Jonas – Sida 12

Nytt wordpresstema på bloggisen

Mitt wordpresstema Pressrow har länge känts lite daterat. Även om jag gillat det avskalade utseendet har jag velat ersätta det med ett tema som anpassar sig väl till olika plattformar. Pressrow har förvisso sett helt okej ut på mobilskärmar så behovet av att byta tema har väl inte varit akut. När WordPress nya årliga standardtema, Twenty Fifteen, visade sig vara ett minimalistiskt tema som lämpade sig för bloggar och liknade Pressrow gjorde jag dock slag i saken och bytte. Det visade sig gå mycket smidigare än vad jag trott.

Då jag är en varm vän av det tungomål jag ärvt från mina förfäder ville jag för det första översätta det nya temat till svenska. Eftersom det rörde sig om ett officiellt wordpresstema var det dock redan gjort. Översättning av ett tema är ju annars något som är mycket lärorikt då man är tvungen att gå igenom wordpresstemats filer i jakten på engelska fraser att översätta. Samtidigt som man gör det får man en god överblick över temat och insikter i hur det är uppbyggt.

Vidare fanns det ett antal widgets knutna till temat som försåg mig med det jag ville ha i vänsterspalten, så jag behövde inte spendera tid på att sitta och googla efter lämpliga kodsegment att korrigera och använda.

Att byta tema visade sig alltså gå smärtfritt. Jag har förvisso inte helt pillat färdigt ännu. Kanske lägger jag exempelvis in ett sidhuvud utfört i bästa gröna naivistiska stil.

När förändringens vindar ändå blåser på bloggen tänker jag för övrigt sluta länka till sajterna bloggar.se och intressant.se som ligger under bloggportalen knuff.se. De genererar nämligen väldigt få besökare och det är inte värt att använda delar av min utmätta tid på jorden till att länka till sajterna längst ned i varje inlägg jag skriver.

Uppsala Filmstudio hösten 2014

Det blev tyvärr inte att se så många filmer på Uppsala Filmstudio denna säsong och de få jag såg hörde heller inte till de filmer i programmet jag allrahelst ville se. Jag såg blott de som livspusslet och dagisbacillerna tillät mig att se.

Den första film jag gick för att se var Det våras för Frankenstein, en Mel Brooks-klassiker från 1974. Nu vill jag verkligen inte sätta näsan i vädret men humorn i filmen kändes tyvärr ganska daterad. Precis som datorerna från 70-talet står sig rätt slätt idag gör också många av skämten från samma årtionde det. (Betyg 3/5)

Nästa film, Flickan från tredje raden, är en saga om en ring men den utspelar sig i 40-talets Stockholm och inte i Tolkiens Middle Earth. Det finns heller inga hobbitar, orcher eller alver i filmen. Huvudpersonerna är istället den svenska huvudstadens kulturarbetare, societet och borgerskap. Aragorn är vidare utbytt mot en bedragen man spelad av Sigge Fürst. Filmen har nog egentligen inte mer gemensamt med Sagan om ringen än att en ring står i handlingens centrum. (Betyg 3/5)

Bo Widerbergs Ormens väg på hälleberget utspelar sig i Norrlands inland på 1800-talet. Stellan Skarsgård har rollen som en slemmig handelsman som snärjer människorna runtomkring honom i krediter. Kvinnorna i hushållen som inte har pengar nog för att kunna betala tillbaka får istället betala handelsmannen in natura. Annie Lööf borde uppskatta detta förfarande då det ju är ett exempel på hur civilsamhället kan lösa problem med armod, fattigdom och sexuell nöd. Man skulle också kunna se filmen som en 1800-talsversion av TV3:s Lyxfällan. En fiol är dock det allra lyxigaste som införskaffas på kredit. (Betyg 4/5)

Purfärska filmen Her utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid. Joaquin Phoenix spelar en man som blir kär i sitt nya, med artificiell intelligens utrustade, operativsystem. Förutom artificiell intelligens och kärlek berör filmen bland annat sådant som livets föränderlighet samt gränserna mellan äkta och konstgjort. (Betyg 4/5)

Film

Tidigare inlägg om Uppsala Filmstudio:
Hösten 2013 avnjöt jag fyra filmer, däribland Den gröna cykeln, regisserad av något så ovanligt som en kvinnlig saudisk regissör.
Första halvan av årets vårsäsong såg jag science fiction-dystopin Never let me go, kritikerrosade Turinhästen, stumfilmsklassikern Sista skrattet och queerfilmen Laurence Anyways.
Under vårsäsongens andra halva såg jag den på Slas verk baserade På palmblad och rosor, hårdkokta westernfilmen Harmonica – En hämnare, Storstadshamn med Marlon Brando i huvudrollen samt 50-talsklassikern Flugan

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kultur, Film, Uppsala, Ekonomisk liberalism, Science fiction, Kärlek, Artificiell intelligens.

Jüri Lina och tefatsmysteriet

Konspirationsteoretiske veteranen Jüri Lina är kanske mest känd för sina konspirationsteorier om hur frimurarna, och i förlängningen judarna, kontrollerar världen. Han har dock många strängar på sin esoteriska lyra och har även skrivit böcker om UFO:s och utomjordiska kontakter. I förra veckan föreläste Jüri Lina om UFO-gåtan hos Jordstrålningscentrum som arrangerar nyandliga föredrag och kurser av alla de slag. Jag var där för att få en liten inblick i den konspirationsteoretiske nestorns världsbild.

Lina ägnade tyvärr en stor del av föredraget åt att berätta om en rad observationer av olika typer av UFO:n samt om kontakter med utomjordingar i alla former och storlekar. Det var på sätt och vis som att bläddra i sådana där illustrerade böcker där UFO-anekdoter samlats på hög och man gavs intrycket att det fanns ett enormt menageri med vitt skilda aliens. Lina berättade bland annat om någon sorts grodlika utomjordingar med taggar som dödat boskap och delvis ätit upp dem. Han berättade också om mystiska UFO-baser på Krimhalvön.

Mer intressant var definitivt att höra om hur UFO-gåtan hängde ihop med resten av Jüri Linas konspirationsteoretiska idébygge. Hemlighållandet av de utomjordiska kontakterna var faktiskt en del av en större konspiration, berättade Lina. Vår planets makthavare gjorde allt för att vi inte skulle få veta vilka vi var, varifrån vi kom och att vi faktiskt var något mer än fysiska varelser. Lina berättade dock att han hade arbetat i 40 år för att bringa klarhet i dessa saker.

Det handlade vidare om skalärvågor, en hemlighållen högteknologi. Jag själv förstod aldrig riktigt hur det hängde ihop med UFO-gåtan men tekniken kunde tydligen användas till mycket. Bland annat skulle den, enligt Lina, kunna revolutionera mobiltelefonin. Skalärvågorna var exempelvis inte skadliga, till skillnad från dagens mobilstrålning tycktes han mena. Det skulle heller inte gå att avlyssna de skalärvågsburna samtalen och vågorna färdades dessutom snabbare än ljuset. Denna fantastiska teknik motarbetades dock av makthavarna i världen. Nu när vi ju tydligen ska ha fri konkurrens på mobiltelefonimarknaden borde någon uppstickare dra nytta av denna fantastiska teknik och få en konkurrensfördel kan man tycka.

Jüri Lina berättade också hur han invalts som hedersmedlem i ett ryskt UFO-forskningsinstitut på grund av sina insatser för att förklara och tolka utomjordingarnas beteenden. Det var nämligen ofta som utomjordingarna betedde sig på ett sätt som tedde sig märkligt för den oinsatte. En utomjording hade exempelvis gått fram till en man och rivit sönder dennes tidning. Vid ett annat tillfälle hade molnliknande UFO:n visat sig för att varna för ett meteoritnedslag. Vid ett tredje tillfälle hade en utomjordisk farkost spelat vacker, melodiös musik. Den typen av musik var faktiskt något som låg Lina varmt om hjärtat. Han berättade att barocken varit vår musikaliska höjdpunkt och därefter hade det tyvärr bara gått utför.

Linas vurmande för harmonisk musik var något jag kände till sedan tidigare. När jag lyssnade till honom för några år sedan fick jag höra om hur musikindustrin och dess disharmoniska musik var ett av frimurarnas verktyg för att hålla världens medborgare i slaveri. Även under UFO-föredraget gav sig Lina in i utvikningar om nedtryckandet av den välgörande harmoniska musiken. Han berättade bland annat om en nu verksam svensk kompositör som var helt okänd för allmänheten. Tidningarna skrev så gott som aldrig om honom och han spelades inte i radio, där prioriterades istället oljud. Lina hade dock engagerat sig och fått till stånd en spelning i Estland för kompositören.

Lina menade att budskapet från den utomjordiska farkosten som spelat musik var detsamma som det han själv länge torgfört. Farkosten ville betona den vackra, harmoniska musikens betydelse. Om man ska tro Jüri Lina är alltså de utomjordingar som besöker oss någon sorts kosmiska mimskådespelare som försöker framföra budskap till oss människor. Vad de utomjordingar som åt upp delar av kor ville säga oss fick vi dock aldrig veta.

Nanobakterier var också en del av UFO-gåtan. De fanns, enligt Lina, både i oss människor och i meteoriter som slagit ned på jorden vilket antydde att vi kom från rymden. Nanobakterierna kunde dock under vissa omständigheter skada oss och åstadkomma bland annat njurstenar och allvarliga infektioner. En av de omständigheterna var tydligen vårt alltför höga sockerintag. Vi skulle enligt Lina istället äta citron, bovetegröt och surkål för att motverka den sura miljön i våra kroppar som sockret orsakade. Detta skulle hindra bland annat cancer. Detta visste våra regeringar mycket väl men de var ute efter att skada oss och lät oss därför sväva i okunskap angående vad som var hälsosamt för oss.

Ännu ett exempel på våra regeringars illvilja var natriumfluoriden i tandkrämen som enligt Lina sänkte vår intelligenskvot med sju. Det fanns faktiskt en tanke bakom det, makthavarna ville nämligen att vi skulle bli sämre på att se samband och därmed inte förstå hur saker och ting egentligen hängde ihop.

Tyvärr kunde jag inte avnjuta hela Jüri Linas tillställning på Jordstrålningscentrum. Jag var inte riktigt kurant och lämnade föredraget under fikapausen utan att ha blivit övertygad om att det Lina berättade var sant. Kanske hade allt klarnat under föredragets andra halva eller så hade användandet av tandkräm sänkt min intelligenskvot så att jag ändå inte skulle förstå hur allt hängde ihop hur många Jüri Lina-sanningar jag än skulle få höra.

Port

Liknande inlägg på denna blogg:
I början av 2011 lyssnade jag för första gången till Jüri Lina på Jordstrålningscentrum och han berättade då om frimurarnas sammansvärjning mot mänskligheten.
Enligt esoterikern Ivan Björn ska de skalärvågor Jüri Lina talade om tydligen även kunna användas som ett fruktansvärt vapen.
Vidare är det enligt advokaten Henning Witte också skalärvågor som ligger bakom både Quickskandalen och dess efterspel.

Andra bloggar om Jüri Lina:
På bloggen Jag vill vara farlig kan man läsa om hur Jüri Lina våren 2012 föreläste på Folkets hus och hur några av motsägelserna i hans världsbild då kom i dagen.
På EXPO-anknutna Jonathan Lemans blogg kan man läsa om judarnas plats i Jüri Linas konspirationsteorier.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Jordstrålningscentrum, Jüri Lina, Exopolitik, Konspirationsteorier, Musik, Tandhygien.

Raskrig, raw food och massor av RAHOWA-hälsningar

Det är dags för lite högerextremistisk skönlitteratur igen. Jag har ju tidigare skrivit om den svenska översättningen av nynazistiska klassikern The Turner diaries som handlar om hur vita högerextremister utkämpar ett raskrig. Det är definitivt den mest kända boken i den smala genren men det finns också andra, mindre lyckade, försök att skriva skönlitteratur på temat organiserat utraderande av alla ickevita från jordens yta. Ett av dem är boken White Empire av Kenneth Molyneaux som jag precis läst ut. Molyneaux var pastor i Kreativistens kyrka, en högerextrem rörelse grundad i USA av Ben Klassen i början av 70-talet. Rörelsen, som idag för en tynande tillvaro, är en märklig blandning av rasdyrkande religion, radikal högerextremism och alternativa idéer om kost och hälsa såsom raw food och solterapi.

Boken White Empire utspelas runt år 2050 och man har redan upprättat ett rasrent imperium i vilket Kreativistens kyrka är statsreligion. Huvudstaden har fått namnet Klassengrad efter rörelsens grundare. Imperiet utkämpar ett krig mot de ickevita i syfte att erövra hela planeten åt den vita rasen och man har redan över halva världen under sina fötter. Tillämpandet av Klassens idéer har gjort att man lever i en paradisisk guldålder. De vita har futuristiska vapen som plasmagevär och neutronmissiler samtidigt som den underlägsna fienden på sin höjd har vår tids vapen. Allt är därför upplagt för en promenadseger för de ljushyllta. Precis som i The Turner diaries försöker dock de förslagna judarna sätta käppar i hjulen för bokens vita hjältar.

Strävandet efter raskrig är mycket centralt för Kreativistens kyrka. Deras hälsningsfras och stridsrop är RAHOWA som står för ”racial holy war”, det heliga raskriget. Ordet förekommer också mycket rikligt i boken, som exempelvis i konversationen nedan där en av huvudpersonerna, som är stridspilot på ett uppdrag, kontaktar sambandscentralen:

John switched off the auto-pilot and regained control of the Bolt fighter plane. His anger and hatred for these primitive enemies of his own White Race continued to swell as he radioed in to the dispatch.

”RAHOWA! Airman Granger reporting,” John roared into radio.

”RAHOWA! What is your status, airman?” replied the calm voice of the dispatch.

”I’m nearing the target site and ready to annihilate our most hated enemies.”

”Excellent work. You seem quite excited airman. Is there something wrong?”

”I observed a ritual that the natives performed that utterly disgusted me and I’m looking forward to crushing these enemies of our people!” bellowed John as he vented his anger.

”I understand your hatred, airman. That’s why it’s our holy mission to make this a Whiter, Brighter World. Proceed as scheduled with the attack and update me when you successfully complete the mission. RAHOWA!”

”Yes, sir! RAHOWA!” John shouted as the swirl of excitement concerning the upcoming battle and his enmity of his enemy swam inside his mind.

(Källa: Molyneaux K., White Empire, s. 3)

Jag har räknat och ordet RAHOWA förekommer inte mindre än 65 gånger i den 98-sidiga kortromanen. Det blir i snitt 0,66 RAHOWA per sida. Inte bara hälsningsfrasen utan också andra delar av Klassens lära har vävts in i boken. Efter att bokens mest framträdande karaktär tilldelats imperiets främsta medalj för att ha släckt livet på en massa kineser festar exempelvis han och hans bäste vän loss på raw food:

Both men let loose a jovial laugh as they proceeded towards the vast amount of food that was available in the hall. It was very similar to the enormous feasts that the knights of old held only the food here was far more healthy and nutritious.

There were several long tables of food that was totally natural as well as being extremely delicious. There were many varieties of fruits at one table. Multiple variances of apples, bananas, cantaloupes, oranges and many, many more types of fruit were neatly sliced and made the mind reel as one had a difficult choice but would be satisfied regardless of choice.

Another table was lined with salads and salad toppings to satiate anyone who enjoyed salads. Cabbage, lettuce, onions, tomatoes and anything else one might choose for a salad decorated the table while emitting a pleasant aroma.

Yet another table was filled with nuts of sizes and shapes. The larger nuts, like coconuts, were present along with the smaller nuts, like peanuts. All were freshly grown to ensure their quality and to encourage good health in the Empire.

It had taken many years with gentle urging from the Empire to get the citizens to eat healthy foods. Everyone knew what healthy foods were but they were addicted to the poisonous junk that tasted so good yet caused so much grief and sickness. The children born in the Empire were regularly put on the standard Salubrious Living diet of raw, uncooked fruits, vegetables, nuts, and grains and that’s where the snowball effect had started as successive generations were raised healthy. Today, most of the population ate healthy and finding such harmful foods as meat, dairy products, or junk food was quite difficult. These foods weren’t illegal but shunned by the Empire and the vendors of such foods were comparable to the drug dealers of years past.

Wolf really enjoyed fruits while John was more of a vegetable man as they both swooped down on the food like an eagle swooping down on a startled mouse. Therefore, Wolf proceeded to select some succulent fruit from the fruit table as John attacked the tasty vegetables.

Wolf took his time as he greedily eyed the delectable fruits. He seriously deliberated over which fruits he would eat as he scanned all the options he had available. Suddenly realizing how large he was, he decided to eat all of the fruits he desired. It took a few plates and a few trips back to his table but he had a wide variety of fruits including some apples, bananas, berries, cantaloupe, oranges, and watermelon. He wasn’t sure what kind of berries they were but they looked so good that he decided to give them a try.

Across the hall, John piled some salad on his plate as well as some beans, broccoli, and spinach. He returned to the table and was shocked at all the food that Wolf had gotten. After his initial shock, he realized how big Wolf was and didn’t give it a second thought.

When both men seated themselves, Wolf initiated the custom tradition of reciting the five fundamental beliefs of Creativity. ”We believe that our Race is our Religion. We believe that the White Race is Nature’s Finest. We believe that racial loyalty is the highest of all honors, and racial treason is the worst of all crimes. We believe that what is good for the White Race is the highest virtue, and what is bad for the White Race is the ultimate sin. We believe the one and only, true and revolutionary White Racial Religion–Creativity– is the only salvation for the White Race. RAHOWA!”

Both comrades tore into their food like the vicious lions of Rome who ripped Christians and other fools to shreds. Their bodies reveled at the supreme fuel that was being provided while their taste buds were enticed by the pleasurable taste.

(Källa: Molyneaux K., White Empire, s. 19-20)

Personporträtten är, som alltid när det gäller den här typen av litteratur, väldigt platta. Huvudpersonerna är muskulösa övermänniskor som njuter av att döda ickevita samt känner en djup längtan efter att avla massor av vita barn. För att få lite variation bland karaktärerna har författaren gjort den ena stor och kraftfull och den andra mindre och smidig. Som synes i citatet ovan har han också låtit den ena vara fruktälskare samtidigt som den andra fått vara grönsaksälskare. Det blir faktiskt lite som när man skapar en barnbokskaraktär: ”Nu ska vi ta och ge seriefiguren Bobo lite personlighet. Låt oss se, kanske ska han älska gurka.”

Faktiskt är inte bara de vuxna karaktärerna övermänniskor, även deras barn är någon sorts superbarn som till exempel älskar att gå i skolan. Man säger heller inte godnatt till sina barn när man ska natta dem, utan man säger – ja, just det:

Wolf grinned as he listened to his son talk. ”You get a good night’s rest so you will be ready for school tomorrow.” Wolf lowered his voice and whispered, ”RAHOWA!”

”RAHOWA!,” came the replying whisper. Wolf attempted to leave the room when he felt a tug on his shirt. He glanced back at his son to hear him say, ”Daddy, my teacher says we have to take a week off of school next week. How come? I like school.”

”They have a week off four times a year so that you can take a rest from all the schoolwork. That doesn’t mean you have to stop learning though as I can recommend some books for you to read. If you think having four weeks off a year is bad then you would have hated to go to school when your great grandpa went. They had to take off for virtually the whole summer. Go to sleep now and I will see you in the morning.”

(Källa: Molyneaux K., White Empire, s. 35)

Man bekämpar dock inte bara sina fiender i öppen strid. Bokens främste huvudperson blir en bit in i boken utvald för ett infiltrationsuppdrag där han måste nästla sig in i den ännu inte helt utraderade dekadenta undre världen där rasförrädarna huserar. För att förbereda sig för det tvingas han lära sig om de perversa yttringar han trodde hörde en förgången tid till. Han tvingas lyssna på rapmusik under en hel dag och han får lära sig om ett stort antal sexuella avvikelser. Han blir också instruerad hur han ska behålla alkoholen i munnen och spotta ut den vid tillfälle om han skulle bli bjuden på någon sådan under sitt infiltrationsuppdrag. Man kan i och för sig tycka att han skulle kunna tummat lite på renlevnaden för det viktiga uppdragets skull. Vad händer till exempel om han blir tillfrågad om något med munnen full av sprit?

Avslutningsvis är White Empire stundtals ganska långrandig. Det är långa beskrivningar av strider där de överlägsna vita krigarna krossar sina motståndare av olika kulörer. Det byggs monument och det delas ut medaljer. Den makabra handlingen och de fanatiska huvudpersonerna gör dock att en absurd humor ofta uppstår. Gillar man extremistisk och obskyr skönlitteratur är det svårt att hitta så många värre exempel.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Högerextremism, Raw food, Kreativistens kyrka, Antisemitism, Romaner, Science fiction.

Sammanfattning av Piketty i sammanfattning

Man bör inte enbart ha blicken fäst på obskyriteter utan ibland vända blicken dit många andra har den. Jag har därför läst Jesper Roines bok Thomas Pikettys Kapitalet i det tjugoförsta århundradet vars titel får en att ana att den handlar om franske nationalekonomen Thomas Pikettys uppmärksammade Kapitalet i det tjugoförsta århundradet. Pikettys bok har ju blivit prisad av vänstern då den sätter jämlikheten i fokus, eller kanske snarare bristen på densamma. Inte bara det, Piketty varnar också för hur ojämlikheten kommer att accelerera och föreslår möjliga motmedel.

Jag känner mina begränsningar och vet att jag inte skulle mäkta med Pikettys enorma tegelsten och uppskattade därför verkligen Roines hundrasidiga sammanfattning av densamma. Som en service till de som är ännu latare än mig och inte ens orkar läsa Roines bok har jag nedan citerat Roines sammanfattning av det kapitel i Kapitalet i det tjugoförsta århundradet i vilket Piketty sammanfattar sina egna slutsatser.

Bokens övergripande slutsats är, enligt Piketty, att i en marknadsekonomi baserad på privat ägande finns kraftfulla mekanismer som verkar i både riktning mot ökad jämlikhet och sådana som verkar i andra riktningen.

Den kraft som tydligast utjämnar omständigheter, både mellan länder och individer, är en ökad spridning av kunskap och utbildning. Den kraft som tydligast verkar i andra riktningen, och som stått som fokus i boken är, enligt Piketty, det faktum att den privata avkastningen på kapital, r, under långa perioder kan vara signifikant mycket högre än ekonomins tillväxttakt, g. Denna centrala olikhet, r>g, gör att ackumulerat kapital tenderar att växa snabbare än ekonomins produktion och löner. När kapital väl koncentrerats växer det snabbare än arbetsinkomsterna vilket ökar skillnaderna över tid.

En lösning skulle kunna vara att beskatta inkomsterna från kapital så hårt att den privata avkastningen på kapital blev lägre än tillväxttakten. En sådan lösning är dock inte önskvärd då det skulle förstöra drivkrafterna till kapitalackumulation och entreprenörskap, vilket i sin tur ytterligare skulle sänka ekonomins tillväxttakt. Rätt lösning är istället, menar Piketty, en progressiv kapitalskatt. En sådan skulle göra det möjligt att undvika den explosiva koncentrationen av förmögenhet i toppen samtidigt som den skulle bibehålla konkurrens och incitamenten för privat kapitalackumulation. En årlig kapitalskatt i storleksordningen 1 procent på nettoförmögenheter över 10 miljoner, 2 procent på förmögenheter mellan 50 och 100 miljoner och kanske ännu högre för förmögenheter över 100 miljoner skulle dämpa den utveckling av kapitalkoncentration som pågår. Problemet ligger i den praktiska implementeringen av en sådan skatt. Den kan inte implementeras inom ramen för nationalstaten utan kräver internationellt samarbete. Ett sådant är inte möjligt i global skala men kanske inom ramen för till exempel EU.

(Källa: Roine, J. (2014), Thomas Pikettys Kapitalet i det tjugoförsta århundradet, s. 97-98)

Roine om Piketty

Liknande inlägg på denna blogg: Några rader om ännu en hundrasidig sammanfattning av en mans idéer om ojämlikheten som en av nycklarna i förståelsen av historien.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Nationalekonomi, Jämlikhet, Piketty, Kapitalism, Skattepolitik, Tillväxt.

Atlantisk DNA-aktivering på Harmoni-expo

Förra helgen var det återigen dags för den nyandliga mässan Harmoni-expo och jag kunde inte låta bli att gå dit. Jag besökte mässan för tredje gången trots att ganska många av New Age-entreprenörerna är desamma från gång till gång. Ja, det har gått så långt att jag till och med börjat känna igen vissa av besökarna. Jag kom på mig själv med att tänka sådant som: ”Men titta, där är ju hon som fick budskapet från universum att hon var så otroligt vacker på mediet Camilla Hosenfelds tillställning förra hösten!”

Harmoni-expo from above
Harmoni-expo från ovan (Anonym fotograf)

Mina medföljande kumpaner stannade länge för att prata med medlemmarna i FIGU – Fria Intresseföreningen för Gräns- och andevetenskaper och Ufologiska studier som följer schweiziske mytomanen ”Billy” Meier. Denne påstår sig sedan fem års ålder haft möten med utomjordingar som gett honom budskap till mänskligheten. Det har rört sig om allt mellan himmel och jord, från faran med att färga håret till detaljerade instruktioner hur man ska gå tillväga för att minska världens befolkning till 529 miljoner.

Enhet, det nyandliga partiet, var också på plats i Solnahallen vilket nog var en mycket klok satsning. Mässans besökare torde ju faktiskt utgöra partiets kärnväljare. Jag lyssnade till en halvtimmeslång presentation av partiet men det blev tyvärr aldrig särskilt konkret. Gillade man citat tillskrivna Einstein och Gandhi så uppskattade man nog dock presentationen.

Enhetist på scenen
Enhet på Harmoni-expo (Anonym fotograf)

Vissa typer av nyandliga näringsidkare fanns i överflöd på mässan, exempelvis tarotläggare. Man undrade givetvis huruvida det verkligen fanns kundunderlag för alla. De som verkade ha fullt upp var istället de som på något sätt gjorde sin grej och dessutom ständigt förnyade sig, även om alla mer eller mindre byggde på redan etablerat nyandligt tankegods.

En som verkade ha fart på verksamheten var Hans Thörn som numera också saluförde ett par spinoffs på sin gudagivna Helmetoden, nämligen Helmetoden Energy Drops och Helmetoden Stretching. Det är dock svårt att se hur det kan finnas någon fortsättning på en metod man fått från Gud och med vars hjälp man påstår sig kunna bota allt. Särskilt en stretchmetod känns ju som ett ganska stort antiklimax.

En annan New Age-entreprenör som ständigt tycks utöka sitt utbud av andliga tjänster är TV-kändisen Zoë. Som lagren på en lök läggs ständigt nya påfund till hennes nyandliga repertoar. Några av dem skulle hon presentera på sitt evenemang ”DNA-aktiveringen och Uppstigningen” till vilket man fick betala en hundralapp i inträde. Jag var där och ska göra mitt bästa för att försöka sammanfatta det hon förmedlade på mötet, även om det för en utomstående nog är ganska svårt att greppa hennes budskap.

Zoë berättade att hon hade dragits in i karusellen med DNA-aktiveringarna i maj 2013 när hon höll sin kurs ”Be an attractive magnet”. Hon upplevde då under en gruppmeditation plötsligt hur Jesus och Maria Magdalena var närvarande. Det visade sig snart att kursdeltagarna alla hade varit med vid Jesu korsfästelse. Zoë fick av Jesus och Maria Magdalena därefter budskapet att hon för första gången skulle dela med sig av en kod som skulle aktivera delar av kursdeltagarnas DNA, och på den vägen är det. Numera verkar det ständigt komma nya koder och energier från Zoë. Hon berättade lite kort om några av dem; Zecamikoderna, Den Nya Kristusenergin, Ra-energin och The Golden Frequency. Hon reser land och rike runt och delar med sig av de olika koderna, mot ersättning givetvis.

Zoë berättade vidare om de olika Atlantiskoderna man kunde ta del av på nätet, bland annat via youtubevideos som hon lagt upp. Just Atlantiskoderna var donationsbaserade och Zoë betonade å det bestämdaste att det var mycket viktigt att man faktiskt donerade till henne om man tog del av Atlantiskoderna eftersom det annars inte skulle fungera. Jag gissar bara, men kanske var anledningen till hennes oro att hon sett att det fanns en stor diskrepans mellan antal donationer till henne och antalet visningar för youtubeklippen.

Atlantis var för övrigt centralt i Zoës världsbild. Hon hade levt där i ett tidigare liv och hade en hel del minnen därifrån. I Atlantis var, enligt henne, den gudomliga kraften fullt integrerad i oss. Vi sabbade dock alltihop när vi dumt nog började experimentera med kraften och vårt DNA. För att förhindra en total katastrof tvingades vi på grund av det tanklösa experimenterandet släcka ned stora delar av vårt DNA. Detta skedde tydligen för 13.000 – 14.000 år sedan och Zoë själv befann sig vid tillfället långt ut i universum men blev tillkallad för att hjälpa till med DNA-nedsläckningen på Atlantis. Även många av oss i publiken hade faktiskt varit med och hjälpt till vid denna räddningsoperation, berättade Zoë. Att deltagare på hennes kurser påstods varit med vid sådant som Atlantis fall och Jesu korsfästelse var nog ingen tillfällighet. Att få människor att känna sig betydelsefulla och utvalda var nog faktiskt en viktig del av Zoës affärsidé.

Som om inte den ödesdigra nedsläckningen av vårt DNA vore nog blev vi också infiltrerade av illasinnade utomjordingar som sedan dess kontrollerat oss människor och hållit oss i mörker. Dock är det nu äntligen dags att kasta av oss oket och aktivera vårt DNA som varit nedsläckt under så lång tid. Vid Atlantis fall packade vi nämligen varsamt ned alla DNA-koder i rätt ordning så att allt sedan skulle kunna packas upp i rätt ordning när tiden var kommen. Gissningsvis är uppackningsordningen densamma som den ordning i vilken Zoë lanserat alla sina olika DNA-aktiveringar. Koderna gömde vi hur som helst på flera olika platser. Vi gömde dem bland annat inom oss själva, men också på fysiska platser, exempelvis under pyramiderna. Det fanns också koder och energier på andra planeter som vi nu kunde börja ta ned. Zoë hade som ett led i detta varit med och skickat upp sju strålar till ett kristallpalats på Plejaderna där hon bott i några tidigare liv.

Zoës timmeslånga tillställning avslutades med att vi skulle låta oss bli uppkopplade och känna lite på koderna. Mer konkret rörde det sig om en gemensam meditation med lite andlig musik i bakgrunden. Jag kan inte säga att jag kände något särskilt, förutom tristess och besvikelse eftersom jag hellre lyssnat till fler utläggningar om Atlantis och utomjordingar.

Allt som Zoë saluförde var dock inte osynligt och immateriellt. Alla som var på hennes tillställning fick med sig två reklamblad för produkter som Zoë sålde. På det ena reklambladet kunde man läsa om en bergskristall programmerad med femdimensionellt kristusljus som kostade 533 SEK. På det andra reklambladet kunde man läsa om Gudinnans ljusstav som verkade vara något alldeles extra. Den skulle bland annat innehålla över 100 bilder av uppstigna mästare, ärkeänglar, änglar, gudinnor och heliga symboler samt energier från ”the 64 keys of Enoch” vad nu det innebär. Gudinnans ljusstav kostade dock lite mer, nämligen 2500 SEK.

Sammanfattningsvis var det en episk nyandlig rymdopera som Zoë målade upp under den där timmen i en av Solnahallens mötessalar. Dock känns det faktiskt som om den fantastiska rymdoperan förstördes helt och hållet av att hon tog betalt för magin. Tänk om exempelvis Yoda i Star Wars tagit betalt av Luke Skywalker för att lära honom om kraften och dessutom krävt honom på 2500 SEK för ljussabeln!

Zoe
Zoë på Harmoni-expo (Anonym fotograf)

Inlägg om tidigare Harmoni-expo på denna blogg:
Guide till Harmoni-expo våren 2014 då man bland annat kunde träffa Atlantisentusiasten Maria Nylow.
Rapport från Harmoni-expo hösten 2013 då jag bland annat pratade med medlemmarna i UFO-kulten FIGU och pyntade en hundralapp för att höra mediet Camilla Hosenfelds budskap från universum.
Rapport från Harmoni-expo våren 2013 då jag provade lite bildtolkning och lyssnade till brittiska mediet Jennifer Mackenzie som kanaliserade en sedan länge död kines.

Andra bloggar om Zoës verksamhet:
På GesusBloggen kan man läsa om Zoë och hennes deltagande i TV-programmet Livet på andra sidan.
På Zoës egen blogg berättar hon om hur hon inlett ett samarbete med utomjordingar från Galaktiska Federationen av ljus.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Harmoni-expo, Enhet, New Age, Exopolitik, Atlantis, Helmetoden.

Eftervalsanalys för mikropartierna

Det har varit val med påföljande regimskifte. Radio, TV, tidningar och webb har fyllts till brädden med analyser av valet och dess efterspel. Vad som däremot ägnats mindre uppmärksamhet är de mikropartier som tappert kämpade om smulorna från riksdagspartiernas bord men ofta bara fick en handfull röster. Denna blogg rör sig ju ofta bortom huvudfåran och vi ska därför titta ned i valets gärdsgårdsserie för att se vad vi hittar där.

Efter Piratpartiet, som väl snart kommer att få räknas in i mikropartiernas skara, finner vi Enhet, det nyandliga partiet. Enhet måste nog anses vara mikropartiernas segrare detta år. De fick 6277 röster (0,10%) vilket innebär att de blev elfte största parti och tiodubblade sina röster jämfört med valet 2010. Några kommunala mandat blev det dock inte trots att Enhet ställde upp i några kommuner. Man tycks inte ha prioriterat kommunalvalen vilket rimligen varje mikroparti borde göra till en början för att erhålla en plattform. Ett annat förslag är att man satsar på kyrkovalet, precis som Sverigedemokraterna gjorde innan de kom in i riksdagen.

En bit efter Enhet, med 4189 röster (0,07%), kommer Svenskarnas Parti som trots att de försökt polera ytan fortfarande måste betraktas som ett nynazistiskt parti. Med tanke på hur mycket de satsat på det här valet och på vilken enorm uppmärksamhet de fått jämfört med andra mikropartier måste valresultatet vara en enorm besvikelse för dem. Strax efter Svenskarnas Parti följer djurrättspartiet Djurens Parti på 4093 röster (0,07%) och abortmotståndarna i Kristna Värdepartiet på 3553 röster (0,06%). De senare bildades som en reaktion på Kristdemokraternas kompromissande och anpassning mot mitten.

Trots Enhets succéval är frågan om Landsbygdspartiet Oberoende ändå inte är mikropartiernas verkliga vinnare. De fick förvisso bara 3450 riksdagsröster (0,06%) men har till skillnad från Enhet bitit sig fast i ett antal kommuner, närmare bestämt nio stycken. I Svenljunga fick man hela fem av de trettiotre mandaten som stod att fördela. Om riksdagspartierna överger landsbygdsfrågorna finns faktiskt möjligheten att Landsbygdspartiet Oberoende har framtiden för sig.

SPI Välfärden, som väl främst inriktar sig på den seniora delen av befolkningen, backar som brukligt och landar i detta val på 3369 röster (0,05%). Därefter är det ett litet hopp till folkomröstningsvurmarna i Direktdemokraterna som samlade ihop 1417 röster (0,02%). Bokstavsliberalerna i Klassiskt Liberala Partiet kom tätt därefter och fick 1210 röster (0,02%). Därefter följer ett stort antal partier och jag mäktar faktiskt inte med att nämna dem alla. Där finns exempelvis Europeiska Arbetarpartiet – EAP, det troligen intressantaste partiet i den svenska partifloran. Där finns också före detta centerpartisten Ove Svidén med sitt LVU-kritiska parti MOR.

Några av de övriga partier jag skrivit om i min bloggserie Mikropartivalkollen 2014 återfinns också i bottenträsket. Det av inre stridigheter och ineffektiv organisation präglade Partiet De Fria fick bara lite över 600 röster (0,01%). Konspirationsteoretikerna i partiet har definitivt haft det tufft och inte blev det bättre av att det mycket snarlika Hälsopartiet som lanserades kort före valet klev in och stal strax över 130 röster från dem.

Bland det absoluta bottenskrapet hittar vi några nanopartier som bara fick en handfull röster. Mest överraskande att finna där nere är kanske Gröna Partiet som blott fick sju röster. Att djupekologerna som brutit sig ur Miljöpartiet inte skulle nå några breda väljarskaror var väl väntat, men att de skulle göra ett så genomuselt val var faktiskt överraskande. Att Börje Peratts Demokraterna skulle gå dåligt var mer väntat. Till och med partiledaren själv hade tydligen insett detta och inte gått och röstat på sitt eget parti. Demokraterna fick två röster om man tolkar de handskrivna valsedlarna generöst. Djurskyddsinspektörshatarna i Djurägarpartiet fick tre röster, lika många som de hade kandidater på sin riksdagsvalsedel. Även det mycket märkliga Vetenskapliga Partiet fick tre röster.

Slutligen, om vi ändå ska ta en liten titt på makropartiernas valresultat noterar jag att vi numera har en satans handgångne man i Uppsala läns landstingsfullmäktige. Socialdemokraten Pontus Näslund, som har en pakt med Hin håle själv, lyckades nämligen tack vare sin placering på valsedeln ta sig in i landstingsfullmäktige. Som brukare återstår nu för mig att se hur en luciferiansk sjukvårdspolitik ser ut.

Liknande inlägg på denna blogg:
Efter riksdagsvalet 2010 skrev jag några rader om de mikropartier som då erhöll flest röster.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Småpartier, Enhet, Landsbygdspartiet Oberoende, Partiet De Fria, Svenskarnas Parti.

Mässor i massor

Hösten tycks gå i mässornas tecken. Förra helgen bevistade jag bokmässan i Göteborg, främst för att bränna av årets dos av ideellt arbete i föreningen Vetenskap & Folkbildnings monter. Jag fann mig inkvarterad hos gästfria göteborgare och det var alltigenom trevliga dagar.

Jag passade också på att köpa en del böcker, bland annat en bok från Swedenborgsällskapet om hur livet efter detta skulle te sig. På bokmässan fanns vidare några anhängare till sektledaren Norberto R. Keppe och jag köpte några skamligt billiga böcker från dem. Självklart blev det också en hög med böcker till min lille gosse, bland annat den färgglada PekBibeln från Livets Ords förlag. Då jag är intresserad av vad nationalekonomen Thomas Piketty har att säga människorna, utan att fördenskull vilja läsa hans enorma tegelsten Capital in the Twenty-First Century, så köpte jag Jesper Roines sammanfattning av hans verk. I EXPO:s monter köpte jag slutligen en bok om högerextrema symboler. Tyvärr förhåller det sig ju dock som så att för varje bok man köper och läser så köper man allraminst två som man lägger i en banankartong i förrådet. Men man måste ju tänka på klimatet också, böcker i banankartonger binder ju faktiskt en hel del koldioxid.

Jag deltog också i en tävling anordnad av Jan Myrdal-sällskapet. Förstapriset var en övernattning på Hotell Gästis, middag och bad på Leninbadet samt en privat visning av Jan Myrdals mytomspunna bibliotek. Tyvärr vann jag inte tävlingen eftersom jag tydligen gick bet i tävlingens sista deluppgift som gick ut på att hämningslöst smickra den gamle kommunisten.

Från gammelkommunister är steget mycket långt till barnmässan Underbara Barn där den barninriktade krämarkapitalismen firade stora triumfer i montrarna denna helg. Jag besökte mässan igår och för att få den perfekta barnmässoupplevelsen hade jag druckit ett par öl kvällen innan vilket förhöjde effekten av alla skrikande barn.

I slutet av månaden är det ju också dags för mässornas mässa, nämligen Harmoni-expo. Nu har jag förvisso redan besökt den nyandliga mässan ett par gånger och många av utställarna är desamma från år till år. Det blir nog dock ändå svårt att låta bli att gå dit för vem kan motstå programpunkter som ”Kontakt med Änglar och Den Violetta Flamman”, ”DNA-aktiveringen och Uppstigningen”, ”Indiska Nadipalmblad – ditt liv idag, skrivet för 5000 år sedan” och ”Kvantfysikshealing i grupp Special”.

Liknande inlägg på denna blogg:
En liten guide jag sammanställde till Harmoni-expo i våras
En rapport från Harmoni-expo för ett år sedan
Så gick det till när jag förlorade min Harmoni-expo-oskuld våren 2013

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Harmoni-expo, Barn, VoF, Bokmässan, Kommunism, Livets Ord.

I valet och kvalet mellan ros och maskros

Jag står nog egentligen lite närmare Socialdemokraterna än Miljöpartiet men på sistone har det ändå blivit mestadels gröna röster eftersom jag lagt stor vikt vid miljöfrågan i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet.

Det är med stor tvekan som jag denna gång trots allt lägger min riksdagsröst på Socialdemokraterna, det parti jag ändå står närmast. För att på något sätt döva klimatsamvetet kryssar jag Lisa Arrenius, en av de sossar jag rekommenderades av en ung herre vid den oberoende klimatvalstugan som stod uppställd på Stora torget i Uppsala. Arrenius står näst sist på listan och kommer garanterat inte att bli inkryssad så det är väl kanske en meningslös symbolhandling att kryssa henne egentligen. En del skulle förvisso säga detsamma om att gå och rösta överhuvudtaget.

Även landstingsrösten går till Socialdemokraterna trots att jag i våras till min fasa upptäckte att en av partiets kandidater ingått en pakt med Djävulen själv. I praktiken skiljer sig nog mina två favoritpartier egentligen inte så mycket åt i landstingspolitiken. Miljöpartiet har dock traditionellt vurmat för alternativmedicin av alla de slag och även om det blivit mycket bättre med åren så är det fortfarande på det viset att jag hellre låter Satan själv hålla i landstingsrodret än att Miljöpartiet får göra detsamma. Och det menar jag alltså bokstavligen! Landstingskrysset får, i brist på mer spännande idéer, gå till förstanamnet Vivianne Macdisi.

Rösten i Uppsalas kommunalval får bli något av ett tröstpris till Miljöpartiet. Även när det gäller Uppsalas kommunpolitik skiljer sig nog mina två partier faktiskt inte så jättemycket åt. Miljöpartiet har dock en radikalare grön politik och är bland annat mer restriktiva än Socialdemokraterna när det gäller att bebygga stadens parker. Bebyggande av parker är givetvis inte en helt enkel fråga och det är väl ett exempel på när gröna värden ställs emot varandra. Alternativet till att bebygga grönområden kan ju ofta vara att istället bygga i förorterna vilket leder till mer transporter. Under min pappaledighet har jag dock kommit att uppskatta gräsplättarna som finns lite här och var och det får bland annat därför bli Miljöpartiet i Uppsalas kommunalval. Jag kryssar Frida Johnsson som jag i alla fall får en hyfsad matchning med i SvT:s valkompass.

Glad valdag!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Miljöpartiet, Uppsala, Socialdemokraterna, Val 2014, Satan, Global uppvärmning.

Mikropartivalkollen 2014: Djurägarpartiet

Såhär under valrörelsens sista skälvande timmar tänkte jag att det var dags att avverka ännu ett mikroparti, nämligen Djurägarpartiet. Namnet till trots tycks partiet faktiskt rikta sig till före detta djurägare snarare än de som innehar något fyrfota för tillfället. Det råkar nämligen förhålla sig som så att minst två av partiets tre riksdagskandidater dömts för brott mot djurskyddslagen och belagts med djurförbud. Det är väl också den sortens erfarenheter som partiets ideologi har fått ligga och gro i. Partigrundarens blogg och partiets olika Facebooksidor är på grund av det till brädden fyllda med utfall mot länsstyrelser, djurskyddsinspektörer, poliser och länsveterinärer.

Djurägarpartiets ideologiska motpol i partifloran tycks för övrigt vara Djurens Parti, ett relativt nybildat djurrättsparti. Djurägarpartiets grundare ser dock en konspiration i kulisserna bakom Djurens Parti och har på Facebook skrivit att: ”Länsveterinärer har missbrukat Svenska Valsystemet startat ett eget parti som heter Djurens parti och anlitat partimedlemmar genom Djurskyddet Sverige”

Även om Djurägarpartiet måste sägas vara något av ett enfrågeparti så har man faktiskt gjort en del ställningstaganden i andra frågor. När det gäller utrikespolitiken planerar man till exempel stora demografiska förändringar i Nordamerika:

Det är sant !! Vi låter utvandrarna från Europa till Amerika med Original Naturfolket invandra till Europa Igen så Indianerna får Nytt Land eller får ha sitt Amerika ifred,,Samma med Lilla Spanien,,DVS Mexicos Urinvånare får nu tillbaka både America och Mexico så Europen kan nu välja,,antingen Diplomatiskt lämna tillbaka vad dom stal,,eller låta Urbefolkningen få styra sitt eget land igen

Djurägarpartiet
Partiet har flera symboler, bland annat en bevingad häst. Måhända är det en änglahäst, vanvårdad till döds av någon som med rätta är ålagd att hålla sig på avstånd från allt vad djur heter.

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria, Demokraterna, Enhet, Lifepartiet, Landsbygdspartiet Oberoende, Hälsopartiet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Småpartier, Djurägarpartiet, Konspirationsteorier, Djurens parti, Djurskydd.