Kristdemokraterna

Vissen första maj i Uppsala

Den mest långlivade traditionen på denna blogg är ju att skriva om Uppsalas första maj-aktiviteter. Jag tycker det brukar vara väldigt uppfriskande att i vårvädret kika runt bland de olika partiernas manifestationer. Denna gång kändes det dock ganska visset, det regnade ganska ordentligt och jag var väl själv också lite hängig. Att vi vidare fått en vänsterregering utan att för den skull ännu skymta några radikala reformer gjorde väl sitt till för att lägga sordin på stämningen.

Jag och min kumpan iddes inte stå ute i regnet utan gick istället in och satte oss på Kafferummet Storken varifrån vi lite från ovan kunde beskåda några av de olika demonstrationstågen. Vi intog genast en tråkig von oben-attityd och satt bland annat och beklagade oss över den identitetspolitiska farsot som drabbat delar av vänstern. Våra cynismer fick tillsammans med regnet falla ned på de förbipasserande demonstranterna som ju, till skillnad från oss, faktiskt engagerade sig.

Vänsterpartiet möter Feministiskt Initiativ på Stora torget i Uppsala

Snart avtog dock regnet och vi lyckades i alla fall uppbåda tillräckligt med engagemang för att ge oss ut i duggregnet. Efter en liten avstickare för att kolla huruvida Kommunistiska Partiet återgått till sin gamla ovana att ha den nordkoreanska fanan främst i sitt tåg (det hade de inte) begav vi oss av mot området kring Carolina Rediviva där de två partier som hade tyngst talare skulle samlas. Det rörde sig om Vänsterpartiet och Kristdemokraterna som båda mönstrat respektive partiledare att första maj-tala i Uppsala. Vänsterpartiet hade, precis som förra året, lyckats samla ganska talrika skaror i Slottsbacken. Kristdemokraterna hade för första gången sin årliga manifestation för familjen i Odinslund vilket kanske inte är så lämpligt för ett parti med kristendomen som ledstjärna då ju vissa menar att det gamla hednatemplets offerlund varit belägen just där.

Familjen först i Odinslund

Tidigare inlägg på denna blogg om andra årgångar av första maj i Uppsala: Anno 2011, Anno 2012, Anno 2013, Anno 2014.

Andra bloggar om årets första maj:
Ulf Bjereld skriver på sin blogg om årets första maj i Göteborg och om den vågade idén att samla flera partier i ett enda sort demonstrationståg.
Lars Wilderäng skriver i ett förhållandevis fradgatuggande inlägg om hur man bör bojkotta första maj och att ”De som går i 1:a majtågen stöder folkmord och förtryck, samt hatar demokrati”.

Första maj i Uppsala ännu en gång

Ännu en första maj i Uppsala är avklarad. I år blev det att hänga på Kristdemokraternas manifestation för familjen som brukar dra förvånansvärt stora skaror. De hade imponerande uppslutning även i år. Marcus Birro inledde och beklagade sig på ett teatraliskt Birroskt vis över att inte ens Kristdemokraterna stod upp för kristendomen längre.

Näste man ut var kristdemokratiske riksdagsledamoten Mikael Oscarsson som inte ville att några socialdemokrater, vänsterpartister eller folkpartister skulle bestämma över sådant som Oscarsson menade var familjens angelägenhet. Han redogjorde också för förslag som skulle stärka familjen. Han ville ha en ny konsekvensbeskrivning vid varje politiskt beslut, man skulle reda ut hur familjen påverkades av beslutet. Det skulle alltså gå till ungefär som när man gör en miljökonsekvensbeskrivning fast för familjen. Han ville vidare inte ha någon individuell föräldraförsäkring samt att vårdnadsbidraget skulle höjas.

Relativt färske kristdemokraten Lars Adaktusson pratade sedan bland annat om psykisk ohälsa bland barn och unga och behovet av trygga familjeförhållanden för att motverka detta.

I den avslutande utfrågningen klev förutom de tre ovan även barnmorskan och psykoterapeuten Louise Hallin känd från P4-programmet Knattetimmen upp på scenen. Hon gjorde bland annat ett utfall mot statsfeminismen, ordet hen och genusforskare som fick publiken att jubla. Den intresserade kan lyssna på utfallet nedan.

Familjeplakat
Plakat från Kristdemokraternas tåg.

Finn ett fel
Intressant var för övrigt att Kommunistiska partiet i år skippade den nordkoreanska fanan som de haft i täten av sitt tåg både 2011 och 2012. Förutom partiets egna fana återfanns längst fram i årets tåg den palestinska, den kubanska och den sovjetiska. Man undrar om någon diskussion låg bakom bortplockandet av den nordkoreanska fanan. Övrigt värt att notera var att i Kommunistiska partiets tåg och på deras talarlista återfanns Mohamed Omar, aktuell med en progressiv moské. Hans tal skulle dock tydligen handla om Syrien.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Första maj, Kristdemokraterna, Kommunistiska partiet, Antifeminism, Konservatism, Uppsala.

Första maj i Uppsala igen

Så var det återigen dags att gå ut bland alla bakfulla ungdomar och försöka finna de små människoskaror som istället för huvudvärk hade någon form av visioner uti sina skallar.

Syndikalisterna var de som hade mest ruter i sitt demonstrationståg. Deltagarna hängde med när det skanderades slagord och fanorna var vackra.

Kommunistiska partiets stående inslag, den nordkoreanska flaggtanten, var självklart i täten av deras tåg i år igen.

Socialdemokraterna, inget vidare på att skandera slagord eller göra plakat men säkerligen bäst på att styra landet.

Kristdemokraternas manifestation ”Upp till kamp för familjen!” engagerade ännu fler än förra årets manifestation. Jag stannade till för att lyssna till deras talare Marcus Birro ett slag. Det verkade handla om Birros egna dåliga erfarenheter av att dricka Baileys till frukost och de implikationer det hade för samhället i stort. Kanske hade jag blivit klokare om jag besökt det efterföljande seminariet ”Varför är familjens frihet så farlig?” men eftersom jag trots ett års intensiv tankeverksamhet inte ens begripit vad frihet för familjen innebär så hade det nog varit en bortkastad timme.

Liknande inlägg på denna blogg: Första maj i Uppsala, om förra årets arbetardag.

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Kristdemokraterna, Kommunistiska partiet, Nordkorea, Första maj, Uppsala, Socialdemokraterna.

Första maj i Uppsala

Idag sades det mig att det var det arbetarnas dag så jag gick därför ut på Uppsalas gator för att beskåda de olika demonstrationstågen.

Kommunistiska partiets uppsalaavdelning hade i vanlig ordning ett demonstrationståg. Bland de allra främsta fanorna i tåget återfanns den nordkoreanska. Nu var det förvisso inte så många som slutit upp, men man kan undra hur någon människa med de kognitiva funktionerna i behåll kan ställa sig i ett följe bakom fanan tillhörande en av de mest bisarra diktaturer världen skådat. Mitt sällskap tillät mig tyvärr inte att lyssna länge till deras budskap men under de två minuterna jag fick ta del av så var det främst Libyeninsatsen som kritiserades. ”USA ut ur allt” sammanfattade nog deras budskap både i tal och på plakat.

Syndikalisternas demonstrationståg var som vanligt estetiskt tilltalande med sina rödsvarta fanor. Skönhet är ju alltid något att glädjas åt i brist på annat.

Kristdemokraternas konservativa manifestation ”Frihet för familjen” har ju blivit en återkommande första maj-tradition i Uppsala. Det är dock lite märkligt när konstellationer av människor ska ges frihet. ”Frihet för individen” kan jag förstå. ”Frihet för nationen”, ”Frihet för religionen” eller som i detta fall ”Frihet för familjen” har jag dock svårare att begripa. Jag fick hur som helst ett nummer av Livets Ordanknutna tidningen Världen Idag i handen och därmed hade jag åtminstone fått lite kvällslektyr.

Förlåt dem ty de veta icke vad de göra. Kommunistiska partiet bakom den nordkoreanska fanan.

Första maj-tågens svarta får i Uppsala, kristdemokraternas manifestation för familjen. Någon, oklart vem, är tydligen ute efter familjen så stadens kristdemokrater måste mobilisera ett försvar av den.