Medier som påstår sig ha kontakt med andevärlden anses av många vara oetiska bedragare som livnär sig på efterlevandes saknad av sina anhöriga och räddhågsna husägares spökskräck. I vissa avseenden skulle det dock kanske vara mer oetiskt om mediernas förmågor faktiskt vore äkta.
I senaste avsnittet av medierna Andreas Österlunds och Johanna Lindbergs podd Det Utomsinnliga framkom ett sådant exempel. Johanna berättade då om när hon skulle bo på ett hemsökt hotell och fullpackad med väskor äntrade sitt hotellrum för att där finna ett litet spöke.
När jag kommer in där som en packåsna då ser jag att det sitter en flicka på sängen. Tänk er Madicken, fast med långt mörkt hår, och så har hon någon sorts vit klänning, men lite… Tänk dig Madicken fast lite finare, lite mer krås, och alltså hon var ju ett fint barn – mycket fin flicka! Kanske, om jag ska gissa på hennes längd och hur hon ser ut, så kanske mellan nio- till elvaårsåldern någonstans. Hon sitter där och ser jätteförvånad ut över att jag kliver in där liksom. […] Jag inser väl att om jag… Jag är ju inte säker på att hotellägaren vill att jag rensar här, för en del hotell tycker ju att det är bra med hemsökelse liksom.
Att ha förmågan att låta en stackars död flicka gå över till ljuset men underlåta att göra det och därmed döma henne till en evig osalig tillvaro som hotellinventarie känns minst sagt grymt. Skulle inte hotellet kunna satsa på någon annan ”unique selling point” än en arm spökflicka?