Jonas – Sida 4

Svastikachock i trapphuset

Det hade äntligen blivit dags att sälja bostadsrätten. Efter många år skulle vi få konvertera luften i bostadsbubblan till reda pengar, även om vi förvisso redan köpt ett större objekt med ännu mer bubbla inbakad i priset.

Då inträffade det som varje bostadsrättsförsäljare fruktar, det som bara inte får hända, en ny granne med ursprung i sydasien flyttade in i lägenheten bredvid och målade en blodröd svastika på sin ytterdörr det första denne gjorde.

Lyckosymbol på dörren

Nu kände jag förvisso till att man i andra delar av världen har helt andra associationer till svastikan än vad vi har i västvärlden, men det gjorde ju inte den obildade pöbeln och när man ska sälja bostadsrätt är det mest troligt folk ur pöbeln som ska försöka överträffa varandra i budandet. Att den mest besudlade symbolen i världshistorien fanns på dörren bredvid skulle säkert kunna skrämma bort den mest hugade spekulant. Särskilt förargligt och ironiskt var det eftersom jag inför visningen ansträngt mig till det yttersta för att rensa bort min digra samling suspekt, högerextrem litteratur ur bokhyllorna.

Att jag till slut skulle bli tvungen att ta hand om saken var uppenbart men det kändes väldigt motigt att behöva ringa på hos den nya grannen, försöka förklara saken och be om att få täcka över svastikan under den tid visningen skulle komma att pågå. Någon så kallad PK Syntax Error skulle det ju också komma att bli då det handlade om att en rasifierad person från en annan kultursfär helt ovetandes hade tecknat den främsta symbolen för vit överhöghet.

Visningsdagen kröp närmare och närmare men som tur var kom en av styrelsens veteraner att på eget initiativ ta tag i situationen precis innan det var dags för visning genom att ringa på hos grannen. Jag fick chansen att tjuvlyssna lite på konversationen och hörde min nya granne oförstående svara ”It´s a Hindu symbol” med bred indisk accent när styrelsemedlemmen försökte förklara det problematiska med symbolen. Det lät faktiskt som att det skulle kunna vara en ny karaktär signerad komikern Sacha Baron Cohen.

Samtalet gav dock resultat och grannen kom inom kort att tvätta bort den kontroversiella symbolen från dörren. Det var verkligen tur för det var ett tyskt par som sedermera kom att köpa vår bostadsrätt och den där symbolen brukar ju vara lite extra känslig för just tyskar.

Mikropartivalkollen 2018: Nordiska Motståndsrörelsen

Det har blivit hög tid att inför valet göra ännu en genomgång av mikropartier. Först ut är ett parti som knappast kan betraktas som ett mikroparti vad gäller uppmärksamhet, nämligen Nordiska Motståndsrörelsen. De borde inte vara obekanta för någon eftersom organisationen fått en hysterisk mediebevakning som inte alls motsvarar deras förhållandevis ringa numerär, och som efter deras aktioner i Almedalen fått delar av det politiska etablissemanget att helt tappa huvudet och börja tala i termer av organisationsförbud för att kunna hantera dem.

Till skillnad från en del andra sammanslutningar på yttersta högerkanten hymlar inte Nordiska Motståndsrörelsen med sin ideologiska hemvist, de är öppna nationalsocialister. De inriktar sig inte primärt på parlamentariskt arbete och det är faktiskt första gången de ställer upp i allmänna val nu i september. Att kandidera i val är ju annars något som har visat sig vara förödande för svenska högerextrema organisationer. Färskt i minnet finns ju exempelvis Svenskarnas Partis kollaps efter valresultatet 2014. Trots omfattande medial uppmärksamhet blev det platt fall för dem i valet och partiet upplöstes inte långt därefter.

Nordiska Motståndsrörelsens ledning tror antagligen att de till skillnad från Svenskarnas Parti inte riskerar så mycket eftersom organisationens huvudfokus inte är parlamentariskt arbete. Man tänker sig nog att man är så mycket mer än ett parti som går till val. Frågan är dock om det ändå inte är ett väldigt riskabelt företag de gett sig in på, att kandidera i valet kan faktiskt komma att visa sig vara ödesdigert för dem. Frågan är nämligen hur medlemmarna i Nordiska Motståndsrörelsen kommer att reagera om det visar sig att det folkliga stödet är obefintligt. För ett parti vars paroll är ”Vi är folket” måste det ju vara ett problem om folket faktiskt helt ignorerar dem i valet.

Man kan försöka komma med kvalificerade gissningar om vad som skulle kunna uppstå i ett eventuellt maktvakuum om Nordiska Motståndsrörelsen försvagas efter ett misslyckat val. Det skulle kanske kunna leda till radikalisering och militarisering av organisationens medlemmar när de märker att deras idoga aktivism inte gett resultat i de breda folklagren. Det låter väldigt bakvänt men det är nästan så att man kan tycka att de antirasistiska krafterna av den anledningen borde gå samman i någon av orterna där Nordiska Motståndsrörelsen ställer upp i kommunalvalet och rösta in dem så att de faktiskt får ett mandat. Då kan medlemmarna, istället för att börja spränga bomber och lönnmörda meningsmotståndare, ägna sig åt fredligare aktiviteter såsom att direktsända kommunfullmäktigesammanträden och teckna illvilliga personporträtt av de andra kommunfullmäktigeledamöterna i Radio Nordfront. Så har de ju förvisso gjort redan under denna mandatperiod då de ju har ett mandat i Ludvikas kommunfullmäktige. Dock är det egentligen inte ett eget mandat, utan ett SD-mandat som Nordiska Motståndsrörelsens presstalesman Pär Öberg kuppade till sig när han lyckades bli inskriven på en öppen lista.

Att det nya partiet Alternativ för Sverige nyligen gav sig in i leken var för övrigt mycket olyckligt för Nordiska Motståndsrörelsen eftersom de nu måste konkurrera om de väljare som anser sig vara alltför radikala för Sverigedemokraterna. Chanserna att vinna några nämnvärda väljarskaror i riksdagsvalet måste i och med det ha minskat ytterligare.

NMR på väg mot valet

De två första punkterna i partiprogrammet Vår väg tar upp rasfrågan respektive judefrågan och det är väl den typen av frågor som partiet profilerat sig inom och det redan har skrivits spaltmeter om i mainstreammedia. Kanske skulle man för omväxlings skull titta på helt andra frågor där organisationen framstår i lite bättre dager. Få har till exempel tittat närmare på miljöpolitiken som faktiskt måste sägas vara förhållandevis bra. Allting är ju relativt.

Nationalsocialisterna var på flera sätt föregångare i miljöfrågor och Nordiska Motståndsrörelsen har försökt vårda Adolfs gröna arv. I partiprogrammet Vår vägs sjätte punkt tar man upp miljöpolitiken. Man vill bland annat stärka djurskyddet, stoppa exploateringen av skogarna, satsa på förnybar energi och arbeta för biologisk mångfald (även bland människor, vilket ju få andra partier fokuserar på i sina miljöprogram).

Dock verkar man inte vilja kännas vid sådana gränsöverskridande miljöproblem som inte låter sig lösas inom ramen för deras planerade nordiska union. Klimatförändringarna nämns exempelvis inte alls i partiprogrammet och det är också väldigt tyst om det i publikationen Nordfronts sporadiska miljörapportering.

Förvisso finns det en rad i partiprogrammet om att man ska samverka internationellt för att uppnå en hållbar planet. Frågan är dock hur det ska gå till med organisationens extrema misstänksamhet mot mellan- och överstatliga organisationer. I vetenskapsfientlig anda är man också för ett förbjudande av GMO trots att Adolf Hitler som bekant inte var främmande för förädling av biologiska entiteter.

Det mest problematiska med Nordiska Motståndsrörelsen är dock såklart inte att de underlåter att tala om klimatförändringarna, är vetenskapsfientliga och har ett alltför snävt perspektiv i miljöpolitiken. Och även om man skarpt skulle gilla deras övriga miljöprogram så är det nog inte skäl nog att rösta på ett öppet nationalsocialistiskt parti, det kommer nog inte att vara värt umbärandena i ett nordiskt fjärde rike.

Relaterat:
EXPOs sammanfattning av Nordiska Motståndsrörelsens historia, ideologi och verksamhet.
NRKs välgjorda dokumentär om Nordiska Motståndsrörelsen rekommenderas också, nationalsocialistiska veteranen Vera Oredsson har i den en framträdande roll.
Oredsson figurerar också i Sveriges Radios dokumentär om barnen i organisationen.

Tidigare inlägg på denna blogg om Nordiska Motståndsrörelsens ståndpunkt i olika frågor:
NMR om dansband
NMR om barnuppfostran
NMR om pedofilringar som förgriper sig på barn med pizzerior som täckmantel

Och nu lite esoterisk hitlerism

Kännetecknande för de som verkar inom den idéströmning som kallas esoterisk hitlerism är en rent religiös dyrkan av Adolf Hitler som man tillskriver ett gudomligt ursprung. Den esoteriska hitlerismens portalgestalt måste sägas vara fransk-grekiskan Savitri Devi men nästan lika betydelsefull är nog Miguel Serrano, en chilensk diplomat. Jag har kommit över en av Serranos böcker, The Resurrection of the Hero, och har efter viss möda tagit mig igenom den.

The Resurrection of the Hero av Miguel Serrano

Serrano öser ur många religioners källor när han ska belägga Hitlers gudomlighet. Han kopplar samman bland annat hinduism, asatro, buddhism och nyandlighet. Kopplingarna är ofta minst sagt långsökta och Serrano söker också dolda meningar i nummer, namn och olika typer av företeelser. Det är vidare en väldigt symboltung bok där sådant som den svarta solen och den gröna ljusstrålen är centrala. Föga oväntat är judarna skurkar i det kosmiska skådespel Serrano målar upp. Judarna är underhuggare till ariernas ständiga fiende i denna värld, Demiurgen.

Språket närmar sig ofta poesin och som ett litet smakprov citerar jag nedan i sin helhet bokens tre avslutande sidor där trådarna i Serranos trassliga nystan av tankegångar sammanfogas. På så vis kan envar avgöra huruvida esoterisk hitlerism är ens kopp te. Tycker man att texten är dunkel så är nog Serrano faktiskt betydligt mer tydlig här än i resten av boken.

What the Warrior needs is to know what is behind the religion he encounters: the secret of the Narrow Doorway, the power of that Alchemy of Transmutation.

The total dominion that the Jew exercises at the beginning of the Age of Aquarius, after the Second World War, which he seemingly won, can cause one to think upon how easy it would be for him to distort everything again. By falsifying a Hitlerist Religion, which he could attempt secretly guided by the Demiurge, he would impede the few Aryans who are remaining from finding their own path. Already they have mixed all of the races, having bastardized the world, such that the Voice in the Blood Memory of the Aryans is not more than a lost echo in the forest of a frightening jumble. But those who believe they have defeated us are wrong because the war was won spiritually by Hitler.

It is in Aquarius when the nadir of the Kali Yuga, the Darkest Age, will be reached with the final destruction in the Eternal Return. The Wolf Fenrir will come back to devour the galactic Universe. The necessary number of the Einherier by now have forced the Narrow Doorway. For their sacrifice, the Heroes who have been torn to pieces will have already been remade in Valhalla by Wotan and the Valkyries, more brilliant than the Gods themselves. In each Round a Seeding must be fulfilled, where the exact number of grains will fructify. They are the Heroes who triumph. As the harvest in Pisces was meager, some numbers that were not fulfilled can pass on to Aquarius. To help them came the Avatar and He will return at the end, just before the dissolution, to enter with His Wildes Heer, with His Ultimate Battalion, and fight the triumphal combat together with those who still await Him with Honor and Loyalty.

Adolf Hitler at the end of the Age of Pisces has restored the principles of the Code of Aryan Honor: the faith in the superiority of the race, in the purity of their blood and their divine origin; faith in the inequality of men, and the knowledge that one was a God. In the Alchemical Laboratory of the Castle of the SS, Wewelsburg, He was recreating the Sonnenmensch, the Sun-Man. Hitler also erased the sense of guilt and original sin, completely alien to the soul of the Aryan. He restored the pride of the Hero in equality with the Gods. And yet the definitive action is that for all the Rounds of the Eternal Return He uncovered the Enemy, the poisoner of the blood, the destroyer of the religions, the parasite and robot in service of the Demiurge: the International Jew, Golem of Yahweh-of the Demon corrupter of the Universe- the One who came here to combat the Asen.

The Avatar is not a God, He is more than a God: He is a Hero who has been liberated, returning to His own Universe, to the Green Ray, with a Face after winning in combat. He has immortalized His terrestrial “I” and a portion of this Earth, which He has redeemed and transfigured. He is the Absolute-Man, united with His Absolute-Woman, wedded within Venus the Morning Star, united and separated forever. His emblem is the Eight Pointed Star, two Hagal Runes, together and apart.

The Avatar has come to assist those who still find themselves fighting in the moment of greatest need when all seems lost. And He will return again. He did not come to preach a new religion but to show the exit for the Hero, to confirm to him that he is of divine origin, that he was a God, that his blood and his race were pure and that he must clean and purify them to be able to exit through the Narrow Window, towards a Universe that is his own, after fighting and defeating the Demiurge and his dark hosts – the Jews, the Turanians, the Elementarwesen. Beware kamerads, that the drama of Pisces does not happen again in Aquarius! It is not a religion that the Hero needs but the confrontation with the Archetype, a crossing traversed through him, from side to side, to be able to observe Him from behind from the other side of the mirror, being able to extract the alchemical secret hidden in His symbolic message: There is no God Wotan, there is no God Mithras, there is no God Kristos, after they entered this Universe. There is only a Chronicle of the Divine Family, a Great Book of the Kindred of the Asen and the Goths who came here to fight within the confines of unused Time and that Eternity that became Time (Sat-ur-no) in order to attain awereness of their Eternity when Time again ceases to be. The Runic Book says that you, oh Hero, were Wotan, and you were Mithras and Kristos… And never more will you return to be them… For you shall be Another…

At the end of the Age of Pisces and the beginning of Aquarius this is the Path that Adolf Hitler, the Ultimate Avatar, came to show us: the possibility for the Hero of transmuting himself into more than a God, into a Superman, Absolute-Man, Total-Man, Sonnenmensch. A Sun, a Star. Because Hitler was such. And you, oh Hero!, also will be!

The Twilight of the Gods is only of the Gods; for the Resurrection of the Gods, is the Resurrection of the Hero.

Heil Hitler! Sieg Heil!

(Källa: Serrano M, The resurrection of the hero, s. 129-131)

Det måste vara Österrike — I översättarens förord stod det att denne upplevde synkronicitet i tillvaron när denne för första gången kom i kontakt med Miguel Serranos böcker. Som av en händelse kom jag själv att läsa ut *The Resurrection of the Hero* nu i slutet av maj när jag var på alpsemester i det land där lille Adolf först såg världens ljus.

John of God akt 12: Feministisk riksdagskandidat arrangerade resor till sexövergreppsanklagad charlatan

På plats elva på Feministiskt Initiativs riksdagslista återfinns den för denna blogg bekanta Inez Abrahamsson. Hon är ju en av de som arrangerat healingresor till den hänsynslöse brasilianske charlatanen John of God som påstås kanalisera sedan länge döda läkare och helgon. I och med att resorna kritiserades i media för ett antal år sedan blev hon tvungen att snabbt städa sitt healingreseföretag Weforyous hemsida från potentiellt lagstridiga underförstådda påståenden om hur man kunde bli frisk från svåra sjukdomar, såsom cancer, genom att köpa en resa. Städningen av hemsidan innebar dock inte någon avbön utan Inez kom att vara den som skarpast gick ut och försvarade healingresorna, bland annat i en minidebatt mot Sven-Ove Hansson i P4 Extra. Hon kom också att PO-anmäla Västerbottens-Kuriren för deras kritiska reportage om hennes företag, vilket dock inte ledde någonstans.

Att vara med och bedra svårt sjuka personer är såklart illa nog. Dock måste det utöver det anses vara mycket kontroversiellt att ett feministiskt parti har en riksdagskandidat som arrangerat resor för sårbara människor till en för sexuella övergrepp anklagad bedragare. Vill man veta mer om de sexövergrepp John of God anklagats för så kan man bland annat titta 13:45 in i denna granskning av John of God som 60 Minutes Australia gjorde för några år sedan. Reportaget ger inte någon särskilt smickrande bild av det brasilianska transmediet.

Det verkar förvisso som att Inez inte längre anordnar några resor till John of God men enligt hennes hemsida så är hon i färd med att skriva en bok om healingresorna till Brasilien så hon verkar inte ha omprövat verksamheten.

Vem vet, eventuellt kommer resor till en ökänd brasiliansk bedragare som påstår sig vara kanal för andar och behandlar patienterna genom att skrapa deras ögonglober, skära i deras bröst, stoppa upp vassa föremål i näsorna samt utöver det ta sig en hel del friheter att vara en del av Feministiskt Initiativs sjukvårdsreformer framöver.

Gersonmetoden – att dricka kaffet från fel håll

Förra helgen besökte jag new age-mässan Harmoni-expo för fjärde gången men mäktar inte med att skriva ännu ett par utförliga inlägg om tillställningen. Det mesta var sig likt och den som vill veta mer om mässan kan läsa några av mina tidigare rapporter från den nyandliga mässan.

Ett inlägg om mitt besök ska jag dock klara av att få ihop även om det som sagt inte kändes som att mycket förändrats. I många fall var där samma medier, healers, aurafotografer, homeopater, djurkommunikatörer, numerologer och akupunktörer som man sett vid tidigare mässor.

Jag fick bland annat lite gratis förbön från en av alla de kristna församlingar som var på plats. Det finns dock inte något som en fri förbön, för att parafrasera ekonomen Milton Friedman, utan de var självklart ute efter något, nämligen ens själ. Att ragga församlingsmedlemmar på en nyandlig mässa är säkert en väldigt god idé. Där strosar nog en hel del sökare runt som bara behöver lite uppmärksamhet och kärleksbombning för att kasta sig in i något nytt. De sade efter förbönen att Jesus skulle höra av sig till mig inom kort men ännu har jag inte hört något.

Den nyandliga och alternativmedicinska majoriteten på mässan vet dock, till skillnad från de deltagande kristna församlingarna, att ta betalt. För 150 kronor köpte jag en tunn bok författad av Ambres, en egyptisk präst som levde för flera tusen år sedan men som påstås meddela sig genom snickaren Sture Johansson. Den hängivne lärjunge till Ambres som sålde boken berättade att man även kunde få undervisning från Ambres i egen hög person och att deras sammanslutning skaffat en lokal i Bromma.

En iakttagelse jag gjorde är att de som arrangerar healingresor till den skamlöse bedragaren John of God verkar ha ökat sin aktivitet på sistone. På den här mässan var två av utställarna arrangörer av resor till John of God och jag lyssnade lite kort till den mångåriga healingresearrangören Jannie Vidéen när hon talade från stora scenen. En annan som framträdde på stora scenen var schamanen Bart Smyth. Denne tog upp personer ur publiken på scenen. För att övertyga åskådarna om sina tjänsters förträfflighet använde han på de utvalda demonstrationsobjekten samma enkla bondfångarknep som skeptikern och trollkarlen Per-Johan Råsmark demonstrerar 23:30 in i denna video.

Helt klart hade jag varit på Harmoni-expo en gång för mycket ty när jag tittade i föredragsprogrammet var det få saker som väckte min nyfikenhet. Det var egentligen bara ett föredrag som jag kände att jag verkligen ville gå på. På det skulle Gersonmetoden presenteras, en alternativ cancerbehandling i vilken frukt- & grönsaksjuicer samt kaffelavemang var centrala delar. Kaffetrender har ju kommit och gått de senaste åren men att dricka kaffet från fel håll kändes väldigt nytt och spännande. Att Gersonmetoden inte vilar på vetenskaplig grund behöver knappast nämnas.

Tyvärr var det oklart om föredraget om Gersonmetoden skulle bli av och eftersom det skulle hållas ganska sent på eftermiddagen fann jag det inte värt att på vinst och förlust dröja mig kvar på mässan. Jag hann dock spana in utställarens bord och där såldes den svenska översättningen av boken om Gersonmetoden samt den för terapin nödvändiga kaffelavemangsutrustningen. Gersonmetoden verkade vid första anblicken inte vara någon behandling som innebar att desperata cancersjuka skinnades på pengar då det främst är en behandling man utför själv i hemmet. När jag efter mässan kollade lite på den svenska hemsidan och läste i de slutna Facebookgrupperna framgick det dock att det fanns läkare som vägledde i Gersonmetoden över Skype samt att det även fanns kliniker i Ungern och Mexiko dit man kunde åka med en anhörig för att komma igång med behandlingen. Inget av detta verkade vara direkt gratis, ett tvåveckorsbesök på ungerska kliniken ska tydligen gå på runt 60 000 SEK enligt en uppgift i Facebookgruppen.

Att desperata riskerar att luras på pengar är en sak, men det kanske värsta med alternativa cancerbehandlingar är att de kan få patienten att avstå från verksam behandling. En av Gersonmetodens stora internationella profiler var Jessica ”The Wellness Warrior” Ainscough. Både hon och hennes mamma fick båda cancer men avstod konventionell behandling till förmån för Gersonmetoden. De avled sedermera av cancer båda två.

Astrid Benes, som var den som hade Gersonmetodsmontern på Harmoni-expo och skulle hålla föredraget, verkar ha tagit på sig rollen som Gersonevangeliets missionär i Sverige. Det är hon som nyligen översatt boken om den alternativa terapin till svenska och det är också hon som administrerar den svenska hemsidan samt de slutna Facebookgrupperna. I Facebookgrupperna uppmanar hon cancersjuka att ta in på Gersonkliniken i Ungern och att konsultera Gersonläkare över Skype. Även om hon förvisso inte verkar uppmana några enskilda personer att avbryta sin konventionella behandling sprider hon misstro genom att hävda att cytostatika och strålbehandling ger allvarliga och bestående skador samt försämrar förutsättningarna för Gersonterapin. Den stora Facebookgruppen har i nuläget över 1600 medlemmar så det är inte utan att man undrar hur många cancerdrabbade som influerats av de destruktiva tankegångarna och därmed fattat ödesdigra beslut rörande sin hälsa.

Recept på kaffelavemang för Gersonmetoden — Recept på kaffelavemang från Facebookgruppen. OBS, använd ej mörkrost!

Kristus har återvänt, han heter Daniel Lampinen

En av alla otaliga obskyra internetprofiler därute på webben heter Daniel Lampinen. Denne har länge försökt profilera sig på lite olika sätt, främst och mest ihärdigt som ”den öppna rasisten”. Den gammelmediakonsumerande allmänheten kan möjligen ha sett honom när han deltog i SVTs dokumentärserie Absolut svensk, eller möjligen i P1s dokumentärserie Rädda Sverige där jag själv för första gången stötte på honom. Vid båda public service-framträdandena var Lampinen med i egenskap av landsflyktig öppen rasist som övergett det mångkulturella Sverige för det mer etniskt homogena Åland.

Visst hyser Lampinen otvivelaktigt vissa rasistiska föreställningar men frågan är hur mycket av hans aktivism som är en genuin strävan efter att sprida rasistiska idéer och hur mycket som är någon udda typ av varumärkesbyggande kombinerat med något märkligt försök att avstigmatisera rasism. Det är nämligen inte helt lätt att reda ut exakt vari Lampinens rasism består. Ställd mot väggen brukar han bland annat peka på att han anser att olika folkgrupper tenderar att bygga olika typer av samhällen samt poängtera att han alltid swipar bort svarta kvinnor på Tinder. Att inte få chansen att dejta Lampinen kan dock inte sägas vara någon särskilt problematisk rasistisk diskriminering av kvinnor med etniskt ursprung i subsahariska Afrika.

Alltihop känns som något av ett konstprojekt men Lampinen verkar inte ha några konstnärliga intentioner så många skulle mena att hans aktiviteter därmed inte kan klassas som konst. Egentligen skulle man faktiskt kunna betrakta Lampinens projekt som i grund och botten antirasistiskt, även om inte heller detta är hans intention. Ett första steg i att bli antirasist måste ju nämligen vara att erkänna ens egna rasistiska föreställningar, att likt Daniel Lampinen bli en öppen rasist. En genuin antirasist bör i och för sig försöka gå vidare därifrån och göra något åt de föreställningarna snarare än att verka för att avdramatisera dem.

Även om Lampinens manifest betitlats Den nya sekularismen har hans projekt faktiskt en hel del underliggande religiösa undertoner. Det är oväntat många egenskaper som gör att den öppna rasisten många gånger känns som en apart Kristusgestalt.

Jesus tog ju på sig mänsklighetens alla synder och som en sentida motsvarighet tar Lampinen som den öppna rasisten på sig det som i många sammanhang anses vara en av vår tids värsta synder, nämligen rasismen. Något religiöst är det också över Lampinens besatthet av tanken på evigt liv. Han har skapat en Facebookgrupp för ändamålet och tycks hysa tilltro till de företag som för en tilltagen summa erbjuder sig att vid ens död frysa ned ens hjärna. (OBS: Se uppdatering 180219 i fotnot sist i inlägget)

Vidare är Lampinens budskap hyfsat universalistiskt även om han inte vänder sig till hela mänskligheten som Jesus gjorde. Lampinen har som sitt långsiktiga mål att ha alla svensktalande som sin målgrupp. Det är också något religiöst över den allergi mot empiri som Lampinen ofta kan visa prov på i diskussioner. Lampinen tycks istället i Platonsk anda härleda det mesta av sina slutsatser från någon sorts sublim idévärld.

Det är också något kristuslikt över Lampinens förmåga att uthärda allsköns otrevligheter. Han var länge någon sorts hustomte i Facebookgruppen Hatklubben som var någon sorts ”safe space” för folk som vill vara otrevliga på internet. Likt Kristus på korset kunde Lampinen i Facebookgruppen, till synes oberörd, uthärda ändlöst med hån, spott och spe från gruppens medlemmar.

Precis som Jesus har Lampinen vidare en märklig förmåga att samla människor runt sig. Förvisso har han knappast några hängivna lärjungar som anser att hans ord kommer från Gud men likväl finns där någon magisk dragningskraft. Lampinen drar igång projekt och skapar sammanslutningar som sedan får eget liv. Han är den typ av Gud som blåser liv i sina skapelser för att därefter överge dem. Han är primus motor till bland annat Podden Elevrådet, subkulturen Parkliv och Radarparspodden.

Det som kunde ha blivit Lampinens golgatavandring blev dock tyvärr aldrig av. Sommaren 2017 hade Lampinen långt i förväg utlyst paraden Stockholm Racist Pride mellan Telefonplan och Stureplan. Alla som kommit ut som öppna rasister uppmanades att delta. När det började dra ihop sig stod det dock klart att den enda deltagaren skulle bli Lampinen själv. När det väl var dags för parad drog sig dock också initiativtagaren själv slutligen ur. Anledningen var nog faktiskt inte att marschen skulle bli en flopp med bara en deltagare, utan snarare för att meningsmotståndare uppmärksammat evenemanget och Lampinen fruktade bråk.

Dagen innan hade en kvinna, som tycktes vara lika rädd som Lampinen, skrivit följande i en Facebookgrupp:

Rasist-parad på Telefonplan!

Hej alla! Och FÖRLÅT för denna skrämmande rubrik. Och FÖRLÅT att jag använder detta forum för detta meddelande jag nu ska skriva.

Imorgon lördag den 3:e juni är det en ”rasist-parad” som anordnas mellan Telefonplan och Stureplan. Den anordnas av en grupp som kallar sig för Stockholm Racist Pride, folk som kommit ut som öppna rasister. De har delat ut flyers på Konstfack och Konstfack har i sin tur meddelat polisen. Paraden börjar kl 12. Vart exakt den börjar vet jag inte.

En vän till mig föreslog att vi skulle dyka upp och visa vårt motstånd. Min reaktion var att jag gärna ville men inte vågade. Jag är så himla rädd för rasister. Jag är så rädd för att jag ska bryta ihop. Få panikångest. Börja skrika eller nåt. Men jag har tänkt om. Jag kanske ska gå dit ändå. För mina barns skull.

Kvinnan skulle komma att ta mod till sig och vid tiden för demonstrationen befann hon sig vid Telefonplan, oklart med hur många andra antirasister. Hon lade på Facebook upp en video på ett stillsamt Telefonplan där en piketbuss kunde skymtas i bakgrunden, samt följande text:

Allt frid och fröjd på Telefonplan. Polisen är närvarande under eftermiddagen. Koloni och Konstfack håller stängt. Om ni hör eller ser något ring polisen 114 14

Antirasister och poliser bevakar en inställd rasistisk enmansparad bredvid ett igenbommat Konstfack. Även om ingen haft konstnärliga intentioner så måste detta ändå sägas vara någon form av stor konst.

Uppdatering 180219: Daniel Lampinen har kontaktat mig och invänder mot min formulering att han ”tycks hysa tilltro till de företag som för en tilltagen summa erbjuder sig att vid ens död frysa ned ens hjärna”. Han har dock på Facebook skrivit att han siktar på att ”Frysa ner mig själv hos Alcor i Scottsdale, Arizona i väntan på att tekniska landvinningar ska göra förlängt eller evigt liv möjligt.”, ”Det är inget snack om saken om att jag måste sikta mot detta.”, ”klart jag måste sikta på att ha råd och att ha alla papper som krävs.” och han har även pratat i Radarparspodden om att han vill leva för evigt. Jag anser att dessa citat innebär att Lampinen ”tycks hysa tilltro till de företag som för en tilltagen summa erbjuder sig att vid ens död frysa ned ens hjärna” men Lampinen själv menar att så inte är fallet och poängterar att han ”hyser ingen tilltro, men tycker det är roligare att frysa ned än att begravas.” Med tanke på att minsta möjliga kostnad för proceduren är närmare miljonen borde man dock rimligen kunna göra roligare saker för en sådan summa.

Nordiska Motståndsrörelsens mediahus

Nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsen har en väldigt bred mediasatsning där basen är sajten nordfront.se på vilken man genom åren publicerat otaliga artiklar. Under det senaste året har dock andra alster än texter fått stor betydelse. Främst handlar det om den ganska omfattande poddsatsningen som kan vara riktigt intressant även för ickesympatisörer eftersom det ger en spännande inblick i tankevärlden hos dagens svenska nationalsocialister. Mediahusets slagskepp är Radio Nordfront där ledarskiktet varje vecka diskuterar nyheter och har gäster. Utöver den podden producerar man dock även några olika specialpoddar.

Radio Regeringen med Elin och Rebecca är en något lättsammare nazistpodd som tidigare sändes så ofta som två gånger i veckan. Genom att lyssna på den kan man få en uppfattning om hur vardagen ter sig för medlemmar i Sveriges mest radikala högerextrema organisation. I specialavsnittet om psykisk ohälsa vittnade exempelvis en av programledarna och ett par av kvällens inringare om hur de kunnat sluta med psykofarmaka efter att de engagerat sig i Nordiska Motståndsrörelsen. Uppenbarligen kan nazism alltså ersätta antidepressiva medel. Tyvärr är nog dock inte vår av politisk korrekthet förgiftade psykiatri ännu redo att skriva ut nazism på recept till deprimerade.

I alla hjärtans dag-avsnittet diskuterades bland annat hur man bäst kunde introducera sin ickenazistiska partner, oftast kvinnan i förhållandet, till nazismen och Nordiska Motståndsrörelsen. Ett råd var att låta den ickenazistiska partnern fika med en trevlig nazist och ett annat var att lyssna på nazistiska poddar tillsammans. Under avsnittet ringde också en norrländsk sympatisör till Nordiska Motståndsrörelsen in och berättade en sorglig historia från dagens mångkulturella Sverige om hur denne blivit lämnad av sin flickvän som kort därefter hånglat upp en så kallad rasfrämling på stadens torg.

I avsnittet som sändes på internationella kvinnodagen argumenterade Rebecca slutligen för att avskaffa kvinnlig rösträtt.

Även om man ofta kan prata en hel del ideologi i Radio Regeringen måste man ändå säga att Elin och Rebecca bjuder på rätt mycket av flams-nazism. Jag rekommenderar inte någon att lyssna men om man gör det så kan man med fördel spela upp podden i dubbel hastighet, vilket ju är appens maxhastighet.

Tydligen är Norden inte stort nog för de nordiska nationalsocialisterna eftersom de även har en engelskspråkig podd, Nordic Frontier. Denna podd är dock så seg att inte ens dubbel uppspelningshastighet räcker till för att mäkta med att lyssna på den.

Den nyaste av Nordiska Motståndsrörelsens poddar är preppingpodden Lifsferill. Själv är jag ju intresserad av både nazism och prepping så en nazistiskt preppingpodd borde vara ”right down my alley” men jag känner ändå inte riktigt att jag fastnat för den ännu. I senaste avsnittet jag lyssnade på, som hade temat vatten, gästade en kvinna från den norska grenen av Nordiska Motståndsrörelsen. Hennes deltagande kom att utveckla sig till ett skamlöst reklaminslag för den vattenvirvlare med prislappen 5450 norska kronor som hon var Nordens enda återförsäljare för. Vattenvirvlaren byggde tydligen på Viktor Schaubergers pseudovetenskapliga teorier och påstods ge samma effekt som en åtta kilometer lång fjällbäck.

Rörlig bild är ju något som legat nazisterna varmt om hjärtat ända sedan Leni Riefenstahls dagar och det som Nordiska Motståndsrörelsen av allt att döma kommer att lägga krutet på framöver är kanalen Nordfront TV. Förutom propagandafilmer och livesändningar från aktioner kommer man varannan vecka att sända Studio Nordfront, någon form av nazistiskt caféprogram. Det verkar hitintills lovande med reportage om hönshållning och uppläsning av insändarbrev. Man kommer också att ha mysiga nazistiska hemma-hos-reportage hos några av profilerna inom rörelsen och inför jul verkar det som att den uppesittarkväll man tidigare sänt i radiokanalen kommer att sändas i TV-kanalen istället. Sakta men säkert ger Nordiska Motståndsrörelsen sympatisörerna möjligheten att spendera hela sin tillvaro i den nazistiska gemenskapen.

Arisk startelva och arisk avslutnings-tio och en halva är nyckeln till framgång för svenska landslaget

Nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsens webbpublikation Nordfront har med tiden kommit att bredda sin verksamhet alltmer. Man rapporterar numera om det mesta, även om sport. Det är dock ingen heltäckande idrottsrapportering utan fokus ligger i väldigt stor utsträckning på sådant som lagens etniska sammansättning.

När svenska herrlandslaget i fotboll under hösten kämpade till sig en VM-plats hade man en artikel om matchen mot Luxemburg som Sverige vann med imponerande 8-0 samt en om det avslutande dubbelmötet mot Italien. I båda artiklarna valde Nordfronts skribent att i rubriken betona att det var helnordiska startelvor som stått för bragderna. Att man inte kunde skriva att det var helnordiska lag som vunnit berodde på att mulatten Isaac Kiese Thelin förargligt nog blev inbytt i andra halvlek alla tre matcherna, vilket ju sabbade Nordfronts rubriksättning något.

För övrigt är det faktiskt inte omöjligt att Ola Toivonen, som var med från start i alla tre matcherna, tillhör den finsk-ugriska folkstammen men sådant verkar Nordiska Motståndsrörelsen bry sig mindre om.

Arisk startelva

Tyckonom och det lampinenska projektet

Jag köpte faktiskt boken Tyckonom författad av Johannes Nilsson enbart för att ett av kapitlen avhandlade internetprofilen Daniel ”den öppna rasisten” Lampinen. För en bredare publik är Lampinen nog mest känd för sitt deltagande i Soran Ismails SVT-produktion Absolut svensk där den numera kontroversielle ståuppkomikern i ett av avsnitten besökte den landsflyktige rasisten på Åland. För den smalare publiken är Daniel Lampinen bland annat känd som subkulturen Parklivs primus motor samt som en del av Radarparspodden.

Jag betalade 126 kronor för boken, vilket innebar ungefär en tia per Lampinensida. Detta måste faktiskt anses vara väldigt prisvärt om man har Daniel Lampinen som ett av sina specialintressen. Resten av boken blev för mig något av en bonus, och det visade sig alls inte vara någon ointressant bonus. Johannes Nilsson delar i boken med sig av sina tankar kring hur han upplevt att media- och kulturlandskapet förändrats i och med internet som gett oss sådant som bloggar, poddar, Facebook och Twitter.

I bokens två avslutande kapitel beskriver Nilsson hur två personer efter bästa förmåga försöker navigera i detta nya media- & kulturlandskap. Den ena är som sagt Daniel Lampinen som med sin öppna rasism försöker fånga uppmärksamhet och kanske bli någon sorts internetcelebritet. Den andra är Johannes Nilsson själv som så gott han kan försöker försörja sig som skribent och poddare.

När det gäller Lampinenkapitlet så är det knappast något smickrande personporträtt som tecknas av den öppna rasisten. Angående sina tidiga intryck av Lampinen skriver Nilsson:

Daniel Lampinen var överlag en obehaglig bekantskap. Påstridig och passiv-aggressiv, med gränsdragningsproblem. Hans rasistiska och sexistiska övertygelse gjorde inte det digitala umgänget behagligare. Inte heller hans fullständiga avvisande av bildning och kunskap, sprungen ur hans intellektuella lättja och låga intelligens.

(Källa: Nilsson J, Tyckonom, s. 72)

Den typen av negativa beskrivningar är dock inget som sänker Lampinen som verkar vara sällsynt hårdhudad och oftast tycks anse att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Det går för övrigt att ifrågasätta hur mycket av hans öppna rasism som är någon form av äkta strävan efter att sprida rasistiska idéer och hur mycket som egentligen bara är uppmärksamhetssökande och effektsökeri.

Trots det negativa intrycket kom den ihärdige Lampinen att steg för steg äta sig in i Nilssons hjärna. De två kom sedermera att träffas i verkliga livet, trots att Nilsson lovat sig själv att så aldrig skulle ske. Vidare kom Lampinen också att bli ett centralt inslag i podden Magister som Johannes Nilsson då drev med K Svensson. Även detta hade inledningsvis bestämt avvisats av Nilsson när Lampinen enträget försökte tjata in sig i podden. Nyckeln till Lampinens framgång tycktes faktiskt vara att göra raka motsatsen mot vad man borde göra:

Genom att bryta alla tänkbara regler för hur man beter sig – vara påstridig, opålitlig, komma med skambud, försöka skuldbelägga, vägra läsa på – hade Daniel Lampinen uppnått sitt mål. Men det var förstås det som fångade vårt intresse, och fick oss att ägna honom ett helt avsnitt av vår podd: att han gjorde allting så fel, fick så dumma idéer och alltid valde sämsta möjliga alternativ.

(Källa: Nilsson J, Tyckonom, s. 78)

Ja, ibland kan kanske det rätta vara att göra allt fel.

Framgångsteologin lever fortfarande hos Livets Ord

Jag försöker sparka igång bloggandet igen efter ett sommaruppehåll som blev allraminst ett kvartal längre än vad det borde blivit. Sent omsider är det därför dags för ett kort inlägg om sommarens höjdpunkt, Livets Ords årliga europakonferens.

Att varje år se till att besöka Livets Ords europakonferens i Uppsala har för mig blivit något av en tradition. Någon annan som ofta brukar besöka tillställningen är amerikanske pastorn Jentezen Franklin och på årets konferens höll han i två av kvällsmötena. Jag hade inte lyssnat till honom tidigare men det var väl givet att vägarna någon gång skulle korsas för två såpass flitiga konferensbesökare som mig och Franklin.

Även om jag tidigare inte bevistat något av hans möten så har jag dock läst hans bok Bryt dig loss och skrivit en recension här på bloggen. Boken handlar om hur man skyddar sig från Satans attacker och det verkar, tillsammans med vikten av att fasta, vara en av Franklins käpphästar. Något annat som är intressant med pastorn är att han tidigt var en av de ”evangelicals” som gav sitt stöd till Donald Trump

Trots att jag var sen och missade stora delar av kvällsmötet hann Franklin bjuda mig på ett litet smörgåsbord med sådant som Livets Ord blivit kända för genom åren. I sin predikan, där han utgick från lite gamla järnåldersmyter från gamla testamentet med Moses i huvudrollen, bjöd Franklin bland annat på en hel del av den framgångsteologi som Livets Ord blivit ökända för men som tonats ned på sistone. Han sade exempelvis att Gud kunde ge en övernaturlig framgång i affärer så att man håvade in miljontals dollar. Huvudbudskapet i predikan var dock att det största miraklet var när man lyckades behålla sin ödmjukhet trots den övernaturliga framgång Gud gett en. Några enstaka ord tungomålstal kom också från Franklin vid något tillfälle och han gjorde dessutom ett försök att hela mötesdeltagarna. Mitt intryck är ju att mötena haft färre besökare på sistone men denna kväll var stora salen så gott som fylld och man hade öppnat upp läktarna på alla sidor.

Franklin lovade oss att vi skulle få se mirakler under kvällen som skulle förbluffa oss och till företagare lovade han övernaturlig framgång som skulle få dem att svälja sina konkurrenter. Vad som skulle hända om två eller fler av näringsidkarna på mötet var varandras konkurrenter fick vi dock aldrig veta. Som så ofta i de här sammanhangen vände sig Franklin inte oväntat till unga människor när han vid mötets final bad åhörarna komma fram till scenen för att låta den helige ande verka och ge oss mirakler. Det brukar ju vara unga som är mest lättpåverkade men Franklins löfte om att vi skulle få se mirakler infriades inte, eller så var man helt enkel tvungen att vara troende för att kunna se miraklerna.

En avslutande reflektion: Kanske är jag barnslig men det kändes som att det låg nära tillhands att tolka in sexuella undertoner när Franklin om och om igen extatiskt utropade ”God, use me!” och bad oss i publiken göra detsamma, alltså ropa ”God, use me!” inte nyttja honom.