomliga budskap i de slutna grupperna på Facebook.

Lekardal påstår bland annat att Jesus Kristus verkat genom honom så att han fått lama att gå och blinda att se. Det är också en del personer med allvarliga åkommor eller som har andra allvarliga problem i sina liv som följer livesändningarna på Facebook för att få ta del av de gudomliga budskapen profet Lekardal förmedlar.

I snabb takt utlovar profet Lekardal helandemirakler, ekonomiska mirakler och andra mirakler till de som följer sändningarna. Han påstår att detta är sådant som kommit till honom genom profetiska syner för var och en. Alltihop måste sägas vara extremt uselt utfört, Lekardal kämpar verkligen med att försöka fantisera ihop individuella profetiska syner och budskap till alla som så önskar. När fantasin tryter tar han till lite tungomålstal ett slag för att köpa sig lite tid. Som utomstående är det svårt att förstå hur människor kan tilltalas av och uppskatta föreställningen, men kanske handlar det om att man så innerligt längtar efter att bli sedd, få höra att det finns en ljusning och att man snart kommer att vara fri från de svårigheter man upplever i sitt liv.

Alltför ofta har Lekardal under livesessionerna kameran placerad i höjd med sitt skrev så att man underifrån får betrakta profeten, som här i en sändning i Facebookgruppen ”Prophet M Gloryroom”.

Profet Lekardal ger ett ordentligt manipulativt intryck när han i slutet av sina facebooksessioner med riktade rosenskimrande profetior betonar vikten av att skänka pengar. Begreppet sådd (eller ”plant a seed” på engelska) är centralt för Lekardal, och sådden verkar alltför ofta handla om att skänka pengar till Divine Favour Mission. I två-och-en-halv-minuters-klippet nedan som härrör från en Facebooksändning Lekardal höll den 1:a december berättar han lite om vikten av att man utför sådd för att få ta del av smörjelsen, gudomligt beskydd och de utlovade miraklerna.

Det gäller tydligen att verkligen försöka lyssna inåt för att höra om Gud instruerar en att skänka pengar, och hur mycket Vår Herre vill att man ska ge. I detta drygt minutlånga klipp nedan från 29:e November har Lekardal en kort utläggning om detta. Gud ger alltså instruktioner till människor och åtlyder man instruktionerna så kommer man att få de mirakel man så hett längtar efter, ty Gud verkar som sagt inte ge bort något gratis.

Eftersom det ständigt tjatas om att skänka pengar så lär det inte saknas tillfällen för följarna att få en ingivelse att skänka en slant. En ingivelse att skänka en större summa brukar Lekardal själv försöka trigga under sina insamlingar. Han gör verkligen sitt bästa för att hjälpa Guds röst på traven och få människor att höra Gud säga åt dem att dra iväg en tiotusenlapp eller två till Divine Favour Mission. Här är ett exempel i ett två-och-en-halv-minuters-klipp från en Facebooksändning Lekardal höll den 9:e december.

Även om det, med undantag för ett par flashbacktrådar, inte gett något större avtryck på internet så verkar Divine Favour Mission ändå ha en del kritiker, ty förhållandevis ofta tar Lekardal i sina sändningar upp att människor kritiserat organisationen. Ett exempel kan höras i detta sista klipp nedan som kommer från en sändning på Facebook den 27:e november där Lekardal beklagar sig över att vissa i rörelsen har människor nära dem som är kritiska till att man ska ge pengar genom tionde och sådd. De sekteristiska tendenserna framgår tydligt då profeten uppenbarligen försöker avskärma sympatisören från människor i deras vanliga sociala sammanhang som ifrågasätter rörelsens budskap och därmed försvårar hans exploatering av dem. Av sexminutersklippet framgår också att Divine Favour Mission influerats av framgångsteologiska strömningar och den som är en god troende, vilket alltsomoftast innebär att man skänker pengar till Divine Favour Mission, kommer själv att välsignas finansiellt av Gud i slutändan. Detta förutsätter dock alltså att de inte har fel människor i sin omgivning, vilket alltsomoftast innebär de som är kritiska till Divine Favour Mission.

Organisationen verkar alltså möta en del sunt motstånd. Detta kombinerat med att de aggressivt försökt expandera och därmed har dragit på sig en del kostnader för exempelvis lokaler och fordon, samt minst lika aggressivt konstant tigger pengar av sympatisörerna gör att det verkligen ska bli spännande att se om Divine Favour Mission till syvende och sist är en långsiktigt hållbar affärsidé.

Thomas Arnroths ofullbordade seriesymfoni om sina år i Livets Ord

Jag har precis läst de två första seriealbumen i vad som väl är tänkt att bli en trilogi om journalisten och spelrecensenten Thomas Arnroths halsbrytande decennium i Livets Ord under 80- & 90-talet. Det är både kul och lärorikt när man får följa med honom på insidan av den kontroversiella församlingen. Man får ta del av de dråpliga och absurda situationer han hamnar i och på köpet också lära sig en hel del om sådant som Livets Ords hierarkiska organisation och de tvära kasten under Ulf Ekmans oförutsägbara ledarskap.

För någon som mig, som främst är intresserad av tillvaron hos Livets Ord, så blir de inledande sidorna om Arnroths uppväxt och ungdomsår något av en transportsträcka. Det är väl dock självklart att han på något sätt vill försöka förklara varför han hamnade där han hamnade.

Arnroth berättar dock inte sin historia med enbart serierutor utan han bryter då och då in med ett par sidor text på ett sätt som jag tycker fungerar bra. Det verkar helt enkelt vara så mycket han vill berätta att det inte hade rymts i serierutorna utan att projektet svällt ut till ännu fler album. När Svenska Dagbladets recensent Fredrik Strömberg recenserade det första av de två seriealbumen var dock just de återkommande prosainslagen hans främsta kritik. Han menade att de störde rytmen i berättandet. Jag, som inte är någon anal purist i det avseendet, tycker dock som sagt inte att det är något problem.

Något som recensenten Strömberg inte verkade ha något större problem med var Arnroths andra avsteg från serieformen, nämligen de återkommande kollagen med tidningsurklipp. Jag gillar också greppet som gör att man får en liten smak av tidsandan och vilken skräckförsamling Livets Ord porträtterades som i media.

Båda de andra berättarformerna kompletterar i slutändan faktiskt serierutorna och de samverkar alla, såsom instrumenten i en orkester.

Livets Ord – Mina tio orimliga år som frälst, Del ett: De första åren gavs ut 2017, och Livets Ord – Mina tio orimliga år som frälst, Del två: Förnyad och befriad gavs ut 2018. Så frågan alla Livets Ord-intresserade serieläsare ställer sig är såklart var del tre är någonstans? I det efterlängtade finalalbumet gissar jag att det kommer att bli ännu mer Ulf Ekman, tydligen en del om hur Thomas Arnroth drar ut i krig mot den demoniska rockmusiken och alldeles säkert om hur han slutligen lämnar Livets Ord för gott.

Jag hoppas verkligen att det blir en tredje del och att inte att Arnroth gråtande knäckt serietecknarpennan för gott, detta då man både i den ovan nämnda Svenska Dagbladet-recensionen och i en recension i Aftonbladet beskrivit hans serietecknande med ordet ”valhänt”, i det senare fallet förvisso med ordet ”intagande” före.

Andra bloggar om Thomas Arnroth:
På småbrukaren Rune Lanestrands blogg kritiseras spelrecensenten Arnroth i skarpa ordalag. Lanestrand menar att Arnroth som dataspelsrecensent i Gomorron Sverige gör reklam för våldsamma datorspel, vilket inte borde få ske i Public Service. Lanestrand avslutar sin ilskna svada: ”Thomas Arnroth är själv ingen reklam för osunt spelandet. Grå i ansiktet med ögon smala som strimlor och slapp i språket föreställer jag mig att han kommer direkt från nattvak framför spelplattan med skrivbordet belamrat med pizzakartonger, kaffekoppar och tomma cocacolaburkar.”

Sexköp på Jesu vis

Kontroversiella före detta pingstpastorn Tommy Dahlman har tidigare främst synts i kristna månglarkanalen Kanal 10 och har också kandiderat till riksdagen för Kristdemokraterna. Han har även författat en liten skrift med titeln Affärer på Jesu vis som gavs ut 2013 av Livets Ords förlag och som jag införskaffat under ett av alla mina besök på Livets Ords årliga Europakonferens. Livets Ord var ju tidigare ökända för sin uttalade framgångsteologi där bland annat rikedom inte ansågs vara något fult utan tvärtom ett tecken på att man var en god kristen. Av detta följer såklart också, vilket väl är än mer problematiskt, att fattigdom är ett tecken på att man är en dålig kristen. Även om detta element numera tonats ned finns det fortfarande kvar under ytan.

Tankarna i Dahlmans skrift Affärer på Jesu vis angränsar till framgångsteologin då han i den redogör för Jesus ledarskaps- & affärsfilosofi och man får lära sig hur man kan bli framgångsrik i affärer genom att följa Jesus exempel. Kapitlen heter sådant som ”Jesus misslyckades aldrig att representera sin produkt” och ”Jesus visste att han inte behövde ro varje affär i hamn för att vara framgångsrik”. I det senare kapitlet skriver Dahlman:

De flesta framgångsrika säljarna säger att de vet att 14 av 15 människor kommer att säga nej till deras erbjudande. Detta inspirerar dem bara till att göra så många presentationer som möjligt, för att hitta den rätta köparen. Jesus lärde sina lärjungar hur de skulle tackla en avvisning: ”Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter.” (Matt 10:14)
Så vi lämnar gungstolen nu. Vi greppar telefonen. Vi skriver det där brevet. Förr eller senare lyckas det. Det var något Jesus visste!

(Källa: Dahlman T, Affärer på Jesu vis, s. 21)

Dahlman personifierar den hycklande frikyrkopastorn då han varit hårdför i moralfrågor och väldigt snar med att fördöma andras leverne samtidigt som han själv gjort en hel del snedsteg i livet. Han har bland annat ett par rattfylleridomar på sig, och nyligen gjorde han även en Paolo Roberto, vilket väl inte är den typ av affärsuppgörelser Jesus ska ha ägnat sig åt.

Dahlman borde kanske ha läst sin egen skrift Affärer på Jesu vis för lite levnadsråd. I kapitlet ”Jesus misslyckades aldrig att representera sin produkt” skriver han till exempel:

Lögnare och bedragare blir alltid avslöjade förr eller senare. Det kan ta veckor, månader och år men sanningen kommer alltid upp till ytan.

[…]

Framhäv och fokusera på fördelarna med din produkt. Men glöm inte att en ärlig relation är värd hundra avslutade affärer.

(Källa: Dahlman T, Affärer på Jesu vis, s. 10)

I kapitlet ”Jesus lät inte andra människors uppfattningar om honom förändra hans självuppfattning” hade han hittat fler kloka ord:

Jesus strävade aldrig efter att ”se bra ut”. Han bara förblev god. Han försökte inte att uppträda trovärdigt. Han var trovärdig. Han kämpade aldrig för att få ett gott rykte. Han hade karaktär.
Varje framgångsrik person vill bli älskad och beundrad, men dina fiender och kritiker kommer aldrig att låta ditt rykte vara fläckfritt. Du måste vara höjd över allt klander.

(Källa: Dahlman T, Affärer på Jesu vis, s. 33)

Som den slipade Jesusinspirerade affärsman Dahlman är vet han dock att slå mynt av sina snedsteg. Han har nyligen varit ute på en lång föreläsningsturné med anledning av sitt senaste boksläpp. I den nya boken Visst gör det ont när hjärtan brister ska han tydligen öppenhjärtigt tala ut om sitt gamla syndiga leverne och man ska enligt bokbeskrivningen få läsa om sådant som ”skilsmässa, sex, otrohet och alkoholism”.

Dock var det förargligt nog under just den här tala-ut-turnén som han gjorde sig skyldig till sexköpet han nu fått ett strafföreläggande för. På dagen stod han alltså hos någon lokal församling och talade ut om sitt gamla förkastliga leverne, för att senare på kvällen uppsöka en sunkig lägenhet för att köpa sex av en kvinna som han rimligen inte kunde ha en aning om hur hon hamnat där. Kanske använde han till och med pengarna han dragit in på dagens bokförsäljning.

På föreläsningsturnén sade han vidare bland annat: ”Och det är en utav mina bittra lärdomar under den här resan jag har gjort, att jag inte var uppriktig från början. Så mycket elände jag hade kunnat undvika!” Dahlman verkar dock inte heller ha varit uppriktig från början i polisförhören, för det krävdes enligt tidningsartiklarna tydligen flera förhör innan erkännandet kom.

Nåväl, hela den här tråkiga historien kan ju i alla fall användas som material till sin nästa bok och nästa bekännelse-turné.

Folkmordsfrosseri för de minsta

En bok som ett tag låg på min förstföddes nattduksbord för läsning vid nattning var Min första bibel som jag själv fick när jag gick på kyrkans barntimmar för en herrans massa år sedan. Bibeln är ju faktiskt stundtals en rätt actionfylld bok och initialt så har en bok nog aldrig varit så populär. Det kändes minst sagt absurt att få höra sin son på kvällen vädjande säga ”Snälla pappa, kan vi läsa Bibeln?”. Efterhand, när vi lämnat den hämnande gammaltestamentliga guden bakom oss, släcktes dock min gosses bibeltörst och han hänvisade till boken som ”tråkiga Bibeln”. Bokens andra halva fick jag tyvärr läsa helt på egen hand. Jag måste nog dock hålla med om att Bibeln är bäst i början, även om uppenbarelseboken också är väldigt kul.

När jag började läsa boken tänkte jag mig initialt att jag skulle behöva inflika mina egna kritiska kommentarer här och där, men se det behövdes faktiskt inte. Trots att författaren gjort ett urval och anpassat innehållet för barn är det ändå helt uppenbart även för en liten pojke att Bibelns Gud är en hämndlysten, lynnig galning som kräver att bli åtlydd till varje pris. Jag måste erkänna att det var svårt även för mig som ateist att besvara frågor som ”Varför spolade Gud bort allihop?”, Varför förstörde Gud staden? och ”Varför sade Gud åt Abraham att döda sin son?” så jag kan bara tänka mig hur det är att som kristen förälder försöka presentera Bibelns budskap om den kärleksfulle guden för sina barn för första gången.

Är det något mer jag dock skulle önskat mig av en barnbibel så vore det att den tog upp fler bibelverser där just barn förekommer, som exempelvis Ps 137:8-9: ”Babylon, du förstörerska, lycklig den som får vedergälla vad du har gjort mot oss. Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan.”

En annan episod med barn man gott hade kunnat tagit med och illustrerat är när Israeliterna efter att ha besegrat Midjaniterna och dödat alla deras män ändå får bakläxa av Mose som uppmanar dem: ”Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del.” (4 Mos 31:17-18)

I vissa fall är Min första bibel dock förhållandevis öppen med vad vuxenbibeln säger, som exempelvis när Israeliterna tar över Jeriko. Man skriver då ”Så gick de in i staden och intog den. Ingen skonades utom Rahab och hennes familj” vilket väl är ganska nära Bibel 2000 där det står ”Allt i staden, man och kvinna, ung och gammal, oxe, får och åsna, vigde de åt förintelse och högg ner.” (Jos 6:21)

Slutligen har man i Min första bibel tyvärr också underlåtit att ta med många av de bibelpassager som kan användas i uppfostringssyfte. När man skriver om profeten Elisha har man exempelvis helt uteslutit den för vanartiga barn så sedelärande händelsen under hans resa till Betel.

Från Jeriko gick Elisha upp till Betel. När han var på väg dit kom en hop småpojkar ut från staden och gjorde narr av honom. ”Ge dig i väg, flintskalle!” ropade de. ”Ge dig i väg, flintskalle!” Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor fram ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av barnen.

(Källa: Bibel 2000, 2 Kung 2:23-24)

Gersonmetoden – att dricka kaffet från fel håll

Förra helgen besökte jag new age-mässan Harmoni-expo för fjärde gången men mäktar inte med att skriva ännu ett par utförliga inlägg om tillställningen. Det mesta var sig likt och den som vill veta mer om mässan kan läsa några av mina tidigare rapporter från den nyandliga mässan.

Ett inlägg om mitt besök ska jag dock klara av att få ihop även om det som sagt inte kändes som att mycket förändrats. I många fall var där samma medier, healers, aurafotografer, homeopater, djurkommunikatörer, numerologer och akupunktörer som man sett vid tidigare mässor.

Jag fick bland annat lite gratis förbön från en av alla de kristna församlingar som var på plats. Det finns dock inte något som en fri förbön, för att parafrasera ekonomen Milton Friedman, utan de var självklart ute efter något, nämligen ens själ. Att ragga församlingsmedlemmar på en nyandlig mässa är säkert en väldigt god idé. Där strosar nog en hel del sökare runt som bara behöver lite uppmärksamhet och kärleksbombning för att kasta sig in i något nytt. De sade efter förbönen att Jesus skulle höra av sig till mig inom kort men ännu har jag inte hört något.

Den nyandliga och alternativmedicinska majoriteten på mässan vet dock, till skillnad från de deltagande kristna församlingarna, att ta betalt. För 150 kronor köpte jag en tunn bok författad av Ambres, en egyptisk präst som levde för flera tusen år sedan men som påstås meddela sig genom snickaren Sture Johansson. Den hängivne lärjunge till Ambres som sålde boken berättade att man även kunde få undervisning från Ambres i egen hög person och att deras sammanslutning skaffat en lokal i Bromma.

En iakttagelse jag gjorde är att de som arrangerar healingresor till den skamlöse bedragaren John of God verkar ha ökat sin aktivitet på sistone. På den här mässan var två av utställarna arrangörer av resor till John of God och jag lyssnade lite kort till den mångåriga healingresearrangören Jannie Vidéen när hon talade från stora scenen. En annan som framträdde på stora scenen var schamanen Bart Smyth. Denne tog upp personer ur publiken på scenen. För att övertyga åskådarna om sina tjänsters förträfflighet använde han på de utvalda demonstrationsobjekten samma enkla bondfångarknep som skeptikern och trollkarlen Per-Johan Råsmark demonstrerar 23:30 in i denna video.

Helt klart hade jag varit på Harmoni-expo en gång för mycket ty när jag tittade i föredragsprogrammet var det få saker som väckte min nyfikenhet. Det var egentligen bara ett föredrag som jag kände att jag verkligen ville gå på. På det skulle Gersonmetoden presenteras, en alternativ cancerbehandling i vilken frukt- & grönsaksjuicer samt kaffelavemang var centrala delar. Kaffetrender har ju kommit och gått de senaste åren men att dricka kaffet från fel håll kändes väldigt nytt och spännande. Att Gersonmetoden inte vilar på vetenskaplig grund behöver knappast nämnas.

Tyvärr var det oklart om föredraget om Gersonmetoden skulle bli av och eftersom det skulle hållas ganska sent på eftermiddagen fann jag det inte värt att på vinst och förlust dröja mig kvar på mässan. Jag hann dock spana in utställarens bord och där såldes den svenska översättningen av boken om Gersonmetoden samt den för terapin nödvändiga kaffelavemangsutrustningen. Gersonmetoden verkade vid första anblicken inte vara någon behandling som innebar att desperata cancersjuka skinnades på pengar då det främst är en behandling man utför själv i hemmet. När jag efter mässan kollade lite på den svenska hemsidan och läste i de slutna Facebookgrupperna framgick det dock att det fanns läkare som vägledde i Gersonmetoden över Skype samt att det även fanns kliniker i Ungern och Mexiko dit man kunde åka med en anhörig för att komma igång med behandlingen. Inget av detta verkade vara direkt gratis, ett tvåveckorsbesök på ungerska kliniken ska tydligen gå på runt 60 000 SEK enligt en uppgift i Facebookgruppen.

Att desperata riskerar att luras på pengar är en sak, men det kanske värsta med alternativa cancerbehandlingar är att de kan få patienten att avstå från verksam behandling. En av Gersonmetodens stora internationella profiler var Jessica ”The Wellness Warrior” Ainscough. Både hon och hennes mamma fick båda cancer men avstod konventionell behandling till förmån för Gersonmetoden. De avled sedermera av cancer båda två.

Astrid Benes, som var den som hade Gersonmetodsmontern på Harmoni-expo och skulle hålla föredraget, verkar ha tagit på sig rollen som Gersonevangeliets missionär i Sverige. Det är hon som nyligen översatt boken om den alternativa terapin till svenska och det är också hon som administrerar den svenska hemsidan samt de slutna Facebookgrupperna. I Facebookgrupperna uppmanar hon cancersjuka att ta in på Gersonkliniken i Ungern och att konsultera Gersonläkare över Skype. Även om hon förvisso inte verkar uppmana några enskilda personer att avbryta sin konventionella behandling sprider hon misstro genom att hävda att cytostatika och strålbehandling ger allvarliga och bestående skador samt försämrar förutsättningarna för Gersonterapin. Den stora Facebookgruppen har i nuläget över 1600 medlemmar så det är inte utan att man undrar hur många cancerdrabbade som influerats av de destruktiva tankegångarna och därmed fattat ödesdigra beslut rörande sin hälsa.

Recept på kaffelavemang för Gersonmetoden — Recept på kaffelavemang från Facebookgruppen. OBS, använd ej mörkrost!

Framgångsteologin lever fortfarande hos Livets Ord

Jag försöker sparka igång bloggandet igen efter ett sommaruppehåll som blev allraminst ett kvartal längre än vad det borde blivit. Sent omsider är det därför dags för ett kort inlägg om sommarens höjdpunkt, Livets Ords årliga europakonferens.

Att varje år se till att besöka Livets Ords europakonferens i Uppsala har för mig blivit något av en tradition. Någon annan som ofta brukar besöka tillställningen är amerikanske pastorn Jentezen Franklin och på årets konferens höll han i två av kvällsmötena. Jag hade inte lyssnat till honom tidigare men det var väl givet att vägarna någon gång skulle korsas för två såpass flitiga konferensbesökare som mig och Franklin.

Även om jag tidigare inte bevistat något av hans möten så har jag dock läst hans bok Bryt dig loss och skrivit en recension här på bloggen. Boken handlar om hur man skyddar sig från Satans attacker och det verkar, tillsammans med vikten av att fasta, vara en av Franklins käpphästar. Något annat som är intressant med pastorn är att han tidigt var en av de ”evangelicals” som gav sitt stöd till Donald Trump

Trots att jag var sen och missade stora delar av kvällsmötet hann Franklin bjuda mig på ett litet smörgåsbord med sådant som Livets Ord blivit kända för genom åren. I sin predikan, där han utgick från lite gamla järnåldersmyter från gamla testamentet med Moses i huvudrollen, bjöd Franklin bland annat på en hel del av den framgångsteologi som Livets Ord blivit ökända för men som tonats ned på sistone. Han sade exempelvis att Gud kunde ge en övernaturlig framgång i affärer så att man håvade in miljontals dollar. Huvudbudskapet i predikan var dock att det största miraklet var när man lyckades behålla sin ödmjukhet trots den övernaturliga framgång Gud gett en. Några enstaka ord tungomålstal kom också från Franklin vid något tillfälle och han gjorde dessutom ett försök att hela mötesdeltagarna. Mitt intryck är ju att mötena haft färre besökare på sistone men denna kväll var stora salen så gott som fylld och man hade öppnat upp läktarna på alla sidor.

Franklin lovade oss att vi skulle få se mirakler under kvällen som skulle förbluffa oss och till företagare lovade han övernaturlig framgång som skulle få dem att svälja sina konkurrenter. Vad som skulle hända om två eller fler av näringsidkarna på mötet var varandras konkurrenter fick vi dock aldrig veta. Som så ofta i de här sammanhangen vände sig Franklin inte oväntat till unga människor när han vid mötets final bad åhörarna komma fram till scenen för att låta den helige ande verka och ge oss mirakler. Det brukar ju vara unga som är mest lättpåverkade men Franklins löfte om att vi skulle få se mirakler infriades inte, eller så var man helt enkel tvungen att vara troende för att kunna se miraklerna.

En avslutande reflektion: Kanske är jag barnslig men det kändes som att det låg nära tillhands att tolka in sexuella undertoner när Franklin om och om igen extatiskt utropade ”God, use me!” och bad oss i publiken göra detsamma, alltså ropa ”God, use me!” inte nyttja honom.

Hin håles queera plan

På sommarens Livets Ord-konferens köpte jag teologen Olof Edsingers bok När minoriteten tar majoriteten som gisslan. Edsinger har en mycket flitig penna och har gett ut en rad böcker utöver den på konferensen inköpta. Han är också en av de som skriver på bloggen Efter Kristus och har där bland annat haft utläggningar om vilka kroppsöppningar som är lämpliga att penetrera under sexakten och vilka samlagsställningar som är att föredra. Även om han måste sägas vara vän av en gammaldags sexualmoral verkar han överlag ändå inte vara någon förespråkare av absoluta förbud. Edsinger konstaterar exempelvis på bloggen att ”Analsex är sannolikt en ganska onödig aktivitet” som om han helt enkelt bara är mycket omtänksam av sig och vill förhindra att värdefull älskogstid slösas bort till ingen nytta.

Förutom att skriva så har Edsinger länge varit aktiv inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och på senare år har han även varit en av frontfigurerna i Nätverket för samlevnad och sexualitet som engagerar kristna som är kritiska till sex- och samlevnadsundervisningen i skolan. Tydligen var När minoriteten tar majoriteten som gisslan från början en rapport från just Nätverket för samlevnad och sexualitet.

I boken beskriver Edsinger hur efterkrigstidens identitetsprojekt lett till osäkerhet och vilsenhet i tillvaron. Det som oroar honom mest är det faktum att gamla uppfattningar kring kön och sexualitet börjat luckras upp. Det är dock ingen utveckling som skett av sig själv, det är nämligen en normkritisk agenda som ligger bakom. Med genuspedagogik och normkritisk sex- och samlevnadsundervisning formar RFSL, RFSU och myndigheter dagens barn och ungdomar, något som Edsinger menar kan komma att inverka negativt på deras psykiska hälsa.

När Edsinger mot slutet av boken går djupare in på vem som till syvende och sist är ansvarig för den rådande utvecklingen visar han hur stort allvar han förtjänar att tas på. Det visar sig nämligen vara varken RFSU eller RFSL som i slutändan drar i trådarna. Det är istället den hornförsedda karaktär som alltid är skurken i de här sammanhangen, och som man ofta lyfter fram i interna frikyrkliga diskussioner men sällan utåt i debattartiklar och liknande. Edsinger skriver:

Därmed kan det även vara dags att presentera den tredje och sista personligheten i det bibliska dramat, nämligen den Onde. Det finns många namn i Bibeln för denna gestalt, och de har alla någonting att säga om hur ondskan breder ut sig i den här världen. Allra vanligast i vardagligt tal är antagligen benämningen ”djävulen”, som i sin tur kommer av det grekiska diabolos och som kan översättas med ord som ”förtalare” eller ”den som kastar isär”. Utifrån detta kan man också säga att det finns något genuint ”djävulskt” över det sätt som normer och identitet har kommit att luckras upp under de senaste decennierna.

(Källa: Edsinger O, När minoriteten tar majoriteten som gisslan, s. 100-101)

Satan, ständigt denne Satan!

Liknande inlägg på denna blogg:
Jag har tidigare skrivit om Arne Imsens antifeministiska kampskrift Fortsätt kampen! och Arne Imsens antihomoerotiska kampskrift Låt dig inte skrämmas av homosexmaffian.

Antiabort-gudstjänst på Livets Ords Europakonferens

Att besöka Livets Ords årliga Europakonferens i Uppsala har ju blivit något av en tradition och jag tog mig dit även i år. Programmet är alltid fullspäckat och man har tre gudstjänster per dag i stora salen. Oftast har gudstjänsterna karaktären av ”andlig uppbyggelse” men vissa av dem är faktiskt mer av politiska möten. Exempelvis är de återkommande Israelmötena tydligt politiska och man har också haft antiabort-möten. Förra året var abortmotståndaren Ruth Nordström gäst och i år hade man bjudit in Lila Rose, en ung amerikansk antiabort-aktivist som bland annat wallraffat abortkliniker och menat sig ha avslöjat omfattande oegentligheter. Hennes kritiker menar dock att det egentligen inte varit mycket till avslöjanden och att hon farit med osanning.

När jag skulle sätta mig ned för den gudstjänst där Lila Rose skulle tala blev det tydligt att konferensen med största sannolikhet hade färre besökare än tidigare år. Den läktare jag brukade sitta på hade stängts av, antagligen för att det annars skulle bli alltför glest i bänkraderna. När det gällde tjat om att skänka pengar var dock allt sig likt. Innan vi fick lyssna till Lila Rose hade nämligen en herre från församlingen en lång utläggning om vikten av att ge pengar i kollekten. Det skulle bland annat föra oss närmare Jesus så det verkade som att det faktiskt gick att köpa sig in i Guds rike.

Rose inledde sitt framträdande med att berätta varför hon blivit abortmotståndare. Allt hade börjat när hon som nioåring såg en bild på ett aborterat foster. Jag har alltid tänkt att abortmotståndarnas visuellt inriktade metoder inte skulle gagna dem i det långa loppet men deras chockeffekt fungerar säkert på vissa personer. Viktigt för Rose hade tydligen också Moder Teresas tydliga ställningstagande mot abort varit.

Rose visade dock prov på något sorts ödmjukhet i och med att hon underströk att det faktiskt förekom lika många aborter inom kyrkan som utanför och att det nog fanns många på Livets Ord som haft aborter i sin närhet. Det hade varit intressant om Rose börjat fundera över varför det förekom så många aborter i en miljö där det ses som något av det ytterst onda. Kunde det måhända ha något att göra med att man naivt nog ofta såg sex före äktenskapet som otänkbart och var negativt inställda till preventivmedel?

Lila Rose hos Livets Ord

Rose menade att abortfrågan var den största mänskliga rättighetsfrågan i vår tid. Hon hävdade att vi inte kunde förneka de minsta i vårt samhälle den viktigaste mänskliga rättigheten, rätten till liv. Rose berättade därefter om sitt wallraffande på abortkliniker. Hennes aktivism verkade främst vara inriktad på att peka på oegentligheter på abortklinikerna såsom underlåtenhet att rapportera gravida minderåriga som eventuellt utsatts för sexuella övergrepp, snarare än att visa på det felaktiga med aborter i sig. Rose spelade dock också upp en video för oss åhörare som visade hennes rörelses andra metoder som mer liknade den klassiska antiabortpropagandan med visuella chockeffekter.

Rose återkom ofta i sitt anförande till abortindustrin och abortlobbyns inflytande. Vem som i slutändan faktiskt drog i trådarna var dock inte svårt att lista ut om man tidigare lyssnat till budskapet från den amerikanska kristna högern och mot slutet av sitt anförande kom Rose in på detta. Det visade sig att det inte var någon mindre än Satan själv som låg bakom alltihopa. Satan älskade nämligen aborter och striden mot aborter var lika mycket en andlig strid som en strid i den fysiska världen. Man kan bland annat undra hur stor chansen är att man problematiserar sina egna ståndpunkter och lyssnar på motargument om man tror att den andra sidan i debatten anförs av den ondaste kraften i universum.

Rose avslutade med att uppmana till kamp och aktivism i abortfrågan. Det återstår att se om någon av församlingens unga inspirerades och väljer att gå i Lila Rose fotspår och vi får se mer kreativ och offensiv antiabort-aktivism även i Sverige, sådan som förra årets gäst Ruth Nordström redan visat prov på.

För att ge ett litet smakprov från Livets Ords antiabort-gudstjänst har jag nedan lagt upp en MP3-fil med de avslutande minuterna från Lila Rose anförande där hon tar upp Satans roll och uppmanar till aktivism. Trevlig lyssning!

Lockbete under glaskorset — Vid stora entrén till Livets Ords församlingslokal hade någon placerat en så kallad ”lure”, ett virtuellt lockbete för att locka till sig Pokémons att fånga i spelet Pokémon Go. Det får vara osagt om det var församlingen som låg bakom och genom tilltaget ville locka till sig Pokémonspelare och deras ofrälsta själar, eller om det var konferensbesökare som hellre ägnade sig åt att fånga Pokémons än att lyssna till Guds Ord.

Tidigare inlägg på denna blogg om Livets Ords Europakonferens:
Jag har bloggat om ett av de tidigare nämnda Israelmötena och ett möte där det hävdades att man bjöd på helandemirakler. Jag har också skrivit tvenne inlägg om mina intryck från Europakonferensens barnmöten.

Stadsmissionens omslagshijab

I senaste numret av religionskritiska tidskriften Bright kan man läsa min recension av boken Bryt dig loss som jag tidigare publicerat här på bloggen. För den som inte känner till boken, och det torde väl vara de flesta, så är Bryt dig loss författad av en amerikansk pingstpastor och det rör sig om någon sorts instruktionsbok i hur man tar sig loss från Satans grepp om man nu skulle råkat hamna i hans klor.

Min recension är dock inte en del av numrets tema som är Islam. Lite islamkritik är ju självklart aldrig fel men trots att jag är en ganska rabiat religionskritiker så håller jag ändå inte med om allt i Brights tematexter denna gång. Exempelvis skriver Chris Lundberg i ett öppet brev till Stadsmissionen att hon är missnöjd med senaste numret av deras tidning MISSION:STHLM eftersom omslaget pryds av en kvinna med ett kontroversiellt plagg. Lundberg skriver:

En sak som inte är så bra – och som är mycket dålig reklam för er – är att ni har en bild på en kvinna i hijab på omslaget till den senaste tidningen som går ut till givarna. Hon ser väldigt glad ut (och är förmodligen det) vilket ger det falska intrycket av att hijab kan vara associerat med något positivt.
Det är mycket olyckligt när man väljer hijaber för att symbolisera mångfald. Hijaber är nämligen mångfaldens raka motsats. Den stänger in och konformerar kvinnorna och berövar dem deras personlighet och möjlighet till personliga uttryck.
Hijaben är en sexistisk patriarkal företeelse som skuldbelägger kvinnan och tvingar henne att gömma sig för mannens blick.

(Källa: Lundberg C i Bright nr 4-2015, s. 8)

Även om jag håller med om att hijaben i vissa avseenden är ett högst problematiskt plagg så känns det ändå orimligt att kritisera en tidning för att deras framsida visar en hijabklädd kvinna. Vårt land har ju faktiskt numera ett inte ringa antal kvinnor som bär hijab av olika anledningar och det är väl tämligen självklart att vi låter dem synas här och där, till och med leendes, trots den problematik som omger plagget.

Lundberg drar slutligen också i det öppna brevet till Stadsmissionen lite väl långtgående slutsatser om omslagsbildens effekt på ett antal kvinnors öde:

Det är ett naivt medlöperi att medverka till att normalisera hijaben i det offentliga rummet och i trycksaker.
Ni gör nog fina saker, men den här bilden har säkert i slutändan bidragit till att ett okänt antal kvinnor tvingas kvar i sitt förtryck. Det borde ni inte känna er nöjda med.

(Källa: Lundberg C i Bright nr 4-2015, s. 8)

Liknande inlägg på denna blogg: Jag skrev för nästan ett år sedan ett inlägg om förrförrförra numret av Bright.

Kärringstaten

Nästa bok att läsa ur högen jag införskaffade på högerradikala seminariet Identitär Idé blev Lars Holger Holms Kärringstaten utgiven av högerextrema bokförlaget Arktos.

Ska man tro baksidestexten så handlar det om en kampskrift med udden mot den svenska statsfeminismen men det är inte riktigt sant. Boken är nämligen väldigt spretig och den har betydligt fler måltavlor än vad man i förstone förmåtts tro. Holm vevar vilt med armarna och slår åt alla håll när han från sin exil i södra Frankrike på distans angriper den svenska politiska korrekthetens olika delar; främst feminism, mångkultur och hbtq-propaganda. Ett helt kapitel ägnas också åt Sveriges Författarfond som Holm menar enbart premierar politiskt korrekta författare. Holm klarar faktiskt inte ens av att hålla sig inom Sveriges gränser utan tittar också kort på USA vars utveckling han menar kontrollerats av ”judiska intressen”. Att författaren befinner sig mycket långt ute på högerflanken råder det knappast någon tvekan om.

Boken är ingalunda dåligt skriven men spretigheten, den lite spirituella stilen och de hätska angreppen på allt som kan uppfattas som politiskt korrekt ger känslan av att boken författats under inflytande av några glas rödvin.

I en inledande idéhistorisk bakgrund får protestantismen faktiskt en stor del av skulden för den enligt Holm verklighetsfrånvända jämlikhetstanke som det politiskt korrekta samhällsbygget vilar på. I bokens sista kapitel får vi slutligen veta vad Holm anser behöver göras för att Sverige ska räddas. Det handlar bland annat om att störta media- & kulturetablissemanget samt att återupprätta manligheten. Det sistnämnda tycks vara det viktigaste för det är nödvändigheten av manlighetens återupprättande som Holm ägnar pamflettens skälvande avslutande ord. Som en högerradikalernas Braveheart talar han i avslutningen direkt till sina läsare, eller i alla fall de av mankön:

vänder jag mig således beslutsamt till alla kloka män i riket med den envetna maningen att – oavsett de skillnader som i övrigt råder mellan era åsikter, erfarenheter och temperament – sluta er samman i aktiv kamp mot den förgiftande, reptilartade, tanketomma och känslolösa statsideologi, vilken idag, i kraft av den generella handlingsförlamning dess bett förorsakat, hotar att oåterkalleligen paralysera den svenska nationen för att därefter sluka den hel och hållen.

(Källa: Holm, L. H., Kärringstaten, s. 112)

En satirisk pamflett av Lars Holger Holm