Jonas – Sida 14

Mikropartivalkollen 2014: Demokraterna

Sommarföljetongen Mikropartivalkollen 2014 fortsätter idag med vad som tycks vara ännu ett enmansparti, nämligen Demokraterna. Partiets grundare och tillförordnade partiledare Börje Peratt har en mycket stor nätnärvaro med mer än tjugo olika bloggar. På varje blogg ger han utlopp för en del i sin renässansmänniskopersonlighet. På Börje Peratt – Utforskare odlar han till exempel sin vetenskapliga sida, på Börje Peratt – Filmaren skriver han om sina filmer och på Börje Peratt – Författare skriver han om sitt författarskap. Att blott en person ligger bakom partiet gör måhända i slutändan inte så mycket när denne ändå är såpass mångsidig.

Peratt är gammal centerpartist men har på sistone känt sig besviken över partiets utveckling vilket väl säkert är en av anledningarna till att han startat ett nytt parti. Demokraternas program är nog i mångt och mycket också gamla Centerpartiets kryddat med lite vurmande för alternativmedicin och andra av Peratts förvånansvärt starka åsikter i vitt skilda frågor. För att vara ett enmansparti är programmet faktiskt förhållandevis brett och tycks vara jämförelsevis balanserat. Även om Peratt propagerar för en del alternativa idéer tror han inte på sådant som mer extrema konspirationsteorier, exempelvis chemtrails. Om man börjar undersöka vad som egentligen åsyftas bakom de kortfattade och till synes hyfsat balanserade målsättningarna på Demokraternas hemsida så blir det dock i slutändan ofta riktigt skruvat ändå. Jag ska göra ett par djupdykningar i ett par av partiets ställningstaganden för att visa vad jag menar.

Demokraterna kommer exempelvis att bekämpa kränkningar och förföljelser på nätet. Det låter kanske lovvärt men frågan är ju vad som egentligen menas med kränkningar och förföljelser. Det är sällan Peratt tillåter sig att bli särskilt konkret angående det på sina bloggar men i de fall han varit konkret så tycks det handla om sådant de flesta skulle anse hör till ordinär debatt och idékritik. En av de gånger Peratt reagerat som kraftigast var när rikskända mediet Terry Evans blev kritiserad på sin Facebooksida av personer som var skeptiska till hans övernaturliga förmågor. Peratt gick då i taket och kontaktade bland annat kritikernas arbetsgivare. Av någon anledning tycks det faktiskt vara ”kränkningar” från just ateister och skeptiker som upprör Peratt allra mest.

Den perattska retoriken är för övrigt av den typ som uppfyller Godwins lag flera gånger om i samma stycke. Se exempelvis denna perattska svada i vilken han beskriver den svenska skeptikerföreningen VoF:s natur:

Denna åsiktsförtryckarmaskin påminner om ett sektliknande kotteri som fungerar som Stasi med upprättade listor på tänkbara förvillare och ett slags angiverisystem som leder till dokumentation över personer mot VOF. Det är inte långsökt att inse vilka som finns i dessa listor, naturligtvis alla som utsetts till förvillare men hur många fler? VOF är i grunden odemokratisk och liknar Ku Klux Klan både till innehåll och metod. ”Årets förvillarpris” är Vofs brinnande kors. Rent organisatoriskt finns VOF överallt i högskolor, på myndigheter och vad värre är i publika media. Ungefär som Nazisterna i Tyskland behöll sina ämbetspositioner och såg till att skydda varandra innehar de toppositioner både på KTH och andra lärosäten och med den anonyma och ansiktslösa skeptikerkåren i ryggen aktiveras stormtrupperna att kommentera och som här rösta positivt på VOF och på KTH. Det är bra att denna mörka tendens i svenska samhället börjar rotas fram ur sina hålor.

(WaybackMachine)

Peratt nöjer sig dock inte med att enbart debattera på nätet och kontakta arbetsgivare. Den initiativrike stockholmaren har även grundat föreningen Humanism & Kunskap för att återerövra humanismen från ateisterna och skeptikerna. Jämfört med Demokraterna får Humanism & Kunskap sägas vara en succé eftersom de i alla fall har fler aktiva medlemmar än blott Peratt själv.

Peratts kritiker skulle mena att han i sitt korståg mot näthatet själv blivit sinnebilden av en näthatare. Han har en oöverträffad förmåga att gå i spinn över till synes oförargliga ifrågasättanden och man undrar givetvis vad allt bottnar i. Varför blir han så provocerad av organiserad ateism och vetenskaplig skepticism? Det är givetvis bara spekulationer men frågan är om det i grund och botten handlar om att Peratts egna teorier om medvetandet utsatts för kritik. Den minst sagt produktive Peratt har nämligen bland alla sina andra projekt hitintills gett ut två delar i en trilogi som han blygsamt kallar Om medvetandets uppkomst anspelandes på Darwins Om arternas uppkomst. I den siktar han på att revolutionera vår syn på människans medvetande. Den första delen $uccebo – Fröet till framgång står oläst i min egen bokhylla och jag har tvekat huruvida jag verkligen ska använda delar av min utmätta tid på jorden till att läsa den. $uccebo, stavat med dollartecken, är Peratts egen term och det är namnet på någon sorts inneboende vilja till framgång. Jag har utan att ha läst boken fattat det som att $uccebo finns i alla levande organismer och evolutionen är därför viljestyrd i någon mening. Peratts vetenskapliga metoder är minst sagt oortodoxa. Termen $uccébo kom exempelvis till honom i en dröm och därefter såg han som sin uppgift att ta reda på vad det drömda ordet faktiskt betydde.

Nästa punkt i Demokraternas program vi ska kika närmare på är inställningen till en av våra sjöfåglar, nämligen mellanskarven. Av Peratts beskrivningar att döma är mellanskarven faktiskt något av en domedagsfågel:

Det var sorgligt att höra yrkesfiskare beskriva hur deras fiskebestånd i stort sett utplånats av detta skadedjur. För att förstå detta måste man nästan ha sett hur den jagar. I flockar om flera hundra driver de in fiskestimmen i vikar så att fisken inte har någon annan stans att fly än upp på land. Mellanskarvsflocken återvänder i några dagar och praktiskt taget utrotar bestånden. På detta sätt flyttar den sedan vidare och lämnar vattenöknar efter sig.

(WebCite)

Det slutar dock inte där. Peratt anklagar också mellanskarven för algblomningar, övergödning och syrebrist i Östersjön och han menar att de som vill bevara mellanskarven angriper de mänskliga rättigheterna. Peratt ser faktiskt bara en lösning på mellanskarvfrågan och skriver på Demokraternas hemsida:

Tyvärr har ornitologer målat in sig i ett hörn och kämpar med alla medel för att försvara den destruktiva stammen av mellanskarv. Det är i praktiken ett förräderi mot natur, fauna, våra vatten och folket runt Östersjön.

Vi måste snarast inleda fri jakt året om på detta skadedjur.

(WebCite)

Man kan tro att någon som är partiledare för ett parti som heter Demokraterna och eftersträvar parlamentariskt inflytande ser det som självklart att det är ny lagstiftning som gäller om man vill ändra på något och tills dess verkar man inom lagens gränser. Peratt tycks dock inte ha tålamod att vänta utan vill uppenbarligen att man ska bryta mot lagen för att skydda oss från den diaboliska mellanskarven. Angående EU:s fridlysning av mellanskarven skriver han nämligen:

Sverige kan göra två saker. Gå ut ur EU och ta itu med problemet eller kräva att EU lyfter fridlysningen och öppnar för fri jakt. Civil olydnad kan, tills ett sådant beslut tas, säkert göra viss skillnad.

(WebCite)

För den som vill ha en snabb introduktion för att kunna bemöta sådana som likt Peratt på olika vis förvillar i skarvfrågan rekommenderas det kortfattade dokument som Sveriges Ornitologiska förening står bakom. I dokumentet går man igenom missuppfattningar rörande artens ursprung, populationstillväxt och påverkan på omgivningen.

Peratt har väl så smått börjat inse att det inte blir några framgångar för Demokraterna i höstens val. Detta har dock inte utmynnat i någon insikt om att projektet kanske inte var någon god idé. Peratt har istället börjat odla en egen dolkstoss-myt där två av den alternativa sfärens profiler görs till syndabockar för Demokraternas misslyckande. Peratt presenterade för första gången sitt parti i den alternativa nätpublikationen Newsvoice men fick då kritik i kommentarsfältet av Mats Sederholm, författare till boken Det enda rätta, och Tomas bakom alternativa webb-TV-kanalen 2nd Opinion. Peratt skriver upprört om hur de sänkte hans initiativ till det nya partiet:

Några som man normalt sett skulle tro kunde stötta detta var alternativisterna men från två av dessa kom ett förödande angrepp värdigt de mest aggressiva pseudoskeptikerna. Ja till en början blev det enbart positiva reaktioner men sedan kom Mats Sederholm (Klar sikt med grumlig vy) åtföljd av Tomas ”Canal Second opinion” med sådana påhopp att jag häpnade. Tomas använde mängder av nicks i sann voffanda för att få det att verka som att flera ville skjuta projektet i sank. Men det var bara dessa två.

(WebCite)

Peratt kräver en ursäkt från de båda och skräder inte orden när han berättar vad alternativet är:

Om inte Tomas på Canal Second Opinion och Mats Sederholm ”Klar sikt?” så aggressivt och med VOF metoder saboterat diskussionen om Demokraterna kanske vi hade haft ett sådant alternativ idag.[6] Jag hoppas att fler vaknar efter höstens val och kan tänka sig bygga D. Jag hoppas också att Tomas och Mats har den moral som krävs för att be om ursäkt för sitt tilltag och bidra till alternativisternas enande när det rör förhållande till demokrati och dess spelregler. Allt annat är anarki, despotism och risk för terror.

(WebCite)

Skulle, trots kniven i ryggen, Demokraterna få makten i Sverige så är det svårt att säga exakt vad som skulle hända. Två saker vet vi dock säkert, mellanskarven har gjort sitt och vi skulle definitivt få säga adjö till yttrandefriheten på nätet. Det är väl dock inte särskilt troligt att det kommer att inträffa. Den största chansen att få se Peratt i en folkvald församling är nog istället att boende i Danderyds kommun röstar på Centerpartiet och kryssar Peratt. Ty trots besvikelsen på Centerpartiet, och trots initiativet till ett nytt parti, ställer Peratt ändå upp för Centerpartiet i Danderyds kommunval. Det är väl frågan om det faller inom den kommunala kompetensen men måhända kan Danderyd faktiskt bli Sveriges första mellanskarvfria zon där heller ingen kritik mot andemedier eller hobbyvetenskapliga teorier om människans medvetande på några som helst villkor tillåts förekomma.

Demokraterna

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Småpartier, Demokraterna, Centerpartiet, Mellanskarv, Skepticism.

Så gör man programmet Så Mycket Bättre så mycket bättre

Vid ett par tillfällen har jag tvingats titta på det populära TV-programmet Så mycket bättre i vilket folkkära svenska musiker gör covers på varandras låtar. Jag avskyr verkligen programmet men det är nog egentligen inget fel på själva programidén. Med rätt uppsättning personer och spänningar dem emellan skulle det faktiskt kunna bli riktigt sevärt.

Årets artister är precis lika tråkiga som vanligt och jag har därför dristat mig att göra en egen önskelista på musiker jag hellre skulle vilja se. Med följande färgstarka besättning hade till och med jag kunnat tänka mig att titta på Så mycket bättre frivilligt:

1. Först ut är sverigedemokratiske riksdagsledamoten och partistyrelseledamoten Richard Jomshof som ju faktiskt varit sångare i synthpopbandet Elegant Machinery. Bandets texter är dock inte alls politiska och om man glömmer personen och bara ser till själva musiken så är faktiskt Jomshof den minst kontroversiella på min önskelista.

2. Önskeperson nummer två är Sebbe Staxx, medlem i kontroversiella hiphopgruppen Kartellen som i sina musikvideos bland annat använt vänsterextrema våldsromantikerna Revolutionära Frontens filmer på skadegörelse och misshandel. Sebbe stod ju för ett minnesvärt deltagande i Uppdrag Gransknings program om det politiska våldet från vänster och är också dömd för att ha mordhotat Jimmie Åkesson. Han och Jomshof kan säkert vara kul att ha i samma program.

3. Den brölande skåningen som var sångare i djupt obehagliga vit makt-bandet Hets Mot Folkgrupp är därnäst på önskelistan. Bandet har bland annat spelat in Rövknullande Svin som handlar om hur man dödar homosexuella män, Ett sista skjut som handlar om hur man dödar kvinnor som förrått sin ras genom att ha sex med män av annan kulör och Folkmord som handlar om hur man dödar judar. Man ser snabbt den röda tråden i bandets låtar. De extremt våldsamma texterna är så överdrivna att det blir en sorts absurd komik över det hela och den brölande skånskan gör faktiskt på något vis att det blir ännu värre. Det är dock egentligen ingenting att skratta åt då låtarna mycket väl kan ha inspirerat till verkliga våldsdåd när de spelades hos förfestande skinheads på 90-talet. Skulle man inte få tag i frontmannen i Hets Mot Folkgrupp duger det nog lika bra med någon ur vit makt-banden Pluton Svea eller Vit Aggression. Vågar man inte ta steget fullt ut kan man kanske istället ta med Ultima Thules frontfigur Jan Thörnblom, som nog har en mer folklig framtoning.

4. Någon från kommunistiska proggkollektivet Knutna Nävar skulle också vara skoj att ha med. De var verksamma på 70-talet och hyllade i flera av sina låtar aningslöst diktatorer med blodbesudlade händer, exempelvis i Sången om Stalin där de besjöng den sovjetiske diktatorn. De spelade också in den märkliga låten Lär av historien om splittringen av kommunistiska partiet KFML. För den som vill ha en introduktion till Knutna Nävar rekommenderas Kalle Linds 13 minuter långa inslag i Hej Domstol.

5. Radikalfeministiska hiphopartisten D Muttant skulle också vara spännande att ha med. Hon är den enda av mina önskeartister jag sett uppträda live, och det faktiskt två gånger. Precis som det kvinnliga könsorganet var i fokus i hennes främsta låt Lick my pussy så var det likaså alltid i fokus under hennes uppträdanden. Ja, jag minns bestämt att hon faktiskt uppträdde med framstjärten bar båda gångerna jag lyssnade till henne. För övrigt är nog D Muttant den som minst förtjänar ödet att tussas ihop med de andra artisterna men hon behövs för den ideologiska spännvidden i programmet.

6. Ett Så mycket bättre är inte perfekt om man inte också har med någon representant för ickeideologisk underlivscentrerad musik, så kallad könsrock. Det rör sig om infantil musik vars texter enbart kretsar kring snoppar, stjärtar och kroppsvätskor av alla de slag. Man kan undra vilken målgruppen för den här typen av musik egentligen är. Utan att veta gissar jag att det rör sig om förpubertala pojkar i alla åldrar. Mest kända könsrockare är kanske Onkel Kånkel med låtar som Små strålar av sperma och Bögen överraskar röven. Herr Onkel Kånkel själv dog dock för några år sedan. Det finns förvisso andra som skulle kunna vara aktuella för Så mycket bättre, exempelvis Tunnan och Moroten med låtar som Runka min bajskorv och Toalettborste i arslet. Problemet är dock att de flesta inom genren könsrock har vett nog att skämmas för vad de håller på med och därför är anonyma, så de kan bli svåra att få tag på för deltagande i TV4:s produktion.

7. Som deltagare nummer sju skulle jag vilja se tenoren Tito Beltrán; dömd för våldtäkt, sexuellt utnyttjande av underårig och övergrepp i rättssak. Med anledning av hans deltagande var det nog faktiskt lite dumt av mig att kasta alla årets deltagare på sophögen. Det hade nog faktiskt varit intressant att spara Carola Häggkvist och ha med henne samma säsong som Tito Beltrán. Hon var ju nämligen en av de som vittnade mot honom.

8. Sist men inte minst skulle jag vilja ha med Bert Karlsson. Det är kanske ett lite märkligt val, för även om han länge jobbat inom musikbranschen har han bara spelat in ett par låtar själv. Mest minnesvärd är nog Ny Demokratis legendariska vallåt Drag under galoscherna (Häng med, häng med) men man får heller inte glömma Berts skojtokiga låt Hoppa Hulle. Eftersom han bara spelat in två låtar får väl de andra artisterna finna sig i att göra covers på samma låtar men det spelar väl ingen roll när det rör sig om två riktigt trallvänliga stycken.

Måhända är det dumt att bränna alla dessa guldkorn samma säsong. Kanske skulle man spä ut mina önskeartister med lite ordinära, färglösa dito. Det skulle till exempel vara spännande att höra Christer Sjögren tolka Onkel Kånkel, Malena Ernman tolka Vit Aggression eller Robyn tolka Bert Karlsson, och vice versa förstås. På så vis räcker också de färgstarka artisterna två säsonger och man förlänger nöjet.

Så mycket bättre

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kultur, Musik, Högerextremism, Sverigedemokraterna, Bert Karlsson, Kommunism, Feminism.

Jon Huntsman – pengar på banken

Speldjävulen har snärjt mig i sitt nät. Mitt intresse för sport är dock inte vad det en gång varit men numera kan man ju faktiskt spela på det mesta, däribland politik. Före EU-valet spelade jag på fyra olika valutfall. Det gick dock inget vidare även om ett av spelen förvisso fortfarande är öppet och med all sannolikhet kommer att gå in.

Kikade häromdagen på höstens riksdagsval men fann tyvärr inget spelvärt. Istället blev det att låta blicken skåda tvärs över Atlanten och två år in i framtiden för att hitta något som var intressant att satsa slantarna på, nämligen det amerikanska presidentvalet. Att spela på den mest troliga segrarinnan Hillary Clinton ger dock bara lite mer än dubbla insatsen tillbaka. När pengarna ändå ska vara låsta i över två år kan man ju med så lågt odds lika gärna gissa på aktier vilket ju också är betydligt säkrare. Nej, jag är ute efter någon högoddsare som i dagsläget inte alls är särskilt betrodd men som kan dyka upp som en joker så småningom. Valet föll slutligen på republikanen Jon Huntsman som är något av en mittenkandidat och därmed också borde vara en valvinnare. Han har vidare gott om utrikespolitisk erfarenhet i bagaget vilket med ett mer aggressivt Ryssland säkert kan behövas.

Huntsman ställde upp i republikanernas primärval förra gången det begav sig. Peo på bloggen www.usaval.se tjatade då en del om honom och hans chanser men det blev platt fall för Huntsman den gången. Precis som då blir också denna gång primärvalen extremt tuffa för Huntsman. Som republikanerna ser ut idag är det knappast lätt för någon som uppfattas vara en mittenkandidat att ta sig igenom dem. Nu har Huntsman dock redan varit med en gång och förhoppningsvis lärt sig av de misstag han gjort. Kanske får han tala lite tystare om att han tror att människan orsakar den globala uppvärmningen, något som ju inte går hem i ett alltmer verklighetsfrånvänt republikanskt parti.

Frågan är väl i slutändan hur gärna republikanerna vill vinna presidentvalet. De borde rimligen vara revanschsugna efter åtta år med Obama och ha vett nog att inte rösta fram någon ärkekonservativ kandidat som inte gillar bögar och varken tror på evolutionen eller global uppvärmning. Istället borde de satsa på någon av sina mer pragmatiska mittenkandidater. Med republikanerna är det dock svårt att veta något säkert.

Jag har sedan tidigare registrerat mig på Unibet men de hade ej med Huntsman som spelbart alternativ så jag fick lov att registrera mig hos konkurrenten Ladbrokes för att kunna lägga spelet. Ladbrokes ger oddset 67 gånger pengarna på Huntsman och med 150 satsade riksdaler kan jag kvittera ut strax över tiotusen i slutet av 2016.

Notera att precis som jag inte var köpt av Unibet är jag ej heller köpt av Ladbrokes. Ingen ersättning har utgått för detta inlägg.

Jon Huntsman
Looks like a million dollars or ten thousand SEK at least
(Bildkälla: Wikimedia Commons)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Amerikanska presidentvalet, Vadslagning, USA, Republikanerna, Jon Huntsman, Global uppvärmning.

Mikropartivalkollen 2014: Partiet De Fria

Tror du att Bilderberggruppen är en central del i den stora konspirationen mot mänskligheten? Är du extremt kritisk till bankväsendet och det sätt varpå pengar skapas? Vill du förbjuda GMO i Sverige? Tror du på chemtrails, det vill säga att det som påstås vara flygplanens kondensstrimmor egentligen är skadliga kemikalier som vi i hemlighet besprutas med? Misstänker du att påståendena om mänskligt orsakad global uppvärmning egentligen är en konspiration? Om svaren på dessa frågor är ja så ska du i september definitivt rösta på konspirationsteoretikernas parti nummer ett, Partiet De Fria.

Partiets ideologi är ett sammelsurium av de mer kända konspirationsteorierna. Det finns dock en viss slagsida mot vissa konspirationsteorier, exempelvis sådana involverande Bilderberggruppen. Det är nog ingen tillfällighet. En av partiets nyckelpersoner och grundare, Bo Jonsson, har nämligen länge varit engagerad kritiker av just Bilderberggruppen. Han har tidigare figurerat i sin egen konspirationsteoretiska roadmoviedokumentär Pink & Camo i vilken han tillsammans med kompisen, och sedermera också partikamraten, Shanti bilar från Rättvik till St Moritz för att protestera vid Bilderberggruppens möte. Värt att notera är att blott två och en halv minut in i filmen vänds kameran upp mot skyn för att dokumentera de chemtrails de två där tror sig se. Då och då kör de upp kameran i ansiktet på någon intet ont anande stackare de möter längs vägen och frågar vad denne vet om Bilderberggruppen. Det visar sig oftast vara noll och intet. När de två konspirationsteoretikerna inte tittar upp i skyn eller överraskar folk med märkliga frågor sitter de i bilen och svamlar om judar, bankväsendet och hur den globala uppvärmningen blott är en konspiration. Filmen innehåller oräkneliga meningslösa episoder som borde klippts bort och den är direkt plågsam att se. Inte ens jag, som ju ändå är perverst intresserad, klarade av att se mer än halva filmen.

Har man efter Pink & Camo inte tröttnat på skakig handkamera och överfallsintervjuade stackare som ser ut som levande frågetecken kan man titta på Partiet De Frias videos från 2013 års Almedalen i vilka de ställer frågor om Bilderberggruppen och chemtrails till kända politiker. Inte heller i Almedalen förra året kunde man dock låta bli att vända kameran mot skyn för att dokumentera lite chemtrails.

Partiet deltar självklart också i årets Almedalsvecka och idag blev det officiellt att en partiledare utsetts. Det blev Carl Norberg vilket måste sägas vara ett misstag av episka proportioner, till och med för ett foliehattsparti. Norberg är nämligen ökänd för sina antisemitiska konspirationsteorier och har bland annat ifrågasatt förintelsen. Det ska bli mycket intressant att följa efterspelet till partiledarutnämningen.

Avslutningsvis hör Partiet De Fria till de partier som inte registrerat sin partibeteckning. De gjorde förvisso en insats för att samla ihop namnunderskrifterna som behövs för att registrera och därmed skydda partinamnet men misslyckades. Att ett apart enmansparti som Vetenskapliga Partiet inte fixar det är fullt förståeligt men att ett apart flermansparti som Partiet De Fria går bet är märkligare. Partiet De Fria har ändå visst stöd, många har gett dem tummen upp på Facebook och de har också fått en hel del uppmärksamhet på olika konspirationsteoretiska sajter. Vore man konspirationsteoretiskt lagd skulle man kunna ana en konspiration bakom misslyckandet.

Partiet De Fria

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Partiet De Fria, Småpartier, Konspirationsteorier, Chemtrails, Antisemitism.

Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet

Höstens riksdagsval rycker allt närmare. Valtemperaturen är redan hög och media ger oss så gott som dagligen de färskaste opinionssiffrorna och analyser av partiernas senaste utspel. När det gäller bevakningen av de etablerade partierna finns inget att klaga på. Man måste dock fråga sig varför ingen håller koll på vad som händer i partisystemets undervegetation bland de småpartier som inte har skuggan av en chans att nå riksdagen. Jag kan ana varför men jag har ändå för avsikt att försöka fylla tomrummet genom att innan valet gå igenom ett antal av de obskyra partibildningar som står att finna för den som är redo att plocka fram förstoringsglaset och böja sig ned för att titta efter. Vi får se hur många mikropartier jag hinner och mäktar med.

Först ut blir Vetenskapliga Partiet. Att ha ett parti byggt på vetenskaplig grund är kanske ingen dum idé. Frågan är dock vilken vetenskap partiet vilar på egentligen. Partisymbolen är en hjärna, kanske är det partiledaren Martin Gustavssons egen. Den är i så fall till brädden fylld med bisarra konspirationsteorier av alla de slag ty på partiets hemsida torgför Gustavsson sådana i en aldrig sinande ström.

Han tror bland annat på så kallade chemtrails, det vill säga att flygplan i hemlighet besprutar oss med skadliga kemikalier. Partiledare Gustavsson menar också att judar låg bakom 11:e septemberattackerna och han hyllar den ökände amerikanske antisemiten David Duke. Vidare har Gustavsson nominerat Vladimir Putin till Nobels fredspris. (WebCite på de olika vansinnigheterna så att de bevaras till eftervärlden i den händelse något skulle plockas bort: 1, 2, 3, 4)

Vetenskapliga Partiet tycks vara ett enmansprojekt med ett par kortare episoder som undantag. Partiledaren och grundaren Martin Gustavsson har tidigare varit aktiv i Miljöpartiet och det mer obskyra Gröna Partiet, ett parti med radikala utbrytare från Miljöpartiet. Han kände sig dock tvingad att lämna båda partierna på grund av partikamraternas otillräcklighet. Angående Gröna Partiet menar Gustavsson att ”partiet blockeras av mindre mentalt bemedlade individer, kanske infiltratörer med uppgifta att just sabotera” (WebCite)

De två partiernas misstag kommer dock inte att upprepas i Vetenskapliga Partiet. Gustavsson skriver om hur man i hans parti ska gå tillväga för att undgå de andra partiernas olycka:

Partiet använder deliberativ demokrati och konsensus i största möjliga utsträckning för att fatta beslut. När detta inte lyckas, ex. pga. brist på motivation hos enskiljda medlemmar att vara vetenskapliga, avgör slutgiltigt partiledaren vad som är rätt väg att gå.

Partiledarens uppgift är alltså att hålla skutan på rätt köl och behålla partiets fokus och inriktning som är framtidens generationers väl. Politiker i andra partier kan alltså inte infiltrera partiet och med snabba majoritetsbeslut göra om det till något det inte alls ämnade vara såsom skett med de flesta demokratiska partier som först haft väldigt goda intentioner.

Samtidigt kan inte en eller ett fåtal okunniga individer genom konsensus blockera en logisk förändring som baserar sig på vetenskapliga fakta.

Denna ordning baserar sig på erfarenhet av andra partiers tillkortakommanden på området. Den som inte gillar denna goda men hårda styrning av partiet uppmanas att skapa ett nytt ledarskap och starta ett nytt parti som valsamverkar med Vetenskapliga partiet i valet.

(Webcite)

Partiledare Gustavsson har enligt egen utsago vid flera tillfällen varit tvungen att använda sig av den goda men hårda styrningen och slängt ut partimedlemmar för att därmed hålla skutan på rätt köl. Han skriver: ”Flera medlemmar har redan uteslutits pga. ovilja att ändra uppfatttning när de blivit överbevisade, pga. negativt beteende som tar vår kraft, pga. religiösa fantasier eller pga. passivitet.” (WebCite)

Ett sådant exempel var Andreas som ett tag var andra- och sistanamn på partiets riksdagslista. Denne fick dock i en kommentar till ett blogginlägg finna sig utesluten och ordinerad meditation för att bli positiv och konstruktiv.

Återstår att se hur det går för Vetenskapliga Partiet i höst. EU-valet gick hur som helst inget vidare. Möjligen fick de en röst i Tollarp men den som röstade lyckades i så fall tyvärr inte få partinamnet rätt när denne skrev ned det på en blank valsedel. Den optimistiske partiledaren ansåg dock ändå att valresultatet var en framgång för Vetenskapliga partiet då fyra av de partier som gick framåt; Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Feministiskt Initiativ, hade en hel del gemensamt med Vetenskapliga Partiet. Om Sverigedemokraternas framgångar skrev Gustavsson till exempel:

Sverigedemokraterna gick framåt rejält. Från 3,3% till 9,7%. Det verkar som om människorna i Sverige indirekt stödjer en populationsnedväxt i EU och att vi behåller vetenskapliga lagar och kultur intakt, för att inte tala om att det kommer trygga barnen. Vetenskapliga partiet anser att det är väldigt bra. Med en sådan intelligent kultur kan vi dessutom balansera folkmängden på en nivå som är hållbar för framtidens generationer i EU och öka intelligensen i samhället på lång sikt. Sverigedemokraterna vill göra Sverige självständigt och återföra en välfärdspolitik värd namnet och de vill ha en ny folkomröstning om EU-medlemskapet. Sverigedemokraterna har dessutom röstat för fred i Sveriges riksdag. Att Sverigedemokraterna stärks ser jag som något alldeles utmärkt.

(Webcite)

Med en sådan obändig förmåga att se framgång i andras valresultat kommer nog även riksdagsvalet att bli en succé för Vetenskapliga Partiet oavsett antal röster.

Vetenskapliga Partiet

Liknande inlägg på denna blogg:
I början av året skrev jag om Atlantispartiet, ett lokalt Östersundsparti bestående av två avhoppare från Sverigedemokraterna.
I ett annat inlägg skrev jag om Medborgarpartiet, ett högerextremt, katolskt enmansparti som hade sin glansperiod under tidigt 90-tal.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Vetenskapliga Partiet, Småpartier, Konspirationsteorier, Antisemitism, Chemtrails.

Herr Berg och historien om hur många faktiskt fick det betydligt bättre

I mars kom Ut ur Kalahari: drömmen om det goda livet, tredje delen i Lasse Bergs trilogi om människan och dess utveckling. Jag beställde boken ganska omgående men det blev inte av att läsa den förrän nu i början av juni vid en poolkant på Cypern under en av mina rara utlandsvistelser.

Jag uppskattade de två tidigare delarna i trilogin, Gryning över Kalahari: hur människan blev människa om vår arts ursprung och natur samt Skymningssång i Kalahari: hur människan bytte tillvaro om övergången från ett jämförelsevis problemfritt jägar- och samlarliv till en betydligt hårdare tillvaro som jordbrukare. Den senare av de två böckerna skrev jag för övrigt ett inlägg om på bloggen.

I den avslutande delen tittar Lasse Berg på det senaste halvseklets utveckling och vad den betytt för det stora folkflertalet. Han tillåter sig att bli personlig och berättar om de resor han gjorde i Afrika och Asien för decennier sedan och hur saker och ting för det mesta förändrats till det bättre när han nu återvänder. Man får också en rejäl dos utvecklingsekonomi på köpet.

Lasse Berg uppskattar givetvis utvecklingen och att fattigdomen är på väg att utplånas. Samtidigt menar han ändå att, trots att vi fått det bättre materiellt sett, på många sätt blivit olyckligare av den senaste tidens utveckling eftersom den är på kollisionskurs med vår natur. Lasse Berg skriver:

Även om vi är osannolikt flexibla så mår människan dåligt, för att uttrycka det modernt, när hon avlägsnar sig alltför långt bort från de värden hon under evolutionen fått präglade i sitt inre. När en del av mänskligheten i stället för det naturliga arbetet på ett par tre timmar om dagen sliter livet ur sig, medan en annan del ställs utanför detta sammanhang, ja då blir alla olyckliga. När vårt människovärde inte längre är självklart, utan dagligen och livet igenom måste återerövras med till exempel rätt märke på väskan, eller en hög lön, får vi problem med vår natur. När vi inte längre får chansen att göra en annan lycklig förlorar vi en grundläggande del av vår mänsklighet. Då dör människans medfödda optimism.

(Källa: Berg, L. (2014), Ut ur Kalahari: drömmen om det goda livet, s. 337)

Jag tänker mig dock att det på en del sätt kan vara tvärtom, att vi faktiskt är på väg att anamma vår natur mer än vad vi tidigare gjort. Redan när jag läste den första boken i trilogin tänkte jag att den avslutande Lasse Berg-bok jag skulle vilja läsa vore en som knöt ihop säcken och betonade att den senaste tidens utveckling på många sätt innebär att vi hittat tillbaka till ursprunget efter den långa och tärande utflykt vår art inledde när vi lämnade jägar- och samlarlivet för att istället börja leva som jordbrukare. Utan att idealisera ursprungstillvaron var den ju ändå på många sätt att föredra framför det hårda livet som jordbrukare.

Om jag ska skjuta från höften och lite snabbt lista sådant där vi under modern tid kanske rört oss mot sådant som är mer i harmoni med vårt ursprung och vår natur så gäller det för det första kvinnornas frigörelse. I många av de jordbrukssamhällen som uppstod kom ju kvinnor att ha en sämre ställning än i den tidigare jägar- och samlartillvaron. När rättigheterna för kvinnor nu stärks världen över är det alltså i harmoni med vårt ursprung. Sammankopplat med detta är vår tids friare sexualmoral och acceptans för sådant som en seriemonogam livsstil. Det var ju främst i jordbrukssamhällen som det uppstod ett starkt behov av att tygla människors sexualitet, ett behov som antagligen inte var lika starkt under människans förhistoria. Vidare har vi den demokratiseringsvåg som dragit över världen och gjort vårt samhälle mindre hierarkiskt, likt de jägar- och samlargrupper vi en gång levde i. Världen har också blivit fredligare vilket kan sägas vara något som passar den leende apan utan vassa hörntänder. Hur fredligt jägar- och samlartillvaron egentligen var tvistar väl förvisso de lärde om. Slutligen har vi också den moderna tekniken som innebär att människan, den sociala apan, får enklare att tillfredsställa behovet av kontakt med sina medmänniskor. Lasse Berg är förvånande nog mer pessimistisk när det gäller den nya tekniken och tycks snarare mena att den gör människan olyckligare.

Avslutningsvis kan jag rekommendera Lasse Bergs böcker. Den tredje boken skiljer sig förvisso en del från de två tidigare men de är alla klart läsvärda.

Ut ur Kalahari

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Lasse Berg, Tillväxt, Människans natur, Feminism, Evolutionspsykologi, Demokrati.

Och nu lite sport

Fotbolls-VM har dragit igång men jag har ännu inte lyckats bli uppslukad av tillställningen. Eftersom jag för tillfället är pappaledig finns det ju faktiskt möjlighet att avnjuta sport i en omfattning jag inte annars skulle kunna göra. Vid OS i vintras såg jag till exempel alla svenska medaljer live vilket inte varit något jag haft chansen till på länge. Efter detta frosseri i idrott kände jag mig dock smutsig och äcklig, likt en porrmissbrukare eller hetsätare som gett efter för sin last.

Jag är dock egentligen inte särskilt sportintresserad, numera är det faktiskt bara vid vinter & sommar-OS samt fotbolls-VM & EM som jag kan uppbringa något nämnvärt intresse. Mitt intresse peakade nog tyvärr redan för 20 år sedan, lagom till fotbolls-VM 94. Det var därför glädjande att SVT med anledning av jubileet sände en tvådelad dokumentär om den minnesvärda svenska bronsbragden för två decennier sedan. Jag tänkte att genom att se den kunde jag kanske låta min ungdoms hängivenhet smitta av sig på den äldre upplagan av mig och elda på intresset för sommarens turnering. Så blev det nog inte men dokumentären var i alla fall mycket sevärd. Den dramatiska matchen mot Rumänien gavs självklart stort utrymme. Utanför det sportsliga handlade det kanske främst om Klas Ingessons kamp mot cancern. Ingesson var lite ifrågasatt i landslaget när det begav sig men kämpen från Ödeshög var ändå min favorit och det var nog tyvärr sista gången jag tillät mig ha en idol.

Ett annat sätt varpå jag försökte underblåsa mitt intresse för denna sommars fotbolls-VM var genom att tippa vinnaren hos Unibet innan turneringen drog igång. Jag lade en hundring vardera på skrällarna Italien (26 gånger pengarna), Uruguay (28 gånger pengarna), Holland (35 gånger pengarna) och Elfenbenskusten (140 gånger pengarna). Hoppas det går bättre än när jag tippade på politik häromsistens. Alla utom Uruguay har hur som helst i skrivande stund sjunkit i odds.

Ingen ersättning har utgått för detta inlägg, jag låter mig icke köpas.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Idrott, Klas Ingesson, Cancer, Dokumentärer, SVT, Vadslagning.

Fulltid för Uppsala Filmstudio våren 2014

Det har blivit dags att summera andra halvan av Uppsala Filmstudios vårprogram, första halvan skrev jag ju om i slutet av mars. Precis som under den tidigare delen hann jag under den senare med att se fyra av de filmer som bjöds.

På palmblad och rosor är en filmatisering från 1976 av Slas roman med samma namn. Det är 70-tal, det är lite naket men framförallt är det Janne ”Loffe” Carlsson som far ut i långa absurda existentiella monologer. Handlingen kretsar kring en gammal lam tant som ”Loffes” karaktär hittar i en stuga i skogen. Stundtals känns det som stor film men lite störande är samtidigt några episoder som verkar vara inlagda för att roa men närmast andas pilsnerfilm. I slutändan får dock Slasmonologerna, omisskännliga för den som vuxit upp med statstelevisionens barnprogram, fälla avgörandet och betyget blir därför en fyra. (Betyg 4/5)

Ett av säsongens teman var westernfilmer. Det blev dock bara en sådan för min del, Harmonica – En hämnare, en klassiker från slutet av 60-talet. Filmen är den typ av western där männen är hårda som flinta och eventuella kvinnliga karaktärer är prostituerade. Harmonica – En hämnare fixar knappast bechdeltestet. Filmen är dock mycket välgjord med vackert foto ackompanjerat av Ennio Morricones särpräglade musik. (Betyg 4/5)

Man skulle nästan kunna tro att filmen Storstadshamn från 1954 med Marlon Brando i huvudrollen fått sitt manus skrivet av Uppsalas mörkblått borgerliga studentförening Heimdal. I filmen är facket en maffiaorganisation som belönar de som lyder dem med jobb där de inte behöver göra något och de goda människorna är kyrkans folk. (Betyg 3/5)

När det gäller Flugan, en annan klassiker från 50-talet i vilken en vetenskapsman råkar förvandla sig till delvis fluga, skulle man om man vill fortsätta spekulera i konspirationer kunna mena sig se att den amerikanska kristna högern haft ett finger med i spelet. Filmen handlar nämligen om hur vetenskaplig strävan kan vara destruktivt och farligt. Kanske är det lite långsökt, men vidare skulle man i filmen också kunna finna en kritik av gränsöverskridande och förvirrande mellanformer, såsom den österrikiska schlagervinnaren häromsistens. (Betyg 4/5)

Slottsbiografen exteriör

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kultur, Film, Uppsala, Genus, Science Fiction, Slas, Konspirationsteorier.

Europaparlamentsvalet 2014 och jag

Jag har velat fram och tillbaka huruvida jag ska stoppa Socialdemokraternas eller Miljöpartiets valsedel i kuvertet den 25:e maj.

Europarlamentsvalet har blivit allt viktigare och särskilt viktigt är det när det gäller miljöfrågorna eftersom de ofta är gränsöverskridande till sin natur. Man har möjlighet att på EU-nivå lösa de miljörelaterade problem som nationerna var och en för sig har svårare att lösa.

Vid förra europaparlamentsvalet kunde jag ju rösta på Socialdemokraterna men ändå döva miljösamvetet genom att kryssa finfina Åsa Westlund. Detta val är detta tyvärr omöjligt eftersom hon inte ställer upp för omval. Förvisso finns det andra miljömedvetna sossar man skulle kunna kryssa, till exempel förstanamnet Marita Ulvskog. Det går dock inte att komma ifrån att en röst på Miljöpartiet ändå med all sannolikhet kommer att vara en röst på en mer radikal miljöpolitik och det får därför bli deras valsedel som slinker ned i kuvertet bakom skärmen på söndag.

Men så var det ju det här med Miljöpartiets kandidater. Förstanamnet Isabella Lövin känns självklart hur bra som helst, hennes omtalade arbete för reformer av EU:s fiskepolitik har tydligen varit fantastiskt. Det är längre ned i listan det inte känns bra. Miljöpartiet ligger bra till i opinionsmätningarna och det verkar som om de faktiskt kommer att erhålla tre mandat. Det innebär, såvida personkryssen inte förändrar något, att ett av dessa mandat kommer att gå till tredjenamnet Bodil Ceballos. Hon är den typ av miljöpartist som verkligen förtar glädjen i att rösta på partiet. Ceballos tillhör nämligen den vetenskapsfientliga fraktionen i Miljöpartiet och har i riksdagen bland annat bidragit med en motion om att skapa lågstrålande zoner för att skydda ”elöverkänsliga” samt en motion om att införa undantag för waldorfskolorna från de nationella proven som ju waldorfskolorna inte brukar prestera något vidare på. Visst känns det surt att vara med att rösta in den typen av förhållningssätt till världen men man får väl försöka ”tage det gode med det onde” som regissören Lars von Trier brukade säga i slutet av serien Riget.

Bland de olika miljöproblemen tornar givetvis klimatförändringarna upp sig som allra viktigast, faktiskt som vår tids ödesfråga. Att jag tillmäter klimatfrågan tyngd får också styra mitt val av personkryss. Även om jag som sagt gillar förstanamnet Lövin så blir det att kryssa ett namn längre ned i listan, nämligen klimatveteranen Karin Svensson Smith. Jag kan ju i alla fall fantisera om att hon kryssas förbi Ceballos.

Liknande inlägg på denna blogg:
Så resonerade jag inför valet 2010.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, EU, Val 2014, Pseudovetenskap, Global Uppvärmning.

Första maj i Uppsala anno 2014

Som vanligt såg jag till att ta mig ut på första maj. Det var ovanligt kylslaget och på sina ställen låg det faktiskt snö på backen. Det kändes dock ändå att det på något sätt var vår i luften, en röd vår som lovade regeringsskifte. Fler människor än vanligt demonstrerade och Vänsterpartiet hade fått ihop ett imponerande långt demonstrationståg som nästan tycktes sträcka sig från Vaksala torg upp till Slottsbacken.

När Vänsterpartiets tåg kom upp till Slottsbacken kom deras blodröda fanor att avteckna sig mot den nyfallna snön i sluttningen. På grund av de senaste dagarnas värme hade träden slagit ut och de klargröna skotten lyste också upp sammankomsten. Denna kontrasternas färgprakt symboliserade kanske vad som komma skulle, det röda och det gröna vår nya regering och det vita att vi äntligen skulle få vända och börja på ett nytt blad efter åtta långa år.

Vänsterpartiet mot Slottsbacken

Vänsterpartiet uppför Slottsbacken

Vänsterpartiet i Slottsbacken

Vänsterpartiets förstamaj-möte

Vänsterpartiet förstamaj-tal

Vänsterhund
Vänsterpartiet var nog det parti som inte bara hade flest människor i sitt demonstrationståg, utan också klart flest hundar.

Det var nog dock inte bara ett kommande regeringsskifte som gjorde att många var spända av förväntan denna första maj. Vi var nog också en del som gått och undrat om Kommunistiska Partiet skulle ha den nordkoreanska fanan i täten av sitt demonstrationståg i år. Efter att i flera år haft den ökända diktaturens flagga i tågets främsta led försvann den ju plötsligt förra året. Var det bara någon som försovit sig eller var det ett trendbrott? I år skulle vi få svaret och det visade sig att den nordkoreanska fanan fortfarande var puts väck, ett trendbrott alltså!

Kommunistiska Partiet anno 2014
Kommunistiska Partiet ställer upp utanför Stadsbiblioteket anno 2014

Nordkoreanskfangraf
Statistikkällor: (Första maj 2011: 1 st nordkoreansk fana), (Första maj 2012: 1 st nordkoreansk fana), (Första maj 2013: 0 st nordkoreanska fanor).

Det är ju förhållandevis många som har demonstrationståg i Uppsala första maj. Sedan tidigare är det Kommunistiska Partiet, Syndikalisterna, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna. I år kunde Feministiskt Initiativ räkna in sig i skaran och det märktes att det nog faktiskt började bli lite trångt på Uppsalas gator. Exempelvis krockade Vänsterpartiets tåg med Feministiskt Initiativs och de senare fick göra halt ett slag innan polisen tillät dem fortsätta. I videon nedan kan man se de två demonstrationstågen passera varandra på samma gata. Feministiskt Initiativ tågar åt vänster och Vänsterpartiet åt höger.

Tidigare år har jag hängt rätt mycket på Kristdemokraternas manifestation för familjen. Nu gick jag bara förbi där ett kort slag. Hann dock med att höra EU-parlamentskandidaten Ebba Busch komma med det mest EU-negativa uttalande jag hört hitintills: ”Jag anser att en av EU:s kärnuppgifter är just den gränsöverskridande brottsligheten.” Nja, att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten var kanske vad hon egentligen menade var en av kärnuppgifterna.

Någon skulle för övrigt verkligen behöva hitta på lite nya ramsor och slagord. Den småpubertala ”Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag!” var det flera demonstrationståg som skanderade, bland annat Syndikalisterna vilket man kan lyssna till i videon nedan.

Syndikalisterna hade också de klart sämsta högtalarna av de inblandade och de borde verkligen skramla ihop till en ny ljudutrustning.

Det sista första majmötet jag besökte var Socialdemokraternas. De håller numera till i Parksnäckan i Stadsparken. Tidigare hade de sina första maj-möten på Vaksala torg men på det vidsträckta torget tenderade ju deras möten att se löjligt små ut och det var väl antagligen därför de flyttade.

Socialdemokraterna i Parksnäckan

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Första maj, Uppsala, Vänsterpartiet, Kommunistiska Partiet, Feministiskt Initiativ, Socialdemokraterna.