Ännu en första maj i Uppsala kan läggas till handlingarna. I år hade staden blivit ett första maj-tåg fattigare då Kristdemokraterna bestämt sig för att flytta sin manifestation för familjen till Linköping. Dock återstår ju hela fem demonstrationståg så för den uppsalabo som önskar vila ögonen på vajande fanor och plakat finns fortfarande alla möjligheter.
Den mest långlivade traditionen på denna blogg är ju att skriva om Uppsalas första maj-aktiviteter. Jag tycker det brukar vara väldigt uppfriskande att i vårvädret kika runt bland de olika partiernas manifestationer. Denna gång kändes det dock ganska visset, det regnade ganska ordentligt och jag var väl själv också lite hängig. Att vi vidare fått en vänsterregering utan att för den skull ännu skymta några radikala reformer gjorde väl sitt till för att lägga sordin på stämningen.
Jag och min kumpan iddes inte stå ute i regnet utan gick istället in och satte oss på Kafferummet Storken varifrån vi lite från ovan kunde beskåda några av de olika demonstrationstågen. Vi intog genast en tråkig von oben-attityd och satt bland annat och beklagade oss över den identitetspolitiska farsot som drabbat delar av vänstern. Våra cynismer fick tillsammans med regnet falla ned på de förbipasserande demonstranterna som ju, till skillnad från oss, faktiskt engagerade sig.
Snart avtog dock regnet och vi lyckades i alla fall uppbåda tillräckligt med engagemang för att ge oss ut i duggregnet. Efter en liten avstickare för att kolla huruvida Kommunistiska Partiet återgått till sin gamla ovana att ha den nordkoreanska fanan främst i sitt tåg (det hade de inte) begav vi oss av mot området kring Carolina Rediviva där de två partier som hade tyngst talare skulle samlas. Det rörde sig om Vänsterpartiet och Kristdemokraterna som båda mönstrat respektive partiledare att första maj-tala i Uppsala. Vänsterpartiet hade, precis som förra året, lyckats samla ganska talrika skaror i Slottsbacken. Kristdemokraterna hade för första gången sin årliga manifestation för familjen i Odinslund vilket kanske inte är så lämpligt för ett parti med kristendomen som ledstjärna då ju vissa menar att det gamla hednatemplets offerlund varit belägen just där.
Tidigare inlägg på denna blogg om andra årgångar av första maj i Uppsala: Anno 2011, Anno 2012, Anno 2013, Anno 2014.
Andra bloggar om årets första maj:
Ulf Bjereld skriver på sin blogg om årets första maj i Göteborg och om den vågade idén att samla flera partier i ett enda sort demonstrationståg.
Lars Wilderäng skriver i ett förhållandevis fradgatuggande inlägg om hur man bör bojkotta första maj och att ”De som går i 1:a majtågen stöder folkmord och förtryck, samt hatar demokrati”.
Som vanligt såg jag till att ta mig ut på första maj. Det var ovanligt kylslaget och på sina ställen låg det faktiskt snö på backen. Det kändes dock ändå att det på något sätt var vår i luften, en röd vår som lovade regeringsskifte. Fler människor än vanligt demonstrerade och Vänsterpartiet hade fått ihop ett imponerande långt demonstrationståg som nästan tycktes sträcka sig från Vaksala torg upp till Slottsbacken.
När Vänsterpartiets tåg kom upp till Slottsbacken kom deras blodröda fanor att avteckna sig mot den nyfallna snön i sluttningen. På grund av de senaste dagarnas värme hade träden slagit ut och de klargröna skotten lyste också upp sammankomsten. Denna kontrasternas färgprakt symboliserade kanske vad som komma skulle, det röda och det gröna vår nya regering och det vita att vi äntligen skulle få vända och börja på ett nytt blad efter åtta långa år.
Vänsterpartiet var nog det parti som inte bara hade flest människor i sitt demonstrationståg, utan också klart flest hundar.
Det var nog dock inte bara ett kommande regeringsskifte som gjorde att många var spända av förväntan denna första maj. Vi var nog också en del som gått och undrat om Kommunistiska Partiet skulle ha den nordkoreanska fanan i täten av sitt demonstrationståg i år. Efter att i flera år haft den ökända diktaturens flagga i tågets främsta led försvann den ju plötsligt förra året. Var det bara någon som försovit sig eller var det ett trendbrott? I år skulle vi få svaret och det visade sig att den nordkoreanska fanan fortfarande var puts väck, ett trendbrott alltså!
Kommunistiska Partiet ställer upp utanför Stadsbiblioteket anno 2014
Statistikkällor: (Första maj 2011: 1 st nordkoreansk fana), (Första maj 2012: 1 st nordkoreansk fana), (Första maj 2013: 0 st nordkoreanska fanor).
Det är ju förhållandevis många som har demonstrationståg i Uppsala första maj. Sedan tidigare är det Kommunistiska Partiet, Syndikalisterna, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna. I år kunde Feministiskt Initiativ räkna in sig i skaran och det märktes att det nog faktiskt började bli lite trångt på Uppsalas gator. Exempelvis krockade Vänsterpartiets tåg med Feministiskt Initiativs och de senare fick göra halt ett slag innan polisen tillät dem fortsätta. I videon nedan kan man se de två demonstrationstågen passera varandra på samma gata. Feministiskt Initiativ tågar åt vänster och Vänsterpartiet åt höger.
Tidigare år har jag hängt rätt mycket på Kristdemokraternas manifestation för familjen. Nu gick jag bara förbi där ett kort slag. Hann dock med att höra EU-parlamentskandidaten Ebba Busch komma med det mest EU-negativa uttalande jag hört hitintills: ”Jag anser att en av EU:s kärnuppgifter är just den gränsöverskridande brottsligheten.” Nja, att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten var kanske vad hon egentligen menade var en av kärnuppgifterna.
Någon skulle för övrigt verkligen behöva hitta på lite nya ramsor och slagord. Den småpubertala ”Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag!” var det flera demonstrationståg som skanderade, bland annat Syndikalisterna vilket man kan lyssna till i videon nedan.
Syndikalisterna hade också de klart sämsta högtalarna av de inblandade och de borde verkligen skramla ihop till en ny ljudutrustning.
Det sista första majmötet jag besökte var Socialdemokraternas. De håller numera till i Parksnäckan i Stadsparken. Tidigare hade de sina första maj-möten på Vaksala torg men på det vidsträckta torget tenderade ju deras möten att se löjligt små ut och det var väl antagligen därför de flyttade.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Första maj, Uppsala, Vänsterpartiet, Kommunistiska Partiet, Feministiskt Initiativ, Socialdemokraterna.
Ännu en första maj i Uppsala är avklarad. I år blev det att hänga på Kristdemokraternas manifestation för familjen som brukar dra förvånansvärt stora skaror. De hade imponerande uppslutning även i år. Marcus Birro inledde och beklagade sig på ett teatraliskt Birroskt vis över att inte ens Kristdemokraterna stod upp för kristendomen längre.
Näste man ut var kristdemokratiske riksdagsledamoten Mikael Oscarsson som inte ville att några socialdemokrater, vänsterpartister eller folkpartister skulle bestämma över sådant som Oscarsson menade var familjens angelägenhet. Han redogjorde också för förslag som skulle stärka familjen. Han ville ha en ny konsekvensbeskrivning vid varje politiskt beslut, man skulle reda ut hur familjen påverkades av beslutet. Det skulle alltså gå till ungefär som när man gör en miljökonsekvensbeskrivning fast för familjen. Han ville vidare inte ha någon individuell föräldraförsäkring samt att vårdnadsbidraget skulle höjas.
Relativt färske kristdemokraten Lars Adaktusson pratade sedan bland annat om psykisk ohälsa bland barn och unga och behovet av trygga familjeförhållanden för att motverka detta.
I den avslutande utfrågningen klev förutom de tre ovan även barnmorskan och psykoterapeuten Louise Hallin känd från P4-programmet Knattetimmen upp på scenen. Hon gjorde bland annat ett utfall mot statsfeminismen, ordet hen och genusforskare som fick publiken att jubla. Den intresserade kan lyssna på utfallet nedan.
Plakat från Kristdemokraternas tåg.
Intressant var för övrigt att Kommunistiska partiet i år skippade den nordkoreanska fanan som de haft i täten av sitt tåg både 2011 och 2012. Förutom partiets egna fana återfanns längst fram i årets tåg den palestinska, den kubanska och den sovjetiska. Man undrar om någon diskussion låg bakom bortplockandet av den nordkoreanska fanan. Övrigt värt att notera var att i Kommunistiska partiets tåg och på deras talarlista återfanns Mohamed Omar, aktuell med en progressiv moské. Hans tal skulle dock tydligen handla om Syrien.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Första maj, Kristdemokraterna, Kommunistiska partiet, Antifeminism, Konservatism, Uppsala.
Så var det återigen dags att gå ut bland alla bakfulla ungdomar och försöka finna de små människoskaror som istället för huvudvärk hade någon form av visioner uti sina skallar.
Syndikalisterna var de som hade mest ruter i sitt demonstrationståg. Deltagarna hängde med när det skanderades slagord och fanorna var vackra.
Kommunistiska partiets stående inslag, den nordkoreanska flaggtanten, var självklart i täten av deras tåg i år igen.
Socialdemokraterna, inget vidare på att skandera slagord eller göra plakat men säkerligen bäst på att styra landet.
Kristdemokraternas manifestation ”Upp till kamp för familjen!” engagerade ännu fler än förra årets manifestation. Jag stannade till för att lyssna till deras talare Marcus Birro ett slag. Det verkade handla om Birros egna dåliga erfarenheter av att dricka Baileys till frukost och de implikationer det hade för samhället i stort. Kanske hade jag blivit klokare om jag besökt det efterföljande seminariet ”Varför är familjens frihet så farlig?” men eftersom jag trots ett års intensiv tankeverksamhet inte ens begripit vad frihet för familjen innebär så hade det nog varit en bortkastad timme.
Liknande inlägg på denna blogg: Första maj i Uppsala, om förra årets arbetardag.
Media: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Kristdemokraterna, Kommunistiska partiet, Nordkorea, Första maj, Uppsala, Socialdemokraterna.
Då jag skrivit några inlägg om konst skulle man kunna tro att jag är konstintresserad. Så är dock icke fallet men något måste jag ju skriva om. Tomheten måste undanträngas, något må ljuda och bryta tystnaden.
Igår begav jag mig till Waldemarsudde för att beskåda konstsamlingarna där. Som så ofta annars innebar konst även denna gång avbildade manslemmar. Den största utställningen var nämligen Eugène Janssons målningar från förra sekelskiftet. Han var främst intresserad av nakna unga män. Det bär mig dock inte emot att skriva om det då penisbilder lockar hit en del googlare. Man ska ge folk vad folk vill ha, som samtidsanalytikern Bert Karlsson brukar uttrycka saken.
Lite naket.
Innan Eugène Jansson helt snöade in på nakna unga män var han känd som ”Blåmålaren” på grund av sina blå Stockholmsmålningar. Jag skulle själv gärna en dag bli känd som ”Grönmålaren” på grund av mina gröna naivistiska bloggilustrationer.
Första maj-tåg. Eugène Jansson var mån om att de arbetarpojkar han porträtterade skulle ha en god framtid och han var övertygad socialist. Kanske ville Eugène att de en dag skulle få råd med kläder så att de kunde skyla sina slanka kroppar.
Liknande inlägg på denna blogg: Lust, last och jag, om Nationalmuseums utställning med temat sexualitet i konsten och debatten därikring.
Andra bloggar om Eugène Jansson och utställningen: Pyrrhonism: To have – or not to have – the blues. That is the question.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kultur, Konst, Penisbilder, Bert Karlsson, Eugène Jansson, HBTQ, Första maj.
Idag sades det mig att det var det arbetarnas dag så jag gick därför ut på Uppsalas gator för att beskåda de olika demonstrationstågen.
Kommunistiska partiets uppsalaavdelning hade i vanlig ordning ett demonstrationståg. Bland de allra främsta fanorna i tåget återfanns den nordkoreanska. Nu var det förvisso inte så många som slutit upp, men man kan undra hur någon människa med de kognitiva funktionerna i behåll kan ställa sig i ett följe bakom fanan tillhörande en av de mest bisarra diktaturer världen skådat. Mitt sällskap tillät mig tyvärr inte att lyssna länge till deras budskap men under de två minuterna jag fick ta del av så var det främst Libyeninsatsen som kritiserades. ”USA ut ur allt” sammanfattade nog deras budskap både i tal och på plakat.
Syndikalisternas demonstrationståg var som vanligt estetiskt tilltalande med sina rödsvarta fanor. Skönhet är ju alltid något att glädjas åt i brist på annat.
Kristdemokraternas konservativa manifestation ”Frihet för familjen” har ju blivit en återkommande första maj-tradition i Uppsala. Det är dock lite märkligt när konstellationer av människor ska ges frihet. ”Frihet för individen” kan jag förstå. ”Frihet för nationen”, ”Frihet för religionen” eller som i detta fall ”Frihet för familjen” har jag dock svårare att begripa. Jag fick hur som helst ett nummer av Livets Ordanknutna tidningen Världen Idag i handen och därmed hade jag åtminstone fått lite kvällslektyr.
Förlåt dem ty de veta icke vad de göra. Kommunistiska partiet bakom den nordkoreanska fanan.
Första maj-tågens svarta får i Uppsala, kristdemokraternas manifestation för familjen. Någon, oklart vem, är tydligen ute efter familjen så stadens kristdemokrater måste mobilisera ett försvar av den.
Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SvD1, SvD2, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8, Expressen1, Expressen2, Expressen3, Expressen4, Expressen5, Expressen7.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Kristdemokraterna, Kommunistiska partiet, Nordkorea, Första maj, Uppsala, Frihet.