Coronakrisen har gjort att många i vårt avlånga land som inte är en del av den framväxande prepperfolkrörelsen har köpt på sig vissa typer av varor i panik. I mitt bostadsområdes Facebookgrupp postade någon som upptäckt att den lokala ICA-butiken hade slut på toapapper ett upprört inlägg där denne bad de andra i området att vara mer solidariska när det fylldes på nästa gång och inte omedelbart köpa slut på alltihopa. Triggad av detta började jag författa en dryg kommentar där jag påpekade att om alla bara följde instruktionerna i foldern Om krisen eller kriget kommer så behövde man varken panikhamstra eller se det som ett problem att det tillfälligt var tomt på hyllorna.
Som tur var gjorde jag dock lite research och kollade igenom MSB:s folder innan jag postade den dryga kommentaren. Till min stora förvåning upptäckte jag att toalettpapper faktiskt inte fanns med i checklistan med sådant man behövde ha i sitt hemberedskapslager. Förvisso fanns våtservetter och blöjor med i listan, men det var väl knappast tänkt att dessa skulle ersätta toalettpapper i händelse av kris!?
Det var alltså inte så konstigt att den för toalettbesöken nödvändiga varan tagit slut i affärer över hela Sverige. Både de som länsat hyllorna på toapapper och de som var mäkta upprörda över att hyllorna var länsade på detsamma hade alltså mycket väl kunnat vara lydiga och duktiga medborgare som följt direktiven och alltför sent upptäckt att de var bristfälliga. Men varför hade då Myndigheten för samhällsskydd och beredskap underlåtit att ta med toalettpapper? Hur hade det kunnat ske?
Om man kikat in på yttersta högertwitter några gånger så vet man att så gott som allt ont som händer i vårt land i slutändan kan härledas till en enda man, nämligen Dan Eliasson. Han tillträdde mycket riktigt också som generaldirektör för MSB i mars 2018 och foldern Om kriget eller krisen kommer presenterades i maj 2018. Jag har förvisso inga som helst belägg, men det går inte att utesluta att Eliasson i sista stund av ren illvilja gav direktiv om att toalettpapper skulle tas bort från folderns checklista. Nu, nästan två år senare, kan han skadeglatt njuta av de ångestfyllda vrålen från alla de som blivit utan det ack så nödvändiga vita guldet på rulle.
Vad gäller den dryga och spydiga kommentaren jag hade för avsikt att posta i Facebookgruppen så kunde jag efter att ha omformulerat mig lite till slut ändå posta den. Så slutet gott, allting gott ändå för min egen del.
