Då jag skrivit några inlägg om konst skulle man kunna tro att jag är konstintresserad. Så är dock icke fallet men något måste jag ju skriva om. Tomheten måste undanträngas, något må ljuda och bryta tystnaden.
Igår begav jag mig till Waldemarsudde för att beskåda konstsamlingarna där. Som så ofta annars innebar konst även denna gång avbildade manslemmar. Den största utställningen var nämligen Eugène Janssons målningar från förra sekelskiftet. Han var främst intresserad av nakna unga män. Det bär mig dock inte emot att skriva om det då penisbilder lockar hit en del googlare. Man ska ge folk vad folk vill ha, som samtidsanalytikern Bert Karlsson brukar uttrycka saken.
Lite naket.
Innan Eugène Jansson helt snöade in på nakna unga män var han känd som ”Blåmålaren” på grund av sina blå Stockholmsmålningar. Jag skulle själv gärna en dag bli känd som ”Grönmålaren” på grund av mina gröna naivistiska bloggilustrationer.
Första maj-tåg. Eugène Jansson var mån om att de arbetarpojkar han porträtterade skulle ha en god framtid och han var övertygad socialist. Kanske ville Eugène att de en dag skulle få råd med kläder så att de kunde skyla sina slanka kroppar.
Liknande inlägg på denna blogg: Lust, last och jag, om Nationalmuseums utställning med temat sexualitet i konsten och debatten därikring.
Andra bloggar om Eugène Jansson och utställningen: Pyrrhonism: To have – or not to have – the blues. That is the question.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kultur, Konst, Penisbilder, Bert Karlsson, Eugène Jansson, HBTQ, Första maj.
Som överårig representant för det täcka könet ( en snusktant mer oförblommerat uttryckt) måste jag vidstå homoerotiska konstnärers betydelse för att även tillgodose våra voyeuristiska behov;-)
Mot Waldemarsudde!!
Fast i dessa dagar har det nästan blivit för enkelt att få sig lite ögongodis för den som så önskar. Numera behöver man inte utveckla ett konstintresse för att få se lite naket.