Jonas – Sida 13

Mikropartivalkollen 2014: Hälsopartiet

En av detta vals mest optimistiska satsningar är nog Hälsopartiet som av hemsida och Facebookaktivitet att döma inledde sin verksamhet i lördags, blott åtta dagar före valet.

Hälsopartiet är ännu ett i raden av vad man lite elakt skulle kunna kalla foliehattspartier. För att vara ett sådant så innehåller partiprogrammet få överraskningar. De är emot chemtrails, GMO, trådlösa nätverk, vaccinationer och banker. De är för sådant som alternativmedicin och flummig pedagogik i skolan. Enda gången de kliver in och överraskar är när de skriver om vad de vill förbjuda på internet, det tredje hade man nog faktiskt aldrig kunnat gissa sig till.

Inför ett fritt, ocensurerat internet utan myndighetsinblandning, med undantag för kränkande material som nätmobbning, barnporr och narcissism.

(WebCite)

Det är bara spekulation från min sida, men kanske är det nya partiets initiativtagare ett litet gäng som varit missnöjda med det mer etablerade Partiet De Frias utveckling och som därför startat eget. Hälsopartiets partiprogram är i mångt och mycket också väldigt likt Partiet De Frias gamla program. En sak som talar för att Hälsopartiet faktiskt använt material från Partiet De Fria är en felskrivning i partiprogrammet. Det verkar som om man med hjälp av ”sök och ersätt-funktionen” bara bytt ut partinamnet i Partiet De Frias texter. I stycket om elallergi nedan har De Fria dock stavats fel och orden har därför blivit kvar i Hälsopartiets program eftersom det inte fångats upp av ”sök och ersätt-funktionen”:

Timvis mätning av elförbrukning kräver installation av radiosändare i hushållen som skapar sk. smutsig el i ledningarna vilket kan drastiskt försämra hälsan hos den snabbt växande gruppen elöverkänsliga i samhället. De Fira kräver en uttrycklig rätt inskriven i ellagen (1997:857) för alla hushåll att behålla månadsvis elmätning

(WebCite)

Om det nu är så att det rör sig om ett gäng som varit missnöjda med Partiet De Fria, vilket dock inte alls är säkert, så undrar man givetvis vad som orsakat det hela. Ska man spekulera vidare så handlar det kanske om så kallade chemtrails.¹ Information om faran med chemtrails är det första som möter en på Hälsopartiets hemsida, så det verkar vara en prioriterad fråga.

I Partiet De Frias gamla partiprogram, som inte längre står att finna på deras hemsida, fanns också chemtrails med. När deras nya valmanifest släppte tidigare i förra veckan stod dock inte en enda rad om chemtrails att finna. I en video med konspirationsteoretiska veteranerna Henning Witte och Jüri Lina, i vilken man kritiserar Partiet De Fria, påstås att teorierna om chemtrails nyligen blivit omtvistade i partiet och att den typen av teorier inte längre uppskattas av partiledningen.

Oavsett om Hälsopartiet är någon sorts utbrytare ur Partiet De Fria eller ej så har det tydligen stormat en del kring Partiet De Fria på sistone och det har varit en del interna bråk bland konspirationsteoretikerna. Det är väl också det som är problemet med konspirationsteorier. De tenderar att svälla ut och allting blir en del av den stora konspirationen, även de som faktiskt är ens meningsfränder.

Fotnot:
[1] De som tror på chemtrails menar att det vi tror är kondensstrimmor från flygplan egentligen är giftiga kemikalier som illasinnade makter besprutar oss intet ont anande stackare med.

Hälsopartiet

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria, Demokraterna, Enhet, Lifepartiet, Landsbygdspartiet Oberoende.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014,Småpartier, Hälsopartiet, Partiet De Fria, Chemtrails, Konspirationsteorier.

Mikropartivalkollen 2014: Landsbygdspartiet Oberoende

De mikropartier jag tidigare skrivit om i följetongen Mikropartivalkollen 2014 är med all sannolikhet dagsländor som kommer att vara borta om tio år. Det nyandliga partiet Enhet kan förvisso finnas kvar och streta på men det är väl mycket osannolikt att de fått någon form av genomslag. Ett parti som däremot kanske skulle kunna vara något för framtiden om de satsar rätt är Landsbygdspartiet Oberoende. Det parti som tidigare ägde landsbygdsfrågorna, Centerpartiet, är ju faktiskt inte alls lika förknippade med dem längre och det finns därför ett ideologiskt tomrum att göra till sitt för den som är redo att satsa.

Inför förra riksdagsvalet skrev jag om partiet Landsbygdsdemokraterna. Även om de också påstod sig vara ett landsbygdsparti så var de ändå i slutändan främst fokuserade på vargfrågan. Landsbygdsdemokraterna existerar dock inte längre utan uppgick 2012 i Landsbygdspartiet Oberoende.

Jämfört med Landsbygdsdemokraterna är Landsbygdspartiet Oberoende faktiskt ett stort fall framåt och de har ett betydligt bredare program. Dock är även de mycket radikala i vargfrågan och vill inte ha någon frilevande varg i Sverige. Också när det gäller många andra frågor kan man inte anklaga partiet för att vara särskilt grönt. Snarare tycks det ofta präglas av en bakåtsträvande ”Not in my backyard”-attityd och man vill exempelvis införa begränsningar för byggandet av vindkraft.

Bilen är också något av partiets heliga ko, vilket man ju på sätt och vis kan förstå eftersom man på landsbygden är beroende av den på ett helt annat sätt än i staden. I det lokala programmet för Uppsala skriver man bland annat att man vill avskaffa dubbdäcksförbudet som råder på ett par av gatorna i stadens centrum. Betydligt mer svårgenomförbart är nog det nationella målet att sänka bensinpriset för landsbygdsborna. Detta har Landsbygdspartiet Oberoende tänkt genomföra genom att ha skilda skattesatser på bensin beroende på var man bor. I sin informationsfolder skriver man: ”Vi anser att drivmedelsbeskattningen skall vara differentierad och baseras på avståndet till den med kollektivtrafikförsedda tätorten.” Det skulle vara väldigt spännande att se hur ett sådant system fungerade i praktiken. Byråkratin och kontrollapparaten runt den reformen skulle troligen bli något alldeles extra.

Lustigt nog är GMO-frågan den enda fråga där de intagit en för miljörörelsen typisk ståndpunkt. Partiet är där lika restriktiva som i vargfrågan och vill varken att GMO-produkter ska få importeras till eller användas i Sverige. Ställningstagandet motiveras inte närmare och känns även det enbart bakåtsträvande då det är svårt att se vad som egentligen skulle vara ett problem med GMO-tekniken i sig. GMO-motståndet tycks hursomhelst vara något som förenar alla mikropartier.

Landsbygdspartiet Oberoende

På något sätt känns det faktiskt inte som att det är mycket till landsbygdsparti om man i allt eftersträvar att ge landsbygden de fördelar man ser med staden. Man ska ha lika mycket vargar som Stockholms innerstad och landsbygdsbon ska i slutet av månaden ha spenderat ungefär lika mycket pengar på bensin som stadsbon. För att påvisa det absurda i det skulle man kunna föreställa sig partiets motpol Urbanpartiet Oberoende som istället eftersträvar att ge landsbygdens alla fördelar till stadsborna, exempelvis samma låga bostadspriser i staden som på landsbygden.

Nu blev mitt blogginlägg tyvärr ganska negativt. Partiet har dock också en del bra poänger som förtjänar att tas upp. De har rätt i att basservice och kommunikationer givetvis bör kunna upprätthållas även på landsbygden och att utbyggnaden av IT-kommunikation måste sägas vara mycket viktig för landsbygdens framtid. Vidare kan man också, precis som Landsbygdspartiet Oberoende, oroa sig över Sveriges låga självförsörjningsgrad vad gäller livsmedel. I sin informationsfolder sprider de dock tyvärr myten att den är lägre än 50%. Intressant är också partiets förslag till skatteomläggning. Man vill att skatten på naturresurser och energiproducerande anläggningar ska komma kommunerna till del istället för staten. Det är väldigt lätt att se dagens skattesystem som ”naturligt” men det är ju egentligen ganska godtyckligt och en skattereform som den Landsbygdspartiet Oberoende föreslår skulle med ens göra några av de fattigaste kommunerna mycket rika. Även om man inte är för en sådan skatteomläggning kan man ju ändå lite ödmjukt ha sådant i bakhuvudet när man talar om ”orättvisa” Robin Hood-skatter och liknande.

Kanske borde partiet lägga tyngdpunkten på sådant som ovan snarare än att göra sig till megafon för högljudda särintressen som varghat, vindsnurrehaverism och bensinprisgnäll.

Landsbygdsparti på stadens torg
En fördel med mikropartier är att deras partiledare är mer tillgängliga än de etablerade partiernas. Igår bytte jag några ord med partiledaren när Landsbygdspartiet Oberoende stod på Stora Torget i Uppsala.

Här följer WebCite på lite av partiets material utifall partiet ändå skulle bli en dagslända och de ideologiska ställningstagandena behövs i den framtida statsvetenskapliga forskningen om försök att starta upp landsbygdspartier: Partiprogram, valmanifest, informationsfolder.

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria, Demokraterna, Enhet, Lifepartiet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Småpartier, Landsbygdspartiet Oberoende, Landsbygdsdemokraterna, Varghatare, Uppsala.

Eros gyllene medelväg

ANNONS – SPONSRAT INLÄGG

På temat sexualitet har jag tidigare skrivit om böcker författade av de två motpolerna Sylvanus Stall och Dick Wase. Klyftan mellan de två författarnas uppfattningar om hur sexualiteten skall hanteras är himmelsvid. Puritanen Stall ser sexualiteten som något farligt som måste omgärdas med skam och skuld. Att avhålla gossar från att onanera är till exempel absolut nödvändigt, om man så är tvungen att skrämma livet ur de små. Den extreme sexliberalen Wase ser istället knappt behov av några som helst restriktioner på de sexuella begären. Att den enes frihet ibland kan inkräkta på den andres, att makt bör problematiseras och att man kanske måste uppnått en viss ålder för att kunna anses vara fri att samtycka till några sexuella aktiviteter tycks inte föresväva den gode Wase.

Var någonstans mellan dessa två extremer finner vi då ett sunt förhållningssätt till sexualiteten, ett förhållningssätt som innebär att myndiga individer, utan att behöva ta hänsyn till några tabun, är fria att leva ut sin sexualitet ensamma eller med vemhelst som samtycker, så länge ingen lider skada? Kanske finner vi faktiskt just ett sådant förhållningssätt i sexbutiken Kinoshoppings utbud av olika sexattiraljer.

För egen del är min libido död och begraven sedan länge men det hindrar ju inte att jag tipsar andra om en möjlighet till lite glädje. Sexbutiken verkar ha rullande rabatter på de olika sortimenten. Förra veckan hade de rea på verktyg för anal stimulans och denna vecka är det kläder och skor som gäller. Om man har tålamod och kan planera sina inköp behöver man alltså inte vara stadd vid kassa för att hänge sig åt den roligaste och hälsosammaste av de sju dödssynderna. I slutändan handlar det givetvis om jämlikhet och rättvisa. Att utforska stolgångens nöjen ska inte enbart vara för de besuttna och manlig G-string ska inte behöva bli en klassmarkör!

Notera att ekonomisk ersättning har utgått till mig för detta inlägg.

Älskog

Jan Lindholm – konspirationsteoretikernas go-to guy i riksdagen

Via bloggen Jag vill vara farlig har jag hittat bloggen som tillhör Sven Anér, den verklige veteranen bland de privatspanare som försöker lösa Palmemordet. Han har inriktat sig på det så kallade polisspåret och påstår sig till och med veta vem som den ödesdigra natten höll i mordvapnet i korsningen Sveavägen – Tunnelgatan. Enligt Anér var det Anti Avsan, då polis, sedermera domare och riksdagsman för Moderaterna. Nu är Anér förvisso inte ensam om att peka ut Avsan som Palmes mördare, det finns faktiskt även andra i den konspirationsteoretiska svängen som också gör det.

Man behöver bara läsa några av de senaste inläggen på Anérs blogg för att inse att de är skrivna av en mycket förvirrad människa. Med tiden tycks hela världen omkring Anér ha blivit involverad i konspirationen mot honom och hans försök att avslöja Palmes mördare. Bland andra är UppsalaTidningen, Eriksbergs vårdcentral samt elektronikbutiken Alina i Uppsala involverade i den stora konspirationen.

När jag satt och skummade igenom de långa och ganska förvirrade inläggen dök då och då ett bekant namn upp, nämligen den miljöpartistiske riksdagsmannen Jan Lindholms. Jag har ju tidigare skrivit om det anmärkningsvärda i att Lindholm gett Riksdagens UtredningsTjänst i uppdrag att utreda förekomsten av så kallade chemtrails, en extrem konspirationsteori.

Det tycks mig faktiskt som om Anér och riksdagsman Lindholm haft en del kontakt rörande Palmemordet, polisspåret och Avsans inblandning. Bland annat redogör Anér på sin blogg för vad Avsan av allt att döma privat sagt till Lindholm i riksdagens korridorer.

Inte bara det, kontakten mellan Anér och Lindholm verkar till och med ha gett avtryck i den senares arbete i riksdagen. I en skriftlig fråga till justitieminister Beatrice Ask i slutet av förra året rörande Palmemordet nämner Lindholm just Sven Anér:

Ett stort antal så kallade privatspanare har önskemål om att få ta del av hemligstämplat material för att kunna bevisa sina slutsatser. Exempelvis skulle kanske det material som den numera avlidne Olle Alsén berättat för kollegan Sven Anér om samt andra förhörsprotokoll som Anér förvägrats tillgång till kunna föra frågan framåt.

Ännu ett exempel på hur Anérs idéer letat sig in i riksdagsarbetet är det Anér anser vara det främsta argumentet för att Avsan faktiskt är Palmes mördare, och som han ofta upprepar på sin blogg:

Jag får ju ofta frågan vilket jag anser vara det tyngsta indiciet mot Avsan, och jag brukar svara: att jag inte har blivit stämd. Jag brukar testa med goda vänner: Hur skulle du ha gjort om du varit oskyldig? Hållit tyst? Svaren har alltid blivit: Självfallet inte. Vore beskyllningen utan grund skulle jag självfallet ha sett den som grovt förtal. Och stämt.

I en interpellation till justitieminister Beatrice Ask 2009 i vilken Jan Lindholm tog upp polisspåret i allmänhet och anklagelserna mot Avsan i synnerhet kom Lindholm som av en händelse att till punkt och pricka upprepa just denna Anérska käpphäst:

Att en känd författare öppet anklagar en högt uppsatt representant för rättsväsendet för att vara Palmemördaren utan att någon rättsvårdande instans tycks reagera uppfattar många som att makteliten inte vill att en rättslig prövning av detta utpekande prövas. Jag har uppfattat att många tar denna tystnad som ett indirekt erkännande. Detta om något är ägnat att gräva rättssamhällets grav.

[…]

Avser ministern att vidta någon åtgärd med anledning av att en högt uppsatt företrädare för landets rättssystem, en domare, öppet i medierna utpekas som statsministermördare?

Vad Sven Anér beträffar så är det inte mycket att orda om. Att Anti Avsan inte ser någon mening i att stämma en uppenbarligen gravt förvirrad människa för förtal är ändå fullt förståeligt. Mer anmärkningsvärt är att Jan Lindholm i sitt arbete i riksdagen, i interpellationer och formella frågor till justitieministern, tycks göra sig till kanal för konspirationsteoretiker. Att han dessutom i interpellationerna och frågorna antyder att en kollega i riksdagen har begått mordet på Palme gör knappast saken bättre.

Det är ju i så fall inte första gången som Lindholm låter sig göras till kanal för suspekta intressen. När jag skrev om hur Lindholm gav Riksdagens UtredningsTjänst i uppdrag att utreda chemtrails framkom ju att det i riksdagens lokaler förekommit mystiska möten där man tillsammans formulerade frågeställningarna till Riksdagens UtredningsTjänst. Förutom Lindholm var den ende kände deltagaren på de mötena redaktören för den alternativa och konspirationsteoretiska nyhetssajten Newsvoice. Detta gör att man frågar sig huruvida Jan Lindholm är något av konspirationsteoretikernas go-to guy i riksdagen? Det är tydligen han man vänder sig till om man vill låta sin konspirationsteori dryftas i vårt riksdagshus.

Anér är hur som helst nöjd med Lindholms insatser och i ett öppet brev till Maria Wetterstrand som han publicerat på sin blogg prisar han Lindholm för dennes arbete i riksdagen med att bringa klarhet i Palmemordet:

Maria jag har under 23 års arbete med denna affär, varav de tre senaste med Avsan i centrum, aldrig sett minsta tecken på att miljöpartiet eller någon av dess representanter någonsin funnits på minsta sätt involverad i Palmeaffärens irrgångar. Däremot har ju Jan Lindholms (mp) aktioner varit ytterst viktiga för den framtida utvecklingen. Kunde inte miljöpartiet då verkligen gå i bräschen för den upprensning som i dag ter sig absolut nödvändig?

Avsan tycks för övrigt vara mycket medveten om Lindholms roll som Anérs kontaktperson i riksdagen då han genom Lindholm tydligen ska ha skickat hälsningar till Anér om att sluta upp med sina konspirationsteorier eftersom det upplevdes som jobbigt för Avsans familj.

Avslutningsvis, en fråga som är till synes totalt oväsentlig men som jag grunnat en hel del på när jag skrivit detta inlägg är huruvida Jan Lindholm och Anti Avsan hejar glatt på varandra när de möts i riksdagens korridorer?

Jan Lindholm
(Bildkälla: Wikimedia commons, Foto: Miljöpartiet de gröna)

Tidigare inlägg på denna blogg om Jan Lindholms flörtande med konspirationsteorier:
I det första inlägget skrev jag om hur Lindholm gett Riksdagens UtredningsTjänst i uppdrag att utreda chemtrails, en extrem konspirationsteori.
I det uppföljande inlägget skrev jag om frågorna Lindholm fick av media angående chemtrailsutredningarna och luckorna i hans svar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Jan Lindholm, Konspirationsteorier, Palmemordet, Riksdagen, Miljöpartiet, Uppsala.

Mikropartivalkollen 2014: Lifepartiet

Nästa mikroparti att granska inför valet är Lifepartiet. Det är ett relativt nybildat parti vars långsiktiga mål är att komma in i riksdagen. I höstens val ställer man dock enbart upp i valen till Stockholms läns landstingsfullmäktige och Stockholm stads kommunfullmäktige. Enligt uppgift från en person som deltagit på ett seminarium under almedalsveckan tycks partiet faktiskt ha fötts ur ett missnöje med grundarens dåvarande arbetsgivare:

Jag var på svenska akupunkturförbundets seminarium i Almedalsveckan. I frågestunden reste sig en kvinna och pratade om hur hon för många år sedan forskat på holistisk vård på dåvarande Pharmacia. När de sen blev uppköpta av amerikaner så sa de åt henne att sluta med det, men hon ville fortsätta. Facket stödde henne inte och till slut sa hon upp sig och startade en förening och så småningom ett nytt parti: Lifepartiet.

Lifepartiet måste sägas påminna ganska mycket om det redan etablerade nyandligt influerade partiet Enhet. I inledningen till sitt partiprogram betonar nämligen Lifepartiets företrädare förnuftets och rationalitetens begränsningar och vill istället ha en ”helhetssyn” på människan. Man skriver:

Den människosyn som vi håller på att lämna innebar att det rationella, “förnuftet”, är överordnat viljan och känslorna och därför är det som ska styra och kontrollera människors handlande. Samhället och vi har agerat utifrån att människan är en maskin som kan manipuleras och rationaliseras utan några gränser. Detta har inneburit en stegvis förlust av mänskliga värden inom många områden.

Lifepartiet utgår från en helhetssyn på människan. Kropp, själ, tankar och känslor utgör olika dimensioner av att vara människa som inte kan separeras från varandra. Med detta följer en annan syn på till exempel ledarskap, hälsa och framgång. Det innebär att vi alltid behöver ta hänsyn till både fysiska/materiella, ekonomiska, psykologiska, sociala och existentiella dimensioner.

(WebCite)

Precis som Enhet är också Lifepartiet mycket positivt inställda till alternativmedicinska terapier och mer skeptiskt inställda till den konventionella vården. Även när det gäller sjukvården väljer man att efterlysa mer av ”helhetssyn”. Dock är det väl redan som så att god traditionell läkarvård faktiskt tar hänsyn till hela människan. Lifepartiet skriver i vilket fall som helst i sitt partiprogram:

Lifepartiet arbetar för att hälso-och sjukvården utgår ifrån en helhetssyn på människan. Människan är en del i det ekologiska, sociala och ekonomiska systemet. Utgångspunkten för hälsa, vård och omsorg är att alltid ta hänsyn till hela människan – både fysiska, psykosociala och existentiella dimensioner – utifrån individens egna förutsättningar. Sympton ska ses som en signal på kroppslig och/eller själslig obalans. Målet måste vara att finna orsakerna till denna obalans. Jämför detta med dagens sjukvård där människor “pressas in” i diagnoser för att över huvud taget få tillgång till hjälp. Många fastnar därför i “kroniska” diagnoser istället för att få möjlighet att återställa obalanserna.

(WebCite)

Att alternativmedicinska terapier har problem med bristande vetenskapligt stöd tycks man inom Lifepartiet vilja lösa genom att helt enkelt omdefiniera begreppen:

Begreppet “vetenskap och beprövad erfarenhet” ska definieras och utvecklas utifrån en helhetssyn på människan och utan bakomliggande ekonomiska intressen.

(WebCite)

Det dunkelt skrivna är det dunkelt tänkta och det är oklart hur de menar att en ny definition skulle se ut. Förutom att anmärka på att nonsensordet ”helhetssyn” återkommer ännu en gång så skulle vän av ordning nog vilja veta på vilket vis den nuvarande definitionen av ”vetenskap och beprövad erfarenhet” är formad av bakomliggande ekonomiska intressen.

Vi lämnar den dunkla ideologin därhän för att istället kika på partiarbetet. Hur det gick till när partiet samlade in namnunderskrifter för att registrera partibeteckningen kan man läsa om på bloggen karinmira:

På lunchen kom en äldre kvinna och satte sig vid vårt bord och höll en monolog om sitt liv. Efter en kvart kom hon till saken – hon behövde våra namnunderskrifter för att kunna starta ett parti. Vet ni vad det skulle heta? Lifepartiet. Haha, flummigare namn får man leta efter. Jag skrev inte under.

Samla in namnunderskrifter må vara lite besvärligt, men det är faktiskt bara början. Precis som med många andra av alla dessa mikropartier så ställer man sig frågan: varför i hela friden väljer man att starta ett helt nytt parti? Att etablera ett parti är vanligtvis ingenting man gör i en handvändning, oftast krävs det många år av träget arbete. Varför inte istället engagera sig i ett liknande parti som redan är någorlunda etablerat? I detta fall kunde man istället för att starta Lifepartiet engagerat sig i det snarlika Enhet. Inte kan det väl vara så enkelt som att man själv vill vara partiledare? Det är ju nämligen alltid lite svårare i ett parti du inte startat själv.

Lifepartiet måste för övrigt vara det enda parti som har hundra procent konsulter på sina valsedlar. På landstingsvalsedeln till Stockholms läns landsting finner vi nämligen två managementkonsulter, två utvecklingskonsulter och en redovisningskonsult.

Tyvärr måste de fem konsulterna hitintills sägas ha varit ganska osynliga i valrörelsen. Av ett uttalande i Vårt Kungsholmen att döma har de dock ett ess i rockärmen:

Hur ska ni kampanja?

–Det är vår egen hemlighet så länge. Vi vill ha ett överraskningsmoment.

Håll utkik i Stockholmspolitiken alltså!

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria, Demokraterna, Enhet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Lifepartiet, <Småpartier, Alternativmedicin, Enhet, Ideologi.

Mikropartivalkollen 2014: Enhet

Nästa del i serien Mikropartivalkollen 2014 tänkte jag ägna åt partiet Enhet, det nyandliga alternativet i höstens riksdagsval. Partiet är faktiskt att betrakta som någorlunda etablerat. Till skillnad från många andra mikropartier så har Enhet faktiskt varit med i ett par decennier. Senaste riksdagsvalet var dock ett katastrofval för dem och de backade till 632 röster från föregående vals hyfsade 2648 röster. Till detta val tycks man dock ha kavlat upp ärmarna för att rädda partiet och man deltog bland annat under årets almedalsvecka.

Enhet i Almedalen 2014 (Anonym fotograf)

Om vi ska börja med partiprogrammet så vill jag minnas att det var betydligt mer skruvat när jag tittade på det förra gången, vilket förvisso var för ett antal år sedan. Bland annat innehöll det då en del passager i vilka partigrundaren Ulf Wåhlström spekulerade vilt om frekvenser och världens beskaffenhet. Även om partiprogrammet numera ger ett något seriösare intryck så framträder dock tydligt en bild av ett direkt vetenskapsfientligt parti om man skummar igenom det. Man oroar sig bland annat över elektromagnetisk strålning och vill inte ha några trådlösa nätverk i skolorna. Man är också skeptiska till läkemedelsindustrin och psykiatrin med sin, som man menar, övertro på medicinering. Däremot är man mycket positivt inställd till många alternativa terapier som saknar vetenskapligt stöd och vill att de ska ingå i patientförsäkringen.

Efter en snabb genomläsning av partiprogrammet tycks det mig som att partiet inte är lika uttalat nyandligt längre utan man tycks istället lägga tyngdpunkten på ekonomi, eller kanske snarare på avståndstagande från ekonomi. Man ”arbetar för ett räntefritt, spekulations- och inflationsfritt samhälle” och en av huvudfrågorna är införandet av basinkomst, deras benämning på medborgarlön. Basinkomstförslaget rör sig om en mycket dyr reform som dessutom lär rubba incitamenten att arbeta en hel del.

Även om partiets yta i alla fall tycks vara någorlunda polerad så blir man ju nyfiken på vad som rör sig därunder. Jag har därför tittat närmare på ett par av riksdagskandidaterna för att se vilken uppfattning de egentligen har om världen.

Jens Jerndal, som för övrigt tituleras paradigmskiftesforskare på riksdagsvalsedeln, tycks tro på en uppsjö av bisarra konspirationsteorier. Bland annat tror han inte på den officiella förklaringen till HIV och AIDS. Jerndal skriver:

Seeing how the world has been sold the unproven HIV-causes-AIDS dogma, and especially the fatal drug regime that goes with it, I cannot help thinking of Nazi Germany´s crushingly efficient propaganda machine with its use of mass psychosis, brilliantly masterminded by a certain Mr. Goebbels. History does repeat itself, only in new forms and with new labels.

To a fast growing number of keen professional observers, it is increasingly obvious that AIDS is not caused by any virus, that it is not sexually transmitted and not even contagious at all. Instead, AIDS is a multifactorial syndrome, with its most important cause being poisonous chemicals and drugs, among them insecticides, pesticides, benzene-linked anal lubricants used by some homosexuals, recreational drugs, multiple parasitical, viral and bacterial infections, and not least prescription drugs of many kinds and most particularly so the extremely toxic chemotherapy routinely prescribed for AIDS and ”HIV infection”.

There is no lack of effective non-toxic treatments for AIDS, and it is perfectly possible to cure it. We just have to acknowledge the true causes, and stop poisoning people to death.

(WebCite)

En annan av partiets riksdagskandidater är mediet Hasse Nyander. Hans mediumskap är mångfacetterat och en av delarna i det är så kallat fysiskt mediumskap. Fysiskt mediumskap tycks så gott som alltid röra sig om att man medvetet lurar människor. En fysisk seans brukar gå till på det viset att mediet samlar ett slutet sällskap med starkt troende människor i ett mörkt rum och sedan, eventuellt assisterad av en medhjälpare, lurar mediet deltagarna med diverse billiga trick. Hasse skriver på sajten livsenergi.se om hur han själv varit med som deltagare på en fysisk seans med mediet Stewart Alexander och blivit hänförd av det han upplevt:

Vad fick vi då uppleva undrar säkerligen ni, så jag tänker börja berätta om det av de fysiska fenomen som jag personligen är mest fascinerad av och som vi där fick höra – direct voice. Direkt röst som man skulle kunna kalla det på svenska är när andevärlden hörs oberoende av något medium som de t.ex. gör i trance. I trance så lånar de helt enkelt mediets stämband och pratar vi dem, men med direct voice så hörs deras röst helt oberoende i luften och alla i rummet hör den klart och tydligt. Det vanligaste sättet att få till detta fenomen är att de med ektoplasma skapar en röstlåda, helt enkelt ett par konstgjorda stämband som de forma sin röst genom. Ektoplasma är ett ämne som är en blandning mellan energi från mediet, ibland deltagare på seansen och andevärlden. Dr Barner heter han som kommer med direct voice på Stewarts seanser och pratar till deltagarna. Han även materialiserade sig, lät sig ta form till en kropp med hjälp av ekotplasma så han kunde gå runt i seans rummet och röra vid folk. Jag har varit med om direct voice att antal gånger vid det här laget, men något som jag inte kan få nog av, utifrån att jag tycker det är så fantastisk och fascinerande. Hade en önskan att min pappas röst skulle komma på detta sätt under seansen, men det uteblev tyvärr. Men jag väntar, en dag skall jag höra den i luft och lika klart och tydligt som då han fysisk levde.

En annan sak som jag finner roande är något man kallar trumpeter, men de ser mer ut som koner eller som en långsmal megafon. De har också självlysande tejp på sig, då man på de flesta fysiska seanser sitter i helt mörker. Med hjälp även här av ektoplasma så kan dessa trumpeter börja röra sig och flyga runt i rummet, vilket de även gjorde denna kväll. Ibland använder andevärlden dem till att förstärka sin röst och då hör man rösten ur dessa trumpeter. Detta hände dock inte denna kväll.

[…]

En annan ande som heter Walter, materialiserade sin hand med hjälp av ektoplasma så att alla i rummet kunde se den och en kvinna fick hålla i den. De ringde i en liten metallklocka som stod på ett bord, trummade med en trumpinne på detta bord. De gjorde ett experiment som man kan kalla materia genom materia. Monika, min fru är en av de som fick gå fram och vara med i detta experiment. Stewart sitter fastbunden i en karmstol med vanliga svarta plaststripes. Hon fick ha sin vänstra hand på hans hand och med den högra känna så han var väl fastbunden. Plötsligt så rykte båda deras händer till och armarna flög upp i luften. Fortfarande höll hon sin vänstra hand på hans han och fick sedan känna på armstödet och där satt fortfarande stripen kvar. De sänkte ner sina händer och Walter som nu pratade via Stewarts stämband (trance) sa att han skulle överraska henne och vips så hade hon stripen i sin hand, utan kunna förklara hur det gått till. Man hörde sen hur andevärlden drog fram en ny stripe från bordet och spände fast Stewart igen.

(WebCite)

Av texten ovan att döma tycks Hasse ha låtit sig luras av ett annat medium. Även om fysiskt mediumskap ingår i en del av Hasses egna mediala kurser så är det oklart exakt vad det innebär i just de fallen och det får väl vara osagt om Hasse hör till de medvetna eller omedvetna bedragarna när det gäller den biten.

Om man slutligen ska göra en liten jämförelse mellan Enhet och det andra alternativa valet Partiet De Fria så känns det faktiskt som om de två partierna på något vis har olika kön. Enhet är inriktade på mer mjuka värden samtidigt som Partiet De Fria fokuserar mest på konspirationsteorier, en traditionellt manlig domän i den alternativa sfären. Partiet De Frias partistyrelsemedlemmar och kommunledare är, i alla fall för tillfället, också alla män. Enhet verkar däremot ha en hyfsat jämn könsfördelning. Något annat som kan sägas vara till Enhets fördel är att de, till skillnad från broderpartiet Partiet De Fria, har någon form av sammanhållen vision av vilket samhälle de vill ha. Hur realistisk visionen är går dock uppenbarligen att diskutera.

Enhet

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria, Demokraterna.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Småpartier, Enhet, Partiet De Fria, Konspirationsteorier, Medialitet.

Böcker i backspegeln

Jag har ju skrivit om en del böcker på bloggen och tänkte att det återigen var dags att lista dem alla. Så gott det går har jag försökt tussa ihop böckerna i några olika kategorier.

I kategorin böcker skrivna av författare i otakt med verkligheten har jag läst en hel del. Som en del av min bloggserie om brasilianske healern John of God och hans verksamhet läste jag två böcker skrivna av svenskar som arrangerar resor till honom, nämligen Anita Ekbergs Vad är healing och hur kan det fungera? och Ulla Alvarsdotters Min väg till högre frekvenser. Det är dock bara den tidigare som främst handlar om de påstådda miraklen hos John of God. I den senare får man läsa om en hel del annat också eftersom temat är författarinnans andliga utveckling och händelserna hos John of God är bara en del av den processen. Även i de två skrifterna Magnetterapins grunder och Magnetism ett bra medel mot cancer av Ivan Troëng pläderas för kvacksalverimetoder. I skärningspunkten mellan pseudovetenskap och religion har vi ju scientologin. Avhoppade scientologen Stefan Tunedals bok De hånfulla handlar om hans brytning med den ökända sekten. Det intressanta och motsägelsefulla är dock att trots att Tunedal tagit avstånd från scientologikyrkan så har han inte förkastat deras idéer. På Livets Ords europakonferens har jag införskaffat två böcker; Himlen är mycket mer än du kan föreställa dig i vilken man intervjuar personer som varit på besök i himmelriket och När anden verkar – Om profetiska bilder och manifestationer. Konspirationsteoretikern Mats Sederholm berättar i Det enda rätta – Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld om vårt korrupta samhälles månghövdade försvar mot oliktänkande likt Sederholm själv.

Det har också blivit några böcker från yttersta högerkanten. Två av dem har varit skönlitterära. Turners dagböcker, den svenska översättningen av den nynazistiska blodiga fantasin Turner diaries, handlar om hur amerikanska nynazister inleder ett raskrig. Det andra skönlitterära alstret, Dit älgarna inte längre går av Jimmy Windeskog, är en betydligt mindre blodig historia. Författaren var vid tiden för utgivningen bara sverigedemokrat men han skulle så småningom komma att visa sig vara alltför radikal för partiet. I icke skönlitterära, men självklart fortfarande verklighetsfrånvända, Bakom Kommunismen redogör författaren för konspirationsteorin om kommunismen som en del av en judisk plan. Jag har också läst lite om högerextremismens vetenskapliga underbyggnad, rasbiologin. I Dalarnas hembygdsboks upplagor från 30-talet fanns i varje års upplaga ett kapitel av rasbiologen Bertil Lundman där denne berättade om sina folktypsundersökningar i Dalarna. Efter Anders Behring Breiviks terrorattentat tittade jag på hans vansinnesmanifest 2083 – A European Declaration of Independence. Jag måste dock erkänna att jag långtifrån läste alla femtonhundra sidor utan bara gjorde nedslag på vissa ställen.

På temat sexualitet och reproduktion har jag bland annat läst Varat och varan – Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan i vilken Kajsa Ekis Ekman granskar argumentationen för prostitutions- och surrogatmödraskapsindustrin. Jag har också läst puritanen Sylvanus Stalls Hvad en gosse bör veta från tiden kring förrförra sekelskiftet. Boken riktar sig till unga gossar och är främst till för att avhålla dem från att onanera och därmed missbruka den av gud givna könslemmen. Vidare har jag tittat på Dick Wases Samlag eller salighet: sexualitet och moral från forntid till nutid. Jag läste förvisso inte hela boken utan bara det kapitel som handlade om pedofili. Det är dock där bokens tyngdpunkt ligger. Om Sylvanus Stalls problem är att han är alltför snar med att vilja inskränka friheten att få leva ut sina sexuella begär så är Dick Wases problem det motsatta. Den extreme sexliberalen Wase vill knappt ha några restriktioner alls, inte ens om det inkräktar på andras frihet eller inbegriper personer som knappast är tillräckligt gamla för att lämna sitt medgivande till några sexuella aktiviteter.

Det har också blivit några receptböcker som beskriver hur man ska tackla sådant som miljöförstöring, klimatförändringar och energikris. I filosofen Folke Tersmans Tillsammans – En filosofisk debattbok om hur vi kan rädda vårt klimat föreslås en världsregering för att ge oss möjligheten att ta itu med den globala uppvärmningen. Torbjörn Tännsjö, också filosof, pläderar i Global Democracy – The case for a world government även han för en världsregering. Den boken är dock bredare och det handlar långtifrån bara om att komma tillrätta med klimatförändringarna. I boken Plan B 4.0 – Uppdrag rädda civilisationen drar Lester R. Brown upp riktlinjerna för en mobilisering av samhällets resurser för att lösa bland annat miljö-, befolknings- och klimatkris. Den föreslagna mobiliseringen är total och liknar den inför ett krig. I Peter Barnes Capitalism 3.0 – A guide to reclaiming the commons tänks det verkligen utanför boxen och författaren drar upp riktlinjerna för en helt ny typ av institutioner satta att bevara våra allmänningar. Mer jordnära och genomförbara lösningar på klimatförändringar, miljöförstöring och naturresursproblem går man igenom i Miljöekonomi av två svenska nationalekonomer.

På temat mänsklighetens utveckling har jag bland annat läst Lasse Bergs trilogi. De två senaste av hans böcker har jag skrivit om på bloggen; Skymningssång i Kalahari – Hur människan bytte tillvaro om hur människan övergick från en jägar- och samlartillvaro till en på många sätt mer problemfylld jordbrukartillvaro och Ut ur Kalahari: drömmen om det goda livet om vad de senaste 50 årens utveckling betytt för det stora folkflertalet. Vad gäller mänsklighetens framtida utveckling har jag läst antologin H± Transhumanism and its critics i vilken både företrädare för transhumanismen och dess kritiker får komma till tals.

I kategorin filosofisk materialism har jag läst Michel Onfrays Antikens visdomar som är första delen i dennes bokserie Filosofins mothistoria i vilken han vill lyfta fram filosofer som haft blicken fäst på denna värld snarare än utanför den. Jag har också läst filosofen Peter Singers Marx – a very short introduction, en introduktion till en av de mest inflytelserika tänkarna genom tiderna.

I avdelningen fult tecknade serier från vänster har jag läst Sara Granérs All I want for christmas is planekonomi och Pontus Lundkvists Full sysselsättning.

På temat att låta förgrämdhet och hat helt ta över ens person har jag läst Pär Lagerkvists skönlitterära klassiker Dvärgen och Karl Sundbloms av allt att döma till stor del självbiografiska bok I detta bögfeministiska ”Saudiarabien”, en bitter uppgörelse med personer i författarens omgivning som denne i många år gått och retat sig på.

Till sist, i den mycket smala kategorin före detta regiassistenter som skriver om kontakterna mellan Sverige och Nordkorea har jag läst blott en bok, Ambassaden i paradiset – Sveriges unika relation till Nordkorea av Lovisa Lamm.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Högerextremism, Filosofi, Resurshantering, Konspirationsteorier, Pseudovetenskap.

Himmelrikets reservdelsrum

När jag i torsdags besökte Livets Ords europakonferens köpte jag boken Himlen är mycket mer än du kan föreställa dig. I boken, som är en svensk översättning av amerikansk förlaga, berättar tio olika personer som påstår sig varit i himmelriket om sina upplevelser där. Att de olika beskrivningarna av himlen skiljer sig åt på många punkter tycks inte ha bekymrat de som står bakom boken. Bland annat varierar upplevelserna från mer sublima till mer konkreta. Den mest konkreta beskrivningen av de tio står nog Gary för. Han hävdar att han efter en allvarlig bilolycka besökte himmelriket och av Garys beskrivning att döma tycks himlen vara som en sådan där smått psykedelisk tecknad film för de minsta.

Jag såg noter sväva omkring i luften och sedan försvinna in i en person som brast ut i sång och sjöng i anden. Jag såg också noterna försvinna över bergen som omgav staden. Änglarna höll takten i sången, och träden klappade i händerna och höll takt med änglarna. Allting tillber Gud i himlen. Alla är jublande och tillber Herren på något sätt. Blommorna hade ansikten och de sjöng! Det var häpnadsväckande!

(Källa: S Roth, L Lane (2014), Himlen är mycket mer än du kan föreställa dig, s. 27-28)

Himmelriket har faktiskt, precis som våra jordiska städer, gator med gatunamn.

Gatorna heter saker som Halleluja-esplanaden och Prisa Herren-vägen. Vi gick på genomskinliga gator, och jag kunde se rakt igenom dem. En forskare vid NASA berättade senare för mig att om man får bort all orenhet i guld, så är guldet inte längre gult utan kristallklart. Medan vi gick där såg jag en lekplats med barn och tonåringar – de som dött i förtid. Jag såg också stora klumpar av lera, och jag såg änglar arbeta med mindre lerklumpar. De bearbetade och formade leran som om de höll på att skulptera något. Jag frågade John vad de gjorde. Han sade att de fanns där för små barn som dött genom missfall eller abort, och som formades till det som Gud vill att de ska vara.

(Källa: S Roth, L Lane (2014), Himlen är mycket mer än du kan föreställa dig, s. 28)

Även om Guds lerverkstad är märklig så är det ingenting jämfört med den kanske märkligaste detaljen i Garys beskrivning av himmelriket, något han kallar ”Reservdelsrummet”.

En favoritdel av min upplevelse är Reservdelsrummet. Ungefär femhundra meter från tronsalen finns det ett förrådsrum. På dörren står det en skylt med texten: ”Outtagna välsignelser.” Jag öppnade dörren och tappade andan. Det hängde ben på väggarna. Det fanns ett förråd av varenda del i människokroppen i det där rummet. Gud har ett reservdelsrum. Gud har mirakler som väntar på att ges till människor. Sedan såg jag människor på jorden be, och jag såg bönerna komma upp till himlen. Änglarna tog emot bönerna och hämtade det speciella miraklet, den där nya delen av örat, eller en ryggrad, eller en ny njure från Reservdelsrummet, och de tog med sig delen till den person som behövde den. Många gånger tvingades de strida mot furstar och väldigheter. Jag såg hur fienden hindrar de där bönerna och gör människor missmodiga. Änglarna hade sänts iväg för att hämta och leverera miraklerna, men människorna hade gett upp och tänkte att de aldrig skulle få sina mirakler.

(Källa: S Roth, L Lane (2014), Himlen är mycket mer än du kan föreställa dig, s. 28-29)

Trots att boken skulle handla om himmelriket så avslutar man, antagligen för att skrämmas lite, med en beskrivning av helvetet från en person som varit där på tillfälligt besök. Kanske är det egentligen inte så förvånande. För den bokstavstroende handlar ju kristendomen, som bekant, inte bara om morötter utan även om piskor.

Himmelriket med kaffe

Liknande inlägg på denna blogg: I Sverige verksamma Ibn Abbas Centret, som företräder en fundamentalistisk tolkning av Islam, är i sin föreläsningsserie om paradiset också väldigt konkreta om hur livet där kommer att te sig. Gillar du saffran, storslagenhet och genomskinliga tjejer kommer du att älska deras paradis.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Religion, Kristendom, Livets Ord, Paradiset, Döden, Helvetet.

Ge mig barnet och jag ska ge dig mannen

Livets Ords årliga europakonferens är som en bilolycka. Man vet att man inte borde titta men det går helt enkelt inte att låta bli. Trots att jag och min lille gosse var där i tisdags råkade det bli en vända dit även igår. Jag och junior är förvisso ganska sysslolösa om dagarna nu i månadsskiftet juli-augusti när de öppna förskolorna är stängda och bekanta bortresta. Vi får väl därför vara ursäktade att vi inte kunde hålla oss borta från den beryktade församlingen.

Precis som i tisdags hamnade vi återigen på det barnmöte som riktade sig till barn i åldrarna sju till tretton. Min avkomma är ju blott ett och ett halvt men hade ändå stort utbyte av sådant som lovsång. Predikan och berättelser om Guds mirakel gick dock inte alls hem hos honom och vi kunde därför inte vara kvar på mötet mer än tjugo minuter. Jag fick helt enkelt försöka njuta så mycket jag bara kunde av den korta inblicken i tankevärlden Livets Ord försökte pådyvla de små.

Även på detta barnmöte var första gästen missionär. Dagens missionär, som hette Carl-Gustaf Severin, berättade om ett mirakel han varit med om på ett möte under en av sina missionsresor. Severin sade:

Där stod det en pojke som var tio och hans ansikte hängde såhär. Han kunde inte stå själv och han var vit i ansiktet, och så sade hans pappa: ”Det här är min pojke. Han är jättesjuk. Han ska dö om tre dagar, kanske till och med imorgon. Jag hämtade honom på sjukhuset. Kan ni be till Jesus för honom, att Jesus botar honom?” Tror ni att Jesus kan bota sjuka? (Barnen: Jaaaaaaa!) Jag hör inte vad du säger! Tror ni att Jesus kan bota sjuka? (Barnen: JAAAAAAAA!) Klart han kan! Och vet du vad som hände? Vi bad till Jesus den där dagen. Och så vi sade såhär: ”Jesus, den här pojken, han ska dö om tre dagar.” Han hade en sjukdom som hette cancer i lungorna, i levern, i njurarna. Alla organ på insidan hade cancer. Han skulle inte överleva. Vet du, när jag lämnade det där, så tittade jag på honom och så sade jag såhär: ”Nästa gång jag träffar dig, vet du vad vi ska göra då?”, sade jag. Vad tror ni jag sade: ”Vi ska spela fotboll!” Och han sade ingenting, han bara tittade på mig. Och så åkte jag iväg, åkte hem till Sverige. Ett år senare så kom jag tillbaka till samma stad, långt nere i södra jordklotet och hade glömt bort den där pojken. Och när jag går in genom dörren så står det en elvaårig pojke där. Vet du vad han hade under armen? En fotboll!

Pojken hade alltså blivit mirakulöst frisk. Man undrar bland annat om man verkligen har sådana exakta prognoser om dödsdatum i livets slutskede. Jag har faktiskt aldrig hört talas om att läkare sagt något i stil med: ”Om tre dagar, på onsdag, kastar du in handduken”. Vidare undrar man hur ofta Severin utlovar mirakler om han kan glömma bort de personer han lovat helande från mycket allvarliga åkommor.

Uppfattningen att Gud hör bön och kan hela den som ber om det verkade barnen på mötet dock varit väl förtrogna med redan innan missionär Severin berättade sin lilla anekdot. Till mötets förbön hade det nämligen kommit in ett antal önskemål om böneämne; exempelvis ville någon att man skulle be för att dennes syn skulle bli normal, någon annan ville bli av med sin huvudvärk och en tredje ville att vi skulle be för att en ”grej” på dennes näsa skulle försvinna. Vi fick också veta att några personer man haft förbön för de senaste dagarna hade fått bönesvar. Någons soleksem var på väg att försvinna och någon annans getingstick kändes lite bättre. Tyvärr inga mirakel av samma kaliber som i missionär Severins anekdot från landet långt borta alltså. Oavsett stora mirakler som i anekdoten eller femöresmirakel som på europakonferensen så kan man givetvis ifrågasätta det lämpliga i att få barnen att tro att ett övernaturligt väsen kan hela dem om de ber om det.

Liknande inlägg på denna blogg: Under förra sommarens europakonferens var jag på John Arnotts healingmöte för vuxna och fick bevittna några femöresmirakler.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Religion, Kristendom, Livets Ord, Barn, Uppsala, Healing.

Guds idéer i din hjärna på Livets Ords barnmöte

Jag hade tänkt mig att sommarens höjdpunkt, precis som alla andra somrar, skulle bli Livets Ords veckolånga europakonferens. Förra sommaren fick jag se John Arnott hela diverse småskavanker och förrförra sommaren fick jag under Israelkvällen lära känna församlingens märkliga förhållande till det judiska folket. I år var jag nog mest sugen på att ännu en gång besöka Livets Ords Israelmöte som äger rum idag klockan tre. Ämnet Israel måste ju nämligen sägas vara brännhett. Problemet är dock att jag denna konferensvecka dagtid är ansvarig för ett stycke barn, mitt eget. Livets Ord brukar ju dock vara relativt barnvänligt. De har väl anammat Jesus ord: ”Låt barnen komma till mig”. Kanske skulle jag därför, trots barnaoket, faktiskt kunna bevista Israelmötet. Igår begav jag mig av till europakonferensen för en generalrepetition och för att se om ett några timmar långt Israelmöte skulle låta sig göras idag.

Det är en sak som jag verkligen gillar, när man är på Livets Ord så är det ingen tvekan om att man är på Livets Ord. Så fort vi gick runt hörnet och in på konferensområdet så var det första vi såg två personer som stod på knä och hade sina händer på en kryckförsedd ung herres ben. På få andra tillställningar är nog helande handpåläggning ett så naturligt inslag.

Jag tänkte att vi skulle börja med något enkelt så vi gick direkt till tältet där man höll barnmöte. Mötet riktade sig förvisso till barn i åldrarna sju till tretton men jag ställde mig ändå längst bak med min ett och ett halvt-åring i förhoppningen om att vi i alla fall skulle ha något litet utbyte av tillställningen. Mötet hade precis börjat och inleddes med lite förbön. Man hade i förväg fått in önskemål om böneämnen från olika personer. Det rörde sig om vitt skilda saker. Vi bad bland annat för svalare väder, att någons astma skulle försvinna samt att någons släkt skulle bli frälst. Svalare väder hade jag faktiskt hunnit be för själv redan innan mötet, trots att jag ju inte är troende eller det minsta religiöst lagd.

Rekryteringen av missionärer skulle tydligen börja i låg ålder ty första hållpunkten på barnmötet efter förbönen var missionären Christian som berättade om sitt missionsarbete i Sibirien och lite av de strapatser han där varit med om. Christian försökte inför barnen motivera varför man skickar ut missionärer till många av världens oroliga hörn. Han försökte vidare rekrytera nya små missionärer och bad slutligen om småttingarnas bidrag till missionsarbetet. Missionären Christian sade:

Men varför står jag här? Jo, jag vill berätta så här, det är nämligen så här att det finns massor med människor ute i världen som inte har hört talas om Jesus. Och ibland bor de här människorna på ställen där det är svårt att bo, som till exempel nu i Ukraina så är det jättesvårt till exempel. Det finns andra ställen som man kan åka till, och det är jättebesvärligt, men det betyder inte att Gud älskar dem mindre, eller hur? Gud älskar ju dem lika mycket ändå, eller hur? Och kanske ännu mer vill han att de ska få höra talas om hans kärlek, eller hur? Och det är därför som vi som missionärer ibland åker till ställen som där det är svårt att komma till eller att vara på. Det är lite extra besvärligt, man kanske har råttor i huset som vi hade, det är svårt att få tag på mat och så här. Men det är värt det. Varför det? Jo, därför att man får se att när människor får höra talas om Jesus, och de börjar tro på Jesus, så börjar deras liv förvandlas, eller hur? Och det är det som gör det värt att åka till de här ställena. Det är därför man kan flytta ut som en hel familj på ett sådant här ställe och ändå tycka att det är värt det. Så är det på Livets Ord. Jag har många missionärsfamiljer i den här församlingen som åkt ut och arbetat på sådana här ställen, och som är ute just nu också där det inte alltid är så enkelt. Men vi vill att människor därute och inte minst barn ska få höra om Jesus. Till exempel i Indien där vi arbetar, där finns det massor med barn som är i er ålder. De har vuxit upp på gatorna istället, de är jättefattiga, de kanske inte kan läsa och skriva. Då vill vi hjälpa dem att få lära sig att läsa och skriva. Men vi vill också att deras familjer ska få höra talas om Guds kärlek, eller hur? Så därför arbetar vi som missionärer, och arbetar vi med mission. Och vet du vad jag tror? Jag tror att inne i det här tältet så har vi personer som åker ut på missionsfältet någon gång i framtiden. Vore inte det spännande att åka till något annat land som en missionär, eller hur? Så när du växer upp här så tror jag att Jesus kommer att visa dig att det finns massor med barn därute, det finns massor med människor därute som behöver få tag på Jesus. Och det är därför vi också samlar in kollekten, därför att när vi gör så här, när vi samlar in pengar, tar upp kollekt, så gör vi det möjligt för att folk ska kunna resa ut, då gör ni det möjligt för oss att hjälpa barn därute. Vill ni vara med på det? Är det någon som vill vara med på det? Vad bra!

När missionär Christian lämnat scenen fortsatte istället pastor Leif att jäklas med ungarnas hjärnor och sätta griller i huvudet på dem. Han sade:

Hur många är det här som skulle vilja bli missionärer? Få se, skulle kunna tänka sig att det där låter ju som att det skulle passa mig, att bli missionär. Jag tror verkligen att det är så. Under den här veckan så tror jag du kommer få sådana här idéer i din hjärna och i ditt hjärta när du börjar tänka: Men det där vill jag verkligen göra. Och det är, tror jag, Guds röst i dig. Han kommer att säga sådana saker till dig under den här veckan och det ska du behålla härinne.

Precis som att man inledde rekryteringen av missionärer i tidig ålder så började man tydligen också med kollekten tidigt. Barnen fick efter informationen om missionsarbetet lämna sina bidrag till detsamma. Precis som på Livets Ords vuxentillställningar skickade man runt hinkar i vilka de små fick slänga sina slantar. Samtidigt som kollekthinkarna gick runt sjöngs en låt med orden ”Ge – det kommer tillbaka” och ”Ge till Gud”. Jag tycker de borde förstå vilken parodi på en pengahungrande frikyrka det blir när man samtidigt som man tar upp kollekten sjunger sånger om att ge pengar till Vår Herre.

Vissa av dagens barn har tyvärr inte någon hunger efter Guds ord. Efter mindre än en kvart blev det omöjligt för mig och min lille att vara kvar eftersom han vägrade sitta still. Efter att ha lämnat barnmötet strosade vi runt ett slag på området innan vi gick in i den stora kyrksalen där pastor Stephen Sumrall höll möte. Ungen min verkade dock inte alls vara rädd om sin själ eller bry sig om var han skulle tillbringa evigheten ty redan efter någon minut blev det helt omöjligt att vara kvar också därinne.

Jag fick tyvärr inse att det inte skulle bli något Israelmöte idag och att om man skaffar barn innebär det tyvärr att man måste försaka en hel del, bland annat att kunna hänga på Livets Ord precis så mycket som man vill.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Religion, Kristendom, Livets Ord, Barn, Uppsala, Mission.