Emanuel Swedenborg var en på 1700-talet verksam svensk vetenskapsman som under senare delen av sitt liv genomgick någon sorts livskris och fick en rad andliga uppenbarelser. Jag införskaffade hans bok Om andarnas värld och människans tillstånd efter döden enligt vad jag hört och sett i Swedenborgsällskapets monter på höstens bokmässa. Man kan inte anklaga sällskapet för att inte ha tilltro till människans inneboende ärlighet och godhet. När man köpte böcker hos dem fick man nämligen ett inbetalningskort i handen och betalade i efterhand.
Boken är egentligen bara ett 150-sidigt utdrag ur Swedenborgs mer omfattande verk Himlen och helvetet i vilket han beskriver himlen, helvetet samt någon sorts övergångsvärld där de dödas andar mellanlandar på vägen till någon av de två slutstationerna. Utdraget som utgör boken Om andarnas värld och människans tillstånd efter döden enligt vad jag hört och sett är den tredjedel av det större verket som handlar om övergångsvärlden. Det är lite synd för jag tror att jag hade uppskattat Swedenborgs beskrivning av helvetet och himlen mer. När någon vågar sig på att beskriva detaljer som organisation, geografi samt påföljder i himmel och helvete brukar det ju oftast leda till absurd komik.
Boken är mycket riktigt väldigt tradig och en av de få höjdpunkterna är när Swedenborg berör just en av de två slutstationerna snarare än övergångsvärlden. Swedenborg hävdar att de onda människor som hamnar i helvetet där kommer att finna välbehag i och dras till vissa saker beroende på vilka synder de begått i jordelivet. På så sätt kommer alltså deras vardag i helvetet att vara olika beroende på hur deras liv sett ut. Swedenborg skriver:
(4) De som anpassat de Gudomliga sanningarna till sin egen personliga kärlek, och på så sätt förfalskat dem, älskar urinösa vätskor, därför att sådana vätskor motsvarar vad en sådan kärlek finner behag i. De som varit smutsigt giriga bor i källare och älskar svinlort och till och med sådana illaluktande gaser som avgår från osmält mat i magen.
(5) De som framlevt sitt liv i idel vällust och levt yppigt, hängivit sig åt gommens och magens njutningar och älskat detta som livets högsta goda, dessa älskar i det andra livet avföring och avträden. I sådant finner de då behag därför att deras vällust är ett slags andlig orenlighet. Platser som är rena och fria från förorening flyr de ifrån därför att de är obehagliga för dem.
(6) De som har funnit nöje i äktenskapsbrott tillbringar sitt liv i bordeller där allt är smutsigt och snuskigt. Dessa ställen älskar de, men flyr från kyska hem och faller i vanmakt så snart de råkar komma in i dem. Intet ger dem större nöje än att ödelägga ett äktenskap. De som varit hämndgiriga, och därigenom skaffat sig en våldsam och grym natur, älskar det som hör ihop med as och bor i helveten av samma natur. Och det finns andra av ännu annan natur.
(Källa: Swedenborg, E., Om andarnas värld och människans tillstånd efter döden enligt vad jag hört och sett, s. 86)
Vän av logik måste dock påpeka att det faktiskt inte blir mycket till varken helvete eller straff om man nu i nästkommande liv älskar urin, avföring, fislukt, bordeller eller as och ska tillbringa evigheten med detta ljuvliga. Det blir ju då snarare ett himmelrike än ett helvete.
Liknande inlägg på denna blogg:
I boken Himlen är mycket mer än du kan föreställa dig berättar några kristna som varit i himlen och återvänt hur tillvaron där ter sig. I himmelriket ska det tydligen bland annat finnas ett makabert reservdelsrum.
I sunnimuslimska Ibn Abbas Centrets föreläsningsserie om paradiset berättas om en himmel som är likt en infantil barnfantasi med enorma vindruvsklasar och hav av honung. Dock kan man där också ägna sig åt en hel del erotiska nöjen som ett barn nog inte önskat sig.
I Ibn Abbas Centrets två föreläsningar om helvetet är det på sätt och vis likadant, där tar man i så man spricker för att göra helvetet rent överdjävligt.