Antroposofi – PKJonas

I Sverige har vi länge varit förskonade från den aggressiva antivaccinationspropaganda man stundtals sett i andra delar av Europa. På sistone tycks det mig dock som om det börjat röra på sig bland de spruträdda även i Sverige. En av de mest högljudda kritikerna av vaccinationer är Linda Karlström, redaktör på antivaccinationssajten vaccin.me. Häromdagen kom det ett oväntat litet pressmeddelande från sajten.

Pressmeddelande: Vaccin.me vill nå 115 miljoner fransktalande afrikaner

Vaccin.me vill nå ut till större grupper som misstänks sakna kunskap om vaccinernas risker och ineffektivitet. Vi vill därför nå så många som möjligt inom det fransktalande Afrika för att öka kunskapen om riskerna och för att stimulera den öppna debatten.

Datum: 5:e februari 2012

Vi har beslutat att öka spridningen av forskning och beprövad erfarenhet kring vaccinernas biverkningar och ineffektivitet till Afrika.

[…]

Hela 21 länder i Afrika har franska som primärt språk. Ytterligare 10 länder använder franska i hög grad. Totalt talar cirka 115 miljoner människor franska i Afrika enligt ”Organisation internationale de la Francophonie”. Vi når dem genom nya kontakter i Afrika.

Nu lär det antagligen bara vara vilda fantasier att man ska kunna påverka någon genom denna kampanj. Oroande är det i vilket fall som helst. Att vända sig mot Afrika är faktiskt på sätt och vis allvarligare än förvillarverksamheten hemma i Sverige. Att sprida sin skräckpropaganda i vår del av världen är en sak. Förvisso har vi haft utbrott av både polio och mässling i modern tid i Sverige bland antroposofer, en grupp där man är skeptisk mot vaccinationer, men vi är numera tämligen förskonade. Här är nämligen de som låter sig duperas av antivaccinationsrörelsen oftast säkra ändå tack vare att så stor del av befolkningen fortfarande är vaccinerade. I Afrika däremot skulle det vara annorlunda, där har man länge kämpat för att pressa upp vaccinationsgraden och man har dessutom en sjukvård som är sämre rustad om någon skulle insjukna.

Det är förvisso mycket möjligt att antivaccinationspropagandan får svårare att bita på afrikanerna då de till skillnad från oss har sjukdomarna det handlar om i färskt minne eller kanske direkt inpå sig.

Vaccin.me:s tilltag får mig för övrigt osökt att tänka på den amerikanska kristna högerns afrikanska turné för att motarbeta homosexuellas rättigheter häromsistens efter att ”homolobbyn” flyttat fram sina positioner på hemmaplan. Är det motigt därhemma kan man alltid leva rövare i Afrika med sina svaga stater och institutioner. Jag avstår från att påstå att det finns några andra likheter mellan kristna högern och antivaccinationsrörelsen än att de byter spelplan när det känns tungt, jag ägnar mig inte åt ”guilt by association”.

Om vaccin.me:s lilla Afrikakampanj faktiskt skulle lyckas stoppa vaccinationer och det tråkigt nog visar sig att vaccinationerna räddade massor av afrikanska barns liv så borde det rimligen kännas ganska trist för Karlström & co. Något säger mig dock att de skulle köra på med samma blinda envishet som tidigare utan att låta sig bekymras det minsta.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Medicin, Vaccination, Antivaccinationsrörelsen, Afrika, Linda Karlström, Antroposofi.

I söndags blev jag medsläpad till Rum & trädgårdsmässan i Kista. Förutom en uppsjö av poolkrängare fanns där även kocken och matinspiratören Rune Kalf-Hansen. Han skulle hålla ett kortare föredrag om hur lokala och ekologiska råvaror kunde bestämma din meny. Det tyckte jag lät spännande och jag slog mig ner för att lyssna.

Kalf-Hansens budskap var att vi skulle hushålla med resurserna, till exempel genom att dra ned på köttkonsumtionen och inte slänga mat i onödan. Det jag fastnade mest för var dock hans tanke att man inte skulle bestämma vad man skulle äta först för att sedan avgöra vilka råvaror man borde införskaffa. Istället skulle man undersöka vad det bjöds på för tillfället, vilka råvaror var det säsong för nu? Sedan skulle man helt enkelt bestämma sin kosthållning utifrån det. Sådant menade Rune skulle vara mer spännande för konsumenten, man skulle tvingas överraska sig själv. Dessutom var ju färska säsongsråvaror så mycket bättre.

Det var inget som Kalf-Hansen berörde under de futtiga tjugo minuter han hade till sitt förfogande men sådant berör givetvis frågeställningar på ett betydligt djupare plan rörande människans förhållande till naturen. Ska man anpassa naturen till människan eller människan till naturen? Här är det givetvis inte frågan om att välja det ena eller det andra, utan om gråskalor, men vi har hur som helst provat det förra betydligt oftare än det senare.

Det var lätt att hålla med om allt Kalf-Hansen sade. Vi hade det så bra, jag och Rune, men under föredragets sista skälvande minuter skulle han nödvändigtvis förstöra allt det fina vi byggt upp. I slutet berättade han nämligen om de olika typerna av ekologiska märkningar som fanns på marknaden. Han hävdade då att det absolut bästa ekologiska alternativet var biodynamiskt odlade råvaror. I samma ögonblick som han sade det förstod jag att Rune och jag inte var ämnade för varandra.

För den som inte är bekant med biodynamiskt jordbruk finns här en bra sammanfattning. Det biodynamiska jordbruket bygger på antroposofigrundaren Rudolf Steiners tänkande och det måste sägas handla mer om magi än något genomtänkt ekologiskt jordbruk. Biodynamiskt odlande handlar nämligen bland annat om mystiska kosmiska energier, preparat tillverkade av djurdelar, vattenvirvlande och annat meningslöst hokus pokus.

Kalf-Hansen framhärdade ju i att man skulle använda resurserna effektivt när det gällde den överdrivna köttkonsumtionen och otyget med att slänga mat. Men varför tillämpar han i så fall inte den principen på det biodynamiska jordbruket? För det man pysslar med inom det är väl i stora delar snarare motsatsen till ett ekologiskt förhållningssätt. Att ägna sig åt meningslöst nonsens som att gräva ned kohorn i marken, virvla vatten, och dilla runt på alla de vis för att tillfredsställa de kosmiska energier Steiner fantiserat ihop är knappast ett effektivt jordbruk. Nu förbrukar väl kanske inte den sortens ritualer så mycket resurser, men det borde vara en principsak kan man tycka, och det borde faktiskt göra de biodynamiska varorna sämre än de vanliga ekologiska i det avseendet.

Nu brukar jag förvisso själv ibland köpa produkter från Saltå Kvarn vars sortiment är biodynamiskt odlat, men då tänker jag att jag får ta det goda med det onda. Jag går inte i tron att biodynamiskt är bättre och är därmed ursäktad och utan skuld. Sedan finns det ju alltid ett mervärde i den absurda komik som uppstår när man mumsar på mat där man betalat några kronor extra för att vuxna människor lekt Harry Potter när de odlat den.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Pseudovetenskap, Antroposofi, Matlagning, Skepticism, Konsumentfrågor, Resurshantering.

Etikett: Antroposofi

Antivaccinationsrörelsen missionerar i Afrika

Rune och jag