Landsbygdsdemokraterna är ett nybildat parti som ska försöka värna landsbygdens intressen i rikspolitiken. Konfliktlinjen stad kontra landsbygd är det ju inget parti som formerat sig kring de senaste åren. Vissa, däribland de som bildat Landsbygdsdemokraterna, skulle dock säga att alla de etablerade partierna gjort just det, men konsekvent tagit stadens parti. Det riksdagsparti som tidigare ägt frågorna, Centern, har till stor del släppt dem. Det finns alltså verkligen utrymme att profilera sig. Nu lär förvisso det nya partiets möjligheter att ta sig in i riksdagen vara mikroskopiska men man kan ju alltid lyfta frågorna med ett sådant här initiativ.
Min gissning är att de i viss utsträckning slåss om samma väljare som Sverigedemokraterna, båda är nog ute efter de delar av den manliga befolkningen på landsbygden som är missnöjda med sakernas tillstånd. Att man kanske delvis slåss om samma väljare behöver absolut inte innebära att partierna står nära varandra ideologiskt. Det finns inga som helst spår av något xenofobiskt i det nybildade partiets än så länge magra material. Om jag var Landsbygdsdemokraternas valstrateg skulle jag därför rikta in mig på män som lever på landsbygden och har thailändska fruar. De borde vara mindre benägna att rösta på Sverigedemokraterna och skulle kunna bli partiets kärnväljare.
En del tycker att fokuseringen på landsbygden gör partiet till ett enfrågeparti. Så behöver dock inte alls vara fallet, det skulle faktiskt kunna finnas en bred ideologisk bas att stå på med frågor som decentralisering och deltagardemokrati på programmet. Tyvärr kommer inte det att bli partiets väg.
Det som kommer att göra Landsbygdsdemokraterna till ett enfrågeparti är istället den närmast sjukliga fixeringen vid rovdjursfrågan i allmänhet och vargfrågan i synnerhet. För även om partiet har gjort ställningstaganden i andra frågor så är det uppenbarligen rovdjursdebatten som är partiets fokus. Flera av partibildarna har tidigare gjort sig kända som rabiata vargmotståndare och läser man om Landsbygdsdemokraternas första hörnsten på deras hemsida får man en skrämmande inblick i verklighetsfrånvända varghatares värld, skojig läsning är det dock om man har den sortens humor. De får det närmast att låta som om människor sitter och skakar i stugorna, av rädsla för de otaliga ulvar som stryker omkring utanför stugknuten redo att knipa den stackare som vågar sig ut. De mörka skogarna kryper samtidigt närmare och närmare farstukvisten eftersom det på grund av rovdjuren inte går att ha betande djur ute.
Vägvalet att fokusera på rovdjursfrågan är inte bara ideologiskt olyckligt utan även en taktisk blunder av Landsbygdsdemokraterna, för om det finns gott om utrymme att profilera sig som ett landsbygdsparti så finns det inget som helst utrymme att profilera sig som ett varghatarparti i ett läge där vi har en regering som nyligen tillåtit en decimering av vargstammen utan motstycke.
Liknande inlägg på denna blogg: Vargen, varghatarna och jag
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Landsbygdsdemokraterna, Ideologi, Varg, Varghatare, Småpartier, Biologisk mångfald.
Att de hatar vargar som du säger vet jag inte om jag vill hålla med om, men viss jakt på varg för att hålla efter dem är nog nödvändig för att hinda vargarna från att bli för många och få sjukdomar. Blir de för många kommer säkert att hända olyckor med husdjur och annat.
Men de har ju många vettiga punkter som att bevara en del pengar regionalt från exempelvis skogsaverkning och sånt. Jag menar att om man tar ner skog i norrland så gör ju pengarna mer nytta i norrland än stockholm. Vi måste ju börja tänka på att det finns folk som måste överleva även utanför städerna och det finns det inte nåt parti som förstår. Jag menar varför ska det kosta mer för flerbarnsmamman på landet att låta sina barn spela hockey och fotboll? Jo för skatterna på bränsle med mera och högre avstånd. Man måste om man vill ha ett fungerande land se till att alla har lika kostnader för saker. En som bor i staden kan gott betala mer vägskatt och bränsle skatt än en som behöver bilen för att överleva.
Jesper Johansson
Visst kan tycka att mer pengar skulle kunna tillfalla landsbygden ibland. Fastän vi är en modern nation är naturresurserna fortfarande en förvånansvärt stor inkomstkälla. Om vi haft samma beskattning av energiproduktion som Norge så hade några av våra fattigaste kommuner med ens blivit några av de rikaste. Det finns dock ett parti som är mer balanserat än Landsbygdsdemokraterna som driver den typen av frågor, nämligen Norrländska samlingspartiet. Nu är förvisso även det något av ett enfrågeparti och dessutom fokuserat på en viss landsända, men ändå.
Att allt ska kosta lika mycket överallt kan jag dock inte hålla med om, det är orimligt. I viss mån måste man bära kostnaderna för sina val, det är så vårt samhälle är utformat.
Jag vet vad jag kommer att rösta på 2014. Lungt på Landsbygdsdemokraterna! Ja till fler kommuner i Sverige!
Partiet heter numera Landsbygdspartiet och enligt deras hemsida landsbygdspartiet.se så har nog varghatet tonats ner en del till förmån för andra frågor som är viktiga för landsbygden.
Hej P-O.
Ja, jag kollade väldigt snabbt på det nya partiets hemsida för ett tag sedan. Det verkade som om blott ej partinamnet var ändrat, man hade nog breddat inriktningen och partiets persongalleri tycktes ha uppdaterats.
Ska bli intressant att se om de lyckas ta sig an de övergivna landsbygdsfrågorna på ett seriöst sätt och inte fokusera på bensinpriser och vargar.