Jonas – Sida 18 – PKJonas

Harmoni-expo exponerat

I våras besökte jag Sveriges största nyandliga mässa Harmoni-expo för första gången. Jag fick blodad tand och när det nu i helgen var dags för höstuppsättningen så blev det ännu ett besök.

Några av mina gamla favoriter som jag skrivit om tidigare var där: Hans Thörn med sin gudagivna teknik Helmetoden, Elisabeth Edborg med sina kanaliserade utomjordingar och självklart slagrute- och currykorsentusiasterna från Jordstrålningscentrum. Även om jag visste att de alla garanterat skulle bjuda på underhållning så var jag inte intresserad av några repriser utan ville se något nytt.

Harmoni-expo

Större delen av dagen strosade jag runt bland de olika näringsidkarna och föreningarna. Bytte några ord med några av dem, bland annat en man som representerade en grupp avhoppare från Scientologerna som kallade sig The Foundation. Det anmärkningsvärda var att de fortfarande omfamnade L Ron Hubbards idéer och tekniker. De menade att det var organisationen som utvecklats åt fel håll och blivit en sekt, själva grunden var det inget fel på. Jag undrade varför man inte slängde allt överbord; thetaner, E-metrar och alltihopa. Var det helt enkelt så att man var rädd för att ens år i sekten skulle kännas bortkastade om man gjorde det? The Foundations representant ville tillstå att så inte var fallet. Jag köpte i alla fall hans bok om avhoppet från Scientologerna och min redan alltför långa ”att läsa lista” blev ännu längre.

Jag och mitt sällskap stannade också ett par gånger för att prata med representanter för FIGU – Fria Intresseföreningen för Gräns- och andevetenskaper och Ufologiska studier. Deras lära härrör från ”Billy” Meier, en schweizare som påstår att han sedan fem års ålder träffat utomjordingar som delgett honom budskap till mänskligheten om allt mellan himmel och jord samt mer därtill. Föreningens representanter var trevliga men det kändes ändå märkligt att prata med människor som av någon outgrundlig anledning trodde på en gammal alpmytomans absurda historier. Förvisso är det väl egentligen inte märkligare än att tro på någon av de stora världsreligionerna.

Precis som förra gången jag besökte Harmoni-expo ville jag också denna gång se ett medium i arbete. Valet föll på Camilla Hosenfeld som för en hundralapp skulle leverera budskap från universum till oss i publiken. Jag hade hoppats på något utöver det vanliga, kanske lite änglar och utomjordingar som jag visste att hon var vän av. Tyvärr skulle jag komma att bli besviken.

Camilla inledde med att berätta att hon inför tillställningen fått en inre syn där hon sett en gigantisk tvättlina med presenter som hon skulle ge till oss som var där. Jag kan berätta vad presenterna bestod av; fluff, fluff och åter fluff. Presentutdelningen gick till på så vis att hon genom inre bilder fick budskap från universum till olika utvalda personer i publiken. Budskapen var dock inte av typen ”Du kommer att vinna miljoner på V75 till helgen” eller ”Du kommer att bli överkörd av en buss imorgon”. Det rörde sig istället om väldigt svepande uttalanden som passade på det flesta, allmängiltiga levnadsråd samt sådana saker man nog gärna ville höra. Allt detta fluff var inbakat i lite nyandliga formuleringar.

Nedan har jag som en form av konsumentupplysning lagt upp några ljudklipp med exempel på budskap så att man vet vad man får för pengarna. Och nej, jag är inte tjurig för att jag hörde till dem som inte fick något budskap från universum.

Efteråt sade jag till den kumpan som följt med mig på Camilla Hosenfelds lilla sammankomst att detta ändå borde höra till den nyandliga näringsverksamhet som inte orsakar någon större skada. Han sade då att jag inte sett hur en dam sken upp som en sol när hon fick höra att hon inom kort skulle träffa den rätte. Och jovisst, man måste väl erkänna att även om det finns betydligt värre saker så är den här typen av verksamhet ändå ett ganska osunt rotande i folks känsloliv.

Något som dock absolut inte kan sägas vara av ondo var föreningen Jordstrålningscentrums lovvärda utmärkning av healingpunkter i stora salen. Beroende på kön och sexuella preferenser var det nämligen hälsosammare att stå på vissa platser snarare än andra.

Healingpunkter

Kvinnlig healingpunkt

Currylinje

Det mest intressanta som skedde under dagen på Harmoni-expo var informationstimmen om den nya organisationen för medium och healers där rikskända mediet Terry Evans skulle delta. Den tillställningen kommer därför att föräras ett alldeles eget inlägg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Harmoni-expo, Scientologi, Exopolitik, Medialitet, New age, Jordstrålningscentrum.

       

       

Norrtälje – den lilla staden med den stora mörka hemligheten

Här kommer del två i den miniserie i två delar om min sommar 2013 som jag inledde med inlägget om besöket på Livets Ords Europakonferens.

På grund av den uppkomna familjesituationen blev sommarens mest exotiska resmål Norrtälje. Det är dock inte alls fy skam. Norrtälje är nämligen en vacker liten stad med små trähus utspridda längs Norrtäljeån. Precis som i mången skräckfilm döljer sig dock något fruktansvärt under den stillsamma småstadsidyllens yta. Det handlar dock inte om något så skräckfilmsklassiskt som vampyrer utan istället om blodsugare av annat slag, nämligen olika typer av kvacksalvare och ormoljeförsäljare som nästlat sig in i Roslagens hjärta.

Norrtäljeån

Akupunktur är till exempel lika vanligt som mellanmjölk i Norrtälje. Hos akupunktören nedan kan man få akupunktur mot en lång rad tillstånd, bland annat nikotinberoende trots att det inte finns något som helst stöd för att det skulle hjälpa mot begäret.

Akupunktur

Homeopati finns självklart också representerat i Norrtälje, man kan både behandla sig med och få utbildning i den kontroversiella metoden. Homeopati behöver knappast någon introduktion för den som är bevandrad i verkningslösa behandlingar. Skulle man vara i behov av en introduktion finns en kortare sådan att läsa här och en fylligare genomgång står att finna i kapitlet om homeopati i Simon Singhs och Edzard Ernsts Salvekvick och kvacksalveri : alternativmedicinen under luppen.

Homeopati

Vedakliniken erbjuder man bland annat ett antal olika former av massage, mest sådana av den vetenskapligt tveksammare sorten. Man erbjuder också ayurvedabehandlingar. Ayurveda är en gammal indisk läkekonst som saknar vetenskapligt stöd. Ayurveda är dock inte bara så gott som alltid verkningslöst. Det kan ibland också vara direkt hälsovådligt eftersom ayurvediska preparat visat sig innehålla bly, arsenik och kvicksilver.

Vedakliniken

I Norrtälje kan man också prova på gongbad, en typ av bad man inte blir blöt av. Gongbad innebär nämligen att någon drämmer en pukstock i en gong, en stor upphängd metallskiva. Man ”badar” sedan i tonen från gongen vilket ska ha en rad välgörande effekter. Yogacentret nedan var inte de enda som erbjöd detta och gongen hörs nog ofta eka mellan träväggarna i Norrtälje.

Gongbad

På stadens andra yogacenter kan man utbilda sig till barnyogaledare och inviga småttingarna i de österländska teknikerna. Kanske är det inget större fel med det, fysisk aktivitet ska väl oftast vara av godo men man skulle kunna önska att den fysiska aktiviteten inte åtföljdes av en massa påståenden om hälsoeffekter som man inte har belägg för. Så är ju tyvärr ofta fallet med yoga.

Studio Karma

I botten av Norrtäljes malström av skojeri återfinns Norrtälje hälsocenter. Förutom klassisk humbug som homeopati så bjuder de också på lite ovanligare behandlingar, till exempel Mozartmassage som enligt hemsidan ska vara något alldeles extra: ”Mozarts musik har enligt forskningen många goda effekter på kroppen. Mozartmassage är en mild helkroppsmassage som ges intuitivt i samma energiflöde som du hör i musiken. Så fylls kroppen både mentalt och fysiskt av Mozarts musik i en skön mångdimensionell upplevelse.”

Man erbjuder också patienterna kraniosakral terapi, en märklig behandlingsform med ett eget teoribygge som helt går på tvärs med vad vi vet om hur kroppen fungerar. Vidare kan man under hypnos gå tillbaka till tidigare liv för blott 1100 kronor per tillfälle. Man kan också få transhealing som enligt hemsidan ska fungera genom att ”Terapeuten skapar en kontakt med den universella källan och förmedlar den helande energin till klienten.” Man kan undra hur man vet att man får det man betalat för. Det måste ju rimligen vara svårt att kontrollera om det verkligen skapats en kontakt med den universella källan.

Norrtälje hälsocenter

Nästa sommar funderar jag på att bege mig till Järna för att beta av de alternativa behandlingar som erbjuds där. Då räcker det nog dock inte med en dag utan man får nog avsätta allraminst en vecka.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Norrtälje, Alternativmedicin, New Age, Skojare, Healing, Skepticism.

       

       

Arnott casts mass healing restoring 0 HP

Dagarna blir kortare och kortare, mörkret har sänkt sig över landet. Det är dags att blicka tillbaka mot sommaren 2013. Precis som förra sommaren var höjdpunkten självklart Livets Ords Europakonferens som hölls i slutet av juli. I år firade den beryktade församlingen 30 år och Europakonferensen blev därför också ett veckolångt födelsedagskalas.

Man inledde årets konferens med John och Carol Arnott. De blev på nittiotalet kändisar i den väckelsekristna världen genom den så kallade Torontovälsignelsen. Det var en även bland karismatiska kristna kontroversiell episod där mötena präglades av olika typer av fysiska manifestationer hos mötesdeltagarna. De föll till golvet, de skrattade och grät hejdlöst samt gav ifrån sig olika djurläten för att nämna några exempel. Inte bara mötesdeltagarna utan även de som ledde tillställningarna drabbades av fenomenen. Under den så kallade ”Golden sword prophecy” ska Carol Arnott levererat en ödesmättad profetia samtidigt som hon låg på golvet och svingade ett osynligt tvåhandssvärd.

Precis som Livets Ord tycks dock paret Arnott ha lugnat sig något med åren även om fysiska manifestationer fortfarande är centrala för dem. Jag valde hur som helst att gå till Livets Ord den kvällen då det var den bästa chansen att få se något spektakulärt.

John Arnotts skrift När anden verkar – Om profetiska bilder och manifestationer som jag köpte i Livets Ords boktält innan kvällens tillställning är en enda lång argumentation varför sådant som skratt, gråt, fallande människor och folk som gal som tuppar är sådant som kommer från Gud. Skriften tycks rikta sig till kristna som tvivlar på att manifestationerna kommer från vår Herre. Boken är på det viset faktiskt ett kvitto på att Torontoväckelsen är kontroversiell även i de här kretsarna. John Arnott skriver i skriften att man inte ska överanalysera utan våga släppa taget. Han betonar också vikten av att följa Guds vilja så som den kommer till uttryck i profetiska syner.

Andevärkar får anden att verka

Som nämndes i inledningen är Carol Arnott en av de som ibland får sådan profetiska visioner. Hon berättade under kvällen på Livets Ord om en annan sådan psykadelisk vision hon fått under en gudstjänst. Även om hon precis som under ”The golden sword prophecy” legat på golvet hade det dock inte svingats något osynligt svärd den gången. Hon hade i visionen gift sig med Jesus, gått på en guldgata och haft småfåglar som burit hennes brudslöja såsom i Disneys Askungen. Giftermålet skulle antagligen vara en bild av Jesus återkomst och återförenande med den kristna församlingen. Som svensk tänkte man dock oundvikligen på Knutbyförsamlingens Kristi brud som ju skulle gifta sig med den återvändande Jesus.

John Arnott hade därefter en mycket lång predikan om vikten av att älska herren Gud och hur underbart det var att få hans kärlek tillbaka. Det kändes inte som någon ögonbrynshöjare, det borde väl snarare vara den allmänna inställningen hos karismatiska kristna. Jag hann under predikan faktiskt bli lite uttråkad och ångrade nästan att jag gått till Europakonferensen. Kvällen skulle dock komma att avslutas med ett vansinnesfyrverkeri.

John hade under sin predikan uppmanat oss i publiken att högt ropa ut att vi önskade bli utvalda av Gud och att denne skulle uppenbara sig för oss på ett övernaturligt sätt, att vi skulle bli berörda av Herren på samma sätt som Carol Arnott blivit när hon fått sin profetiska vision. Det var alltså uppenbart att herr Arnott önskade se lite fysiska manifestationer innan kvällen var över.

Mot slutet av predikan ansåg herr Arnott tydligen att det var dags för oss att bli berörda av Herren och åkallade därför den helige ande. Vi uppmanades att ge oss hän och ta emot. Lite spridda jämmer och enstaka rop hördes från delar av publiken men de fysiska manifestationerna tycktes tyvärr utebli. John hade tidigare under kvällen beklagat sig över att nordbornas kultur gjorde att vi inte kunde ge oss hän och måhända var det orsaken till att gråt, skrik och djurläten uteblev denna gång. Arnott hade hävdat att vår stela, inbundna kultur faktiskt var i konflikt med himmelrikets hängivna kultur och helt enkelt behövde anpassa sig. Han framhärdade alltså i någon sorts gudomlig kulturimperialism med andra ord.

Efter de uteblivna manifestationerna bytte John Arnott spår. Från att ha fokuserat på vår kärlek till Herren var det istället dags för oss att få ta del av Herrens kärlek till oss i form av gudomligt helande av åkommar av alla de slag. Det är också där vi kommer in i det halvtimmeslånga ljudklippet jag lagt upp i slutet av detta inlägg för den som vill ta del av stämningen på Livets Ord den kvällen.

Arnott förkunnade att det inte fanns några sjukdomar i himlen. ”There´s no cancer in heaven! There´s no blood condition in heaven! There´s no asthma in heaven! There´s no tumours in heaven! There´s no spinal injuries in heaven!” utropade han och befallde i Jesu namn att sjukdomstillstånden skulle försvinna från de mötesdeltagare som drabbats av dem. Efter de gudomliga befallningarna bad John Arnott sedan oss alla att känna efter om vi inte kände oss lite bättre. Om så var fallet uppmanades vi vinka. Några av de som vinkat uppmanades sedan att komma upp på scenen för att berätta om sina helandemirakler.

Vi i publiken väntade spänt, skulle vi få se mirakler som på Jesu tid? Skulle blinda återigen se och lama gå?

Först ut på scenen var en dam som haft huvudvärk i en halvtimme och nu vittnade om att den var borta. Lite huvudvärk och därefter helad genom ett gudomligt ingripande! Ah, vilket förbannat femöresmirakel! Om det nu var Gud som verkade undrade man vad han egentligen höll på med. Om han nu kunde verka i världen, varför ödslade han energi på att hela nyfrälsta tonåringar från triviala, övergående besvär. Hade han inte kunnat göra något åt klimatförändringarna, världens fattigdom eller bögeriet?

Det skulle dock komma mer av samma vara. Personer berättade i tur och ordning om hur smärta i fötter, ryggen och magen nu plötsligt var borta. Återigen började jag känna mig lite besviken på tillställningen, skulle jag inte få se något mer spännande än detta? Besvikelsen vände dock i glädje när jag fick se det jag hoppats på att få se, något som numera verkar vara en rar fågel på Livets Ords tillställningar, nämligen personer som faller till golvet. Det är ju inte alls lika vanligt att församlingsmedlemmarnas ben viker sig under dagens gudstjänster som på 90-talets dito. En ung man som haft ont i ryggen i några dagar och nu upplevde att smärtan var borta föll dock till golvet när John Arnott lade sin hand på honom. Den unge mannen blev liggande ett slag innan han reste sig upp och lufsade iväg.

Efter golvepisoden fortsatte man på temat plötsligt försvunna smärtor som låter sig förklaras med lite suggestion. Gud verkade ha inriktat sig på att fixa till knän på fåren i sin hjord denna kväll, ty det var flera som vittnade om att problem med knäna plötsligt var borta. Två fick demonstrera miraklen, en ung dam fick böja på benen och en annan ombads skutta uppför scentrappan.

John tycktes dock inte vara nöjd med femöresmiraklerna vi fått skåda utan det blev en healingvända till. Jag antar att han den här gången ville ha fram någon som hade en värre åkomma än huvudvärk eller magont ty han sade att det fanns någon i publiken som varit med om en allvarlig bilolycka och hade fått en ryggskada som aldrig läkt ordentligt. John bad denne komma fram till scenen. Trots att herr Arnott bytt till en finkalibrigare hagelbössa denna gång blev det ändå mer än en träff i den månghövdade publiken, minst tre som varit med om bilolyckor kom nämligen fram till scenen.

Den förste var en ung man och vi uppmanades alla lyfta våra händer mot honom. Det sociala trycket från de tusentals trosfränder som höjt sina händer måste ha varit enormt när den unge mannen efter healingen tillfrågades om han inte kände sig lite bättre. Föga förvånande medgav han att; jovisst kände han sig lite bättre. Precis som kvinnorna med knäbesvär fick ynglingen också springa och gymnastisera lite för att demonstrera miraklet. Det tycktes mig faktiskt oftast som om allt egentligen handlade om att bevisa mirakler snarare än om att utföra dem.

Den siste som kom fram till scenen denna kväll var en man som varit med om inte mindre än tretton bilolyckor. Jag tänkte att om vår Herre bara skulle utföra ett mirakel den kvällen så borde han stiga ned från himlen och ta hans körkort i beslag.

Meet the Arnotts

Liknande inlägg på denna blogg: Hur göra en pengastinn jude avundsjuk, om Israelkvällen på förra årets Europakonferens hos Livets Ord. Man tog då bland annat upp den växande antisemitismen. Problemet var dock att man inte i första hand bekymrade sig om judarnas väl och ve utan snarare om deras roll i den allsmäktiges gudens stora plan.

Audio på andra håll om årets Europakonferens hos Livets Ord:
Mellan svart och vitt – 51. Tantavsnittet! En smeksam lavett i skeptiker-etern, 26 minuter in i avsnittet berättar Lisa om sitt besök på Europakonferensen då Yonggi Cho bland annat predikade framgångsteologi. Kvällen jag var där berördes också framgångsteologin i förbifarten. Innan kvällens huvudnummer med John och Carol Arnott berättade nämligen en indisk pastor hur mycket Ulf Ekmans videos och böcker betytt för hans församling. Ekmans bok Ekonomisk frihet påstods till exempel ha mångdubblat gåvorna till församlingen samt ha gjort att församlingsmedlemmar fått tillräckligt med pengar för att kunna åka till Sverige. Livets Ords framgångsteologi tycks alltså ingalunda vara död.
P4 Uppland – Livets Ord firar 30 år på stormöte i Uppsala, bland annat en intervju med nye förstepastorn Joakim Lundqvist.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Religion, Kristendom, Livets Ord, Uppsala, Healing, Profetior.

       

       

Hitlerspäckad utställning om psykiatrins förbrytelser

De som när sig på överskottet av mitt arbete har börjat skicka mig till Köpenhamn då och då för att där utföra lite tärande arbete åt dem. Efter avslutad arbetsdag brukar kvällsnöjet bestå i att söka reda på ett mål mat att inta i min ensamhet. Därefter letar jag mig med nedsänkt huvud tillbaka till hotellrummet.

I måndags kändes det jobbigare än vanligt när jag traskade mot hotellet genom ett regnigt Köpenhamn. Det är dock märkligt, när man behöver det som mest är ljuset alltid som närmast. Jag fick plötsligt se en affisch som upplyste mig om en utställning om psykiatrins illgärningar. Jag behövde egentligen inte läsa mer än så för att inse vilka som låg bakom det hela, nämligen Scientologerna. De har ju i decennier bedrivit en hätsk kampanj mot psykiatrin, antagligen för att den ses som en konkurrent till rörelsens egna pseudovetenskapliga behandlingar för själen.

När jag tittade närmare på affischen visade det sig mycket riktigt vara Scientologerna som låg bakom utställningen. Det stod förvisso inte uttalat, istället var det en av rörelsens frontorganisationer i Danmark, Medborgernes Menneskerettighedskommission, som stod som arrangör. Eftersom Scientologerna är en av världens mest ökända sekter är det väl inte någon dum idé att ofta bedriva verksamheten genom olika frontorganisationer. Motsvarigheten till Medborgernes Menneskerettighedskommission i Sverige heter för övrigt Kommittén för Mänskliga Rättigheter och brukar då och då kampanja mot psykiatrin även om de inte fått något större genomslag.

I Danmark var dock rörelsen uppenbarligen mer aktiv och med raska steg skyndade jag mot Nytorv mitt i centrala Köpenhamn där de smällt upp ett stort tält för sin vansinnesutställning.

godwintältet

När jag gick in i tältet visste jag inte att därinne pågick ett ambitiöst försök att slå nordiskt rekord i Godwins lag. Psykiatrin och nazismen var nämligen ett om man skulle tro utställarna.

nazykiatri

Psykiatrin och rasismen var tydligen också ett. Hela utställningen handlade uppenbarligen om att kleta så mycket obehagligheter som möjligt på psykiatrin.

psykiatripiskad

Vidare fick man lära sig att psykiatri och psykologi leder till folkmord.

psykiatribensin

Danmark är tydligen ett fäste för Scientologerna och de verkar faktiskt inte bara genom frontorganisationer, ibland är de mer öppna. Scientologerna har till exempel en ganska stor och iögonfallande lokal på Vesterbrogade med sektens namn i guldskrift på fasaden. Om jag får tråkigt på nästa Köpenhamnsresa så bär det nog av dit för ett gratis personlighetstest som sekten ju så vänligt brukar erbjuda.

scientologlokal

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Scientologi, Psykiatri, Köpenhamn, Danmark, Nazireferenser, Sekter.

       

       

Förtroliga vrån

Min gamla mor kom nyligen över ett antal nummer av Fickjournalen från 50-talet. I dem fanns en frågespalt vid namn Förtroliga vrån vars innehåll hon vänligt nog översände till mig. Förtroliga vrån var tydligen någon sorts spalt dit man kunde skriva för att få hjälp med personliga problem av olika slag. Det är dock en gåta varför unga män och kvinnor valde att vända sig dit då Lena, som hade hand om spalten, ytterst sällan verkade ge några som helst användbara råd. Snarare gav hon oftast väldigt snäsiga svar, moraliserade, kommenterade insändarens utseende eller måhända klagade på dennes användande av slanguttryck.

Nedan följer några smakprov från spalten. Notera att brevet från den som bad om råd inte publicerades, endast Lenas svar till denne.

Avdelningen skönhetsbekymmer

Undrande tonåringar

Hopplös

Avdelningen kärleksbekymmer

Osäker och rädd

BT i Ma

Not understood

Kärleken är en gåta

ML 18

Avdelningen vad fan ville de ha hjälp med egentligen

Ångerfull Pia

Norrland

Hopplös i S-backa

Vill man läsa mer från Förtroliga vrån och inte är sugen på att leta gamla Fickjournalen på närmaste loppmarknad så kan man klicka sig in på bloggen Nära Mig som skrivit lite om spalten. Bloggerskan har publicerat några utdrag ur spalten. Bland annat om ett flickebarn som verkar undra vad en pojke har för avsikter med henne, en ung dam vars pojkvän sedan sex veckor ännu inte kysst henne, en yngling som inte vill binda sig, en ung man som blivit hånad av tandsköterskor och aldrig blir uppbjuden när det är damernas samt slutligen en ung dam med övervikt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Kärlek, Erotik, Barn, Estetik, Moralism, Idrott.

       

       

Avdelningen felprioriteringar religiösa människor gör

I Sverige verksamma Ibn Abbas Centret pläderar för en fundamentalistisk sunnimuslimsk inriktning som brukar kallas wahhabism efter inriktningens grundare Muhammad ibn Abd al Wahhab. Det är en strikt, hård tolkning av Islam som anhängarna menar är den enda rätta. Jag har under en tid med stort nöje tagit del av Ibn Abbas Centrets olika webbresurser, framförallt föreläsningarna på www.islam.nu, men även fatworna på www.fatwa.se samt de spontana bonusbönerna på www.dhikr.se.

De detaljerade förhållningsreglerna man förespråkar ter sig ofta mycket absurda. Att det dessutom finns en fixering vid kroppsvätskor och underliv gör inte det hela mindre absurt. Jag har tidigare skrivit om hur man på deras webbsidor redogör för de gudomliga aspekterna av avföring, variga blödningar från kvinnors underliv, fisar, rapningar, svettningar, muspruttar, könshår och sperma. Deras fixering vid underlivet tycks mig direkt osund. Förvisso är väl inte min egen fixering vid deras fixering helt sund den heller.

Osunt eller ej så blev jag hur som helst väldigt glad när jag såg att de lagt upp en nästan timmeslång föreläsning om tvagning inför bön eftersom jag visste att det skulle bjudas på många detaljerade redogörelser för hur man bör förfara med kroppsvätskor och fekalier. Ibn Abbas Centret skulle inte göra mig besviken.

Inför bönen måste man vara rituellt ren. Vissa orena saker gör att man inför bönen måste rena sig med den lilla reningsritualen wudu. Det kan till exempel handla om att man kissat, bajsat eller kanske vidrört sitt anus. Råkar man efter utförd reningsritual göra något orent igen så bryter det ens wudu. Man måste då göra om reningsritualen ännu en gång för att kunna be. Det är alltså väldigt viktigt att veta exakt vad som definieras som orent. De regelfixerade wahhabiterna har därför förhållningsregler för alla möjliga och omöjliga situationer som kan uppstå. Även om jag efter alla föreläsningar blivit luttrad höjde jag ändå lite extra på ögonbrynen när de 21 minuter in i föreläsningen redogjorde för en specialsituation som nog borde höra till ovanligheterna. Mina förklaringar är fetstilade i referatet från föreläsningen nedan.

Om det kommer ut någonting najis (orent) från andra delar utav kroppen. Till exempel nu, en person skulle ha fått, varit med om en olycka, eller fått en kniv instucken i magen eller någonting så att det kommer ut avföring ur magen, det här läcker ut avföring från magen eller liknande. Eller det läcker ut ens urin från urinblåsan eller någonting. Enligt författaren (Om jag inte missförstått det så refererar de till en skrift av wahhabismens grundare) så är det här någonting som bryter ens wudu (Den lilla renlighetsritualen man behöver göra inför bön för att bli rituellt ren). Men det finns inget klart och tydligt bevis i Koranen och sunnah (exempel från profeten Mohammeds liv att använda som vägledning) som tyder på att det här bryter ens wudu men det har kommit uttalanden från vissa utav de tidigare lärda från sahabah (Mohammeds samtida anhängare) och tabi‘un (De som i sin tur följde sahabah) som tyder på att det här ska vara något som bryter ens wudu, det finns ingenting i Koranen som säger det eller sunnah som säger det men vissa utav de tidigare lärda från sahabah och tabi‘un har nämt det. Så att för att vara på den säkra sidan ifall det här skulle ske, och det är ganska ovanligt att detta sker, men ifall man skulle vara med om en sorts olycka att det här skulle ske, så för att vara på den säkra sidan så gör man wudu efter den saken.

Man kan tycka att om man fått ett stort sår i magen som det sprutar avföring och urin ur så borde rituell renhet inför bönen vara ens minsta problem.

Orent bajs ur magen

Liknande inlägg på denna blogg:
Fler små andliga guldkorn från Ibn Abbas Centret, om hur man ska hantera sin hustru på bröllopsnatten, musiker och alltför hängivna beundrare.
Och nu lite wahhabitisk feminism, om en snabbkurs i kvinnohantering.
Saker att säga till Gud när man går på toa, om vad man ska säga till den allsmäktige när man går in på toaletten samt när man går ut från densamma.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Islam, Wahhabism, Ibn Abbas Centret, Religion, Underlivshygien, Olyckor.

       

       

Supermysigt vit makt-sagomys

Sommaren är här och med den också lusten att i skuggan av ett träd försjunka i en spännande roman. Jag brukar sällan lyckas förmå mig att läsa skönlitteratur men när jag kunde kombinera det med mitt intresse för politisk extremism blev det äntligen av.

Den nynazistiska amerikanska organisationen National Alliance gjorde under sin storhetstid en bred kultursatsning med bland annat eget skivbolag. De gav till och med ut ett par datorspel med högerextremt budskap, bland annat ett first person shooter, Ethnic Cleansing, där man som arisk soldat fick strida mot svarta och judar. Jag spelade igenom det för ett antal år sedan men vill minnas att det inte var något vidare och datorspelet blev heller ingen hit.

Något som dock skulle komma att bli klassiker i den högerextrema världen var de två romaner som skrevs under pseudonymen Andrew MacDonald av National Alliance grundare och ledare under många år, William Pierce. Den första romanen, Turner Diaries, handlar om hur högerextrema revolutionärer utkämpar och vinner ett krig mot det judiskkontrollerade systemet. Till högerextrema Svenskarnas parti närstående förlaget Logik gav ut den i svensk översättning 2009. Boken fick den föga överraskande titeln Turners dagböcker och det är den översättningen jag nu läst. Det är förvånande att den översatts såpass nyligen eftersom romanen är en sällsynt blodig nynazistisk fantasi. Boken känns verkligen daterad och hör egentligen hemma i nittiotalets öppet radikala nationalsocialism med organisationer som Vitt Ariskt Motstånd. Till och med nynazisterna i Nationalsocialistisk Front har ju insett att man inte kan nå några breda skaror med en alltför radikal framtoning och känt sig nödgade att byta namn till Svenskarnas parti samt skippa de uppenbara kopplingarna till nationalsocialismen. Att man nyligen ändå valde att översätta och ge ut Turner Diaries är därför lite anmärkningsvärt.

Turners dagböcker

Som titeln antyder är romanen skriven i dagboksform. Man får genom dagboksanteckningarna följa huvudpersonen Earl Turner, en av den högerextrema motståndsrörelsens fotsoldater som redan från början är med i den vita revolutionen mot den judiskkontrollerade statsmakten i USA. I vissa avseenden råder anarki, den amerikanska staten har till exempel kapitulerat inför vågen av våldtäkter som sköljer över landet. Samtidigt har de dock utökat kontrollen över medborgarna på andra sätt. Vapen har konfiskerats och man söker ständigt nya sätt att övervaka medborgarna.

Turner är en del av en liten operativ enhet i Organisationen, som den nynazistiska revolutionära rörelsen kort och gott kallas. Han är bland annat delaktig i det dåd som är startskottet för revolutionen, en bombning av en FBI-byggnad. Just den episoden ska tydligen ha inspirerat Timothy McVeigh till bombdådet i Oklahoma City 1995.

Turners enhet slår även till mot mindre mål såsom liberala tidningsredaktioner. Aktionerna leder dock inte någonstans. Organisationen är tvungen att revidera sin strategi eftersom man inte får det stöd från befolkningen man hoppats på. Man inser att man istället måste få hela samhället att kollapsa för att ur de rykande ruinerna kliva fram och skapa en ny helvit stat. Kriget går in i en ny fas. Genom den nya strategin och en framgångsrik infiltration av militären lyckas man erövra Kalifornien och upprätta den första självständiga vita enklaven.

Kriget blir en mycket blodig historia och man skyr inga som helst medel i kampen. Motståndsrörelsen använder så småningom till och med beslagtagna atombomber för att utplåna New York. Man avfyrar även kärnvapenmissiler mot Israel och Sovjetunionen. Därigenom pressar man den amerikanska statsmakten att även de avfyra sina kärnvapen mot Sovjetunionen eftersom ryssarna annars kommer att slå tillbaka med full kraft. De kärnvapenmissiler Sovjet hinner avfyra drabbar systemet hårdare än motståndsrörelsen och så småningom segrar Organisationen över den gamla amerikanska statsmakten.

I bokens långa epilog får man läsa om händelserna efter Turners fiktiva dagbok. William Pierce låter där de nynazistiska runkfantasierna sluta i en enorm utlösning. Asien görs obeboeligt genom en kombination av biologisk, nukleär och kemisk krigföring och den vita rasen vinner herraväldet över planeten.

Svampmoln

Förutom att romanen är välskriven så är den också väldigt genomtänkt, och det på mer än ett sätt. Det märks att Pierce under författandet beaktat både strategi och ideologi, de två ben varpå politiken stå.

Strategiskt så är romanen något av en instruktionsbok i hur man startar och genomför en revolution. Man får i romanen ta del av de olika strategiska val den högerextrema organisation gör för att slutligen nå makten. Man kan förvisso diskutera hur realistisk och bra manualen är, men likväl är det någon form av manual.

När det gäller det ideologiska så följer verklighetsbeskrivningen i romanen den nationalsocialistiska ideologin väl. Det märks att romanen är skriven av en ideologiskt mycket medveten person. Pierce låter Turner i de fiktiva dagboksanteckningarna ofta fara ut i ideologiska resonemang. Som hos alla renläriga nationalsocialister är det alltid den förslagne juden som lurar bakom skeendena. Judarna har på ett målmedvetet sätt tagit kontroll över den vita befolkningen och skapat det korrupta system som de högerextrema revolutionärerna bekämpar. Nationen Israel tar också aktiv del i kampen mot de vita frihetskämparna och Turner får när han blir tillfångatagen stifta närmare bekantskap med en av deras ditsända tortyrexperter. Beskrivningen av judarna är ofta som antisemitiska karikatyrer hämtade ur nynazistiska propagandapamfletter, till exempel handlar judarna med tillfångatagna vita sexslavar.

Lösningen på judefrågan tycks alltjämt vara densamma. I de fiktiva dagboksanteckningarna presenterar huvudpersonen Turner den slutliga slutgiltiga lösningen. Efter att Sovjetunionen och Israel angripits med kärnvapen kan den ickejudiska befolkningen i världens länder släppa lös sin undertryckta vrede mot judarna. Det ska dock tydligen bara vara början enligt Turner. Organisationen kommer se till att avsluta jobbet hävdar han bestämt.

Inom 24 timmar efter det att vi träffat Tel Aviv och ett halvdussin andra israeliska mål förra månaden svärmade hundratusentals araber in över gränsen till det ockuperade Palestina. De flesta av dem var civilister och bara beväpnade med knivar eller tillhyggen, och judiska gränsvakter mejade ner tusentals av dem innan deras ammunition tog slut. Arabernas hat, uppdämt i 45 år, drev dem framåt – över minfält, genom judisk kulspruteeld och in i det radioaktiva kaoset i brinnande städer med den enda tanken att dräpa det folk som hade stulit deras land, dödat deras fäder och förnedrat dem i två generationer. Inom en vecka hade den sista judiska överlevande i den sista kibbutzen och i den sista, rykande ruinen i Tel Aviv fått halsen avskuren.
Nyheterna från Sovjetunionen är mycket knapphändiga, men rapporterna hävdar att de överlevande ryssarna har behandlat judarna där på ungefär samma sätt. I Moskvas och Leningrads ruiner samlade folket under de första dagarna ihop alla judar de fick tag på och slängde dem i brinnande byggnader eller brinnande högar av bråte.
Och antijudiska upplopp har brutit ut i London, Paris, Bryssel, Rotterdam, Bukarest, Buenos Aires, Johannesburg och Sydney. Frankrikes och Nederländernas regeringar, båda genomruttna av judisk korruption, har fallit och folket håller överallt på att göra upp räkningen i städerna och byarna där.
Det är förstås ungefär samma sak som hände gång efter annan under medeltiden – varje gång judarna fått folkets bägare att rinna över med sina tricks. Olyckligtvis avslutade de aldrig jobbet, och det kommer de inte att göra nu heller. Jag är säker på att judarna redan gör upp planer på en comeback så fort folk har lugnat ner sig och glömt bort. Folk har så korta minnen!
Men vi kommer inte att glömma! Det är i sig nog för att se till att historien inte kommer att upprepa sig. Oavsett hur lång tid det tar och oavsett hur långt vi måste gå, kommer vi att kräva en slutgiltig uppgörelse av räkningen mellan två raser. Om Organisationen överlever kraftmätningen kommer ingen jude att göra det – någonstans. Vi kommer att jaga dem till världens ände för att få tag i de sista av denna satans avkomma.

(MacDonald, A. (2009), Turners dagböcker, s. 232-233)

Om judarna beskrivs som förslagna och målmedvetna så är de svarta deras raka motsats. De beskrivs som djuriska våldtäktsmän som blott är verktyg i judarnas händer. När samhället väl brakar ihop och matbrist uppstår blir de inom kort kannibaler och börjar kalasa på vita barn. Det enda som tycks vara till deras fördel är att de är så inkompetenta att de gjort den militär och statsapparat i vilken de inkvoterats otroligt ineffektiv vilket motståndsrörelsen kan dra nytta av.

Man skulle kunna tro att de vita i en nynazistisk roman skulle beskrivas i mer positiva ordalag. I boken ges dock uttryck för något man inte sällan ser på den yttersta högerkanten, ett förakt för det egna folket som förfallit, låtit judarna ta kontroll över dem och inte inser att kampen för rasen är överordnad allt annat. I samband med att den högerextrema motståndsrörelsen omprövar sin strategi, långt innan kärnvapenkriget i referatet ovan, far Turner i sina dagboksanteckningar ut i en svada mot sina förtappade rasfränder.

Organisationen tvingades alltså att trappa ner kriget tillfälligt, medan vi ännu hade en tillräckligt stark kärna för ett annat tillvägagångssätt. Hela vår strategi mot Systemet var på väg att misslyckas. Den var på väg att misslyckas eftersom de flesta vanliga amerikaner inte svarade på situationen på det sätt vi hoppats. Vi hade hoppats på ett positivt gensvar och att somliga skulle ta efter vår ”handlingens propaganda”, men det hände aldrig.
När vi föregick med exemplet att göra motstånd mot Systemets tyranni, hade vi hoppats att fler skulle haka på. Vi hade hoppats att vi genom dramatiska attacker mot Systemets framträdande personligheter och viktiga anläggningar, kunde inspirera andra amerikaner att börja utföra liknande aktioner själva. Men mestadels satt de kräken bara kvar i sina TV-soffor.
Visst brändes ett dussin synagogor eller så och det politiskt motiverade våldet ökade i omfattning, men det var i regel missriktat och ineffektivt. Sådana aktiviteter ger ingenting om de inte är samordnade, såvida de inte är mycket omfattande och kan upprätthållas under en längre period. Och Systemets svar på Organisationens aktiviteter gjorde många irriterade och orsakade en massa muttrande i leden, men kom inte ens i närheten av att provocera fram ett uppror. Vi har fått inse att tyranni faktiskt inte är så impopulärt hos det amerikanska folket.
Det verkligt viktiga för den genomsnittliga amerikanen är inte hans frihet eller ära eller hans ras framtid, utan hans lönekuvert. Han klagade för 20 år sedan när Systemets skolbussar började köra hans barn till svarta skolor, men han fick behålla sin bil och sin fritidsbåt, så han kämpade inte. Han klagade när de tog ifrån honom hans vapen för fem år sedan, men han hade fortfarande sin färg-TV och grillen på bakgården, så han kämpade inte emot. Och han klagar idag när svarta män våldtar hans kvinnor som de behagar och Systemet tvingar honom att visa upp ett passkort för att handla i affären eller hämta tvätten, men han har fortfarande magen full för det mesta, så han kämpar inte emot.
Han har inte en enda idé i huvudet som han inte fått från sin TV-apparat. Han har en desperat längtan efter att vara ”välanpassad” och att göra, tänka och säga precis vad han tror förväntas av honom. Kort sagt har han blivit precis vad Systemet försökt göra honom till under de senaste 50 åren; en massmänniska, en medlem av det stora hjärntvättade proletariatet, ett flocken, en sann demokrat.
Detta är tyvärr bilden av den genomsnittlige vita amerikanen. Vi kan önska att det inte vore så, men det är det. Den enkla, fruktansvärda sanningen är att vi har försökt uppväcka en anda av hjältemodig idealism som helt enkelt inte finns kvar. Den har rensats ut ur 99 procent av vårt folk genom en flod av judisk-materialistisk propaganda som de varit nedsänkta i under praktiskt taget hela sina liv.

(MacDonald, A. (2009), Turners dagböcker, s. 120-121)

Vissa av de vita har dock sjunkit djupare än andra vilket de får plikta för. Detta blir man varse när den vita enklaven i Kalifornien upprättats. Svarta och mexikaner deporteras till de delar av landet som fortfarande kontrolleras av den amerikanska staten för att utgöra en belastning för dem. De används alltså som någon sorts demografiskt vapen. Judar och rasblandade skickas däremot ner i en dalgång för att möta döden. Inte ens de vita i enklaverna går dock säkra från de nya nationalsocialistiska herrarna. I utdraget nedan berättar Turner hur han går runt i ett område som rensats från ickevita.

Jag var tvungen att gå genom ett två kvarter långt, oupplyst bostadsområde mellan högkvarteret och mitt sovkvarter efter förbandsmötet ikväll. Mitt i ett av de oupplysta kvarteren fick jag syn på vad som tycktes vara en person som stod på trottoaren rakt framför mig. När jag närmade mig den tysta skepnaden, vars ansiktsdrag doldes av skuggan från ett stort träd som sträckte sina grenar över trottoaren, förblev den orörlig i min väg. Jag började känna mig lite nervös, och lossade min pistol ur dess hölster. Sedan, när jag var kanske fyra meter från skepnaden som hade haft ansiktet bortvänt från mig, började den sakta att vända sig mot mig. Det låg något obeskrivligt kusligt över rörelsen, och jag stannade mitt i steget medan skepnaden fortsatte att vända sig. En lätt bris prasslade genom lövverket och föll rakt över den tyst roterande skepnaden framför mig.
Det första jag såg i månljuset var plakatet med dess inskription i stora tryckbokstäver: ”Jag besudlade min ras.” Ovanför plakatet hängde en ung kvinnas vidrigt uppsvällda, lilaaktiga ansikte med öppna, utstående ögon och gapande mun. Till slut kunde jag urskilja den tunna, lodräta linjen av ett rep som försvann bland grenarna ovanför. Tydligen hade repet lossnat delvis eller grenen som det satt fast i givit vika ända tills kvinnans fötter vilade mot trottoaren, vilket gav det spöklika intrycket av att liket stod upprätt av egen vilja.
Jag ryste och gick därifrån med snabba steg. Det hänger många tusen kvinnolik som detta i den här staden i natt, alla med likadana plakat runt halsen. Det är de vita kvinnor som var gifta eller sammanboende med svarta, judar eller andra icke-vita män. Det finns också ett antal män som bär jag-besudlade-min-ras-plakaten, men kvinnorna är sju eller åtta gånger fler. Å andra sidan är ungefär nittio procent av kropparna med jag-förrådde-min-ras-plakaten män, och sammantaget verkar könen vara ganska jämnt representerade.
Bärarna av de sistnämnda plakaten är de politiker, jurister, affärsmän, nyhetsuppläsare, tidningsjournalister och redaktörer, domare, lärare, rektorer, kulturpersonligheter, byråkrater, präster och alla andra som för att främja sin karriär eller sitt anseende eller sitt röstantal eller vadhelst det må vara, har hjälpt till att främja eller realisera Systemets raspolitik. Systemet har redan betalat dem deras 30 silverpenningar. Idag betalade vi dem.

(MacDonald, A. (2009), Turners dagböcker, s. 190-191)

Författaren Pierce verkar ha ett särskilt agg mot kvinnor som besudlat sin ras och idkat rasblandning. I några av bokens episoder beskriver han hur kvinnor som begått denna synd får lämna jordelivet och Pierce tycks då extra gärna frossa i detaljer på ett sätt som han annars bara gör när han beskriver hur judar tas av daga.

Den vita rasen tycks alltså ha sjunkit mycket djupt. I bokens epilog som utspelar sig efter Turners död redogör man dock för en åtgärd som kan göra att man kommer tillrätta med den vita rasens dekadens och på sikt höjer den rasliga standarden. Man låter nämligen inte alla vita få tillträde till de erövrade vita enklaverna, något som på sikt kommer att rensa ut de lågkvalitativa delarna av den vita rasen.

De som släpptes in – och det betydde endast barn, kvinnor i fruktsam ålder, och vapenföra män som var beredda att strida i Organisationens led – utsattes för en mycket hårdare raslig gallring än den som använts för att skilja vita från icke-vita i Kalifornien. Det räckte inte längre att bara vara vit; för att få mat måste man vara bärare av särskilt värdefulla gener.
Det var i Detroit man först införde regeln (vilken senare togs upp på andra håll) att förse varje vapenför vit man som sökte inträde i Organisationens enklav med ett varmt mål mat och en bajonett eller annat eggvapen. Hans panna märktes sedan med en icke vattenlöslig färg, och han släpptes ut och kunde bara vinna återinträde permanent genom att ha med sig huvudet från en nydräpt neger eller annan icke-vit. Denna praxis såg till att värdefull föda inte slösades på sådana som inte ville eller kunde bidra till Organisationens stridskapacitet, men utkrävde en fruktansvärd tribut från de vekare och mer dekadenta vita elementen.

(MacDonald, A. (2009), Turners dagböcker, s. 242)

Svarta, judar och den stora vita massan framställs alltså inte i särskilt god dager i Turners dagböcker. Dock är inte ens de vita frihetskämparna särskilt sympatiska, även om det nog egentligen är tänkt att de på något sätt ska framstå som det. De beskrivs som iskallt beräknande maskiner som inte tycks ha några andra tankar i huvudet än den vita rasens herravälde över planeten och de är redo att låta hur mycket blod som helst flyta för att nå sitt mål.

Triss i svastikor

Min relativt nykläckte son är fortfarande i den ålder när det inte spelar så stor roll vad man läser, det viktiga är snarare hur man läser. Det gör inget att man läser sådana passager som de jag citerat ovan så länge man gör det med en mjuk och vänlig röst. Vi har därför haft lite vit makt-sagomys i pappsens knä med högläsning ur den spännande boken.

Jag har hört sägas att snabbmatskedjan McDonalds med sin satsning på barnmål och tillhörande leksaker söker så ett frö i småttingarnas sinnen som ska ge ännu mer avkastning senare. De positiva associationerna till snabbmatskedjan de får som barn kommer nämligen att ligga kvar där i själens källarnivåer och göra att de även som vuxna söker sig till McDonalds. Utan att veta det kommer de undermedvetet att associera varumärket med de mysiga stunderna med föräldrarna på snabbmatsrestaurangen. Skulle detta vara något som fungerar så bör jag kanske se till att sluta med vit makt-sagomyset i tid. Det skulle annars kunna sluta i förskräckelse med både spontanheilande och oresonligt agg mot judar i vuxen ålder för min lilla gosse.

Nasse läser nassebok
Nasse läser nassebok: ”Åh, kära nån! Den judiskkontrollerade amerikanska statsmakten slår tillbaka mot de ariska frihetskämparna i Kalifornien!”

Liknande inlägg på denna blogg:
Dit älgarna inte längre går, om ett skönlitterärt alster från samma politiska väderstreck, dock långtifrån så extremt som det ovan.
Ett helvete på steroider, om bilden av helvetet hos de muslimska fundamentalisterna bakom Ibn Abbas Centret. Precis som i Turners dagböcker frossar man i fiendernas ihopfantiserade blodiga öden.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Högerextremism, Antisemitism, Svenskarnas parti, Romaner, Konspirationsteorier, Ideologi.

       

       

John of God akt 9: Vägen till högre frekvenser är kantad av maginnehåll

Detta är nionde delen i min bloggserie om brasilianske healern John of God och de svenskarrangerade resorna till honom. Har man ingen aning om vem John of God är rekommenderas man i alla fall läsa första delen i bloggserien.

Det verkar vara populärt bland de svenska healingresearrangörerna att skriva inspirerande böcker om healingverksamheten i Brasilien. I förra inlägget skrev jag om Anita Ekbergs bok Vad är healing och hur kan det fungera? i vilken hon berättade om helandet många resenärer upplevt hos John of God. Även Ulla Alvarsdotter, en av de tre damerna bakom andliga hälsoreseföretaget Weforyou som bland annat arrangerar healingresor med destination Brasilien, har skrivit en bok med titeln Min väg till högre frekvenser. Ullas bok är dock inte alls lika fokuserad på John of God och hans healingcenter som Anitas bok. Visst spelar healingverksamheten i Brasilien en stor roll men Min väg till högre frekvenser handlar också om mycket annat. Man får följa Ulla genom livet och läsa om hur hon utvecklas andligt samt hur hennes andlighet hjälper henne hantera livets med- och motgångar. Hon är inte bara fritidsandlig utan försörjer sig också inom den alternativa sfären. Förutom hälsoreseföretaget Weforyou som hon är en av kvinnorna bakom har hon även sitt egna företag Beeyond genom vilket hon bland annat marknadsför hypnoanalys, transhealing och tidigare liv-sessioner.

Ullas andliga utveckling kan ibland ske under dramatiska former. Jag har tidigare skrivit om hur patienter på Casan misstänkt ofta tycks drabbas av någon sorts kollaps när de mediterar. I sin bok berättar Ulla om hur hon på sin första resa som ”patient” hos John of God drabbas av en sådan kollaps.

Den andliga operationen sker på onsdagen. Jag känner mig hyfsat pigg på fredagen och bestämmer mig för att sitta i meditationsrummet ”Current Room” på förmiddagen. Jag är van från hemma att sitta och meditera, så med kaxig inställning känner jag att det ska gå lätt och ledigt att sitta ca 3 timmar i meditation. Efter en och en halv timme känner jag mig illamående och har svårt att fokusera. Det blir värre och jag känner mig akut yr. Min tanke är då att det här inte kommer att gå bra. Den högra handen sträcks upp för att få uppmärksamhet från volontärerna. Plötsligt griper en oerhörd stark kraft uppifrån tag i mig, drar runt i min mage … sen minns jag inget mer.

(Alvarsdotter, U. (2012), Min väg till högre frekvenser, s. 69-70)

Det blir flera kollapser under hennes första vistelse i Brasilien. Ulla drabbas dock även efter hemkomsten av liknande anfall som kännetecknas av illamående och yrsel, samt ibland kräkningar och medvetslöshet. De sker lite överallt, i badkar och på flygplan. Ulla gör tolkningen att dessa kollapser är en del av hennes andliga utveckling och att hon varje gång på något vis ”levlar upp” sin andlighet, eller höjer sin frekvens som hon föredrar att kalla det. Det som för den ene är ett tecken på att man borde uppsöka en läkare är alltså för den andre en milstolpe i den andliga frekvenshöjningen.

Att Ullas frekvenshöjningar är uppgraderingar inte helt olikt när datorprogram uppgraderas illustreras i stycket nedan.

Vi hälsar på hos min brorsdotter Martina och på kvällen blir jag plötsligt väldigt sjuk. Jag kan inte röra mig och får ligga blickstilla i hennes säng. Då kommer det korta andliga meddelanden: ”Det sker en omprogrammering i din kropp, var vänlig ligg still!” Vid det här tillfället förstår jag inte riktigt vad som händer. Jag känner bara hur det jobbar på i kroppen. Hela kroppen skakar inombords. Det känns som om cellerna vibrerar. Det komiska i den här situationen är att Wictoria förlagt nycklarna till sin lägenhet så vi är tvungna att övernatta hos Martina.

(Alvarsdotter, U. (2012), Min väg till högre frekvenser, s. 50-51)

Nåja, man kan nog komma på en del andra komiska saker i den situationen också.

Andlig utveckling
Man brukar klaga på att vår ekonomi är alltför tillväxtfokuserad. Det är dock ingenting mot den nyandliga världens fokus på andlig utveckling, det är ständigt ett hetsigt klättrande mot nya nivåer.

Det är dock inte helt lätt att förstå vad Ullas högre frekvenser egentligen innebär i praktiken. Hon upplever lite förändrade medvetandetillstånd och hör en del inre röster från sina andliga guider. Den andliga utvecklingen är dock på väg att braka loss rejält när Ulla en kväll tränar på att befinna sig i trans. Hon upplever sig förflyttad till ett annat plan för ett spektakulärt möte av episka mått.

Den här gången beger jag mig till en plats för ett möte. Jag har under flera meditationer under ganska lång tid tillbaka fått besked om att jag kommer att stå i framkant för medvetandehöjningen på jorden. Oftast slår jag bort det och tycker att jag inte är ämnad för det. Det finns andra som är mycket bättre än jag. Hur ska jag klara av det? har det malt i mina tankar.

Plötsligt befinner jag mig stående i en ring med sex-sju människor. De andra är otydliga så jag kan inte se eller känna igen någon. Det känns som att vi är män och kvinnor blandat. Vi håller upp våra handflator mot de närmaste personerna så att de nästan möts. Jag inser att det är våra handchakran som möts och samverkar. Det bildas ett fantastiskt ljussken och stark energi mellan allas händer i ringen. Det är då det händer! En oerhörd stark känsla går igenom mitt hjärta. Jag uppfattar ett klart ljussken och en stark energi som sammanbinder oss med varandra genom våra hjärtan. Energin går igenom var och en av oss och bildar en sluten ring av gemenskap, samverkan och helande. Då inser jag att hjärtats aktivitet under morgonens meditation var en förberedelse för detta möte och dess energisammanstrålning. Fantastiskt häftigt och roligt att få ta del av denna förberedelse och också intressant att få en insikt i hur det arbetas med oss människor, från andra dimensioner och nivåer inför medvetandehöjningen på jorden.

Informationen som jag får ta del av under detta möte är att några saknas och kommer att ansluta vid ett senare tillfälle. Vi kommer till slut att vara nio stycken som arbetar tillsammans. Så småningom kommer vi att träffas och ha fysiska möten. Något datum eller någon plats för detta får jag inget besked om.

(Alvarsdotter, U. (2012), Min väg till högre frekvenser, s. 97-98)

Det blir så småningom ett nytt möte på det andliga planet. Ännu en gång färdas Ulla i sitt meditativa tillstånd till ett möte med sina ditintills okända samarbetspartners. Precis som vid första mötet inleds det med lite ljus- och energifyrverkerier. Därefter förnimmer Ulla faktiskt identiteten på en av de andra personerna som kommit till mötet på andeplanet.

Efter den gemensamma initieringen vänder vi oss in mot ringen igen. Jag blir medveten om mannen på min högra sida. Inser att det är Frank. En man som jag ännu inte mött fysiskt. Det känns som om vi har haft en kontakt på ett högre plan, som en förberedelse till en relation.

Frank är min väninna Ulrikas vän från USA. De har känt varandra väldigt länge, nu ska han besöka henne här i vår lilla stad. Om exakt en vecka har hon planerat att jag ska ta hand om honom en dag. Jag har fått information från min väninna att han är andligt intresserad, och tillhör en spiritualistisk organisation i sin hemstad Los Angeles. Direkt när Ulrika nämner att han är inplanerad för besök här, känner jag att något är på gång. Det ska bli oerhört spännande att möta denne man i den fysiska verkligheten … Under det andliga mötet sammanförs Franks och mina energier och vi blir ett par. Det blir också tydligt att det är vi som tillsammans ska leda gruppen även om det visas på att jag har det högsta ansvaret. Måste erkänna att det känns ofattbart när jag sitter här och skriver att jag kommer att bli ledare för en andlig grupp som leder mänsklighetens medvetandehöjning.

(Alvarsdotter, U. (2012), Min väg till högre frekvenser, s. 100)

Det som hade kunnat vara början på en global transformationsprocess av episka mått ledd av Ulla eller i alla fall en liten sekt ledd av Ulla slutar dock, som det verkar, i ingenting. Ulla träffar Frank men blir osäker på hans och väninnans relation och vill inte riskera vänskapen. De går och lyssnar på Luciasånger tillsammans och därefter skiljs de åt. Den världsomspännande frekvenshöjningen tycks alltså sluta i ett antiklimax. Under det tidsspann som boken täcker händer i alla fall inget mer relaterat till detta.

Andligt möte

Det är dock inte bara på det andliga planet det nätverkas och organiseras, Ulla är också aktiv i jordiska sammanslutningar. Hon skriver i boken en del om sitt engagemang i organisationen International Spiritualist Federation, en internationell organisation för spritister världen över.

Såväl inom de flesta organisationer så har också ISF gått igenom svåra år. År fulla av utmaningar, svåra beslut och hårda diskussioner. Organisationen har rest sig igen, bevisat att den har en internationell kaliber inom andlighet och står för ärlighet och kvalitet.

Min stolthet är enorm över att få tillhöra denna organisation som oförtrutet arbetar vidare för att sprida ljus, kärlek och glädje i andlighetens tecken över världen.

(Alvarsdotter, U. (2012), Min väg till högre frekvenser, s. 57-58)

Hon skriver det inte rent ut men de ”svåra åren” handlar rimligen om när ISF:s ordförande transmediet Mervyn Johnson, som var verksam i Sverige, dömdes för bland annat våldtäkt av barn. Det hör ju faktiskt inte till ovanligheterna att transmedier inte nöjer sig med att utnyttja sina klienter ekonomiskt och känslomässigt utan även gör det sexuellt. ISF och Alvarsdotter vägrade tyvärr länge ta avstånd från den dömde sexbrottslingen. Tillfrågad av The Local över ett år efter Mervyns dom så tycktes Alvarsdotter fortfarande anse sig veta bättre än domstolen.

However, Alvarsdotter also has a hard time articulating a clear stance regarding Johnson’s innocence or guilt.

“I’ve gone back and forth,” she said, adding that that she does not think Johnson is guilty of everything for which he was convicted.

“If what he did was true, it’s not acceptable…but I can’t say whether the accusations are true or not true because I wasn’t there. Only Mervyn and his accusers can know the truth.”

(Källa)

Intet verkar man heller lärt sig av tragedin kring Mervyn heller. Även John of God har anklagats för sexuella övergrepp men Ulla och hennes kollegor i Weforyou fortsätter aningslöst att slussa människor till honom.

När det gäller sin egen andliga utveckling så är Ulla bra på att finna en mening även i negativa episoder och motgångar. Hennes förmåga att alltid finna mening i det som sker kommer dock också väl till pass när man ska förklara för missnöjda resenärer varför helanden uteblir. När jag kikade på Weforyous Facebooksida fann jag en diskussion mellan henne och en kritisk resenär som pekade på att John of God, också känd som medium João, lovat en annan resenär att denne skulle bli frisk men så hade uppenbarligen inte skett. Ulla har dock svar på tal.

Kritisk dam på Facebook: Joao talade om för en av mina medresenärer att han skulle bli botad om han återkom till Abadiania två gånger till. Det gjorde han, han köpte även efter rekommendation många stora och dyra kristaller. Han trodde verkligen på detta och gav 100 procent för att bli frisk på alla sätt och vis, men tyvärr så lyckades inte detta bota hans spridda cancer och han gick bort ganska nyligen! Även två andra medresenärer hade råkat ut för samma öde! Jag tror att det kan fungera för människor som lider av psykologiska problem men är ytterst tveksam till att det skulle kunna bota allvarliga sjukdomar!

Att det kan ha en mycket bra psykologisk effekt – att man får en tro och en trygghet, och inte längre är rädd för att dö är ju också en fantastisk effekt som inte ska förringas!!!!

Ulla Alvarsdotter: Det finns olika sätt att läkas på. Vi tror ofta att det är den fysiska sjukdomen som vi kommer att blir läkta ifrån, det kan lika gärna vara en personlig eller andlig läkning som är viktigare. Om sjukdomen är kvar eller sprids tror vi att vi inte har fått någon hjälp. Det finns så många fler nivåer och dimensioner som läkning kan ske på. Att dö i frid kan vara viktigare än några år till i detta jordeliv.

Problemet är dock att det inte var en själslig läkning personen som bokade resan lovades och hoppades på.

Vi får i boken också bekanta oss med de guider från andevärlden Ulla kanaliserar. Det rör sig som vanligt om platta nyandliga stereotyper. Det enda som saknas för att samlingen ska vara komplett är en vis gammal indian. I hennes andegalleri återfinns bland annat en stolt och vacker egyptisk drottning, en glad och vis kinesisk munk, en rörig fransk konstnär samt en piprökande vetenskapsman från Atlantis. Lite förvånad blev jag dock när jag läste att hon även kanaliserar en av John of Gods andeväsen, Dr Augusto. Det är nämligen ett brott mot Casans regler vilket bland annat healingresekollegan Anita skriver om på sin webbsida. (Webcite) Anledningen till att det är förbjudet är rimligen att John of God är rädd för att någon annan ska börja mjölka healingdollar från hans ko.

Glad kinesisk munk

När jag läser boken sitter jag och undrar samma sak som man alltid sitter och undrar när det rör sig om personer som verkar i den här branschen, bedrar hon medvetet människor? Det mesta hon skriver känns förvisso ärligt och uppriktigt. Att hon är just transmedium är dock något som skulle kunna få en att tvivla på ärligheten. Att sitta och rabbla budskap från andevärlden är en komplex handling som det är svårt att tänka sig att man skulle kunna göra omedvetet. Jag är dock inte psykolog och kan egentligen bara gissa hur det förhåller sig. Kanske ska man heller inte tänka i så svartvita termer som medveten bedragare och omedveten bedragare utan tänka sig att det finns gråzoner däremellan där man fuskar lite ibland för att hjälpa andevärlden på traven, man vet ju att den existerar så det gör ju ingenting. Besläktad med frågan om hur medveten bedragare någon är, är hur pengadriven verksamheten är. Kanske borde man där tänka i termer av pengatörst snarare än girighet. Någon som själv tror stenhårt på verksamheten men har svårt att få verksamheten att gå ihop kan säkert vara lika driven i sin jakt på nya klienter och deras pengar som en kallt beräknande bedragare.

Apropå pengar, när jag tidigare försökte få veta mer om verksamheten mejlade jag researrangörerna, bland annat Weforyou. Jag utgav mig för att vara cancersjuk och intresserad av en resa. Dock publicerade jag då inte Weforyous svar i sin helhet och gör det därför nedan men först kommer mitt brev där jag fiskar efter information.

Hej,
Jag är intresserad av att göra en resa till Brasilien men undrar några saker.
Hur stor chans (ungefär) är det att John of God kan bota ändtarmscancer?
Vad kostar resan och hur mycket kostnader ska man räkna med utöver resekostnaden?
Hur många är man på resorna som delar på samma guide, hinner man få den hjälp man behöver? Kan tänka mig att det är en hel del man kommer att behöva hjälp med om man inte kan språket och så.

Hej Jonas!
Jag kan inte tyvärr säga hur stor din chans att bli frisk i Abadiania. Jag vet bara att jag blev frisk där och många andra som reser dit. Vår guide Birgitta blev också av sitt bröst cancer. Du kan läsa våra resenärers berättelser i vår hemsida www.weforyou.se
Resan i oktober kostar 20900 kr och utöver det kommer du behöva ca 3000 kr, som går till medicin kostnader, kristallbädd och eventuella fruktdrinkar.
Vi har små grupper så att vår guide kan ta hand om alla. Vi har högst 14 nya resenärer, men gamla resenärer kan vara med i gruppen, men de vet redan rutinerna och allt flyter lätt för dem.
Guiden är med och tolkar framför Jaoa samt när man ska skriva sina önskemål till healing, så man behöver inte vara orolig. Guiden är också tillgänglig och tar hand resenärerna hela tiden.
Du är välkommen att resa med oss. du behöver då gå in i butiken (finns i vår hemsida) och anmäla dig där (viken resa du vill vara med) samt betala anmälnings avgiften 3000 kr in i Bankgiro 654-8911, så då har du garanterat plats i resan. Alla säger att när de har betalat anmälnings avgiften så börjar det hända konstiga saker i deras kropp. Det är Entiteternas sett att förbereda oss inför healingen. Du kan alltid ringa till mig.

Andarna tycks alltså ha direktaccess till Weforyous konto. Andevärlden i direktkontakt med de ekonomiska transaktionerna, så skrattretande och samtidigt så talande.

Min väg till högre frekvenser

Som brukligt avslutar jag inlägget med lite John of God-relaterade notiser. Eftersom det var ett tag sedan jag senast skrev om John of God så har jag samlat på mig en del, så här kommer ett riktigt stort, osorterat lass med John of God-relaterat. En del är nytt, en del är gammalt som jag av någon anledning inte stött på förrän nu.

Ullas Weforyou-kollega Inez Abrahamsson PO-anmälde i höstas Västerbottens-Kuriren efter deras kritiska reportage om hennes verksamhet. Föga förvånande blev hennes anmälan lämnad utan åtgärd. När hon beklagade sig över detta i alternativa nätpublikationen Newsvoices kommentarsfält passade en bekant på att fråga Inez hur hennes healingreseverksamhet påverkats av kritiken.

Aa: Får man fråga om du märkt någon skillnad i intresset kring dina healingresor efter artikeln? Fler eller färre resenärer?

inezabrahamzon: Det som hänt är att några som bokat resor inte klarar av hetsen från sin omgivning, det sociala trycket har blivit större. Jag har dock mött av respekt för att jag svarat för mig men även av väldigt fula personangrepp. På nätet kan anonyma människor uttala sig på enormt kränkande sätt. Företagets skada är begränsad.

(Webcite)

Man kan med utgångspunkt i Abrahamssons svar spekulera i om det ibland kanske är lättare att nå personer i en tilltänkt kvacksalverikonsuments sociala sammanhang med kritisk information än den tilltänkta kvacksalverikonsumenten själv. Särskilt borde det gälla i ett sådant här fall där det handlar om en dyr resa till en spektakulär behandling på andra sidan jorden. Det låter inte orimligt att man som anhörig i ett sådant fall faktiskt blir nyfiken och söker information om behandlingen.

För övrigt ska tydligen Inez Abrahamsson, precis som alla andra i healingresesvängen, även hon vara på gång med en bok om Casans mirakel.

Rikskända mediet Terry Evans nyandliga tidning Ascala magazine har i nummer 7/2012 testat en av alla de kristallbäddar som köpts på Casan för cirka 50.000 SEK och fraktats till Sverige. Kristallbädden är en sorts healingapparat med blinkande lampor i olika kulörer. Jag har tidigare skrivit om hur en kristallbädd återfunnits på Blocket efter att någon med rätta ångrat sitt köp. Ascala magazines skribent har besökt researrangören Elisabeth för att prova hennes kristallbädd. Recensionen är föga förvånande välvillig. Huruvida skribenten blir hjälpt med någon åkomma får vi aldrig veta men hon upplever under ”behandlingen” smärtor, att huden stramar, hur armarna pulserar samt tycker sig för sin inre blick förnimma en kvinna med dok och en man som utför Tai Chi. Inget inträffar som inte kan förklaras med lite suggestion med andra ord.

Tuvan helhetsterapi kristallbädd

När jag klickade runt bland de olika facebookgrupperna för John of God-anhängare påmindes jag för övrigt om att den svenska nyandliga sfären nog inte är så särskilt stor. I en av facebookgrupperna för healingresenärer med destination Brasilien skrev en dam nämligen följande.

”Jag var på en Transseans/Kanalisering i onsdags kväll. En av deltagarna frågade om hon skulle åka till John of God i Brasilien. Hon fick till svar av ’Ansgar’ att hon inte behövde det för det ska bli ett center hos oss. Det kan ta några år och det kommer inte att bli lika kraftfullt som i Brasilien för det är höga energivarelser som jobbar med John of God. Vi kan inte mäta oss med de energier som finns där. De (andevärlden) har några transmedier under lupp som kan användas!” Spännande! Sen ska det inte hindra oss som vill åka till Abadiania, tycker jag. Men verkligen ett bra alternativ för de som inte har möjlighet att åka så långt. Jag vet att det sen tidigare finns de som vill starta center här, men detta var lite färsk information från andevärlden :-)

Sannolikt rör det sig om transmediet Elisabeth som haft en kanalisering. Jag har skrivit om en av hennes kanaliseringar av utomjordingar tidigare. Ett av de utomjordiska väsen hon brukar kanalisera heter just Ansgar och man kan ana att ett av de transmedier som andevärlden har under lupp är Elisabeth själv. Nu är det dock inte så enkelt att flytta verksamheten till Sverige. Som nämndes tidigare i inlägget har de andliga entiteter som John of God kanaliserar genom honom meddelat att de inte låter sig kanaliseras av någon annan.

John of God-resorna har också uppmärksammats av vårt västra broderfolks medier. Kring årsskiftet tipsade jag Verdens gang om de norska healingresearrangörerna men de nappade tyvärr aldrig på det. Dock skulle publikationen Nordlys komma att skriva om verksamheten på eget bevåg ett par månader senare.

Apropå broderfolket i väster så kan jag också rekommendera en artikel av Mette Hjelmark från 2010 i Parapsykologiske notiser. Hon berättar i den om sin resa till John of God. Hon tycks ha åkt dit i hopp om att miraklen som skedde på Casan var äkta. Tonen i artikeln är dock kritisk. Hon skriver om de besvärliga förhållningsreglerna, hur verksamheten trots allt handlar om pengar, att helanden uteblir, hur den svenska guide de reste med upplevdes som auktoritär samt att det ibland kändes närmast sektartat.

Oprah Winfrey har vidare sänt ännu ett program om John of God. Jag har inte haft möjlighet att se det men det tycks återigen vara ett okritiskt hyllande av John of God och avsnittet kommer förmodligen inspirera folk över hela världen att resa till Casan i hopp om helande.

Eftersom jag besökt så många föredrag om John of God och healingresorna kändes det som om det faktiskt var dags att hålla ett eget. I början av mars höll jag därför ett föredrag för runt 20 personer om John of God och healingresorna som en del av Uppsala missionskyrkas föreläsningsserie. Mitt föredrag om John of God hade dock ett mer kritiskt förhållningssätt än de jag själv bevistat.

Skånskan var en av de tidningar jag tipsade om healingresorna när det begav sig. De verkade intresserade men backade när de upplystes om att lokale konkurrenten Sydsvenskan också var tipsade. Måhända låg dock John of God kvar i bakhuvudet på någon journalist för nu har Skånskan publicerat en kritisk artikel om hur healingresearrangören Jannie deltagit med sin verksamhet på en tjejmässa i Sjöbo.

Det kanske intressantaste på healingresefronten var dock något som bloggaren Gesus Pettersson tipsade mig om alldeles nyligen. Tydligen saluför resebyrån BIG Travel numera healingresor till John of God och de marknadsför dem bland annat på nyandliga Tidningen NÄRAs hemsida. De tycks ha planerat ett stort antal resor framöver. Vem som är teknisk arrangör av resorna framgår dock inte av informationen på deras hemsida. BIG Travel är en stor resebyrå som omsätter över 750 miljoner per år och de borde rimligen vara räddare om sitt varumärke. Det är anmärkningsvärt att de saluför verkningslösa behandlingar till svårt sjuka. När man på sin hemsida räknar upp de tillstånd man kan få hjälp med låter det dock precis som vanligt.

John of God, João de Deus, Den Gudabenådade Healern och Mirakelmannen, anses vara den mest kraftfulla spiritistiska healers som lever i dag. I mer än 50 år, har han genom mirakulöst helande utan medicinskt kunnande och utan någon ersättning, hjälpt miljontals människor.

[…]

Alla som besöker Casan är lika välkomna med sina problem vare sig de är fysiska, psykiska eller existentiella och alla blir behandlade på samma villkor. Allting kan inte botas, men en del hävdar att väldigt många blir botade från sjukdomar som anses obotliga i västvärlden, som t ex , astma, allergier, artrit, förlamningar, hjärt-, kärlsjukdomar, tinnitus, epilepsi, cancer, MS, HIV mm.

(Webcite)

Intet nytt under solen i healingresebranschen när det gäller påstådda mirakel och vilka åkommor man påstås kunna bli helad från. Däremot är det anmärkningsvärt att en stor aktör i resebranschen ger sig in i ormoljeförsäljarbranschen, för det är vad man gör när man försöker sälja sina resor med påståenden om mirakulöst helande.

BIG Travel

Tidigare inlägg i denna serie:
John of God akt 1: Introduktion till healingresorna på Studieförbundet Vuxenskolan, det första inlägget i serien är en bra introduktion om man inte har en aning om vem John of God är.
John of God akt 2: Den första halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, mer på djupet om några av de svenskar som arrangerar resor till John of God. Bland annat just om hälsoreseföretaget Weforyou.
John of God akt 3: Den andra halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, ännu några svenska researrangörer, bland annat om Jannie som Skånskan skrev om häromsistens.
John of God akt 4: Jag fick cancer i stjärten eftersom jag skämts över att vara bög, det kanske intressantaste inlägget där jag med dold mikrofon träffar en av researrangörerna för att bli botad från min påhittade ändtarmscancer.
John of God akt 5: Mediabrus och mediebrus, om gammelmedias uppmärksammande av healingresorna. Skriver i inlägget bland annat om hur Weforyou fått städa sin hemsida och om Inez Abrahamssons argumentation och PO-anmälan.
John of God akt 6: Varför man uti sin vanskapta torso skola gömma en mikrofon, en liten utvikning om varför det ibland är motiverat att gå runt med en mikrofon på sig. Jag ber om ursäkt för det felaktiga användandet av ordet ”skola” i rubriken, ordet ska tydligen användas när det handlar om plural. Jag trodde att ordet bara var en ålderdomlig variant av ”ska” och tyckte att det skulle göra rubriken mer spännande. Förlåt.
John of God akt 7: Fångad med byxorna nere på Jordstrålningscentrum, om en researrangörs informationsföredrag om healingresorna. Skriver också några rader om Sydsvenskans reportage där det intervjuat researrangören Jannie som nyligen figurerade i Skånskan.
John of God akt 8: Vad är healing och hur kan det fungera?, om en annan researrangörs bok som väl får betraktas som en tjock reklamfolder för den egna healingreseverksamheten.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, John of God, Healing, Resor, Medialitet, New age, Skojare.

       

       

Första maj i Uppsala ännu en gång

Ännu en första maj i Uppsala är avklarad. I år blev det att hänga på Kristdemokraternas manifestation för familjen som brukar dra förvånansvärt stora skaror. De hade imponerande uppslutning även i år. Marcus Birro inledde och beklagade sig på ett teatraliskt Birroskt vis över att inte ens Kristdemokraterna stod upp för kristendomen längre.

Näste man ut var kristdemokratiske riksdagsledamoten Mikael Oscarsson som inte ville att några socialdemokrater, vänsterpartister eller folkpartister skulle bestämma över sådant som Oscarsson menade var familjens angelägenhet. Han redogjorde också för förslag som skulle stärka familjen. Han ville ha en ny konsekvensbeskrivning vid varje politiskt beslut, man skulle reda ut hur familjen påverkades av beslutet. Det skulle alltså gå till ungefär som när man gör en miljökonsekvensbeskrivning fast för familjen. Han ville vidare inte ha någon individuell föräldraförsäkring samt att vårdnadsbidraget skulle höjas.

Relativt färske kristdemokraten Lars Adaktusson pratade sedan bland annat om psykisk ohälsa bland barn och unga och behovet av trygga familjeförhållanden för att motverka detta.

I den avslutande utfrågningen klev förutom de tre ovan även barnmorskan och psykoterapeuten Louise Hallin känd från P4-programmet Knattetimmen upp på scenen. Hon gjorde bland annat ett utfall mot statsfeminismen, ordet hen och genusforskare som fick publiken att jubla. Den intresserade kan lyssna på utfallet nedan.

Familjeplakat
Plakat från Kristdemokraternas tåg.

Finn ett fel
Intressant var för övrigt att Kommunistiska partiet i år skippade den nordkoreanska fanan som de haft i täten av sitt tåg både 2011 och 2012. Förutom partiets egna fana återfanns längst fram i årets tåg den palestinska, den kubanska och den sovjetiska. Man undrar om någon diskussion låg bakom bortplockandet av den nordkoreanska fanan. Övrigt värt att notera var att i Kommunistiska partiets tåg och på deras talarlista återfanns Mohamed Omar, aktuell med en progressiv moské. Hans tal skulle dock tydligen handla om Syrien.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Första maj, Kristdemokraterna, Kommunistiska partiet, Antifeminism, Konservatism, Uppsala.

       

       

Ibland fantiserar jag om Carl Bildts tårar

Eftersom jag måste sägas ha misslyckats kapitalt med bloggens tre ursprungliga målsättningar så blir jag tvungen att sätta upp ett nytt mål. På något sätt måste jag ju försöka få någon riktning på denna ganska spretiga blogg.

Jag funderade länge över vad målet skulle bestå i. Till slut fastnade jag dock för en gammal fantasi jag har, en sådan där härlig fantasi man alltid kan gå tillbaka till, blunda, småle och mysa. I fantasin ser jag för min inre blick Carl Bildt med byxorna nere, bildligt alltså. Jag har avslöjat honom med något inte ens han kan parera och Bildt kan inte hålla tillbaka tårarna. Jag samlar upp tårarna från hans kind med en pipett för att spara dem som ett litet minne och den paralyserade Bildt förmår inte hindra mig. Sådan är min fantasi och det ska också bli målet med denna blogg. Jag ska sätta dit Carl Bildt. Jag ska få Carl Bildt att gråta. Jag ska äga Carl Bildts tårar.

Det kommer dock inte att bli lätt. Jag har ingen aning om var jag ska börja och Bildt tycks inte ha några som helst glipor i sin teflonrustning. Allt, precis allt rinner av honom. Häromsistens var det ju snack om att han läckt uppgifter till USA på 70-talet. Han sade då, angående vissa reportrars försök att sätta dit Carl Bildt att ”det är ingenting för nybörjare” och sedan var drevet bortblåst som genom ett trollslag. Bildt är den enda som skulle kunna bli påkommen med att förgripa sig på barn och komma undan genom att säga att försöka sätta dit honom, ”det är ingenting för nybörjare”.

Eftersom jag länge närt ett intresse för bisarra konspirationsteorier så brukar jag ibland kika in på forumet tillhörande konspirationssajten Vaken.se. Nu minns jag inte exakt hur det var, men jag vill minnas att någon där påstod att Bildt inte var en vanlig dödlig utan hade någon sorts övernaturlig förmåga som kunde påverka sinnena på människor runtomkring honom, till exempel journalister. Och för första gången på Vaken.se tänkte jag att, banne mig, det här kan det ligga något i.

Carl Bildt

Liknande inlägg på denna blogg: Början på nya tapeter, om hur jag började tapetsera mina väggar med statsminister Reinfeldts anlete.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Carl Bildt, Konspirationsteorier, Bloggande, Pedofili, USA, Moderaterna.